Det här är kanske det sista du vill läsa.
Men du behöver läsa det.
I och med att Kai Havertz säsong verkar vara över är anfallskrisen i Arsenal total. Med sig i fallet tar han antagligen lagets chanser att vinna de största titlarna i år.
Jag kan inte tänka mig att det kommer utveckla sig på något annat sätt.
Det lämnar den solklara frågan i luften: Varför i hela fridens namn värvades ingen offensiv kraft in i januari – när det var uppenbart att det behövdes?
På diverse håll ser jag supportrar som ironiskt ”tackar” sin klubb och ledning för den uteblivna transferaktiviteten. Ironin och fyndigheten flödar. Däremellan letar sig ilska in. Några är raka och tydliga:
”Ni har ju sabbat hela säsongen!”
Jag undrar om folk egentligen förstår vad de skriker efter.
Ja, säsongen må ha förstörts av alla skador och uteblivna nyförvärv har inte gjort saken bättre. På så sätt är det riktigt: säsongen är antagligen sabbad. Men i grund och botten är den typen av argumentation alldeles för känslostyrd.
För klubben har inte sabbat någonting.
Och det är det här du som Arsenal-supporter kanske inte vill läsa – men behöver läsa.
Jag fick en klump i magen när jag i januari läste att ”Gunners” hade lagt ett stort bud på Ollie Watkins. Inte för att Aston Villa-stjärnan är en dålig spelare. Tvärtom. Det är ju till och med en typ som de rödvita behöver. En målskytt. Powerforward.
Men det kändes inte rätt. Det kändes inte som det Arsenal jag följt och sett växa på ett noggrant, systematiskt vis de senaste åren.
Watkins fyller 30. Troligtvis inget försäljningsvärde. Ekvationen förväntad leverans kontra investerad krona gick inte ihop för mig.
Det kändes för kortsiktigt och som ett försök till något som snuddar vid ett panikköp.
Nej. Det kändes bara fel.
Det fanns andra, bättre vägar att gå – men inte i januari.
Enligt min åsikt var det bra för Arsenal att den värvningen inte blev av. Visst, något lån hade breddat antalet offensiva alternativ men helt ärligt: ingen lånespelare hade kommit in med tillräcklig kvalitet för att väga upp skador på Havertz, Jesus, Martinelli och Saka.
Den typen av kvalitet finns inte att låna.
Jag fattar ju, så klart. Som supporter törstar man efter titlar. Framför allt om man håller på ”Gunners” eftersom Community Shield är någon slags hittepå-grej. Man vill ha resultat. Här och nu. Redan i år!
Men en klubb måste vara smartare än så. Arsenal måste vara smartare än så.
Pengarna som var avsedda för Watkins finns nu kvar. I sommar kommer klubben stå redo med en ännu större kassa, när ännu bättre alternativ finns tillgängliga på marknaden.
Jag tänker på en 21-årig Benjamin Sesko. En 25-årig Matheus Cunha, exempelvis. En 25-årig Alexander Isak (som förvisso lär kosta enorma pengar om han ens är möjlig att köpa).
Spelare som passar betydligt bättre in i Arsenals bygge. Spelare som dessutom går hand i hand med klubbens strategi. Spets: Ja. Men det ska också vara spelare som har potential att växa.
Smartare värvningar.
Det är mitt Arsenal. Nuförtiden.
Jag vet inte var någonstans längs vägen som Arteta och det sportsliga styret tappade fansens förtroende när det gäller att bygga laget? Det har tagit tid, ja. Gått långsamt, ja. Metodiskt – och framgångsrikt.
Och än är inte bygget helt klart.
Strategin kommer kanske inte ge resultat i år givet rådande skadesituation. Men på sikt kommer den att göra det. Truppen är bara en eller ett par offensiva värvningar (rätt sådana) från att vara fulländad.
Sista pusselbitar som inte bör stressas fram för att nå kortsiktiga mål.
Jag är helt övertygad om att det bara är en tidsfråga innan Arsenal vinner Premier League igen, förutsatt att man fortsätter ta rätt strategiska beslut.
Varje felbeslut gör bara vägen till slutmålet längre.
På kort sikt finns det en skadekris att ta sig igenom som troligtvis kommer påverka resultaten. Fan vad tufft det kommer vara att se. Men på andra sidan väntar större belöningar – över längre tid.
Sorry.
Det här var antagligen inte vad du ville läsa om du håller på Arsenal.