Vissa saker etsar sig bara fast. I de flesta fallen är det oförklarligt varför.
Jag kan ganska ofta roa mig åt ”Bajen-Sparvens” virala utbrott. Du vet, den arge avgå-supportern som du säkert sett på Youtube.
”Det är lätt att vinna över BP och Trelleborg din j*vla sopa”, vrålar han i det klassiska klippet.
Orden är riktade mot Hammarbys då mycket pressade tränare Tony Gustavsson. Och visst fasen hade han lite rätt ändå, Sparven? Det är ju faktiskt ganska lätt att vinna över BP och Trelleborg.
Framför allt om man är ett lag med betydligt större resurser.
Man skulle kunna överföra det till en Premier League-kontext.
Före den gångna helgen hade Liverpool nämligen bara mött lag av BP- och TFF-karaktär i ligan. Bortsett från Manchester United då, men de får väl snarare klassas som Englands motsvarighet till Helsingborg?
Och det är ju ganska lätt att slå HIF i nuvarande skick.
Men i söndags kom så första riktiga testet för Liverpool, mot ett i höst oväntat starkt Chelsea. Svaret var inget annat än imponerande.
Inte nödvändigtvis för att det var en briljant insats på något sätt (2-1-seger), men det kändes återigen som ”gamla Liverpool”. Det Liverpool som vi i så många år fick se under Jürgen Klopps ledning.
Man är liksom definitionen av en maxkalibrerad lagmaskin som systematiskt bara maler, maler och maler tills man till slut har malt ner sin motståndare – som krampaktigt får kippa efter andan.
Och dödsstöten kommer i princip alltid, förr eller senare. För man har en ruskig förmåga att gräva fram segrar man både är förtjänta av och inte.
Spelmässigt är Liverpool det lag som har sett bäst ut i PL hittills. Serieledningen är helt rättvist, och segern mot Chelsea var ett bevis på att årets upplaga är “på allvar”.
Sparven hade bara fått sätta sig ner just nu. Han hade inte haft något att säga om han var Liverpool-supporter.
Det här är en drömstart för Arne Slot. Att ersätta Klopp skulle aldrig bli lätt, men han har redan lyckats överkomma fansens kanske största farhåga: en baksmälla likt den Arsené Wenger och Sir Alex Ferguson lämnade efter sig i Arsenal respektive United.
Ingen oroar sig för det nu.
Och än viktigare: ingen supporter längtar tillbaka till ”hur det var förr”. I stället drömmer alla redan om nya, ljusa dar med en stor dos framtidstro och obotlig optimism.
Vikten av det ska inte underskattas.
Inget är så klart vunnet än och inga titlar delas ut i oktober. Men den här inledningen var ett måste för nederländaren. För hur man än vrider och vänder på det så kommer Klopps enastående arv att leva kvar på Anfield för alltid – och inledningsvis får Slot bara leva med att ständigt jämföras med ex-tränaren.
Jag vågar dock lova att ingen kommer sjunga tyskens namn längre om det blir seger mot Arsenal på söndag också, i test 2.0. För man vinner snabbt fansens odelade kärlek om man lyckas slå BP och Trelleborg …
… och lagen som är bättre än så.
***
Crystal Palaces floppstart (0 segrar på 8 matcher) är ytterligare ett bevis på att man inte förstår någonting om fotboll.
***
Oklart vad Wolves-tränaren Gary O’Neil jiddrade om efter förlusten mot Manchester City. Målet, som klarade en VAR-koll, i 95:e var ju solklart?
***
Southampton är en hopplöst naiv nykomling. Det luktar inte, det fullständigt osar nedflyttning.