**********
Dagstidningarna här i England har traditionellt varit uppdelade i tre kategorier.
Tabloids (Sun, Mirror, Star)
Middle market (Mail, Express)
Broadsheets (Guardian, Independent, Times, Telegraph).
Broadsheets kallas även ofta för quality papers (i motsats till tabloiderna alltså) eftersom Times och Independent har bytt storlek och gått över på tabloidformat. Telegraph lever kvar på 1900-talet med sin broadsheet-storlek medan tidningen där jag arbetar, the Guardian, kör på en Berliner-storlek (dvs mellan tabloid och broadsheet).
**********
Låt oss börja med tabloiderna.
The Sun är den mest kända. Och den som säljer bäst. Personifierar ordet tabloid. Skvaller, topless-tjej på sidan tre (förutom på lördagar av någon anledning) och kända krönikörer som tjänar otroligt bra pengar för att vara journalister. The Sun är hatad i Liverpool efter den katastrofala rapporteringen efter Hillsboroughkatastrofen – och med alla rätta.
The Sun-sporten har en hel del rykten och titta alltid efter om det finns några citat med i artiklarna. Utan citat finns det en stor chans att artikeln i stort sett är påhittad. Men finns det citat med så är det ganska troligt att the Sun är rätt ute. The Sun har en budget som är mycket större än de flesta andra tidningarna och kan därför betala enorma summor för stories.
The Sun, tillsammans med News of the World, har nästan alltid de största “scoopen” som när David Beckham var otrogen, när John Terry var otrogen, när Svennis åkte i fejk-shejkfällan. Stjärnkrönikörerna är Harry Redknapp, Ian Wright, Steven Howard och Karren Brady.
Ägs av Rupert Murdoch, som även äger the Times och Sky TV (som har i stort sett all fotboll på tv. It’s a small world).
**********
The Mirror är The Suns lillebror. Håller politiskt sett ute till vänster (till skillnad från the Sun som är höger just nu) och är lite allvarligare än the Sun. Inga nakna tjejer och i stort sett inga “flyers” (artiklar som är rena chansningar och som troligen bara är sanna 1 av 20 gånger). Så man kan lita mer på en Mirror-artikel än en Sun-artikel.
Även the Mirror har stjärnkrönikörer som till exempel Jermain Defoe, Robbie Savage och Terry Butcher. Bland journalisterna är Martin Lipton och Oliver Holt klassiska namn, men sportredaktionen kanske behöver en liten förnying. The Mirror gjorde om layouten för ett år sedan – men resultatet var katastrofalt.
**********
The Star – the Suns lillebror med fler halvnakna tjejer och fler skvallerartiklar. Vi på the Guardian litar aldrig på något som står i the Star – och det gör någon ingen annan heller. Men trots detta säljer the Star runt 800 000 ex om dagen. Helt otroligt. Men så kostar den bara 20 pence om dagen också.
Brian Woolnough – ett klassiskt namn i engelsk sportjournalistik – är stjärnan på the Star. Kallas “hästen” och brukade skriva för the Sun förut. Tjänar runt 3 miljoner kronor om året.
**********
Och så har vi mittenmarknaden:
The Daily Mail – englands mest professionella tidning. Eller ska det vara kalkylerande? Skriver vad “middle England” vill läsa. Skrämselhistorier om invandrare, skattesmitare, huspriser, kändisar m m. Tidningen är skrämmande populär. Över fem miljoner läsare varje dag. Själv tycker jag den är rasistisk och står för allt som är fel med “höger-England“.
Sporten, tack och lov, är inte påverkad av tidningens politiska agenda och är väldigt bra. Det har många extra sidor varje dag och en krönikör, Charles Sale, som ofta har små nyheter som ingen annan i England har. Men så pröjsar han tydligen 5000 spänn om man berättar lite skvaller för honom.
The Daily Mail är en rik tidning. På sporten har man råd med Martin Samuel (som brukade skriva för the Times), som troligen är sport-Englands bästa krönikör. Han har nästan alltid något intressant att säga. Jag beundrar honom för det. Han är inte speciellt populistisk, utan skriver vad han tycker – och gör det bra.
Det är sällan the Daily Mail publicerar en exklusiv story och den inte stämmer. En tidning man ganska ofta kan lita på.
**********
The Express – en tidning som verkligen är på väg utför. Brukade vara en respekterad tidning med fler än två miljoner kronor men har tappat mycket. Har samma ägare som Daily Star – Richard Desmond – och det säger väl nästan allt om the Express att Desmond verkar satsa mer på the Star just nu. John Dillon är chief sports writer och han är väl ok – men inte mer. Chansar lite mer med artiklarna än the Daily Mail.
**********
Kvalitetstidningarna:
The Guardian – kan inte börja med någon annan kvalitetstidning eftersom det här är min tidning. The Guardian håller till på vänstersidan politiskt sett och är en kanontidning i mina ögon även om den tuffa ekonomin har inneburit att vi på sporten har gått ner från 12 till 10 sidor på vardagarna (16 på lördagar och måndagar).
Tidningen blandar humoristiska inslag med väldigt seriösa artiklar. Richard Williams (polare med Mats Olsson) och Paul Hayward är våra stjärnnamn och det är sällan man läser en dålig artikel från dessa två herrar. Vår nättidning är en av de populäraste i hela världen och den skiljer sig lite från tidningen i och med att den har lättsamma artiklar som “the gallary” och minute-by-minute reports.
Våra taktiska fotbollsanalyser görs av David Pleat.
**********
The Times: En klassisk tidning som fortfarande håller. Systertidningen the Sunday Times är en njutning. Tar ungefär en vecka att läsa. Har ett extremt bra rykte världen över och kommer en story från the Times kan man till 99 procent lita på att den är sann.
The Times sportredaktion har några härliga skribenter. Matt Dickinson (som gjorde intervjun som fällde Glenn Hoddle som landslagstränare) är fortfarande ruskigt bra. Tony Cascarino är kanske den “expert” eller före detta spelare som skriver bäst i hela England och jag gillar även fotbollsreportern Matt Hughes.
The Times europeiske expert, Gabrielle Marcotti, är otroligt kunnig och även ganska lustig.
Tidningen är ganska trovärdig när det gäller artiklar men jag är alltid lite skeptisk om jag inte ser några citat.
**********
The Independent: En tidning som ligger ganska nära the Guardian politiskt sett och som bara funnits sedan mitten på 80-talet. Tyvärr har den haft svåra ekonomiska problem på sistone och kvaliteten är inte lika bra som för en tio-femton år sedan.
Men man producerar fortfarande en fruktansvärt bra sportdel för att ha så lite pengar. The Independent väljar ofta lite olika infallsvinklingar, vilket är roligt att se med tanke på att the Guardian, the Times och the Telegraph ofta ser ganska lika ut.
**********
The Telegraph: Den kvalitetstidning som säljer mest och liknar lite the Daily Mail med tanke på hur professionell den här. Henry Winter är deras fotbollskorrespondent (eller No1, som man ofta säger här) och han är suverän. Han skriver alltid bra men att han kan producera så bra matchrapporter fem-tio minuter efter slutsignalen är för mig en gåta. Han skriver även för FourFourTwo.
Jag tycker även om att läsa Alan Hansens artiklar i the Telegraph.
**********
Helgens Premier League-matcher
Lördag
Birmingham-Arsenal
Chelsea-Aston Villa
Hull City-Fulham
Tottenham-Portsmouth
West Ham-Stoke
Wolves-Everton
Bolton-Manchester United
Söndag
Burnley-Blackburn
Liverpool-Sunderland
Måndag
Manchester City-Wigan
**********
Ha en trevlig helg.