Men in suits

Cesc Fàbregas, som är en rätt glömsk, sömnig och generellt vilsen person, behövde inte oväntat hjälp av David Villa med slipsknuten.

(Om jag inte minns fel så står alla namnen på de spelare som haft just det skåpet på lappen till höger om Fàbregas.)

Lionel Messi körde svart kostym när han tog emot en ny gulddoja, som främste målskytt i La Liga i fjol.

På kvällen hade Atléticospelarna Adrián och Juanfran snoffsat upp sig för James Bond-premiären i Madrid.

Och när vi ändå är inne på finklädda spelare så kör vi väl en bild från förra veckan då Iker Casillas (och Xavi) fick ta emot Premio Príncipe de Asturias, Prinsens Pris, för sina insatser för spansk fotboll, speciellt att de enade landslagsspelarna från Barcelona och Real Madrid förra våren.

Här är Real Madridkaptenen med sin Sara.

***

I kväll, i morgon och på torsdags är det cupomgång i Spanien. Barcelona är på plats i Vitoria och för att möta Deportivo Alavés från Segunda B. På vägen dit slapp Cesc slipsen och det verkade han nöjd med.

Nä, okej. Han var inte 18 år på bilden ovan men visst var Andrés Iniesta söt då?

Här nedanför är dock en bild från 29 oktober 2002. Laget den kvällen, mot Club Brügge: Enke, Puyol, Tortolero, F. Navarro, Rochembach, Gerard, Iniesta, Gabri, Riquelme, Geovanni, Dani.

Här kan ni se klipp från matchen.

I dagens Mundo Deportivo har Andrés Iniesta ställt upp och poserat i den tröja han debuterade i samt tagit ut sina tio bästa ögonblick.

Första träningen med A-laget gjorde Iniesta för övrigt den 5 februari 2001:

Här är fler bilder och höjdpunkter.

Grattis Andresito önskar bloggen!

PS: Rubriken har jag tagit från VM-finalen 2010 då Jose Camacho i direktsändning skrek “Iniesta de mi vida!”

***

När jag letade fler gamla bilder på Iniesta hittade jag den här från 2002 på honom med Patrik Andersson och Robert Enke.

Det är Rayo Vallecanos Javi Fuego som poserar framför en brandbil och rubriken lyder ”Barcelona leker med elden på Vallecas”.

Nej, mittfältaren jobbar inte extra som brandman (det kanske han borde med tanke på Rayos usla ekonomi…) utan hans efternamn betyder eld…

I artikeln kan vi läsa att han ”släcker bränder på planen”. Hö hö. Man kan ju tänka sig att han kommer få det hett om öronen mot Barça – när han eldar på sina lagkamrater. Tihi.

Rayotränaren Paco Jémez har lovat att laget inte kommer parkera någon buss framför egna målet. Laget kan helt enkelt inte spela defensivt. Så räkna med mål i kväll. Gärna en repris på den spännande tillställningen på Riazor från förra helgen!

***

Det har redan börjat pratas en hel del i Spanien om vem som ska få Guldbollen. Eller, det gör det ju princip året runt men i alla fall så har Atlético Madrid inlett en kampanj för att Falcao ska ses som en kandidat på allvar.

Inför helgens möte med Osasuna på Vicente Calderón har Atléti gjort en video om ”Tigerns” hemvist (Eye of the Tiger som bakgrundsmusik såklart) och skapat en hashtag på twitter #UnTigreDeOro (#EnTigerAvGuld).

Nog är colombianens facit otroligt – mål i tio raka matcher nu för klubb och land, 16 totalt den här säsongen – men han lär ändå inte rå på den där Messi. Eller möjligtvis Cristiano Ronaldo eller Andrés Iniesta.

***

Vi byter land, till Frankrike och Thiago Silva. Brassen är rätt aktiv på Instagram, här från igår med Zlatan & Co före avfärden till Nancy. Men se på texten – vet han verkligen inte vad den italienske lagkamraten heter? Marcos Verreti?

***

Nu ska jag se på Espanyol-Málaga.

Karim Benzema pryder omgångens Champions Magazine.

Om pressen utifrån:

– Press har varit en del att mitt liv sedan jag var i Lyon, men det är hårdare här (i Madrid) eftersom det är den bästa klubben i världen. Jag tar inte med mig pressen in på planen för då skulle jag bli paralyserad och inte kunna spela alls. Jag blir av med det genom att snacka med min lillebror.

– Jag är rätt blyg. När folk lär känna mig inser de att jag gillar att ha roligt och att jag alltid skrattar. Men när jag inte känner någon stannar jag i mitt hörn.

Om Mourinho:

– Tränaren har fått mig att arbeta mycket med den mentala delen av mitt spel. Jag är starkare nu. Jag har haft många toppar och dalar sedan jag kom till Madrid men jag är fortfarande här. Mourinho är en stor tränare och han ger mig stöd.

Om Zidane:

– Vi pratar om allt möjligt. Det är som att prata med en storebror. Före matcherna ger han mig råd, om klubben, och även om vardagsgrejer.

Om barndomsidolen Ronaldo:

– Jag följde hans varje steg som barn. Han är en av de största genom tiderna. När jag kom hit fick jag träffa honom, det var en dröm. Jag var så glad.

Benzema får frågan om någon annan anfallare inspirerat honom.

– Ärligt? Bara Ronaldo. Han var en bäste. Han gjorde saker som ingen annan kunde. Han hade fart, teknik…allt en anfallare behöver.

Fransmannen har gjort två rätt schyssta mål i turneringen såhär långt – mot Manchester City och det mycket vackra mot Ajax.

***

Visste ni förresten att Real Madrid bara har vunnit en enda gång i Tyskland på 23 försök, mot Bayer Leverkusen 2000.

Massimiliano Allegri såg som vanligt rätt oberörd ut däruppe på podiet. Milantränaren är dock under enorm press inför kvällens möte med Málaga. Laget har inlett Serie A katastrofalt dåligt och skulle verkligen behöva knipa minst en poäng till i Champions League där man i alla fall inlett med fyra poäng på de två första omgångarna.

Massimo Ambrosini var uppriktig igår:

– Det här är den tuffaste perioden jag upplevt i Milan.

För motståndet i kväll står Málaga som tagit full pott så här långt och har 6-0 i målskillnad. Att stämningen är god nere i Andalusien är ett understatement. Fansen förstår knappt att det sker på riktigt. Milan liksom, en av världens allra största klubbar, mot lilla Málaga. Galenskap.

La Rosaleda i motljus.

Hur jag har lyckats få med mig en ÖSK-penna till södra Spanien är en gåta. Antagligen det närmsta klubben kommer komma Champions League…

***

Igår kväll led jag verkligen med tappra Celtic som höll på att få med sig 1-1 från Camp Nou. Jag kom dock över det ganska snabbt. Det hade ni också gjort om ni hade kunnat smaka på den här skinkan.

***

Jag missar tyvärr Dortmund-Real Madrid. Spanjorerna verkar självsäkra. Och Kaká ser ut att ha hittat glädjen igen.

Dagens bästa etta går till argentinska Olé som hyllar Lionel Messi efter hans hattrick mot Deportivo med rubriken ”¡LA MADRE QUE LO PARIÓ!

Rent bokstavligt betyder meningen MAMMAN SOM FÖDDE HONOM men det är också ett uttryck som används ofta i betydelsen DET VAR SOM FASIKEN! eller HERREMINSKAPARE!*

Att Olé använder just den här rubriken just nu handlar förstås om att Messis flickvän Antonella ska föda parets första barn när som helst (nej, det gör det inte – mer om detta längst ner i inlägget) och det var länge oklart om argentinaren ens skulle kunna vara med i La Coruña. Tyvärr för tappra Deportivo så var han det…

Här är mål nummer tre av tre. (Missa inte Cesc Fàbregas klack. Han var för övrigt lysande igår med tre assist.)

Det återstår att se om livet som förälder, mindre sömn etc, kommer påverka Messi på något sätt. Det skulle ju blir rättvisare då.

I och för sig verkade han igår helt oberörd över att ha spelat två gånger 90 minuter med Argentina (och gjort tre mål) på andra sidan jordklotet…

Det känns lite tjatigt att rabbla Messi-siffror men här kommer ett gäng ändå:

• Nio hattrick 2012.

• 21 hattrick för Barcelona.

• 15 av Barças 33 mål så här långt.

• 59 mål för Barça 2012 (pers!).

• 44 ligamål 2012.

• Totalt 71 mål 2012, vilket bara är fyra från Pelés rekord på 75 mål från 1959.

Vad han själv sa efter matchen? “Äsch, statistik är bara siffor.” Josåatte.

* Uttrycket blir något annorlunda om man byter ut MADRE mot ett något fulare ord, som här. Tack Sia för länktipset. OBS: Inget för känsliga öron!

***

Inför kvällens Fotbollskanalen Europa fick vi beskedet att La Liga skulle få stå tillbaka den här helgen eftersom det på pappret inte skulle vara några stormatcher. Jag tror att jag kanske kan få chefen att tänka om…

***

UPPDATERING: Klockan 22:45 twittrar Hasse Billing till mig och informerar: ”Olés framsida refererar inte till den stundande födseln utan att de firar mors dag i Argentina idag”.

Messis mamma Celia nämns dessutom med namn på Olés framsida. Så dumstrut på mig…

I eftermiddag lär Anderson ha lite mer kläder på sig när han spelar sin 150:e match för Manchester United. Det var fem år sedan 24-åringen kom till klubben. Stoke står för motståndet.

SpongeBob SquarePants kommer enligt uppgift sitta på bänken mot Stoke.

***

Äsch, ni får en bild till. Det är ju lördag.

Ni kanske har sett det förut, det är från maj 2010, Málaga-Real Madrid på La Rosaleda, och Málaga lyckas säkra kontraktet. Kamerorna zoomar bland annat in en gammal tandlös man och hans barnbarn… Dessutom brister det för den dåvarande Málagapresidenten Fernando Sanz som tröstas av gästernas Florentino Pérez, och på planen firar/gråter spelare och supportrar.

Här är ett lite längre klipp på det finaste paret.

Nu är det ju så att de flesta av mina twitterföljare berörs av något som skett i deras favoritklubb, som vi andra inte känner särskilt mycket för när vi tittar. Några bredare tips mottog jag dock och de fick i alla fall igång mina känslorna.

Den här kortfilmen om “Det lilla laget”, som efter en säsong hade en målskillnad på 1-271, är fantastisk.

Jag blev också berörd att att påminnas om presskonferensen då Ronaldo lade av.

Och när David Beckham satt och grät på bänken.

Och reportaget när Granadaspelaren Carlos Martins går ut med att hans son har leukemi, och hur det sedan fullkomligt brister för honom när han gör mål i följande match…

Vi kan förstås inte förbise de fruktansvärda dödsfallen i samband med fotbollen.

Sergio Ramos hade med sig Antonio Puerta när han tog emot EM-medaljen 2008 och Andrés Iniesta glömde inte Dani Jarque när han avgjorde VM-finalen. Den gesten var Espanyolfansen väldigt tacksamma för. Barçaspelaren överlämnade sedan tröjan till dem.

Här nedan följer fler av mina twitterföljares favoritklipp:

• ”Nu håller jag visserligen på Liverpool, men det här är väldigt fint tycker jag”

• ”Gledesscenene og den elleville kommentatoren da Nayim scoret dette syke målet. 120. minutt, golden goal. Sikret cupvinnercup-pokalen.”

• Thierry Henry säger hejdå

• Frank Lampards tuffa tid

• Anfield i 1989 när Arsenal vinner ligatiteln i säsongens sista minut

• ”Tittar man på detta så gråter man…även om man inte är Gnagare.”

• Messi kramar Guardiola efter sitt 50:e ligamål

• “Har alltid blivit berörd av detta. För allt Beckham fick utstå, för hur bra han var i denna matchen..och för att det är på old trafford. insane.”

• “Om man är grönvit är det inte lätt att hålla tätt 2:10 in…”

• Sverige-Frankrike 1993

• ”Lorenzo Medicis mästarhyllning till Juventus efter Scudetton i våras. Fast det kanske bara är jag :)”

• Istanbul 2005

• Ronaldinhos tårar häromveckan

• Chelsea 2012

• Guldfirandet på Stortorget 23/10 2011

• Sami Hypiääs avsked. Och Rafa Benítez tårar.

Nu kör jag ut det här blogginlägget. Om jag får in fler riktigt emotionella klipp så uppdaterar jag här nedan.

• “Tardellis glädje -82 är något extra”

• Billy Sharp hyllar sin avlidne son.

• “Denna är ju given, att avsluta karriären vid 25-års ålder är så tragiskt.”

• Zidanes familj när Zizou slutar.

• När Liverpools Brad Jones son Luca hade dött

• Mourinho och Materrazi gråter

• Henrik Larssons avskedsintervju

• ”Jag fick iallafall glädjetårar när Puyol gav Abidal kaptensbindeln och bucklan”

Till saken hör att det inte var första gången señor Medel, som kallas ”Pitbull”, hamnar i trubbel.

Några veckor tidigare, i landskampen mot Colombia 11 september, fick han till exempel också rött efter det här huvudgreppet.

I juni arresterades Medel för att ha riktat dödshot mot en person. Och tio dagar tidigare hade han filmades vid ett slagsmål utanför en nattklubb.

Igår hamnade chilenaren i blåsväder igen.

Men den här gången var det utanför planen, på Santiagos flygplats, och personen han riktade ilskan mot var skvallerjournalisten Nataly Marambio. När hon frågade hur laget hade firat efter tisdagens landskamp ska Medel ha ryckt mikrofonen hur hennes hand och sedan slagit henne på kinden.

Medel tvingades av flyget till Europa för att redogöra för polisen var som hänt.

Sevilla har idag meddelat att anledningen till Medels försening från Chile var på grund av “en incident med en skvallerjournalist som felaktigt anklagat honom för angrepp”. “Medel var med sin mamma när journalisten, från ett skvaller-tvprogram, frågade honom upprepade gånger om saker som inte har med fotboll att göra.”

Enligt klubben fick journalisten inga skador, som hon påstått. Spelaren fick åka hem och invänta ett flyg idag till Sevilla istället.

Medel skulle ändå inte ha varit med när Sevilla möter Mallorca på måndag. Han är fortfarande avstängd för ”skallningen” mot Fàbregas.

***
Idag lottades Copa del Rey. Real madrid och Barcelona kan mötas först i semifinalen.

16-delsfinalerna avgörs 31 oktober och 28 november.

Åttondelsfinalerna 12 och 19 december.

Kvartsfinalerna 9 och 16 januari.

Semifinalerna 23 och 30 januari.

Finalen 18 maj.

Torres snackar bland annat väldigt öppet om hur han förändrades negativt i början i Chelsea, att han inte längre brydde sig om laget vann eller förlorade om han inte själv fick spela. Och om hur han lyckats undvika att påverkas av kritiken:

– Jag lärde mig att inte låta det påverka mig, att inte gömma mig och sluta lyssna utan att lyssna och lära mig något från det. Man måste kunna se sig själv i spegeln och veta att den ende som kan ändra något är du själv, veta att den ende som kan säga ”du har gjort fel och måste göra något åt det” är du.

El País: Vad gjorde du fel?

– Många saker. Efter halva säsongen ifjol levde jag inte alls efter de värden jag växte upp med. Jag hade lagkamrater som struntade i om laget vann eller förlorande om inte de spelade. Jag ville aldrig bli sådan. En dag upptäckte jag att jag var som de, att jag inte brydde mig om vi vann eller förlorade om jag inte fick spela, att jag inte var en i gänget. Och jag upptäckte att jag inte var lycklig för jag var långt från den person jag ville vara.

El País: Du tappade din spelidentitet…

– Det var vad laget behövde. Och jag var en annorlunda spelare som fick anpassa sig för laget. Det straffade mig men det var det enda sättet att få spela. Ibland tänkte jag: ”Nu ska jag löpa i luckorna och vara tillgänglig.” Men på 70 minuter rörde jag då inte bollen. Om jag spelade på min plats kom jag aldrig in i matchen. Vad skulle jag göra? Det var så annorlunda mot det jag var van vid med Benítez att jag inte trivdes och det märktes! När vi bytte tränare blev det lite mer likt. Det som var bra var att jag tvingades lära mig något nytt och det har gjort mig till en bättre spelare. Nu bemästrar jag delar i spelet som jag inte gjorde tidigare. Och du kan bli den spelare som tränaren vill men du är inte den spelare som du förväntas vara. Jag pratade mycket med Steve Holland, den assisterande tränaren, och vi jobbade med detta. I slutändan är det spelarna som sätter stilen på laget.

El País: Vad lärde du dig?

– Jag mognande och lärde känna mig själv bättre, blev medveten om att i slutändan beror allt på dig själv. Jag lärde mig att bli självkritisk, att förstå andra bättre och att acceptera situationen. Jag har alltid känt att laget behövde mig för att avgöra matcherna. Jag fick lära mig acceptera att det var fel att tänka att det inte spelade någon roll om vi vann när jag inte spelade.

Torres berättar om lagkamraten Paulo Ferreira, som vann Champions och ligan i Portugal, men som i England inte har spelat en enda minut på två år (det har han faktiskt men vi fattar poängen) men ändå beter sig som ”en tia”, alltså fläckfritt.

– Han har lärt mig att säga ”det här är vad jag får just nu”. Han ger alltid allt på träningen, att går till matcherna med ett leende, han är schysst mot ungdomarna…han har lärt mig mycket.

El País: Och vad vill du bli sen?

– När jag går i pension är det enda jag bryr mig om att ingen ska kunna säga att jag var en dålig lagkamrat, respektlös med för höga tankar om mig själv.

Torres talar väldigt väl om Liverpool och tiden där. Han berättar om hur känslosam han blev när nyheten om Hillsboroughkatastrofen kom för några veckor sedan. Han pratar även landslaget, om Aragonés, del Bosque, Simeone, Falcao, om att spela med “falsk 9:a” vs “klassisk 9:a” och en del annat.

På slutet avslöjar han var han gör på fritiden:

– I London går jag på rockklubbar och ingen känner igen mig där. Det är fantastiskt.

Här är dessutom ett fotoalbum över El Niños karriär.

Att Andrés Iniesta är ödmjuk är ett understatement. Häromdagen fick vi ett nytt exempel på det. Då bad nämligen en radiostation honom sätta ihop sin idealspelare.

Här är svaret:

– Falcaos huvud, Puyols personlighet, Xavis högerfot, Messis vänsterfot (och kompetens), Busquets taktiska sinne och Ronaldos näsa för mål.

Jag skulle dock kunna tänka mig att klämma in någon egenskap från Andresito också…

***

Iniesta är ju iväg med landslaget som möter Frankrike hemma i morgon. En lagkamrat som är kvar hemma är skadade Gerard Piqué, som istället hittat på andra aktiviteter ihop med sin bror och klubbkompis Andreu Fontàs (som för övrigt är på Mallorca idag för läkarkontroll. Barça lånar ut honom säsongen ut.)

Med andra ord är inte Xavi den ende Barçaspelaren som brukar hänga i skogen:

– Jag älskar att plocka svamp. Känslan när jag hittar en riska är otrolig. Det är som att göra ett mål. Men om du tar fotbollen från mig så förstör du mitt liv.

Apropå bilden ovan så har Xavi inte haft trubbel med polisen. Han är bara med i en kampanj för att öka medvetenheten om säkerhetsrisker på nätet – även om han varken har Facebook eller Twitter.

– Som i fotbollen, måste huvudet vara med när du navigerar och umgås med andra på internet. Skydda ditt privatliv och var alltid noga med säkerheten!

I natt var Xavi dessutom med i radioshowen Al Primer Toque, och sa bland annat:

– Jag är förälskad i Busquets – fotbollsmässigt såklart!

– Jag tycker om Mourinho.

– Fotbollen Mou står för kommer inte gå till historien för något mer än att den var vinnande.

– För Mou är det allra viktigaste att vinna och det måste man respektera, men det skulle inte funka i Barcelona.

– I Barça räcker det inte att vinna, man måste vinna och spela fantastiskt.

Mourinho, Robson och Ronaldo back in the days. Fint.

***

Över till Real Madrid som haft rejäl otur med Fifa-viruset. Allvarligast skadad är Marcelo som blir borta i tre månader. Dessutom har Coentrão, Khedira och Sergio Ramos åkt på smällar med sina respektive landslag.

***

Lite gladare bilder nu – en liten inblick i brassen Michel Bastos vardagsliv. Lyonspelaren verkar helt klart ha roligt hemma, trots att han också går skadad just nu.

Han verkar plugga hårt inför det som komma skall. Boktiteln: ”Att uppfostra tvillingar”.

Jominsann, vi får se bild på de blivande familjemedlemmarna också:

Lite väl intimt kan till och med jag tycka. Bloggen önskar dock familjen lycka till.

***

Och från en pappa till en blivande sådan.

Låt oss avsluta med den här fina bilden på Pedro, som gjorde hattrick mot Vitryssland i fredags…

…och den här hyllningsvideon som sköne Mallorcatränaren Joaquín Caparrós (som ju har egen hemsida, blogg och klädmärke) fick av staben på sin födelsedag. Musikvalet: Born in the USA.

Runt tvåtiden publicerade han en lååång statusuppdatering på sin facebooksida där han…ja, läs själva:

”De senaste månaderna har jag, oönskat, blivit inblandad i flera grejer… När jag inte firade ett mål var det för att jag var ledsen (folk som känner mig vet jag blir helt knäckt om jag släpper in ett mål där jag känner att jag borde gjort mer), en annan gång gav jag inte min lagkamrat Cristiano tillräckligt med stöd (jag skulle inte kunna beundra hans spel mer), en annan var jag en tjallare som läckte saker (med tanke på hur vart jag nått under i min aktiva karriär och efter 13 år i världens största klubb, är det att gå för långt. Jag känner hela sportjournalistkåren men det här, att hävda att jag är sådan, det är inte okej). Och sedan ett annat ämne: att jag och Mou avskyr varandra (om det finns någon jag respekterar mer än allt så är det min tränare och har lett tillbaka laget på framgångens stig).

Vad mer? Jo just det! En grej som var lite rolig: det finns folk som säger att jag har en spansk flagga på min fasad (när det är min grannes fasad).

Hur som helst, jag hoppas och önskar att det går bättre på det sportsliga planet, jag försäkra er om att det är vad jag vill mest! Kom ihåg: ni är uppskattade!”

Casillas valde antagligen den sena tidpunkten för att slippa hamna på Marcas och AS framsidor idag…

I landskampen mot Paraguay i går satte han bägge Colombias mål. Efteråt bjöd han på ett underbart citat:

– Det andra målet var mycket likt de jag gjorde mot Chelsea och Athletic Bilbao, så nu börjar min högerfot bli svartsjuk eftersom jag hela tiden gör mål med vänstern.

Nu är Atlético Madrid-anfallaren uppe i 15 mål den här säsongen! Och ännu mer imponerande – han har nätat i nio raka matcher!

Det finns med andra ord gott om färska jubelbilder på Radamel Falcao García Zárate.

Han inledde med ett hattrick i ligapremiären mot Athletic Bilbao. Målen kan ni se här, här och här.

Sedan krossade ”Atleti” Chelsea i den europeiska supercupfinalen i Monaco med 4-1. Falcao gjorde tre av målen.

Mot Betis blev det “bara” två fullträffar från “El Tigre” (Tigern).

Landskampsdags igen. Då gjorde han först ett mot Uruguay…

..och sedan ett mot Chile.

Nästa motståndare var Rayo Vallecano i la Liga. Då gjorde Falcao ett mål.

Och så Valladolid där han hann med att göra ett mål innan han byttes ut i paus på grund av skada.

Och så förra söndagen, efter två veckors skadeuppehåll, var han tillbaka och satte ett mycket viktigt mål mot Málaga.

Colombianen toppar nu skytteligan i La Liga ihop med Messi och Cristiano Ronaldo på åtta mål.

***

I natt efter matchen var Falcao så glad att han inte kunde somna. Istället twittrade han ut en sängkammarbild till massorna och berättade att han läste Rafael Nadals självbiografi.

Om ni funderar på var namnet Falcao (falk på portugisiska) kommer från så kan jag berätta att hans pappa beundrade Paulo Roberto Falcão, en av de stora brassarna på 80-talet.

Colombia-Falcaos nästa match är på söndag då Atlético Madrid åker till San Sebastián för att möta Real Sociedad. Nytt mål då?

”Barça kontrakterade mig för att köra hem fulla spela”

Alltså, det är svårt att inte klicka på en sådan rubbe…

Det visade sig vara La Gazzetta dello Sport som publicerat en intervju* med den före detta bankrånaren Daniel Rojo, även kallad ”Miljönären”, som enligt tidningen ska ha fått olika uppdrag av den katalanska klubben under fem års tid.

Jag blev tvungen att googla lite mer. Enligt det här långa reportaget i Anfibia snodde Dani, El Rojo (som har numera kallar sig) första gången stålar från sin morfar som sjuåring – och bytte pengarna till pussar från tjejkompisarna.

– Jag var inget snällt barn. Man föds till vissa saker…

I Rojos fall var det visst rån han (eh) skapades för. Många sådana. Ibland fyra om dagen. Det skulle gå snabbt, det skulle handla om mycket pengar och ingen fick komma till skada.

Rojo var på 80-talet en av Spaniens mest kända gangsters. Det var då han fick smeknamnet ”Miljonären”. Och han lade enligt egen utsago mycket av intjänade pengarna på droger och prostituerade.

Under en lång fängelsevistelse bad han 1993, efter 25 års knarkande, om hjälp mot drogerna. Han hamnade på ett behandlingshem, fick terapi och valde att jobba från sju på morgon till elva på kvällen för att vänja sig av vid beroendet. Fem år senare släpptes han.

Den spanske rockstjärnan Loquillo erbjöd Rojo, som för övrigt är runt 1,90 och väger 100 kilo, jobb som säkerhetsvakt. Inom kort tid ville fler musikkändisar kontraktera honom. En av dem var den argentinske artisten Andrés Calamaro.

– Vilken artist gillar inte ha en mafioso som brukade råna banker vid sin sida?

Sen kom dagen då Daniel Rojo ombads skydda en ung lovande fotbollsspelare som skulle till en tillställning för att skriva autografer.

– Det var första gången jag tog hand om Messi, en liten kille som inte körde bil. Jag blev ombedd att åka förbi hans hus och hämta honom. Hans pappa var stort fan av Calamaro och eftersom jag även tog hand om Andrés så blev vi kompisar. Vi ses fortfarande och går ut och käkar ibland.

För två år sedan släppte Daniel Rojo boken ”Confesiones de un gánster de Barcelona”, typ ”En Barcelonagangsters bekännelser”. Han verkar ha uppdaterat den nyligen, eller skrivit en ny, eftersom titeln på boken i den här tv-intervjun från i somras är ändrad.

***

Och så då till citatet i Marcarubriken.

I intervjun* i La Gazzetta dello Sport berättar Rojo om uppdrag han gjorde för Barça som klubben.

– Jag började jobba för Barcelona då Rijkaard var tränare. Klubben skickade mig för att hämta spelade som hade druckit för mycket och som därför inte kunde köra bil.

– En gång såg jag hur en spelare hade oralsex med två systrar i VIP-avdelningen på ett diskotek. Men vad skulle Rijkaard säga? Han var inte heller något praktexemplar på gott uppförande.

”Miljönären” berättar också att han anser att Messi först nu verkligen har börjat leva livet.

– Han brukade sätta sig bredvid mig när han åt för att lyssna på mina berättelser om livet. Han hade inte mycket att komma med. Fram till nu har han bara tränat och spelat, han fick inte ens lov att träffa tjejer.

– Det är först nu han har upptäckt vad det innebär att leva. Jag träffar dem ibland. Förra året åkte jag och kollade på en Barcelonamatch och sprang på Leo. Han var med två jättesnygga tjejer och senare fick jag reda på att den ena var hans flickvän Antonella, och den andra Mascheranos fru så vi käkade middag ihop. I slutet av kvällen åkte Leo med mig hem – han körde och jag satt där bak.

(Jag vet inte riktigt hur jag känner kring fingerpistolen…)

* Dani El Rojo hävdar på Twitter här att han inte gjort någon intervju med La Gazzetta dello Sport, att tidningen har klippt ihop citat från boken och tidigare intervjuer samt hittat på några. Han twittrar också att han aldrig fick uppdrag direkt från FC Barcelona.

Jag blev i alla fall sugen på att läsa den där boken.

UPPDATERING: I min jakt på sanningen frågade jag en vän på Gazzettan om den påstådda intervjun. Han svarade att det var en översättning av ett reportage i franska magasinet So Foot, att tidningen aldrig påstått att man intervjuat ex-gangstern.

Det kom glädjande besked från Barcelonahåll under tisdagskvällen – Éric Abidal har idag tränat med boll för första gången sedan levertransplantationen i april. I slutet av augusti var fransmannen tillbaka i gymmet och nu fystränar han för att komma i spelform.

Abidal befinner sig i Pyrenéerna ihop med fystränaren Emili Ricart. Via den här filmen (och det här fotoalbumet) kan vi se hur de vandrar och löper i bergen, och när backen tränar med boll.

Och så en liten intervju:

– Jag har längtat mycket länge efter att få röra en boll. Idag var första dagen och jag är mycket lycklig. Trött men mycket lycklig. Från och med nu ser vägen rak ut.

Xavi sa i slutet av september att han trodde lagkamraten skulle vara tillbaka i spel redan i november. Men Abidal verkar inte vilja stressa comebacken:

– Jag har inte gjort så mycket idag, men jag får ta det lite i taget. Jobba hårt, bli vän med bollen, justera tekniken lite – även om jag inte hade så bra teknik förut haha…

Anims Abidal!

Brassen Neymar är inte bara en gudbenådad fotbollsspelare som de största klubbarna i Europa slåss om (nu senast PSG).

Han är dessutom en vandrande reklampelare hemma i Brasilien. Han syns överallt hela tiden. Är det inte ett skoföretag (igen och igen) som nyttjar hans ansikte så säljer han telefoner (igen), läskedrycker (igen), bilar, deodoranter, banktjänster, elektronikprodukter – och nu senaste glass.

Kampanjen är inte ute än men bilder på Neymar som Elvis, ko, fjäril, gräshoppa (?), Bruce Lee (?) har släppts.

Jag har svårt att se så många andra fotbollsspelare ställa upp på något liknande men Neymar verkar inte ha några som helst problem med att bjuda på sig själv.

Han verkar snarare ha ett enormt bekräftelsebehov, se bara på bilderna han publicerar på Instagram. Det känns inte riktigt som en redig och nertonad Barçakille, om vi säger så…

Var någonstans i Europa han hamnar – och när – återstår att se.

Morgonens stora nyhet är att Gerard Piqué inte har hunnit bli spelklar. Han tränade i gymet i morse, inte med laget. Tungt för Barça som därmed får förlita sig till Alex Song och Javier Mascherano i mittförsvaret. Jag har inte imponerats av Song som emellanåt sett helt vilsen ut. Eller blir det en trebackslinje? Det kan ju bli så att Sergio Busquets, som jag inte tycker varit riktigt sig själv den här säsongen, tar steget ner emellanåt.

Men…hemmalaget har Andrés Iniesta tillbaka från start, Messi i laget och stöd från omkring 90 000 åskådare.

Just nu är min känsla 2-2.

***

Jag tror också på:

• Minst ett rött kort – på Song, Sergio Ramos, Busquets och/eller Pepe.

• Minst ett mål av Benzema och Messi.

• Garanterat gnäll på domaren efteråt.

• Katalanskt självständighetsvrål på Camp Nou vid minst fyra tillfällen (minut 14 och 17 i varje halvlek).

***

Lite foton från spelarna:

Sändningen i CMore från El Clásico drar igång vid 19.20. Vi i Fotbollskanalen Europa sänder från 23.15. Tyvärr blir det ingen förlängd sändningstid som man hade kunnat önska efter en såhär galen fotbollsdag.

Spanska tv-programmet Punto Pelota – där journalister och gäster laddar inför avspark – är inne på sin 14:e sändningstimme. Majoriteten håller på ett av lagen och gör ingen hemlighet av det. Skrik och bråk garanteras. Om ni vill följa galningarna gör ni det här. Nu var det precis någon som blev sur och lämnade studion i protest…

Jag twittrar nyheter under dagen här.

PS: Glöm inte toppmatchen efter El Clásico: tvåan Atlético Madrid mot trean Málaga.

Real Madrid och Barcelona har mötts 221 gånger i tävlingssammanhang. 164 i ligan, 8 i Europacupen, 31 i spanska cupen, 12 i spanska supercupen och 6 i ligacupen. Och det är oerhört jämt: Real Madrid 88-87 Barcelona (46 oavgjorda)

Om vi bara ska snacka om möten i ligan, som förr räknades som det riktiga clásicot, har lagen mötts i Barcelona 82 gånger. Hemmalaget har vunnit 47 av dem. Madrid, som vann det senaste ligamötet på Camp Nou med 2-1, tog hem de två första men sedan dess har det bara blivit 17 till. Två i rad har inte Real Madrid vunnit där på över 47 år…

– 1983/84 [08ªJ] : Barcelona-Real Madrid : 1-2

Mer då?

Jo, Cristiano Ronaldo har gjort mål i fem raka clásicon och kan bli förste spelaren att näta i sex i rad. Messi har gjort 15 mål mot Real Madrid. Endast Alfredo Di Stéfano har gjort fler, 18.

Xavi spelar sitt 35:e clásico. Facit lyder 14 segrar, tio förluster, tio oavgjorda. Casillas har spelat 33, räddat 70 avslut under 15 matcher på Camp Nou. Facit: fyra segrar, sju förluster, fyra oavgjorda.

Och det skiljer ju hela åtta poäng inför matchen. Här är tabellen.

***

Intressant läsning här och här om varför El Clásico i morgon verkligen handlar om mer än bara fotboll.

 ***

Jag är lite småbesviken över de spanska tidningarnas framsidor i dag. Mundo Deportivo kör på Xavis presskonferens från i går runt lunch (zznark), Marca på att Zidane besökt träningen (gäsp), AS på att Casillas kan bli hjälte (really?).

Den enda som gör något annorlunda är Sport som ”avslöjar” att Vilanova fokuserat extra mycket på försvarsarbetet…

På nätet levererar Marca i alla fall. Där finns en grafik som jag tyvärr inte kan öppna på min dator med de brukar vara suveräna. Ni hittar även länkar till målfrossa – för Madridfans och Barçafans.

Dessutom har Álvaro Arbeloa avslöjat vilken låt som hörs mest i Reals omklädningsrum. Framför allt är det Marcelo och Higuaín som skakar loss till den här.

***

Nu lämnar jag hem och dator för dagen. Häng med mig på twitter för uppdateringar.

Om vi ska tror Wikipedia såhär på torsdagsmorgonen blir det en historisk skräll resultatmässigt…

Klicka på bilden för att förstora.

 ***

Bägge lagen tog klara bortasegrar mot Benfica respektive Ajax. Messi låg bakom båda Barcelonas mål men gjorde för en gångs skull inget själv.

Tungt dock för Barça att Carles Puyols armbåge hoppade ur led och att kaptenen blir borta ytterligare 6-8 veckor. Nu får alla culés hoppas att Gerard Piqué hinner bli spelklar till på söndag (han ska testas på lördag) för Alex Song känns inte vidare trygg som mittback än.

Dock är ju Andrés Iniesta tillbaka och det lyfter förstås laget enormt om han kommer upp i närheten av den form han visade före skadan.

(Istället för skräckbild på Puyols armbåge får ni minnas hur han såg ut inför debuten för 13 år sedan.)

***

För Real Madrids del var det lite av Summer of ´09 i Amsterdam med Kaká, Benzema och Cristiano Ronaldo på topp. Den spelsugne brassen startade sin första match för säsongen och såg verkligen ut att vara i gammal Milanform.

Bild från 30 september 2009.

CR7 gjorde sitt andra raka hattrick. Totalt ligger han nu på 12 mål på 10 matcher den här säsongen, och i karriären har han gjort 18 hattrick – 15 i La Liga, en i Premier League, en i cupen och en i Champions League.

Fransmannens bicicleta var verkligen en fröjd för ögat. Tobias Sana fick se skönheten från nära håll.

***

José Mourinho var nöjd efter matchen. Han gillade allt förutom 10-15 minuter efter Ajax mål (fast situation igen…) då laget blev oroligt och tappade kontrollen en stund.

– Det är viktigt att vinna flera matcher i rad, bra för självförtroendet. Jag tyckte mycket om dagens match. Laget var koncentrerat, spelade på topp, stark insats kollektivt och individuellt. När den individuella kvaliteten överförs till kollektivet är det naturligt att de bra resultaten kommer.

Sergio Ramos var tillbaka som mittback och fick beröm för sin insats från portugisen.

– Han spelade och han gjorde det mycket bra. Det är mitt jobb att få fram det bästa ur mina spelare. Han har, efter att ha suttit på bänken mot Manchester City, gjorde tre mycket bra matcher.

***
Tidningarna verkar tro på en sömnig tillställning på söndag.

Med AS kan man i helgen köpa en riktigt ful Real Madrid-pyjamas medan Mundo Deportivo EXKLUSIVT erbjuder en lika sorglig Barçafilt för €4,95.

(Bildtack till LaLigaLoca.)

Går inte tiden väldigt långsamt?

***

PS: Jag har knappt ord för att beskriva Málagas framfart så här långt på säsongen. 3-0 borta mot Anderlecht, tio matcher totalt i ligan och Europa, noll förluster, 18-2 i målskillnad. Lokaltidningen Sur sammanfattar det bra på sin framsida idag:

”GALENSKAP”

Kollar ni noga på Ramos tröja från i söndags kan ni ana att han bär en annan under – Mesut Özils nummer 10.

Enligt tidningen hade tysken blivit utskälld i omklädningsrummet av Mourinho och därför ville Ramos ge honom sitt stöd genom att visa upp hans tröja om han gjorde mål mot Deportivo. Uy, uy, uy.

Fortsättning följer.

UPPDATERING:

Sergio Ramos har svarat, via Twitter och Facebook:

”Hej allih@pa! Jag skulle vilja klargöra nägra sker innan det hittas på fler lögner. Mesut är en bra kompis och jag sa till honom för länge sen att jag skulle tillägna honom mitt första mål, och för att dra nytta av hans byte satte jag på mig hans tröja – med förhoppningen att mitt första mål skulle komma. Det var anledningen och ingen annan.

Och dessutom, min relation med Mourinho är bra, ärlig och tydlig. Jag respekterar hans beslut och för mig är han den bäste tränaren. Hala Madrid..!!”

***

I en annan del av Spanien (i Katalonien) äter Shakira glass på en bil. Eller som Gerard Piqué formulerar det:

”En liten apa äter glass på bilen!!”

***

Och i London har en krullhårig brasseback publicerat en mycket söt bild på sig själv.