Vi bevittnar ett förfall

Ibland ser man det hända.

Det kan ske precis framför ögonen på en. Det man kanske inte trodde skulle ske. Det man aldrig kunde förutspå. Det kan vara oväntat, men man kan också haft det lite på känn.

Oftast är det bara sorgligt att se: Ett förfall.

I dag såg jag början på ett när Tottenham väntat spöade ett uselt Manchester United. Välkommen in på stigen, Marcus Rashford.

Stigen som leder till kyrkogården någonstans bakom strålkastarljusen på Old Trafford. Du kommer nå vägs ände här snart om inte någon sätter stopp. Kanske borde någon göra just det.

Uniteds ledning kommer stå vid ett eget vägskäl nästa år. Rashford kommer vara 27 då, och antagligen lär sommarens transferfönster vara jättens sista chans att sälja sin guldgosse för stora stålar.

Ska man behålla sin välbetalde stjärna? Då får man troligtvis ”dras” med honom i flera år till, kanske karriären ut. Och det utan några som helst garantier på att han kommer nå den världsklassnivå han är betald att leverera på.

Eller så kommer vi till, enligt mig, det föredragna alternativet: sälj Rashford så dyrt det går, satsa på Garnacho och använd pengarna till att bygga om truppen.

För i nuläget är det inte bra för någon att ”Rashy” spelar kvar i Manchester United, hur ont i hjärtat det än säkert gör för alla supportrar att erkänna det. Han är ju ”born and bred”. Egna killen som alla fans vill se lyckas.

Men ibland måste man lägga känslorna åt sidan och våga klippa banden.

För sedan den succéartad säsongen 2022/23 har jag troligtvis bara sett Rashford spela på världsklassnivå i en handfull matcher. Mot Tottenham stod han återigen för en blek insats för jag vet inte vilken gång i ordningen. Han får absolut ingenting uträttat.

Det börjar faktiskt bli sorgligt att se.

På något jäkla vänster känns det fortfarande som att Rashford är ung. Att man ska ge honom tid, utrymme att i lugn och ro få växa ut till den här världsspelaren nog alla tror att han kan bli. Men han är 26 nu.

Och det händer ingenting.

Rashford ska bära United på sina axlar. Som Salah bär Liverpool. Om inte annat borde han sprudla som Saka i Arsenal. Eller leda som Son leder Tottenham. Men han gör inte det.

Det finns helt enkelt så enormt mycket mer att kräva av ytterforwarden.

Man kan så klart peka på tränare Erik ten Hag och att det är han som inte får ut maximalt av Rashford. Det finns väl någon gnutta sanning i det, men jag köper inte det fullt ut. För all statistik visar att United som lag kommer till många klara målchanser (ligger faktiskt i topp i PL).

Man missar dem bara.

Det är faktiskt dags att lite ordentlig kritik riktas mot vissa spelarhåll också i United, och inte bara mot den nederländske coachen. Rashford är en av många stjärnor som har underpresterat kraftigt över lång tid nu.

Slarvigt brukar vissa brittiska experter hånfullt slänga sig med att Old Trafford är en ”kyrkogård”, dit spelare kommer och begraver sina karriärer (metaforiskt). Rashford står med sin ena fot på stigen som leder dit.

Rashfords förfall sker här och nu och hans karriär håller faktiskt på att plana ut på en ovärdigt låg nivå. Hur smärtsamt det än må vara borde någon sätta stopp för det här snart.

För allas bästa.

***

Det är oförståeligt hur det röda kortet på formlöse Bruno Fernandes både kunde delas ut och klara en VAR-check. Men det spelar ingen roll. Manchester United hade antagligen förlorat ändå. De var sorgliga att se på första 40 minuterna.

Eländet tar aldrig slut. Räkna med att det kommer börja gunga rejält under ten Hags fötter nu.

***

Kul att se Dejan Kulusevski för tillfället. Han sprudlar i sin nya roll centralt i planen och har haft en fantastisk start på säsongen.

Ny fin prestation mot United.

***

Hög backlinje, högre backlinje, Brighton.

Det blev man rejält straffat för mot Chelsea. Första halvlek på Stamford Bridge var bland det värsta jag sett. Det hade kunnat bli tio mål! Kul när mycket händer men jag kan inte minnas när jag senast såg så många misstag och slarvfel under 45 minuter i en match i PL.

Plus: Cole Palmers tillslag. Urläckert! Fyramålsskytt dessutom.

***

Brentford har gjort mål inom 60 sekunder i tre raka matcher, som första lag någonsin i PL.

Det har räckt till en poäng.  

***

Hur blir livet utan Rodri?

Rätt mycket fattigare, verkar det som. Newcastle var som blodiglar på ett, för en gångs skull, småhackigt Manchester City. Med intensivt presspel och direkta bollar in bakom de ljusblås backlinje hade man mästarna i gungning.

För ja. Det var tydligt att Pep Guardiola och hans gäng saknade Rodri. Problem kan vara att vänta även i framtida toppmatcher för City.