Varför ska du kaxa?

Jag tycker verkligen att det är så ball.

Du vet det här när man kaxigt sticker ut hakan, lovar att man ska uppnå något tämligen svåruppnått. Och så gör man det.

Jag älskar det. Oavsett sport.

Jag minns när boxningsstjärnan Floyd Mayweather dundrade ut att han ”till 100 procent” skulle slå Manny Pacquiao inför deras fajt … och så gjorde han det! Eller när Tom Brady gick till Bucs och garanterade sina lagkamrater att de skulle vinna Super Bowl.

Ballt. Jag kan inte hjälpa att tycka det.

Kanske är det den sortens extremsjälvförtroende man behöver ha för att nå och verka på den absolut högsta nivån, oavsett sport. Men så är det vågat också. Riskfyllt. För man spänner ju bågen.

Så det passar inte vem som helst.

Fallet blir så mycket högre om du misslyckas. Smällen tar hårdare. Och många vill ju se andra, framför allt de på toppen, och framför allt sina rivaler, misslyckas.

Av just den anledningen har jag svårt att förstå Ange Postecoglous märkliga utspel lite från ingenstans nyligen.

”Jag brukar inte vinna saker, jag vinner saker mitt andra år. Inget har förändrats”, sa tränaren efter derbyförlusten mot Arsenal.

Var kom det ifrån?

För må så vara. Men innan har han på klubblagsnivå tränat inhemska giganter i Skottland, Japan och Australien – nu tränar han Tottenham.

Och ingenting i Spurs sommarfönster luktar titel direkt. Än mindre titeldoft känner du om du sniffar på lagets säsongsinledning. Så va fan. Vad var det uttalandet bra för? Det enda det gjorde var att höja ribban, sätta onödig press på honom själv och hans trupp i den ultrakonkurrensutsatta miljön som råder i PL:s toppskikt.

Det finns en stor chans att Postecoglou kommer få äta upp sina ord i slutet av säsongen så som resultaten ser ut just nu.

Missförstå mig inte: jag älskar som sagt den kaxiga framtoningen. Och jäklar vad ballt det hade varit om han faktiskt leder Spurs till en titel den här säsongen. Men först och främst ska man nog se till att sätta sig själv i en position där man har förtjänat att prata på det viset.

Annars blir det bara naivt och dumdristigt. Det var ju inte Arteta eller Guardiola som sa det, liksom. Inte Floyd Mayweather eller Tom Brady heller för den delen.

Och Tottenham är Tottenham. En klubb som knappast är synonym med titlar.

Eller är det så att 59-åringen börjar bli pressad? Nja. Kanske att han känner aningen mer än den naturliga press som följer med jobbet just nu. Men han har egentligen ingen anledning att göra det.

För den vältalige australiensaren är det bästa som har hänt Spurs på många, många år. Och han har alla möjligheter att vinna titlar med klubben … på sikt.

Just nu är inte Tottenham i en titelutmanande position. Det mediala “lugnet” det medför borde man omfamna i stället för att mopsa upp sig mot den för stunden betydligt mer välrustade rivalen i norra London och alla andra konkurrenter.

Kaxa inte i onödan, Ange. Det kommer bara att bita dig i röven. Om inte annat leda till mer – onödig – press.