Kom igen Kulusevski

Visst är det rätt ballt ändå?

Att en svensk tar en huvudroll hos ett av lagen i ett Londonderby. För det var exakt vad Dejan Kulusevski gjorde mot Arsenal i söndags.

Som släpande forward, eller ”tia”, var han involverad i nästan allt i offensiv väg för Spurs. Var det inte egna avslut så var det framspelningar till andra. Däremellan var han det naturliga hotet i offensiva, centrala ytor.

Nu återstår bara en sak: han måste omvandla alla farligheter till poäng.

Det behöver laget, och 24-åringen själv. Tottenham för att laget är uddlöst offensivt för tillfället. Kulusevski för att han ska ta det där sista steget till att bli en absolut världsklasspelare.

Spurs var genomgående det bättre laget mot ”Gunners” men föll (suprise suprise efter ett hörnmål) mot sin värsta rival. Chanser saknades inte, men det kändes aldrig särskilt nära att bli mål framåt.

Son, Johnson och Solanke (som väl ska ges lite tid) var iskalla och bidrog inte med mycket alls. Ljusglimten var Kulusevski. Han var mest involverad. Farligast. Tog mest ansvar. Skulle det hända något i anfallsväg – då var det via svenskens fötter. Och han borde inte lämnat planen poänglös.

Men det gjorde han.

Det går alltid att hitta ursäkter. Medspelare som sumpar, sneträff vid något läge och någon centimeter som felar vid ett annat. Men en sak som brukar vara signifikativt för världsspelare är att de i stort sett jämnt hittar sätt att göra poäng och avgöra matcher på. Framför allt de av toppkaraktär.

Det är steg som Kulusevski har kvar att ta.

Jag tycker verkligen inte det är för höga krav att ha på svensken, som uppenbarligen i övrigt klarar av att skina mot ett världsmotstånd som Arsenal. Man kanske är blågult präglad här men va fan, man vill ju inte bara att Kulusevski ska vara ”bäst på plan” i ett sådant här derby. Man vill ju se honom avgöra!

Eller i alla fall göra något som blir avgörande i slutändan.

Nåja.

Just nu är Kulusevski klart före Maddison, som inte går att känna igen från förra årets höst, som ”tia”. Det enda ”tråkiga” med 24-åringens fina säsongsstart centralt i planen är ju egentligen bara att Lucas Bergvall kommer allt längre ifrån speltid utöver sporadiska inhopp.

Men snart drar matchandet i gång på ”allvar” och då kan mycket hända. Och för Tottenham behöver mycket hända. Särskilt i offensiv väg.

Spelarnas oförmåga att göra mål kommer snart börja sätta sig på ett så där obehagligt vis som riskerar att bli ett återkommande ting. En följetong. Som snurrar på ”repeat”.  Du vet; något som symboliserar Postecoglous lag och som sätter sig mentalt hos spelarna.

Spurs har varit dominanta i alla sina matcher hittills. Men alla känner till den gamla slitna klyschan att du blir straffad till slut om du inte gör mål på dina chanser. Det där vet de vitklädda allt om just nu.

Postecoglou själv anser att laget ”saknar tro” offensivt.

– And it’s up to me to fix it.

Ja. Det är vad du måste säga så klart, Ange.

Jag kan tänka mig att det flyger både tre och fyra svordomar i tränarrummet efter en insats som den mot Arsenal, där laget uppenbart faller på brist på individuell skicklighet i sista tredjedelen.

Australiensaren måste känna sig maktlös.

För det är faktiskt en gåta att så många offensivt skickliga spelare inte klarar av att utnyttja alla lägen laget kommer till. Det vill till att Postecoglou de facto har någon slags lösning för att Spurs inte ska halka efter direkt och tvingas jaga hela säsongen.

***

Arsenal var inte alls lika kaxigt utan Ødegaard och Rice. Förståeligt så, kanske. Det är svårt att ha bröstet lika mycket utåt utan två av sina främsta spelare. Därmed var det än mer imponerande att vinna derbyt.

Det stank titelprestation lång väg.

***

Erling Braut Haaland är en okej striker.

***

Andrum och seger för ten Hag till slut, efter en usel start mot Southampton. En viktig trepoängare för Manchester United-tränaren och det fanns en del positivt att ta med. Exempelvis Ugartes fina – men korta – inhopp.

Någon form av räddning kan kanske vara på väg i uruguayanen.

***

Stjärnspelarna dök inte upp på Anfield när Slot åkte på sin första smäll. Och det var en rejäl sådan!

Hur reagerar laget på det här? Efter den oerhört bleka insatsen mot Nottingham Forest är det nog många som med spänning kommer följa hur Liverpool svarar mot först Milan i CL och därefter Bournemouth i helgen.

Första riktiga testet är att vänta för Klopps efterträdare.

***

Yasin Ayari gjorde 90 fina minuter mot Ipswich. Han belönades med lovord och goda betyg i lokalmedierna The Argus och Sussex World för detta. Kul!

Att ranka nyförvärv är svårt. Jäkligt svårt. Ålder, kontraktslängd, prislapp, förmåga här och nu, potential, försäljningspotential. Allt ska väl vägas in?

Jag tycker det, och gör här ett tappert försök att lista vilka 25 sommarförvärv som har varit bäst i Premier League.

Let’s go!

*** 

BUBBLARLISTAN:
35. Daichi Kamada (28), mf, Crystal Palace – från Lazio
34. Joshua Zirkzee (23), fw, Manchester United – från Bologna
33. Kiernan Dewsbuy-Hall (25), mf, Chelsea – från Leicester
32. Lloyd Kelly (25), b, Newcastle – från Bournemouth
31. Mats Wieffer (24), mf, Brighton – från Feyenood
30. André (23), mf, Wolverhampton – från Fluminense
29. Noussair Mazraoui (26), b, Manchester United – från Bayern München
28. Tosin Adarabioyo (26), b, Chelsea – från Fulham
27. Fabio Carvalho (22), fw, Brentford – från Liverpool
26. Crysencio Summerville (22), fw, West Ham – från Leeds

TOPPLISTAN:

25. Ian Maatsen (22), b, Aston Villa – från Chelsea
Prislapp: 37,5 miljoner pund.
Kontraktslängd: 30 juni 2030.
Kommentar: Jag föll ganska ordentligt för vänsterbacken när jag såg honom förra säsongen. Att lämna Chelsea var nog ett klokt val för att få speltid och Aston Villa kan mycket väl vara en “perfect match”.

Jag har stora förväntningar på den här transfern. I alla fall på sikt. Nederländaren har fortfarande gott om utvecklingspotential att ta av.

24. Federico Chiesa (26), fw, Liverpool – från Juventus
Prislapp: 10 miljoner pund + 2,5 miljoner pund i bonusar.
Kontraktslängd: 30 juni 2028.
Kommentar: Den skadebenägne italienaren kommer få agera back up till suveräne Mohamed Salah. Och att ha en EM-guldmedaljör där bakom är sannerligen inte illa pinkat. Med tanke på den blygsamma prislappen tar Liverpool ingen större risk här, snarare tvärtom: man har bara att vinna på att plocka in Chiesa. 

23. Jean-Clair Todibo (24), b, West Ham – från Nice (lån med köpoption).
Prislapp: 40 miljoner euro.
Kontraktslängd: Okänt.
Kommentar: Det var nog många som höjde på ögonbrynen när West Ham lyckades kapa värvningen av Todibo, som var på väg till Juventus, i sista stund. Men det säger kanske mer om ambitionen i “The Hammers” projekt än något annat. 

Upphaussad mittback som senaste året placerats i betydligt större klubbar. Det ska bli intressant att följa övergången till den engelska fotbollen. Kan bli bra.

22. Jadon Sancho (24), fw, Chelsea – från Manchester United (lån med obligatorisk köpoption)
Prislapp: 20 miljoner pund + 5 miljoner pund i bonusar.
Kontraktslängd: Okänt. 
Kommentar: Ytterforwarden gjorde inte någon glad under sina år på Old Trafford. Han blev en rejäl flopp. Att det här är en skicklig fotbollsspelare finns det nog ingen som tvekar på, däremot finns det stora tvivel kring om han har förmågan att visa upp det i PL.

Var det hos 24-åringen eller Manchester United problemet låg? Oavsett: För den här – i sammanhanget – blygsamma summan är detta ingen dålig affär alls av Chelsea. Skulle han inte lyckas på The Bridge kommer hans marknadsvärde att ligga i ungefär samma prisspann även om några år.

21. Mikel Merino (28), mf, Arsenal – från Real Sociedad
Prislapp: 32 miljoner euro + 5 miljoner euro i bonusar.
Kontraktslängd: 30 juni 2028.
Kommentar: En mångsidig pjäs som kommer vara nyttig på mittfältet. Ingen “wow-värvning” direkt, men en bra sådan. Spanjoren lär passa in utmärkt i “Gunners” spelsystem och han kommer göra det enklare för Arteta att skifta dynamik centralt i planen, genom att kasta runt andra spelare på andra positioner.

20. Georginio Rutter (22), fw, Brighton – från Leeds
Prislapp: 40 miljoner pund.
Kontraktslängd: 30 juni 2028.
Kommentar: Ytterligare en spännande spelartyp som landar in på Falmer Stadium. Skicklig och lekfull på ett sätt som man nuförtiden tar förgivet att alla Brightons offensiva spelare är! Det ska bli intressant att se vad fransmannen kan få uträttat och om han lyckas färga i PL med sina egenskaper. 

Gjorde 15 assist och 6 mål förra säsongen. Förvisso i Championship, men ändå. 

19. Emile Smith Rowe (24), mf, Fulham – från Arsenal
Prislapp: 27 miljoner pund + 7 miljoner pund i bonusar.
Kontraktslängd: 30 juni 2029 + ett optionsår. 
Kommentar: Man väntar liksom fortfarande lite på 24-åringens stora genombrott i PL. Att lämna Arsenal var helt rätt beslut, framför allt för en klubb som Fulham där han lär få gott om speltid och dessutom har chans att bli den stora stjärnan på sikt. 

Relativt billig också. Bra, Fulham. 

18. Aaron Ramsdale (26), mv, Southampton – från Arsenal
Prislapp: 25 miljoner pund inklusive bonusar.
Kontraktslängd: 30 juni 2028 + ett optionsår.
Kommentar: Det var många klubbar i PL som högg på den engelske landslagskeepern i somras. Southampton vann dragkampen och lyckades därmed ro en – av deras mått mätt – klassvärvning i hamn. 

Ramsdale kommer vara vital för att nykomlingen ska hålla sig kvar i PL i år. Och det har han alla möjligheter att vara, sett till hur han presterade i början av sin Arsenal-sejour. 

17. Joachim Andersen (28), b, Fulham – från Crystal Palace
Prislapp: 30 miljoner pund inklusive bonusar.
Kontraktslängd: 30 juni 2029 + ett optionsår.
Kommentar: Den hårdföre dansken var i flera år en stabil pjäs på Selhurst Park. Det finns egentligen inte mycket som talar emot att 28-åringen ska kliva in och leverera på samma relativt höga PL-nivå i Fulhams tröja. 

En personlig favorit, faktiskt. Jag kanske övervärderar honom…

16. João Felix (24), fw, Chelsea – från Atlético Madrid
Prislapp: 44,5 miljoner pund.
Kontraktslängd: 30 juni 2031.
Kommentar: Då kör vi igen. Försök nummer två på Stamford Bridge för – vad det känns som – den evigt unge portugisen. Grejen med Felix är att man i flera år har väntat på att han ska ta steget till att bli den här absoluta världsspelaren han en gång spåddes bli. Den där riktiga utväxlingen har dock inte riktigt kommit.

Men att köpa 24-åringen för dryga halvmiljarden är så klart bra “business” av Chelsea. Nu gäller det att hitta rätt roll för honom, och ge honom förtroende. Det kan bli bra – det kan bli flopp. 

Vi får se. 

15. Max Kilman (27), b, West Ham – från Wolverhampton
Prislapp: 40 miljoner pund inklusive bonusar.
Kontraktslängd: 30 juni 2031.
Kommentar: En stabil mittback som inte får de stora rubrikerna. Det här är inte på någon vis en “sexig” värvning, men 27-åringen kommer att vara en viktig pusselbit i West Hams påbörjade ombyggnation. 

Kanske någon pund för dyr. Men det är han värd.

14. Giorgi Mamardashvili (23), mv, Liverpool – från Valencia (ansluter 2025)
Prislapp: 35 miljoner euro inklusive bonusar.
Kontraktslängd: Okänt.
Kommentar: Har bevisat sig som en skicklig keeper på både klubb- och landslagsnivå. En smart vävning av “The Reds”. Framför allt med tanke på att givne Alisson, 31, inte blir yngre. Dessutom verkar brassen fortsatt vara ett hett villebråd för saudiska klubbar. 

13. Sander Berge (26), mf, Fulham – från Burnley
Prislapp: 20 miljoner pund + 5 miljoner pund i bonusar.
Kontraktslängd: 30 juni 2029 + ett optionsår. 
Kommentar: Det skulle aldrig bli lätt att ersätta suveräne João Palhinha, som sålts till Bayern München. Men frågan är om inte norrmannen var det perfekta alternativet utifrån vilken hylla Fulham kan värva från. 

Lyckades sticka ut i Burnley i fjol, som var en slagpåse i PL. Det säger någonting om någonting. 

12. Eddie Nketiah (25), fw, Crystal Palace – från Arsenal
Prislapp: 25 miljoner pund + 5 miljoner pund i bonusar.
Kontraktslängd: 30 juni 2029.
Kommentar: Jag älskar den här värvningen. Varför har jag inte den högre upp på listan?

Nketiah har själv pratat om svårigheterna med att “aldrig” få starta flera matcher i rad som forward, vilket var fallet i Arsenal. I Crystal Palace lär han ha alla möjligheter att bli en given startspelare. Resten är upp till honom själv. Men enligt mig finns det inget att tvivla på kring 25-åringens förmåga att hitta nät oavsett klubbmärke på tröjan. 

11. Archie Gray (18), mf, Tottenham – från Leeds
Prislapp: 40 miljoner pund.
Kontraktslängd: 30 juni 2030.
Kommentar: Har all potential i världen att bli en spelare som styr det centrala mittfältet i Spurs kommande år. En urläcker spelare att kolla på för oss som gillar tekniskt begåvade och bollskickliga mittfältare. Är kanske inte riktigt där än, men höjderna han kan nå är uppenbart höga.

Rycktes framför ögonen på Brentford. Bra gjort, Tottenham. 

10. Matthijs de Ligt (25), b, Manchester United – från Bayern München
Prislapp: 45 miljoner euro + 5 miljoner euro i bonusar
Kontraktslängd: 30 juni 2029 + ett optionsår.
Kommentar: En flyttfågel som har landat in på Old Trafford, under sin tidigare tränare. Kanske är det exakt det som behövs för att nederländaren ska nå sin fulla potential? 

Oavsett en bra värvning av Manchester United. Prislappen är inte särskilt hög, mittbacken har sina bästa år framför sig och laget behöver alla defensiv hjälp man kan få. Jag menar: inte många fans vill väl se Jonny Evans spela över 20 matcher i år igen?

9. Ilkay Gündogan (33), mf, Manchester City – från Barcelona
Prislapp: Fri transfer.
Kontraktslängd: 30 juni 2025 + ett optionsår. 
Kommentar: Det finns så klart frågetecken kring huruvida tysken kan nå samma höga höjder han spelade på innan flytten förra sommaren, när han nu börjar närma sig slutet av sin karriär. Men att värva tillbaka en så skicklig spelare “gratis” är ett kap av City. Inte konstigt att klubben inte tvekade en sekund när chansen dök upp.

Få man en sådan möjlighet – då tar man den. En värvning utan risk för de ljusblå med tanke på det korta kontraktet. 

8. Pedro Neto (24), fw, Chelsea – från Wolverhampton
Prislapp: 60 miljoner euro + 3 miljoner euro i bonusar.
Kontraktslängd: 30 juni 2031.
Kommentar: En helt fantastisk spelare att kolla på. Skicklig och frejdig – men skadebenägen. Nära 700 miljoner konor är mycket pengar för en spelare som har missat nästan hälften av alla matcher de senaste tre säsongerna. 

Kvaliteten portugisen besitter finns det inga tvivel kring. Enda anledningen till att han inte är högre upp på den här listan är de återkommande skadorna. Kan han få ordning på det? Om ja säger jag grattis, Chelsea! 

7. Manuel Ugarte (23), mf, Manchester United – från PSG
Prislapp: 50 miljoner euro + 10 miljoner euro bonusar.
Kontraktslängd: 30 juni 2029 + ett optionsår.
Kommentar: En bollvinnande mittfältare som inte passade in i Luis Enriques spanskfotbollinfluerade PSG-lag. Men en hårt jobbande mittfältare med förmåga att vinna boll är exakt vad Manchester United behöver. 

Den uruguayanske landslagsmannen lär få en stor roll på Old Trafford ganska omgående. 

6. Riccardo Calafiori (22), b, Arsenal – från Bologna
Prislapp: 45 miljoner euro + 5 miljoner euro i bonusar.
Kontraktslängd: 30 juni 2029.
Kommentar: Låt oss inte ryckas med i EM-hypen här, men… Calafiori är en klassvärvning. Framför allt sett till prislappen.

Men ska han verkligen spela vänsterback? Troligtvis blir det så, på sant Pep Guadiola-inspirerat manér. Jag är inte orolig för fem öre över att Arteta kommer lyckas få in italienaren var som helst i backlinjen. För den kvaliteten finns.

Men det här “aura”-snacket. Börjar man bli för gammal eller?

5. Yankuba Minteh (19), fw, Brighton – från Newcastle
Prislapp: 33 miljoner pund.
Kontraktslängd: 30 juni 2029.
Kommentar: Spännande ytterforward som har fått en finfin start på säsongen från sin högerkant. Den gambianske landslagsmannen är skicklig på att komma till målchanser och lär passa in alldeles utmärkt i Brightons spelsystem. Prislapp på knappt 450 miljoner för ett 19-årigt offensivt löfte är inget att höja ögonbrynen för nuförtiden.

Kan bli årets utropstecken i PL! 

4. Amadou Onana (23), mf, Aston Villa – från Everton
Prislapp: 50 miljoner pund.
Kontraktslängd: 30 juni 2029.
Kommentar: Kommer göra det centrala mittfältet på Villa Park tyngre. Har kopplats ihop med betydligt större klubbar genom åren, därav få det anses vara imponerade av Unai Emery och gänget bakom kulisserna att landa in belgaren.

Jag vet inte riktigt varför jag gillar den här värvningen så mycket som jag gör, men jag gör verkligen det. Det känns menat. Lite som en pusselbit som har saknats. Och nu är den på plats.

3. Dominic Solanke (26), fw, Tottenham – från Bournemouth
Prislapp: 65 miljoner pund inklusive bonusar.
Kontraktslängd: 30 juni 2030.
Kommentar: Prislappen på nära 880 miljoner kronor inklusive bonusar är något hög, men samtidigt är det vad man får betala för en bevisad målskytt i PL. 26-åringen är exakt den typ av striker som Spurs behöver och har saknat, därav lär han få gott om speltid kommande år.

Jag tror att Solanke kommer ha stor positiv påverkan på laget – och ösa in mål i Tottenham-tröjan. Framför allt med tanke på hur mycket målchanser Postecoglous lag kommer till.

2. Leny Yoro (18), b, Manchester United – från Lille
Prislapp: 50 miljoner euro + 12 miljoner euro i bonusar.
Kontraktslängd: 30 juni 2029 + ett optionsår. 
Kommentar: Anses vara en av Europas bästa och mest lovande unga mittbackar. Att Manchester United, i sitt skick, slog både Real Madrid och Liverpool i jakten på den 19-årige fransmannen är en fjäder i hatten för den nya sportsliga ledningen. Prislappen på drygt 700 miljoner kronor om alla bonusar slår in är hög för en spelare som bara hade ett år kvar på sitt kontrakt och som inte har bevisat sig över tid på högsta nivå.

Men potential kostar. Och Yoros potential är skyhög. 

1. Savinho (20), fw, Manchester City – från Troyes
Prislapp: 34 miljoner pund inklusive bonusar.
Kontraktslängd: 30 juni 2029.
Kommentar: En “äkta ytter”, som Pep Guardiola skulle kalla honom. Skicklig en mot en och bra på att skapa målchanser på egen hand. Lär bli ett utmärkt tillskott i ett dominerande Manchester City-lag som behöver just kreativa spelare för att luckra upp lågt stående försvar. 

Men att kunna köpa en spelare av den här kvaliteten, i den åldern, till det priset… det är faktiskt snudd på löjligt. Dessutom var brassen i princip inte ens ute på marknaden för andra klubbar. Men har man en “systerklubb” med samma ägare så har man. Och hey, det är inte jag som bestämmer reglerna.

Don’t shoot the listdoer.

***

Saknar du någon spelare? Är någon satt för högt/lågt på listan? 

Mejla gärna dina åsikter! 

När den obotlige optimisten Ole Gunnar Solskjær talade allvar för en gångs skull hajade man till. Det var på en fråga om vikten av att vinna titlar som den tidigare Manchester United-tränaren, för några år sen, svarade:

– Ibland kan en titel dölja andra saker som händer i klubben. Det är i ligan du ser om du utvecklas. Titlar kan vara mer av en ego-grej för tränare och klubbar.

– Det är inte som att en titel betyder “vi är tillbaka”. Cuper kan dölja faktumet att du fortfarande har det kämpigt. 

Det ligger mycket sanning i det. Enstaka cuptitlar tenderar i vissa fall att sminka över problem som ligger djupt rotade, och förminska allvaret av dessa.

Erik ten Hag skiter i det. Han kör på. 

Efter att ha blivit överkörd av värsta rivalen på Old Trafford vände han sig till sina cuptitlar för skydd igen. Liksom han gjorde inför matchen. Liksom han gjort de senaste två månaderna.

Bara minuter hade gått efter den genanta 3-0-förlusten mot Liverpool när United-tränaren fick frågan om han kanske är problemet, och inte spelarna. På en motfråga började reportern rabbla upp lagets alla återkommande misstag.

Det ten Hag fick ur sig var:

– Är du säker? Jag tror inte det. Annars skulle vi inte vunnit titlar som vi har gjort. 

– Efter Manchester City har vi vunnit flest titlar i engelsk fotboll. Jag är ledsen för dig. 

Vad är det för snack? 

Sluta nu, Erik. Det finns uppenbara och rejäla problem i ditt lag som du inte kan blunda för. Då krävs sjukdomsinsikt.

För tillfället försvarar sig ten Hag med näbbar och klor. Brittisk press är inte nådig mot honom, och i många fall är det med all rätt. Just nu är United bara samma hackiga – och usla – skiva som upprepar sig.

Insatsen mot Liverpool var plågsam att se. När Luis Diaz nickade in 1-0 gick luften ur Manchester United-spelarna. Efter ett baklängesmål. I omgång 3. 

Det kändes lång väg att ingen av spelarna trodde att en vändning var möjlig. Det är oroväckande. För jag har sett det förut. José Mourinho, Ralf Rangnick och Solskjær fick alla lämna inom ett halvår när samma sak hände dem. 

ten Hag är inne på sitt tredje år nu. Men utvecklingskurvan pekar fortsatt neråt. Visst, förändringar har skett i år. Presspelet och den defensiva organisationen ser annorlunda ut. Och speluppbyggnaden är “tweakad” en aning. 

Men effekten är 0. Utfallet är exakt samma som förut. Strukturen är ihålig och icke-systematiserad på ett unikt dåligt sätt jämfört med övriga topplag i Premier League. 

Och i nuläget finns det ingenting som talar för att saker ska bli bättre. 

Men ten Hag fortsätter gömma sig bakom sina cuptitlar.

Min hjärna sprängs.

Det är en försvarsmekanism, så klart. Mourinho hamnade också där till slut. “Three for me, two for them” är numera en klassisk sägning. Men sådant håller inte.

United är skadeskjutet och frågan just nu är bara hur länge ten Hag tillåts halta vidare. Det är givetvis alldeles för tidigt att sparka en tränare. Men när tron går ur spelarna likt på Old Trafford i söndags är det troligtvis över. I alla fall på sikt.

Den sportsliga ledningen kan inte göra sig av med tränaren de förlängde med så sent som i juli, men om United inte är i en slagkraftig position i ligan i början av nästa år skulle jag bli förvånad om han överlever säsongen.

För tonläget kommer bara fortsätta att skruvas upp efter varje förlust. Alla vet att ledningen reste runt halva Europa i somras för att intervjua andra tränare, utan att hitta någon. Det gör du inte om du är nöjd med vad du har. 

Faktumet att klubbens tränarjakt är allmänt känd har underminerat ten Hags position. Allt han säger vrids och vänds emot honom. För han är ju inte den långsiktiga lösningen. Och alla vet om det.

Alla vet därför också om att han lever på lånad tid. Tills något bättre dyker upp.

Hur länge kommer han lyckas hålla ut?

Det finns en brytpunkt för allt. Speciellt i en klubb som Manchester United. Tålamodet börjar ta slut och snart är vägs ände nådd. Det måste den vara om inget sker.  

“Men vi har ju vunnit två titlar på två…”

Sluta, Erik. Snälla. Jag orkar inte höra det där mer. 

***

Tips till Richard Hughes: gå till Mohamed Salah och lägg fram ett blankt papper på bordet. Låt egyptiern skriva vilken summa han vill – och betala.

32 år gammal och fortfarande en av världens absolut bästa spelare.

***

Newcastle och Alexander Isak spelade hem tre poäng mot Tottenham med rak och snabb anfallsfotboll. Fyra svenskar på planen (Dejan Kulusevski, Emil Krafth och Lucas Bergvall också) samtidigt i en toppmatch i Premier League. Coolt!

***

Erling Haaland gjorde triss i mål. Igen. Det var inte bara ett hattrick, det var ett hattrick av världsklass. Superlativen är slut. 

***

Man kan argumentera för att det röda kortet på Declan Rice var paragrafrytteri. Men Arsenal-stjärnan borde veta bättre: ge inte domaren möjligheten att visa ut dig. Rör inte bollen! 

Jag tror mig veta vad Arne Slot inte vill ha.

Det är inte på något sätt synd om den nyblivne Liverpool-tränaren. Visst, att ersätta Jürgen Klopp är – och kommer fortsätta vara – en massivt svår uppgift. Men han kommer till ett dukat bord med en välmående trupp full av världsstjärnor.

Inte mycket att gnälla på där. 

Det finns heller inte något att klaga på kring säsongsstarten. Två raka segrar i Premier League och de rödklädda spelar frejdig, offensiv fotboll. Jag menar: Mohamed Salah ler igen!

Att leverera resultat direkt är av högsta vikt för Slot. Supportrarna förväntar sig det, och smekmånaden tar slut snabbt på öarna. Hittills har ju nederländaren levt upp till det.

Allt hade därför kunnat vara frid och fröjd för tränaren just nu. En ”smooth” start på nya jobbet. 

Men så uppstod en situation som jag tror mig veta att Slot inte vill ha.

Han bytte ut Trent Alexander-Arnold. Med 18 minuter kvar att spela hemma mot Brentford senast. Fansens gullpojke svarade med att sätta sig på bänken – och tjura. Slot fick till och med gå fram till honom och säga ett par ord innan tv-kamerorna fångade högerbacken blänga efter sin nye coach.

Alexander-Arnold drog inte heller på smilbanden direkt efter slutsignal. En segerrusig Diogo Jota fick ingen reaktion alls när han försökte få fram någon form av glädjetjut från sin lagkamrat, som var märkbart irriterad.

Onödigt. För det såg inte bra ut alls. 

Inte bara spär det på ryktet om Real Madrid som cirkulerar kring Alexander-Arnold, som bara har ett år kvar på sitt kontrakt. Han skapar även en situation ur ingenting som i värsta fall riskerar att underminera sin tränares auktoritet. 

Det blir också en situation som det kommer ställas frågor kring och som måste hanteras. Slot löste förvisso efterspelet på ett utmärkt vis. Han hade så klart inget annat val än att försvara sin spelare och försökte förminska det hela genom att antyda att han ”gillar att hans spelare alltid vill spela 90 minuter”.

Gott så. Men det vill ju alla. 

Det är ingen ursäkt för att bete sig illa. 

Pressen är enorm på en när man är boss på Anfield. Att ersätta en av klubbens mest framgångsrika tränare någonsin gör det inte enklare. Uppgiften i sig – att driva laget och få resultat – är svår nog. Då vill man inte behöva hantera en tjurig klubbprofil framför öppen ridå i sin andra match. 

Även om just att hantera egon ingår i jobbet drog det här till sig onödigt mycket uppmärksamhet. 

Dessutom är det snudd på larvigt att så här tidigt in i säsongen markera mot sin tränare på det viset – för en sådan sak – som Alexander-Arnold gjorde. Den typen av missnöje över speltid kan gott och väl hanteras bakom stängda dörrar. Eller vad säger ni, Klopp och Salah? 

Så skärp dig, Trent. 

Du borde veta bättre än att bete dig som en skitunge. 

***

Spännande tungviktsfajt i eftermiddag och Slots första riktiga (nåja) test efter att ha städat av två förhandstippade bottengäng: Liverpool gästar Manchester United.

Håller de fina tendenserna i sig? En seger på Old Trafford vore onekligen ett statement och skulle kicka i gång ”post Klopp”-eran på allvar.

På tal om pressade tränare: räkna med att Erik ten Hag kommer ifrågasättas ordentligt i brittisk media om hans United inte levererar en bra prestation mot sin rival. Inledningen har inte varit lovande och tålamodet med Slots landsman är på väg att ta slut helt och hållet.