Hej. Jag heter Christofer Berg och gästbloggar idag eftersom Marcus är på semester…
Uttrycket Highbury library är nog något de flesta kommer ihåg från tiden då Arsenal snurrade upp sina motståndare på den klassiska arenan. Uttrycket kom till eftersom Arsenalsupportrarna hade ett rykte om att vara väldigt tysta under sina matcher. Och detta var inte i positiv bemärkelse, om vi säger så.
Vet inte riktigt om jag håller med, men hur är det då nuförtiden med deras nya Emirates-stadion för 60 000? Highbury tog endast in ca 38 000, vilket måste betyda att stämningen är alldeles enorm nu eller hur?
Men vad är det som har hänt egentligen och är stämningen verkligen bättre på Emirates?
**********
År 2003 var jag och min pappa på Highbury för vår första PL match. Motståndet var Leeds (då klubben fortfarande hade ett bra lag) och matchen skulle visa sig vara Arsenals enda ligaförlust 49 matcher framåt. Förlusten skulle även innebära att Man U skulle vinna ligan. Stämningen var på topp, solen sken och bleka engelsmän fyllde gatorna med högljudda sånger.
Vi tog plats ca 45min innan matchstart för att insupa atmosfären till max. Vi gick ner till Arsenals bänk, lyssnade när Arsene Wenger sade några ord till sin hjälptränare och förundrades över David Seamans fantastiska hästsvans.
**********
Under matchen sjöngs det i stort sett konstant, ironiska kommentarer angående domare och Leedsspelare haglade tätt och det blev många sköna skratt. Publiken bestod till mesta dels av män i 20-45 årsåldern och precis alla hängde med i ramsorna och levde sig in i matchen till 100 %. Stämningen var väldigt aggressiv, speciellt mot domaren, men det var alltid med glimten i ögat.
Minns fortfarande ljudet av plaststolar som slår i ryggstödet när allt folk reser sig i en och samma rörelse vid anfall och mål. Precis så här ska fotboll alltid vara tänkte jag och funderade över den svenska publiken i Allsvenskan som knappt vågar yttra sig i fall stolsgrannen skulle bli upprörd.
**********
Matchen slutade 2-3 och det kändes som att lämna en begravning efter matchen. Frånsett förlusten var det trots allt en av de bästa fotbollsupplevelser jag varit med om och jag flög hem med stora förväntningar inför nästa resa till öarna.
**********
Tre år senare var det dags för vårt första tripp till den nybyggda och toppmoderna Emirates Stadium som var placerad mindre än en kilometer från Highburys ruiner. Efter vi lämnat taxin stod vi mållösa ett par sekunder inför detta UFO som hade landat.
**********
Matchen i sig var betydelselös, men eftersom motståndet var Fulham var det trots allt ett derby och vi hade stora förhoppningar på att få uppleva samma tryck som på Highbury. Något jag dock lade märke till var den stora mängden skandinaver som omgav oss. Det var framför allt gladlynta norrmän som spatserade runt arenan i nyköpta Fabregaströjor. Redan här kändes någonting fel.
Väl inne på våra platser omringades vi av åldrande män i kostymer med sina väldigt förnäma fruar. Stämningen från tre år tidigare var som bortblåst och hade blivit ersatt av diverse affärssnack och ett ihärdigt ringande i mobiltelefoner. Visst vaknade publiken till liv emellanåt, men det var inte alls samma underbara stämning som vårt besök på Highbury.
Arenans utformning med sin runda läktare var heller ingenting jag imponerades av. På Highbury kändes det som om man stod inne på planen och kunde röra spelarna vid inkast. På Emirates satt man däremot en bra bit från sidlinjen och detta hade givetvis en stor inverkan atmosfären och intensiteten hos publiken.
**********
I halvtid ville min stolsgranne diskutera faktumet att han var aktieägare i laget och påpekade gärna flera gånger hur mycket han hade gett för aktierna. Killen i sig var hur trevlig som helst, men det var väl inte direkt detta jag väntade mig med en fotbollsresa till London.
Arsenal har tydligen Englands dyraste biljettpriser vilket kan förklara den stora frånvaron av fotbollens riktiga själ, dvs arbetarklassen. För min del upplevde jag det som att fotbollen har blivit mer ett helgnöje för mellanklassen och ett ställe att synas på.
**********
Matchen slutade 3-1 och efter ett lyckat tips jag gick därifrån 200 pund rikare, men kände mig trots allt fattigare. Spelet var fantastiskt och tempot helt sinnesjukt, men atmosfären, sångerna och alla härliga kommentarer hade nästan helt försvunnit.
**********
När jag i fortsättningen väljer matcher att besöka i England kommer nog valet falla på något annat än Emirates. Rent fotbollsmässigt tycker jag Arsenal spelar den roligaste fotbollen, men det kan jag se jag lika bra på TV. I slutändan står nog valet mellan ett hypermodernt UFO eller ett gammalt slitet bibliotek. Jag vet i alla fall vilket jag väljer.
**********
Vill även påpeka att detta var hur jag upplevde skillnaden mellan arenorna. Andra som besökt på Highbury och Emirates har kanske fått en annan uppfattning.