Nu har du ett steg kvar, Dejan.
Ta det!
Visst är det rätt ballt ändå?
Att en svensk tar en huvudroll hos ett av lagen i ett Londonderby. För det var exakt vad Dejan Kulusevski gjorde mot Arsenal i söndags.
Som släpande forward, eller ”tia”, var han involverad i nästan allt i offensiv väg för Spurs. Var det inte egna avslut så var det framspelningar till andra. Däremellan var han det naturliga hotet i offensiva, centrala ytor.
Nu återstår bara en sak: han måste omvandla alla farligheter till poäng.
Det behöver laget, och 24-åringen själv. Tottenham för att laget är uddlöst offensivt för tillfället. Kulusevski för att han ska ta det där sista steget till att bli en absolut världsklasspelare.
Spurs var genomgående det bättre laget mot ”Gunners” men föll (suprise suprise efter ett hörnmål) mot sin värsta rival. Chanser saknades inte, men det kändes aldrig särskilt nära att bli mål framåt.
Son, Johnson och Solanke (som väl ska ges lite tid) var iskalla och bidrog inte med mycket alls. Ljusglimten var Kulusevski. Han var mest involverad. Farligast. Tog mest ansvar. Skulle det hända något i anfallsväg – då var det via svenskens fötter. Och han borde inte lämnat planen poänglös.
Men det gjorde han.
Det går alltid att hitta ursäkter. Medspelare som sumpar, sneträff vid något läge och någon centimeter som felar vid ett annat. Men en sak som brukar vara signifikativt för världsspelare är att de i stort sett jämnt hittar sätt att göra poäng och avgöra matcher på. Framför allt de av toppkaraktär.
Det är steg som Kulusevski har kvar att ta.
Jag tycker verkligen inte det är för höga krav att ha på svensken, som uppenbarligen i övrigt klarar av att skina mot ett världsmotstånd som Arsenal. Man kanske är blågult präglad här men va fan, man vill ju inte bara att Kulusevski ska vara ”bäst på plan” i ett sådant här derby. Man vill ju se honom avgöra!
Eller i alla fall göra något som blir avgörande i slutändan.
Nåja.
Just nu är Kulusevski klart före Maddison, som inte går att känna igen från förra årets höst, som ”tia”. Det enda ”tråkiga” med 24-åringens fina säsongsstart centralt i planen är ju egentligen bara att Lucas Bergvall kommer allt längre ifrån speltid utöver sporadiska inhopp.
Men snart drar matchandet i gång på ”allvar” och då kan mycket hända. Och för Tottenham behöver mycket hända. Särskilt i offensiv väg.
Spelarnas oförmåga att göra mål kommer snart börja sätta sig på ett så där obehagligt vis som riskerar att bli ett återkommande ting. En följetong. Som snurrar på ”repeat”. Du vet; något som symboliserar Postecoglous lag och som sätter sig mentalt hos spelarna.
Spurs har varit dominanta i alla sina matcher hittills. Men alla känner till den gamla slitna klyschan att du blir straffad till slut om du inte gör mål på dina chanser. Det där vet de vitklädda allt om just nu.
Postecoglou själv anser att laget ”saknar tro” offensivt.
– And it’s up to me to fix it.
Ja. Det är vad du måste säga så klart, Ange.
Jag kan tänka mig att det flyger både tre och fyra svordomar i tränarrummet efter en insats som den mot Arsenal, där laget uppenbart faller på brist på individuell skicklighet i sista tredjedelen.
Australiensaren måste känna sig maktlös.
För det är faktiskt en gåta att så många offensivt skickliga spelare inte klarar av att utnyttja alla lägen laget kommer till. Det vill till att Postecoglou de facto har någon slags lösning för att Spurs inte ska halka efter direkt och tvingas jaga hela säsongen.
***
Arsenal var inte alls lika kaxigt utan Ødegaard och Rice. Förståeligt så, kanske. Det är svårt att ha bröstet lika mycket utåt utan två av sina främsta spelare. Därmed var det än mer imponerande att vinna derbyt.
Det stank titelprestation lång väg.
***
Erling Braut Haaland är en okej striker.
***
Andrum och seger för ten Hag till slut, efter en usel start mot Southampton. En viktig trepoängare för Manchester United-tränaren och det fanns en del positivt att ta med. Exempelvis Ugartes fina – men korta – inhopp.
Någon form av räddning kan kanske vara på väg i uruguayanen.
***
Stjärnspelarna dök inte upp på Anfield när Slot åkte på sin första smäll. Och det var en rejäl sådan!
Hur reagerar laget på det här? Efter den oerhört bleka insatsen mot Nottingham Forest är det nog många som med spänning kommer följa hur Liverpool svarar mot först Milan i CL och därefter Bournemouth i helgen.
Första riktiga testet är att vänta för Klopps efterträdare.
***
Yasin Ayari gjorde 90 fina minuter mot Ipswich. Han belönades med lovord och goda betyg i lokalmedierna The Argus och Sussex World för detta. Kul!