Jag gör verkligen det.
Gnälliga uppsynen. Överdrivna gesterna. Dåliga kroppsspråket.
Återkommande klagomålen, på allt och alla.
Ja. Han är sannerligen lätt att ogilla.
Och älska.
För håller du på Manchester United älskar du troligtvis Bruno Fernandes.
Han har fått utstå så mycket skit genom åren, portugisen. Ifrågasatts som lagkapten. Ifrågasatts som lagkamrat. Till och med ifrågasatts som Manchester United-spelare.
Är han ens tillräckligt bra?
Korkad frågeställning.
Om United hade lagt alla miljarder man spenderat, på spelare som haft hälften av Fernandes kvalitet hade klubben inte varit i denna genanta krissituation man befinner sig i just nu.
Han är lätt att hacka på. Egentligen är han förtjänt av mer uppskattning.
Men United har varit så dåligt i så många säsonger och år nu att man nästan glömt bort konstanten. Han som alltid levererat. Vecka in och vecka ut, i princip. Oavsett lagets skick i övrigt.
Han som alltid stått där, längst fram och mött fansens ilska i de värsta stunderna. Tagit smällarna. Ställt upp i intervjuer och fört lagets talan i media när det blåst som mest.
Kaptenen. Lagets ledare, klubbens kapten.
Titlar är en viktig faktor när det gäller spelares eftermälen. Bruno Fernandes har vunnit titlar i Manchester United men inte några av de allra tyngsta. Därför kommer han inte att ses som en av klubbens största genom tiderna.
Rätt så, kanske. Men sett till hans betydelse, i en sådan här prekär tid, borde hans insatser för klubben i alla fall innebära att han nämns på ett hörn i sådana diskussioner.
I tider då laget behövt en ledare har han lett. När laget behövt någon att luta sig mot har det varit han: Bruno. Längst fram i ledet. Alltid tillgänglig.
Alltid där – för sitt Manchester United.
Visst. Han är slarvig. Passningar slås bort, och han tappar fattningen ibland. Men han springer, för klubben. Och han slutar aldrig. Han krigar bannemej jämnt för det där klubbmärket på bröstet.
Ofta är det allt man vill ha som supporter.
Och han gör poäng, oavsett hur mediokra lagkamrater han har runt sig. Varje helsäsong i United-tröjan har det blivit minst 10 mål och 10 assist. Siffror som är i nivå med Kevin De Bruynes, för att sätta prestationen i kontext.
Det är ett facit som förtjänar mer än inhemska cuptitlar och årligt spel utan rimlig chans till ligatitel. Bruno Fernandes förtjänar egentligen att spela i ett bättre lag, i en mer välmående klubb. Men det verkar som att han själv inte vill det.
Han vill spela på Old Trafford. För Manchester United – som han älskar.
Och supportrarna älskar honom.
Alla borde egentligen göra det, men jag förstår att alla inte gör det.
Söndagens 1-1-möte med Arsenal var på något sätt så där perfekt målande och beskrivande för lagkaptens år på Old Trafford. ”Gunners” var i perioder det bättre laget men portugisens läckra frisparksmål gav en poäng åt hemmafansen, med bud på mer.
På tilläggstid hade han chans att avgöra men brände ett jätteläge.
Manchester United förtjänade kanske inte segern – men Bruno Fernandes gjorde.
Han gör ju det. Förtjänar mer.