Engelsmän är för roliga. De kan framstå som arroganta – framför allt när det gäller fotboll och ett landslag som inte vunnit något på 44 år – men i grund och botten tror jag nog att de är ett gäng pessimister.
Grundinställningen är att något kommer att gå snett. Man vet aldrig när – men det kommer att hända förr eller senare.
**********
En av mina allra bästa kompisar här i England – Dave Stanley – har ofta varit till ovärderlig hjälp när jag har sökt svar på cricket- och rugbyfrågor och jag skulle vilja säga att han är, på många sätt, en typisk engelsman.
**********
Här får ni en liten inblick i det engelska psyket så här tre dagar före VM-premiären mot USA. Så här sa Dave för några veckor sedan.
-Det är samma sak före varje stort mästerskap. I maj så infinner sig ”the pre-tournament realism” där jag inser att vår målvakt inte håller och att våra mittfältare inte tycker om att spela tillsammans. Men i början av juni så har jag övertygat mig själv att Michael Dawson är en försvarsklippa och att Peter Crouch är fotbollsvärldens mest underskattade spelare. Efter ett bra resultat i gruppspelet så är jag övertygad om att vi kommer att vinna hela VM.
**********
-Men så går det åt helvete så fort vi möter något halvhyfsat lag och jag bestämmer mig då för att sluta följa engelsk landslagsfotboll. Jag kanske slötittar på någon av de första kvalmatcherna till EM 2012 för att 18 månader senare, såklart, befinna mig i samma ”pre-tournament angst” som jag gör nu. Ibland önskar jag att jag vore tysk.
**********
Så illa är det ibland alltså.
**********
England vann gårdagens träningsmatch – den sista inför VM naturligtvis – mot Platinum All Stars med 3-0 men Fabio Capello var rasande på spelarna i halvtid eftersom de spelat så lojt. Det blev bättre i den andra halvleken och Joe Cole var väl den spelaren som gjorde bäst i från sig.
Han var dessutom den enda spelaren som fick spela mer än en halvlek. Jag undrar om Chelseaspelaren kan ha spelat in sig i startelvan de senaste veckorna.
**********
Cole gjorde ett av målen, Wayne Rooney ett och Jermain Defoe ett. Defoe och Peter Crouch började på topp och Ledley King och John Terry i försvaret. Joe Hart inledde mellan stolparna.
Intressant.
**********
Här har ni 10 klassiska engelska landslagsmål.
**********
Och här kan ni läsa mer från Dave (fast på engelska) som kanske kan få er att förstå utgångsläget för många Englands fans inför VM. Dave Stanley när han är som bäst:
Cricket and football realism are slightly different for an Englishman. I grew up watching England get beaten again and again at cricket, until expectations were left delightfully low. Today, we are (for my lifetime) on a relative high, but if I raised expectations I would curse the team, and we’d be back down to losing against Zimbabwe before I could say, “I only meant Bell did score that one good century against South Africa.”
**********
However, despite a somewhat similar record (except for missing out on recent improvement), for no rational reason, I grew up convinced that England were really one of the best two teams in the world. The best usually, of course, Brazil……but then John Barnes came along and, well…who can forget that goal?
That was enough to convice me that on a good day, we were the best. Argentinians cheat, Holland too moody to win, Germans and Soviets were “a machine” but not wonderful to watch, Italy were too busy diving and France with all of Platini’s goals (in my opinion at the time, a poor Glenn Hoddle – I was young!) were a one-trick pony.
**********
I then spent ten years watching England lose to Germany. More recently, it’s been less demanding teams like Romania, Croatia and Portugal who have been more than able to stop our progress.
**********
Despite a lifetime of evidence to the contrary, my childish belief that we are secretly better than the rest (and they even more secretly know it) has proved difficult to dispell. Without the pressure of a tournament, I can let my rational thoughts prevail.
Once the thing gets underway though, although you’ll notice my nervous reluctance to sing our praises if we win (pure superstition), the child in me will look at the [oh my God] Spanish midfield of Fabregas, Iniesta, Senna and Silva (not to mention Villa and Torres beyond), and think Barry, Carrick, Milner and Wright-Philips will do those boys (that’s before it gets to Crouch and Zamora up front).
**********
Without visiting a psychologist, I really can’t explain it, but there it is. Being an English football fan.
The only thing which seems similar is
Welsh people’s belief in their
rugby team. Despite having never been the best team in the world, if you speak to them, they will talk with undertones of supremacy that must draw parallels with my own football hopes.
**********
Anyway, I hope all that helps you understand your England-qualified son when he’s older.