Han kan inte.
Eller jo. Han kan – och han bör ju.
Men e g e n t l i g e n så kan han inte.
Och det är problemet.
Ange Postecoglou är så tungt investerad i sin spelidé och den identitet han gjort en grej av att representera till 100 procent. Från topp till tå, i ur och skur och ut i varenda blodcell av sina fingerspetsar.
”That’s just who we are, mate”.
Så även om han uppenbart borde göra släcka bränder-förändringar i sitt spelsätt just nu så kan han inte. För det skulle ju urholka hans trovärdighet.
I alla fall är det min bild av vad Tottenham-tränaren själv tror. Den höga svansföringen och alla frågor som viftats undan senaste året med ”til we die”-snack – för att till slut ge vika och ändra sig?
Nej. Vad skulle allt han sagt vara värt då? Vem skulle han ens vara som tränare?
Ja du, Ange. Det är en identitetskris du nog måste gå igenom snart för att inte förlora ditt jobb.
För de allra flesta är det en självklarhet att spelarmaterial just nu – med alla skador – inte är tillräckligt bra för att spela den ultravågade, offensiva fotboll som Spurs gör. Laget är alldeles för aggressivt balanserat, bristen på kvalitet gör att misstagen staplas på hög och för dem blir man extremt straffade.
Visst, spelarna ska inte undkomma ansvar. Bortsett från Kulusevski skulle i stort sett samtliga ordinarie slash rutinerade spelare kunna singlas ut: de har stått för insatser som varit långt under par och icke Spurs-värdiga (var den ribban nu ligger) den här säsongen.
Men spelarna sätts också, av sin tränare, i situationer på planen där risken att misslyckas är betydligt större än vad den hade behövt vara. Just det hjälper inte ett lag som för stunden är sargat och håller på att slitas i stycke.
När läget är som det är och halva truppen saknas måste Postecoglou förändra till något som passar de tillgängliga spelarnas kvalitet bättre. Så är det bara. Även om han inte vill och känner att han inte kan så är det ett måste för ”rock bottom” närmar sig och när han väl nått dit finns det ingen återvändo.
Då kommer han att få sparken.
Borde han få sparken redan nu?
Ja, det kan man väl argumentera för att han kan få. Det beslutet hade ju liksom inte gått att ifrågasätta direkt.
Tycker jag att han borde få sparken?
Nej.
För det största problemet i Tottenham är inte Postecoglou även om han har sin skuld att bära i krisen.
När klubben hämtade in 59-åringen visste man ju att man anställde en tränare som skulle vara all-in på sitt spelsätt. Han skulle köra sin väg till det sista slutet och behövde därmed också få ett visst material för att kunna nå framgång.
Han behövde uppbackning, helt enkelt.
Var har den varit?
Postecoglou själv har flera gånger larmat om att truppen behöver byggas om. Han har, ibland mer subtilt än andra, ropat efter hjälp. Jag menar nyförvärv. ”Vi leker med elden om vi inte tar in någon i januari”, som han uttryckte det förra veckan.
Det är ju där skon klämmer.
Om vi lämnar den förlorarkultur som är synonym med Spurs och Levy utanför den här gången räcker det att blicka mot de högsta hönsen i den sportsliga ledningen, Munn och Lange.
Det handlar främst inte om att pengar inte satsas.
Det handlar om att kompetens saknas.
Tottenhams trupp är inget vidare byggd. Dyra pengar har lagts på spelare som varken är världsklass eller har potential att bli. Ledare finns det knappt några. Det saknas täckning på vissa positioner och när skadekrisen nu är som värst har man inte lyckats med något annat än att ge sin tränare en ny målvakt.
Postecoglou skriker ju efter hjälp! Gör något!
Låna någon!
Att inte göra något är inte att backa sin tränare.
Det är inget fel att satsa ungt men värvningarna av tonårstrion Bergvall, Gray och Odobert (vilka ingen skugga alls ska falla över) utöver Solanke i somras osade inte direkt en satsning mot toppen av Premier League. De två förstnämnda är ju för fasen typ nyckelspelare just nu. Varav en av dem på fel position dessutom.
Det säger väl ändå något om något.
Så visst! Sparka Postecoglou.
Vad kommer att förändras? Resultaten på kort sikt: kanske. Något i alla fall. På lång sikt: inte särskilt mycket.
Det är strukturen högre upp i Tottenham som måste förändras. Målsättningen (att vara ett topplag) måste gå hand i hand med satsningen, det vill säga arbetet som görs kring samt investeringarna som görs i sporten (värvningarna exempelvis). Så är inte fallet i dag.
Postecoglou skulle kunna leda ett framtida projekt med mål att bli ett topplag igen. Och enligt mig borde han få chansen att göra det – med rätt förutsättningar. Med en ägare som vill satsa på en nivå som rimmar med målsättningen. Med en strategi som är framtagen, vässad och satt i verket av kompetenta människor.
Men för att ens få chansen att göra det måste Ange svälja sin stolthet och göra det uppenbara: förändra och stoppa blödningen.
Det behövs för att behålla jobbet.
Därefter behöver klubbens ledning se sig själv i spegeln. Någon måste ta ansvar för det riktningslösa harvandet och inte bara göra varje tränare till syndabock för varje misslyckande.
Tio tränare på tolv år talar sitt tydliga språk om var problemet ligger.
Börja där i stället.
***
Tottenhams nyförvärv senaste 3 åren:
2024/25:
– Dominic Solanke
– Archie Gray
– Wilson Odobert
– Antonin Kinsky
– Lucas Bergvall
2023/2024:
– Brennan Johnson
– James Maddison
– Pedro Porro
– Mycky van de Ven
– Dejan Kulusevski
– Radu Dragusin
– Guglielmo Vicario
– Alejo Veliz
2022/2023:
– Richarlison
– Cristian Romero
– Yves Bissouma
– Destiny Udogie
– Djeb Spence