*En vecka tidigare*
Telefonen ringer.
Det märks direkt att han lider.
Han berättar att han inte fattar nånting. Och jag kan inte klandra honom. Vad är det som händer? frågar han sig. Allt är på väg att gå åt helvete. Igen.
Han kunde inte ens hålla tillbaka.
“Jag fällde fan en tår”, säger han.
Det är som att han sörjer. Stackarn. Jag lider ju med honom.
Han berättar att han satt där, på Old Trafford. Med ansiktet i sina händer. Länge. Allt skulle ju vända i år! Med nya ägarna och allt. Men inget har hänt.
Eller vänt.
Ytterligare ett år av misär, tänker han. Jag förstår att han vill ge upp. Att han bara är så där jäkla trött på allt.
Det är en polare, Manchester United-supporter, till mig som har ringt. Han var på plats mot Tottenham förra helgen.
Han berättar att han såg någonting, när han till slut lyfte ansiktet från sina händer. Han såg att stora delar av publiken hade lämnat Old Trafford. Långt före slutsignal.
Det där! tänker jag. Det där är slutet.
Det är alltid slutet.
När fansen börjar svika sitt lag, då är det över för tränaren. Det är så effektfullt. Inga banderoller. Inga rop. Bara en tyst markering: vi har tröttnat. Gett upp.
Och jag har sett det hända förut, på Old Trafford. Det har alltid varit slutet.
Efter den här ”ödesveckan”, med 3-3 mot Porto och 0-0 mot Aston Villa, kan jag inte tänka mig något annat än att gränsen är nådd. Erik ten Hag måste bort, inom kort.
Det bara måste vara en fråga om när nu.
Jag är emot att slänga tränare under bussen så fort något inte går ett lags väg. Ingen framgångsrik klubb har någonsin jobbat så. Men det här har pågått alldeles för länge.
Jag menar. Min polare gråter!
ten Hag kommer inte få ordning på det här. Spelet är bedrövligt. Det är ihåligt bakåt, idéfattigt framåt. Resultaten är i nivå med bottenlagens. I vissa fall till och med sämre.
Jag har sett mycket av Manchester United under nederländarens ledning. Nu har jag sett tillräckligt. Det är bara för dåligt. Och det finns inga ursäkter kvar.
Antagligen köpte han sig lite tid genom poängen på Villa Park, efter kaoset som följt Spurs- och Porto-insatserna. Men att det anses vara ”okej” att åka och försvara sig till ett oavgjort resultat, utan någon uppenbar ambition att vinna, i Birmingham säger allt om hur saker och ting har utvecklats.
Det imponerar inte. Det är ovärdigt och oacceptabelt, med tanke på miljarderna som har spenderats.
Den här veckans prestationer och resultat var droppen. Fansen har redan börjat svika och de kommer fortsätta svika så länge det ser ut så här. Nu måste det vara en tidsfråga innan ten Hag får lämna. För allas skull.
Jag tänker på min polare. Hur mår han i kväll?
Nog bäst att inte ringa.
***
ten Hag har slagit sitt eget rekord från i fjol. Höstens start i PL är den sämsta sedan Sir Alex Ferguson klev av 2013. Åtta poäng på sju matcher är facit.
***
Delägare och högste höns Sir Jim Ratcliffe var på Villa Park tillsammans med övriga United-höjdare.
I dagarna väntar ledningsmöten i London och Manchester.
***
Arsenal, Liverpool och City har alla tre hittat in i det som bäst kan beskrivas som toppgängens ”städa av övriga lag-lunk”.
Trion väcker inga stora rubriker för tillfället, men de vinner sina matcher. Bekvämt ena veckan, kämpigare andra. Men de vinner. Och tar poäng.
Ett sunt tecken så här tidigt in på säsongen är just att man inte är lagen som får de stora rubrikerna. Att allt bara är lugnt och harmoniskt. Och att man vinner.
Det gör Arsenal, Liverpool och City just nu. De har redan skaffat sig en lucka neråt och mycket talar väl för att titeln hamnar på antingen Emirates, Anfield eller Etihad nästa år.
Det lär finnas anledningar att återkomma till dessa lag. Längre fram, då. Just nu ska det bara lunkas vidare.
***
Julen Lopetegui gav främst sig själv lite andrum med tre poäng. Viktigt med en övertygande seger för West Ham.
***
Brentford öppnade segt i helgen.
Efter tre raka matcher med mål i minut 1 dröjde det den här gången till minut 2 innan man nätade mot Wolves.
***
Newcastle saknar Alexander Isaks spets!
***
Sättet Brennan Johnsson har reagerat på kritiken från sina egna supportrar är inget annat än mäkta imponerande. Tottenham-yttern är stekhet just nu.
Något som inte var lika imponerande var Spurs kollaps, från 2-0 till 2-3 mot Brighton. Börjar Ange Postecoglou blir pressad? Återkommer till det i bloggen nästa vecka.