Ja, du var en idiot

Äh. Musik kan jag inte mycket om. Jag håller mig till fotboll. Och jag skulle vara glad om jag kan få min fotboll i sitt råaste format. Det vill säga handla om just fotboll.

Av tradition gillar jag att kolla på engelsk tv om engelsk fotboll. Det ger något extra. Men i söndags ville jag bara gräva ur mina ögon med en gaffel.

Det fanns ingenting som var ”härligt” eller ”skönt och avslappnat” när en poängrusig Ed Sheeran, du vet, delägaren i Ipswich, stormade in i Sky Sports livesända tv-studio och avbröt Rúben Amorim mitt i en intervju.

Tvärtom. Det blev inte bra. Alls.

Det var en pinsam stund. Och framför allt var det direkt respektlöst gjort mot den nyblivne Manchester United-tränaren. Stackarn. Han är ju pressad nog som det är när han nu ska försöka få medelmåttiga spelare att lira som hans fullfjädrade Sporting-lag gjorde.

Lycka till med det, för övrigt.

Gissa om portugisen själv kokade? Han såg i alla fall inte ut att vara särskilt road av popartistens ”bombande” av studion. För att tala klarspråk: han såg jävligt förbannad ut.

Förståeligt så. För vad ska Ed Sheeran ens där å göra? Jag vill inte se honom där. Det är liksom inte kul. Snarare det motsatta. Jag vill ju faktiskt höra vad Amorim har att säga.

Artisten själv bad med rätta om ursäkt på sin Instagram efteråt. ”Jag känner mig lite som en idiot men livet går vidare”. Ja. Du har rätt, Ed. Livet går vidare. Och du var faktiskt lite av en idiot där.

Att skapa ”bra content” som kan få snurr i sociala medier är något som fått allt större fokus inom tv i dag. Därför välkomnas spontana utsvävningar i många fall. Klippet på Ed Sheerans hjärnsläpp, som så klart Sky själva tryckte ut i sina plattformar, får ju betydligt mer spridning än ett på Amorim som pratar om 3-4-3.

Framför allt når det en annan och bredare publik.

Alla har vi nog snubblat över virala klipp från CBS:s Champions League-studio. Den med Kate Abdo, Thierry Henry, Jamie Carragher och Micah Richards. De har till stor del byggt ett globalt varumärke med hjälp av sociala medier.

Jag förstår därför producenter på tv-bolag. Det är dels ett sätt att nå fler. I USA har folk som ”bara vill se sin football” skrikit sig röda och blå när Taylor Swift dykt upp i tv-rutan mellan var och varannan spelsekvens i NFL. ”Vi vill bara se vår älskade sport och inget annat”, rasar folk.

Gissa vilket klipp från Champions League-mötet mellan Inter och Atlético Madrid som fick mest spridning på nätet i fjol? Jo, det på en fullmaskerad Kanye West – eller ”Ye” – iklädd en balaklava på San Siro. Slumpmässigt nog bara dagar efter att han hade släppt ett nytt album.

Alla hakade på.

Jag har som sagt full förståelse för den här utvecklingen som på något sätt varit ofrånkomlig. Det är så saker har blivit och det är bara att leva med. Framför allt eftersom det finns en ekonomisk uppsida med det. En rejäl sådan.

En sak tycker jag dock man kan kräva: Ingen tränare som verkar på den absoluta högstanivån ska behöva bli avbruten av någon gök som vill vara ”härlig”. Oavsett om det blir ”bra content” eller ej.

Sheeran borde vetat bättre. Om inte annat borde han blivit stoppad.

Man får inte glömma allt slit som ligger bakom en matchdag och ett resultat. Det är hyperprofessionella verksamheter med tränare som jobbar dygnet runt för att ta poäng i världens mest konkurrensutsatta liga. Rättighetsinnehavare (tv) måste svara upp mot det och inte fördumma sin egen roll.

Då finns det ingen plats för den här typen av oseriösa och ovärdiga inslag. Särskilt inte efter 1-1 borta mot Ipswich.

Jag säger som Ed själv: Förlåt, Amorim.

Så här borde det inte vara.