Jag har länge velat skriva något om Roy Hodgson. Han har gjort ett fantastiskt jobb med Fulham men trots det får han inte den uppmärksamheten han förtjänar här i England. Men det kanske håller på att ändra sig nu. Igår hade Sunday Times och Observer stora intervjuer med engelsmannen och det det pratas ibland till och med om att han är den perfekte efterträdaren till Fabio Capello.
**********
Först av allt kan det vara värt att påminna de yngre läsarna om att Hodgson vann SM-guld med Halmstad och Malmö FF på 70- och 80-talet och att han har varit framgångsrik förbundskapten för Schweiz, Finland och Förenade Arabemiraten.
Men Hodgson hade alltid – fram till nu i varje fall – misslyckats i sitt hemland England. Så fruktansvärt frustrerande. Hans sejourer i Bristol City på 80-talet och Blackburn Rovers på 90-talet gjorde att de engelska klubbarna inte riktigt litade på honom.
**********
Speciellt Blackburn var en tung erfarenhet för Hodgson. Han hade inte den lättaste uppgiften till att börja med. Blackburn hade nämligen skrivit kontrakt med en viss Sven-Göran Eriksson sommaren 1997 men när Svennis fick ett erbjudande från Lazio och Sergio Cragnotti så vände han på klacken och blev kvar i Italien.
Blackburn var plötsligt tvungna att hitta en ersättare och valet föll på Hodgson. På den tiden hade Blackburn visserligen fortfarande mycket pengar tack vare ägaren Jack Walker men laget som vann ligatiteln 1995 under Kenny Dalglish var på väg att brytas upp. Alan Shearer, till exempel, hade sålts till Newcastle.
**********
Trots detta gjorde Hodgson ett riktigt bra jobb och Blackburn kvalificerade sig för Uefa Cupen under hans första säsong i Lancashire. Men sedan gick det utför och det är tyvärr minnet av Blackburn kring nedflyttningsstrecket när Hodgson fick sparken i December 1998 som levde kvar i de flesta personers minnen. Det och det faktum att hans anfallsköp – Martin Dahlin och Kevin Davies – floppade. Davies kostade 100 miljoner kronor, vilket var väldigt mycket på den tiden.
**********
Och det är med tanke på Hodgsons tuffa tid i Blackburn som jag är extra glad att det har gått bra för honom i Fulham. Nu har han äntligen fått bevisa vilken suverän tränare han är.
**********
Men tillbaka till de här intervjuerna i gårdagens tidningar. Hodgson hade en hel del intressant att säga. Som svensk fastnade jag för några av Hodgsons kommentarer – ett av hans favorituttryck, till exempel, är svenskt: Inga träd växer till himlen.
Och så till det mest fantastiska av allt: Av alla de spelare som Roy Hodgson har tränat så tycker han att Hasse Salander och Jonas Thern är bäst. Bättre än Roberto Baggio! Bättre än Ciriaco Sforza! Stort.
Så här sa han (och jag tar det på engelska): Who is the best player you have coached?
“For years I thought it was Hans “Hasse” Salander. He was in my very first team, at Halmstad. And he’s probably still the best – in terms of character and all-round playing ability. Jonas Thern runs him close. I had Ciriaco Sforza with Switzerland and I worked with Roberto Baggio, who was unbelievably talented. But those two Swedes. Selander and Thern were outstanding players and people, and I haven’t met many in this game who’d outstrip them.”
**********
Läs hela intervjun i the Sunday Times här. Det är verkligen härlig läsning med en härlig gentleman.
**********
Tungt för Arsenal att Robin van Persie skadade sig under Hollands match mot Italien. Ett tag igår så verkade det som om anfallaren kunde vara borta i sex månader men det troliga är nu att han missar fyra till sex veckor. Läs det senaste vi hade på the Guardian här.
Hur som helst. Ett tungt avbräck för Arsenal. Just nu – som jag ser det – är det bara Van Persie, Fabregas och det två mittbackarna som är oersättliga i dagens startelva. Visst, vi har Eduardo och Andrei Arsjavin framåt men Van Persie har varit i sådan strålande form att jag inte tror någon av dessa kan prestera på samma sätt som spets i Wengers nya 4-3-3. Nicklas Bentdner håller ju inte heller samma nivå – och är ju skadad dessutom.
Nej, de här närmaste veckorna kan bli väldigt avgörande för Arsenal. Hänger man fortfarande med när Van Persie kommer tillbaka så ser det mycket, mycket ljust ut. Men jag undrar jag…
**********
så gårdagens fråga då. Och jag måste säga att det är ganska trist när man funderar länge på en fråga som man tycker är ganska bra, bara för att upptäcka att flera läsare slänger fram andra svar som egentligen också är rätt.
Igår frågade jag: Vilken engelsk landslagsstjärna gjorde ett hat-trick när England krossade ett land som numer slutat trea i ett VM på bortaplan? Jag vill ha rätt år, rätt spelare, rätt motståndare och rätt resultat.
Ytterligare en lurig ledtråd: McDonald’s…
Många svarade Theo Walcott mot Kroatien och Michael Owen borta mot Tyskland är ju egentligen rätt men jag var ute efter Bryan Robson, 25 år sedan, ett hat-trick borta mot Turkiet. England vann 8-0.
McDonald’s då? Robson har ju nyligen blivit förbundskapten för Thailand, där sponsorn McDonald’s erbjuder spelarna gratis Big Macs…
Att det var Robson visste Poffe – vars svar var alldeles lysande förresten – Kongen av Magt, Pelle och Att våga är att göra (igen!),
Långsökt? Ja, kanske, men ni brukar knäcka mina frågor alldeles för lätt ibland.
**********
Lyfter verkligen på hatten åt Poffe. Hans svar innehöll bland annat den här pärlan: 1908 8 juni Österrike – England 1-11 Vivian Woodward 4, Frank Bradshaw 3. Österrike VM trea 1954.
**********
Signaturen Petter: Helt rätt. Italien-Brasilien i London var det förra året, inte Argentina-Brasilien. Jag har till och med kvar matchen på Sky Plus eftersom fotbollen var stundtals fantastisk. Argentina-Brasilien möttes på the Emirates för tre år sedan.