Mou bestämde dejt med kritikerna

Så sade José Mourinho på presskonferensen på fredagskvällen apropå upplevelsen i cupmatchen mot Alcoyano då delar av publiken busvisslade när klacken sjöng hans namn.

Han bjöd på några andra underhållande svar också.

Om att ha blivit kritiserad i veckan:

– Det har blivit en nationalsport att ge sig på mig. Jag gläder mig för jag kom hit för att få folk att njuta. Jag fortsätter med det som jag tycker jag bör göra. Det är lugnt.

Om att bli busvisslad (till en journalist):

– Dig busvisslar de inte eftersom du är oviktig. Mig applåderar de och bussvisslar, det är en del av fotbollslivet. Jag kommer gå ut själv innan spelarna ska värma upp, vid 21.20, så de som vill bussvissla mig kan göra det då. Jag är för erfaren för att det ska påverka mig under matchen.

Om att Casillas och andra spelare gett honom sitt stöd offentligt:

– Det spelar ingen roll vad de säger, jag bryr mig bara om att de gör precis allt för att vinna på planen, att de har samma mentalitet som jag.

Om avståndet i tabellen till Barcelona:

– Man behöver inte vara matematiker för att förstå att 14 eller åttapoäng inte är samma som 11. Vi måste ta en match i taget. Vi vill alltid vinna.

Derbyt mot Atlético Madrid avgörs lördag kväll klockan 22.

(Jag har skrivit ingående om ämnet i senaste Offside så köp den.)

Jag tror faktiskt att de kommer få sina pengar idag, något annat vore en skandal. Men jag fattar inte varför inte shejken har löst problemet tidigare. Klubben har ju egentligen pengarna tack vare framgångarna och avancemanget i Champions League, men de är låsta av Uefa pga skulder till skattemyndigheterna och andra klubbar/spelare. Han hade väl kunnat låna dem lite fickpengar i några månader om han nu inte vill ge bort mer.

Nå ja.

Manuel Pellegrini, Málagas tränare, var i alla fall med i radioprogrammet El Larguero i natt och lät positiv. Han sa bland annat:

– Spelarna ska ha stor cred för hur de har offrat sig för det här projektet trots alla svårigheter de mött. Truppen gick samman i somras, insåg att man genom den sportsliga delen skulle kunna lösa de ekonomiska problemen. Läget är mycket bättre nu än i juli då det var försäsong och svårare att motivera sig. Att ligga på CL-plats i ligan, ha gått vidare i cupen och vara klara för åttondelsfinal i Champions League ger extra motivation. Och vi litar på att de ekonomiska kraven uppfylls. Kaptenerna träffade Shatat och de litar fullt ut på honom. Jag känner att laget är lugnt, det är inga problem. Och det viktigaste är att lugnet råder.

Pellegrini fick även frågor om hur den skygge shejken, som han pratar med på engelska, är.

– Han är en väldigt reserverad person, med många verksamheter utöver Málaga, men han frågar hela tiden om det vi gör. Han har investerat stort i klubben för att förändra den i grunden. Det har uppstått en del hinder, en del oordning, men ingen i Málaga kan vara besviken på vad han har gjort för det här laget. Han har skänkt hopp och mycket pengar. Problemen ser jag som en följd av brist på erfarenhet. Han är hela tiden involverad i klubben och har bestämt sig för att fortsätta, men det ska vara ett rimligt projekt.

***

I går presenterades de tre finalisterna till Ballon d’Or (och övriga kategorier. Heja Pia!) och visst var det fint att se hur överlyckligt superglada trion var senaste de hängde tillsammans.

Då, den 30 augusti, utsågs Europas bäste spelare 2012.

Då vann Andrés Iniesta.

Ballon d’Or delas ut 7 januari. Jag hoppas att Pia tar med sig gitarren.

Olust står målad i dragen.

Man håller sig lätt för skratt.

Piggnar man till framåt dagen

så är det redan natt.

(Alf Henriksson)

***

Det var min mamma som smsade de “uppiggande” raderna ovan igår. Jag håller med Texas Johansson som rankat november som den sämsta månaden. Usch. Tur att den är över snart.

Nä, jag tror minsann att vi behöver titta på några bilder för att kickstarta den här dagen.

• Det första stället vi åt på var tapasrestaurangen Cervecería Catalana. Många turister hittar dit men även Barcelonabor. Man kan inte boka bord där utan måste skriva upp sig på en lista vid ankomsten. Det är dock värt väntan. Missa inte att beställa in den delikata efterrätten crema catalana!

• Det andra stället, dit Barçaspelarna brukar gå, heter Da Greco. De har en prisvärd lunch (förrätt, tre mindre pastaportioner, huvudrätt samt efterrätt, dryck och kaffe) för 18 euro. Jag brukar nöja mig med de tre pastaportionerna (11 euro) och ändå rulla ut därifrån.

Dessutom är den kaosartade inredningen (jag tror ägaren ser alla prylar som konst) värd ett besök bara den. Här hade jag tänkt publicera en bild på Fröken Frändén när hon står framför en stor staty (en pojke med bakvänd keps som rider på en enorm struts) inne i restaurangen men jag får respektera hennes veto.

Istället: Da Grecos kitch-variant av en vinkylare, som de serverar Limoncello i.

• Biljetter till Barcelonas matcher kan oftast köpas på plats. Annars genom klubbens hemsida här. Det är olika priser beroende på motstånd och turnering. Våra (mot Zaragoza i ligan) kostade 99 euro styck, men så kunde vi klia Dani Alves på ryggen också…

• För info om Espanyols hemmamatcher och biljetter gå in här.

• Är ni nyfikna på stadsdelen Gràcia kan ni läsa mer här. Och El Born, där vi läste tidningarna, här.

Ämnet är förstås hett eftersom Real Madrid nu ligger hela elva poäng efter Barcelona (och åtta efter Atlético) och en ny kritikstorm har blåst upp i media kring Mourinho.

I går behövde han inte ens uttala sig för att eftersnacket efter cupmatchen mot Alcoyano ändå skulle handla om honom.

Jag såg inte matchen men har förstått att Santiago Bernabéu vände sig mot ultrasklacken när den hyllade Mourinho.

Ultras Sur bakom det ena målet sjöng som vanligt “José Mourinho, José Mourinho” och då svarade stora delar av publiken med busvisslingar. Det hände, enligt rapporterna, flera gånger. Klacken kallade då de som busvisslade för “Anti-madridistas!” och möttes åter av burop.

I debattprogrammen på radio i natt hävdade någon att Mourinho log ironiskt när det hände medan andra menade att han hade varit ledsen efteråt. Till presskonferensen kom Aitor Karanka så hur portugisen verkligen uppfattade det som hände vet vi inte.

MARCA kör nu en omröstning på nätet kring Mourinhos framtid efter säsongen.

Alternativen är: 1) Han återvänder till Premier League 2) Han stannar i Real Madrid 3) Han sticker till PSG 4) Han stannar inte ens i Real Madrid säsongen ut 5) Han tar ett sabbatsår.

Alternativ 1 leder stort.

Gazzetta dello Sport citerar idag en intervju som portugisiska TVI gjort med Mourinho som sändes i måndags. I den säger han bland annat att han trivdes som bäst i Inter, att han saknar klubben och att han flera gånger undrat varför han lämnade Milano för Madrid:

– Mina vänner sa till mig “du kan bli en stor tränare men om du inte blir mästare med Madrid så kommer det alltid att fattas något i din karriär”

20-åringen från Brasilien, som i lördags låg bakom bägge målen när Rayo Vallecano slog Mallorca, har i sin debutsäsong redan gjort sex mål och spelat fram till fyra av lagets 18 mål.

I debuten i augusti spelade han först fram till Rayos öppningsmål borta mot Betis – och gjorde själv segermålet.

Anfallaren är med andra ord en stor anledning till att det fattiga Madridlaget, som ju tappade Michu till Swansea i somras, ligger åtta i tabellen.

Det pratas en hel del om den andre Léo i Spanien, och det har gjorts en hel del reportage om honom under hösten.

Som det här, inför mötet med Barcelona, då han spelar PlayStation (eller Fifa, jag kan inte sånt där) i sitt vardagsrum. Han konstaterar att tvspelsversionen av honom själv är värdelös – ”han kan inte slå en passning rätt” – och att det är lätt att ta bollen av tvspels-Messi.

Hans Rayo slår Barça – efter mål av den värdelöse Léo Baptistão – och 20-åringen bjuder då på sin inövade måldans framför soffan.

[youtubeplay id=”N1zoET6BBr4″ size=”large”]

Léo, som har italiensk pass, kom till Spanien som 16-åring och anslöt till Rayos akademi eftersom klubben, till skillnad från Getafe, kunde erbjuda honom boende och fickpengar.

Jag är ju lite blödig av mig och tycker det är extra kul att det går bra för brassen eftersom han hade ett mycket tufft år i fjol. I debuten med A-laget, i en träningsmatch i augusti 2011, bröt han nyckelbenet. Han åkte sedan på ett bakslag i läkningen och fick efter det en stressfraktur i ett ben.

Dessutom dog hans kusin, som också bodde i Madrid. Léo skulle ha följt med ut den kvällen eftersom han var ledig men valde att stanna hemma. I det här reportaget kan han inte hålla tillbaka tårarna när han berättar om det.

Här är ett annat reportage med rörliga bilder från när Léo Baptistão var liten och spelade inomhusfotboll (fútbol sala). Det märks på hans spelstil att han är skolad där. Han är skicklig på att få med sig bollen ur trånga lägen, han är i princip tvåfotad (föredrar dock högern) och växlar tempo väldigt snabbt. Trots att han är rätt lång (1,81) har han bra koordination.

I det här gulliga brasilianska reportaget är hela familjen med och vi får se honom dansa med systern och mamma.

Vad mer? Jo, i en av intervjuerna säger han att han mycket väl kan tänka sig att spela för Spanien. Han säger också att han haft erbjudanden att gå till Atlético C, Real Madrid C och Villarreal B men valde att stanna för att visa sin tacksamhet till Rayo.

Det finns få spelklipp på nätet men här hittade jag en länk till Málaga-Rayo (1-2) då Léo spelade fram till bägge målen.

Han finns på Twitter och lägger upp en del bilder, bland annat den här på honom och Roberto Trashorras. Jag gillar att man får se lite av det torftiga omklädningsrummet och de skrynkliga A4-lapparna med budskap på (lite som Levante, om ni minns). Bakom killarna står det: ”Tillåt aldrig att någon talar om för dig hur långt du kan nå.”

Jag skulle bra gärna vilja veta vad den upptejpade colamuggen är till för. Böter? Jag ska bannemej fråga honom.

– De vet hur man stöttar ett lag till seger och det gillar jag.

(En pik mot Santiago Bernabéu, månne?)

Han tackade även Betisspelarna, en och en, som ”gav allt från första till sista minuten. De har ingen skuld i det inkorrekt bortbömda målet eller (den uteblivna) straffen i de sista minuterna.”

– Betis spelade bättre än Real Madrid. Även om man bortser från domaren felaktiga beslut förtjänade de segern.

[youtubeplay id=”_EcZthYwJuI” size=”large”]

Portugisen intog sedan återigen underdog-positionen vilken är svårt att köpa eftersom han nu tränar världens största klubb.

När han fick en fråga om vad han tyckte om att tvingas spela både onsdag och lördag, svarade Mourinho:

– Jag försöker alltid vara objektiv och rättvis. När mitt lag förlorar försöker jag att inte leta ursäkter i andra saker. Det är givet att de lag som spelar på onsdagar inte bör spela på lördagar. Det är tydligt att det finns andra lag som har stor kontroll över den här situationen, över spelprogrammet, som inte vi andra har.

(Nej, för Mourinho skyller ju aaaldrig på saker. Josåatte. Och han menar ju förstås att Barça spelar tisdag och söndag den här veckan.)

– Men vi skyller inte på det. Vi snackar om proffs på den yttersta nivån. När man är tröttare än vanligt måste man plocka fram andra viktiga delar, som mental styrka och uppoffring. Se på Stepanek som är 34 år och spelade tre Davis Cupmatcher på tre dagar, och gav allt där ute. Så kom inte och säg att killar på 23-27 år inte kan spela onsdag i Manchester och lördag i Sevilla. Idrott har även med hjärta att göra, inte bara benen. Man måste verkligen vilja också

Sedan fortsatte Mourinho på underdogspåret (underförstått att han inte får tillräckligt med stöd från klubb och spelare i den hårda kampen mot alla orättvisor):

– Som alltid är det bara jag som uttalar mig. Efter Manchester var det bara jag som pratade om domaren. Jag är alltid filmens bad guy.

Svaret på vem som bar skulden till förlusten mot Betis:

– Bara jag. Sådan är fotbollens lag. När vi vinner vinner alla, speciellt vissa, när vi förlorar är det tränaren som förlorar.

När han slutligen fick en fråga om ligan av avgjord svamlade han mest:

– Vi har tio poäng färre än i fjol. Vi förlorade få matcher då. I morgon kan det vara elva poäng upp, redan i början av december, och i lär inleda nästa år med 11, 13, 9, 8, 12 poängs skillnad. Det är fortfarande öppet men vi kan inte vara för optimistiska eller pessimistiska. Det blir tufft men jag koncentrerar mig aldrig bara på en tävling.

Orättvisan i att Málaga spelade onsdags kväll i Sankt Petersburg OCH igår kväll mot Valencia (4-0) nämnde dock inte José Mourinho…

Det ska bli intressant att läsa om något nytt kommer fram om Guardiola som ju inte gjorde några officiella individuella intervjuer under sin tid som Barcelonatränare.

Boken bygger på samtal med Guardiola och med väldigt många andra personer* i fotbollsvärlden. (Det framkommer bland annat att Alex Ferguson, som ”skrivit” förordet, kallade Pep för Pepe i början och att katalanen var för blyg för att rätta honom.)

Jag har bara kollat igenom boken snabbt, mest för att se hur författaren har behandlat delen om Zlatan och de andra spelarna som Pep inte kom överens med. Jag konstaterar att Zlatan verkligen får sin syn på bråket förklarad, eftersom Balagué flera gångar hänvisar till svenskens ord i ”Jag är Zlatan”. Guardiola fortsätter dock på det tysta spåret kring Zlatan, det finns inga direkt citat från honom om anfallaren.

Det enda nya som jag inte hade hört förut var att Guardiola övervägde att bänka Zlatan inför CL-semireturen mot Inter 2010, för att ge Messi friare spelrum. (I den första matchen mot José Mourinhos Inter hade svensken startat och varit osynlig – och laget förlorat 3-1. På Camp Nou blev det 1-0 och Barcelona åkte ur.)

”But Pep listened to his head, instead of his heart. Ibra started the match but his minimal involvement meant that he was substituted in the 63 minute. Barcelona were incapable of winning the tie and Guardiola decided that never again would he let his head rule his instincts.

It was a decision that was damaging for the player, the coach and the team. And one that Pep wouldn’t forgive himself.”

Här är avslutningen på Zlatanstycket:

”Guardiola’s authority had been challenged, and also his vision for the team. The emotional distance between him and Ibrahimovic made the decision to get rid of him easier but it came at a cost. He had let himself down by not following his instincts, and he also felt he had let Ibrahimovic down by not getting the best out of him. He just hoped his choice to allow Messi to emerge as the main axis of the team would pay dividends.”

När man ser på de här två fotona ovan undrar man ju hur många av de grå håren som Zlatan orsakade.

***

* Jag kan inte utlova att boken är bra men kan konstatera att författaren enbart har pratat med tunga namn…

Vad gäller Pep Guardiolas framtid är jag övertygad om att han inte kommer stressa tillbaka till tränarbänken. Just nu har han skoj med familjen och kan leva relativt anonymt i New York. Det spelar ingen roll hur mycket pengar han erbjuds. Klubbarna lär stå på rad även den dag han bestämmer sig för att återvända.

Hetsige Diego “Cholo” Simeone kan omöjligt stå still en enda sekund medan hans andretränare Germán Burgos är lugn som en filbunke.

Visst är det väl för tråkigt att mannen i bakgrunden har genomgått en extrem utseendeförvandling de senaste åren?! Hade det inte varit befriande om Germán ”El Mono” Burgos hade hållit fast vid sin rock’n’rock-look?!

Minns ni honom från när han spelade?

”Apan”, som ”El Mono” betyder, tillhörde i Atleti mellan 2001 och 2004. (Han räddade bland annat en Figo-straff med ansiktet.) Innan dess spelade han bland annat i River Plate (1994-1999) och Mallorca (1999-2001). Han gjorde även 35 landskamper för Argentina.

På den tiden spelade han även i ett rockband, The Garb. Och var gäst i tv-shower (blonderad och med solglasögon inomhus…)

Han var en skön karaktär, med många udda frisyrer – som i det här reportaget.

– Jag är lite galen, som alla målvakter.

I intervjun ovan konstaterar Burgos även:

– Vi jobbar inte, vi tränar och leker med en boll. Att jobba gå upp klockan fem på morgon och slita 14 timmar. Vi är privilegierade.

Men nu är Germán Burgos alltså lite mer städad och mycket tråkigare att titta på.

Det har dock gått bra för teamet Simeone/Burgos, som spelade ihop under två år i Atlético Madrid samt åtta i landslaget. Burgos var ”El Cholos” assisterande även i Catania och Racing Club de Avellaneda. Duon tog över Atleti i julas – kolla in klippet från deras första träning – och i våras vann de Europa League. Ett helt okej förstaår med andra ord.

Tyvärr har ”El Mono” tagit en paus från rockkarriären.

– Jag har dödat musikern haha. Jag planerade aldrig att ge mig in i tränarsysslan men den greppade tag i mig och faktum är att det inte går att leva utan fotboll.

Laget som charmade så många av oss i fjol, som spelade/förlorade final i både Europa League och spanska cupen, har knappt gått att känna igen den här säsongen.

I ligan ligger Marcelo Bielsas lejon på 14:e plats med endast 14 poäng på de tolv första omgångarna. I Europa League har baskerna en enda poäng på fyra matcher, trots att man hamnat med överkomliga gruppmotståndare.

En stor anledning till de usla resultaten är förstås att Javi Martínez ”flydde” till Bayern München och att den andre stjärnan Fernando Llorente inte längre har någon vital roll i Bielsas planer.

Anfallaren, som ifjol gjorde 17 ligamål, sju i Europa League och fem i cupen, har den här säsongen startat en enda match, i cupen mot Eibar. Han har totalt fått spela 218 minuter i ligan och gjort ett enda mål (mot Espanyol). I Europa League har han spelat 123 minuter på fyra matcher.

Redan i augusti gjorde ”Lejonkungen” klart att han inte tänkte förnya sitt utgående kontrakt med klubben han tillhört sedan han var elva år. Det har irriterat dem som styr klubben och fansen har tydligt visat sitt missnöje, både på träning och under match. Llorente har blivit utbuad hemma på San Mamés, och tvingats utstå ”nedlåtande” förolämpningar som ”español hijo de puta” (typ, ”din jävla spanjor”) eftersom han är uppvuxen utanför Baskien (född i Pamplona men uppvuxen i La Rioja).

Den 17 augusti visade supportrar sitt missnöje på lagets träning: ”Ut med legoknektarna!” står det på banderollen. Det skreks också: ”Ni förtjänar inte att bära Athletics tröja!” ”Llorente ut!”

 ***

Relationen mellan Bielsa och Llorente är ansträngd, inte minst efter att argentinaren den 1 oktober skickade hem anfallaren från träningen. Av någon anledningen hade Llorente tagit av sig pulsklockan utan att tränaren sagt att han fick. Spelaren ska ha svurit när han gick därifrån.

En ny uppmärksammad incident skedde i måndags då Athletic via sitt officiellt twitterkonto meddelade att Llorente hade vägrat ställa upp på morgonens presskonferens.

I en tv-intervju samma kväll förklarade Llorente vad som hade hänt, att han hade fått beskedet om presskonferensen samma morgon och då redan andra planer.

– Jag kan inte vara på två ställen samtidigt. Jag hade redan bestämt med dig (till journalisten på Tele Bilbao) och jag hann inte göra bägge före träningen. Jag har inga problem med att göra det (presskonferens) i morgon eller när det behövs.

Llorente gav i intervjun gav sin syn på läget.

– Jag mår bra men emellanåt går jag ner mig. Jag tycker inte jag gör något fel eller att jag har betett mig illa. Jag försöker göra det bästa jag kan. Jag är trött på att be om ursäkt, jag har inte varit så besvärlig.

Om framtiden sa han:

– Jag hade redan sagt till klubben att jag inte ville förlänga och jag hade redan kommunicerat till dem att jag inte gillade hur de behandlade mig. Det har rapporterats mycket felaktigt kring förhandlingarna och det har inte hjälpt att saker och ting har förvrängts i media.

Llorente fick även svara på frågor kring helgens match mot Real Madrid då han applåderades av publiken på Santiago Bernabéu och klappade tillbaka.

– När jag kom ut för att värma upp så gav läktaren där jag befann mig en stor applåd. Jag ville visa en gest av uppskattning för de vet att saker och ting inte går så bra för mig just nu. Som världs- och europamästare med landslaget har jag vunnit mycket kärlek från många människor och det var bara en vänlig gest mot mig, inget mer.

Kritiken han fått för att ha tagit ett foto i Real Madrids omklädningsrum efter matchen tyckte han var fånig.

– Vi tog fotot efter matchen, när några av mina lagkamrater bad mig att byta tröjor åt dem. Jag gick till omklädningsrummet och hälsade på mina landslagskamrater och Iker ville ta en bild, något jag egentligen inte ville eftersom jag visste vad som skulle hända. Samtidigt trodde jag inte att det skulle förstoras på det här sättet. Om någon har blivit störd av det ber jag om ursäkt, men det är en av alla saker som inte borde vara relevanta.

Så vad sker nu? Presidenten Josu Urrutia har åter upprepat att han vägrar sälja Llorente i januari om inte någon hostar upp de 36 miljoner euro som motsvarar anfallarens klausul.

I januari, då sex månader återstår av kontraktet, är 27-åringen fri att snacka med andra klubbar. Bland uppvaktarna nämns Juventus, Arsenal och Real Madrid. Enligt Punto Pelota vill Llorente tjäna fem miljoner euro (netto) medan Real Madrid inte är villiga att ge mer än 3,5.

På söndag tar Athletic emot Deportivo La Coruña. Det ryktas att Fernando Llorente inte ens kommer att tas ut i truppen, trots att anfallaren Aritz Aduriz (som gjort åtta av lagets 17 ligamål) är avstängd.

– Vi får se. Jag är redo att gå ut och ge allt. Jag är väldigt motiverad. Det var länge sedan jag fick starta en match.

Deportivospelaren som inledde matchen mot Levante på mittfältet, som fick flytta ner i mittförsvaret efter en kvart på grund av skador och som spelade de sista 20 minuterna som målvakt då Aranzubia fick sin andra varning heter Álex Bergantiños. (Även om ”Morgantiños” är ett rätt snyggt hittepånamn, tycker jag.)

– Det var en konstig match men man måste ju försöka anpassa sig, jobba på, och jag gjorde så bra jag kunde i de tre positionerna. Vi pratade sinsemellan och det viktigaste var hur laget skulle påverkas av den som ställde sig i mål, hur laget skulle försvagas minst.

Álex Bergantiños – som nedan hyllas för sin mångsidighet – kunde inte beskyllas för målet han släppte in, det som betydde 2-0 för Levante. Han lär dock inte få fortsätta stå på söndag då krisande Depor reser till Bilbao för att möta Athletic Club.

***

En annan uppföljning från programmet: virrpannan Cesc Fàbregas har försökt skoja bort incidenten på Moskvas flygplats då han fick vänta två timmar på grund av visumproblem.

– För att åka till Panamá (med landslaget) blev jag tvungen att göra ett nytt pass och de sa till mig att jag kunde använda bägge passen under ett års tid. Han som sa det var säkert madridista…

I kväll ska Cesc och hans Barça möta Kim Källströms Spartak Moskva. Någon som verkar nöjd med resmålet och med att träffa en beundrare var Victor Valdés. Scary, säger jag.

Málaga är också i Ryssland, i Sankt Petersburg. Här turistar pälsmössorna Martín Demichelis och Roque Santa Cruz inför onsdagens match mot Zenit.

Visste ni förresten att den före detta Halmstadstränaren Josep Clotet numera är tränare för Málagas B-lag? Igår gick han och spelarna ut i strejk till på onsdag eftersom de inte fått betalt på länge.

***

I övrigt tänkte jag bjuda på två hundbilder, på Atlético Madrids Felipe Luis och Athletics Iker Muniain.

Dessutom ville Falcao dela med sig av bilder från när han utsågs till Årets Man 2012 av spanska GQ. Här är han med frugan Lorelei Taron inför galan.

***

Slutligen en bild från i lördags då Fernando Llorente tittade in i Real Madrids omklädningsrum

Reaktionerna på den – och på det faktum att publiken på Bernabéu applåderade Llorente när han byttes in, och att han tackade dem – har inte varit positiva i Bilbao.

Jag tänkte skriva lite om soppan kring Fernando Llorente i nästa inlägg.

Jag befinner mig just nu i Spanien, närmare bestämt i Barcelona, på jobbresa. Vi spelar in ett program som ni kan se om någon vecka på TV4 Sport och här på Fotbollskanalen.se.

Igår var jag för första gången på Espanyols “nya” arena. Fint med undulaten på fasaden, tycker jag. Espanyol och lagets fans kallas ju för Undulaterna (Los Pericos, Los Periquitos)

Men det häftigaste med besöket var att få se ett väldigt speciellt litet linne. Andrés Iniesta är ju (efter gesten vid målet i VM-finalen*) den ende Barçaspelare att hyllas av Espanyolfans.

I kväll blir det Barcelona-Zaragoza för min del. Jag, som brukar sitta i pressboxen uppe på fjärde etaget på Camp Nou, ser fram emot att uppleva en match från fjärde raden.

Det är ju baby boom i Barça och nu har barn nummer två fötts på kort tid. Thiago Messi kom ju för någon vecka sedan och igår var Víctor Valdés så här nöjd efter att hans andra son hade fötts. Men man undrar ju om han och fru Yolanda hade inspirerats att Wayne Rooney. Barnet ska nämligen heta Kai Valdés Cardona.

Igår träffade vi förresten en kändis på Camp Nou. Först undrade vi om vi förföljdes av oturen men sedan kom vi på att hon/han bor där. Hon/han har ju till och med ett twitterkonto.

* Här är ett klipp när de spanska spelarna analyserar Iniestas mål i slow motion (på spanska).

Inte oväntat utsågs Lionel Messi till årets spelare samt årets anfallare.

Årets överraskning var ingen större överraskning, nämligen Málagas Isco.

Andrés Iniesta blev årets mittfältare (centrocampista) och Carles Puyol fick utmärkelsen för rent spel.

Men mest intressant var att Pep Guardiola åter tog hem priset som årets tränare, trots att det var José Mourinhos lag som vann ligan.

Real Madrid blev inte utan utmärkelser. Iker Casillas blev årets målvakt, Sergio Ramos årets försvarare och Xabi Alonso årets mittfältare (mediocentro).

Utmärkelserna röstades fram av spelare och tränare i La Liga och Segunda. Alla fick rösta på årets spelare och tränare, medan det var tränarna som röstade fram vinnarna på de olika positionerna.

Äntligen fick jag tillfälle att använda den här sköna bilden.

I augusti återvände han till Flamengo, fick tröja nummer 10 och erkände att “det här är min sista chans”. Han skulle göra allt för att bli den gamle Adriano och drömde om att spela VM på hemmaplan.

Josåatte.

Han har inte spelat en minut. Däremot har han åter strulat till det vid sidan om planen. Redan i september hade 30-åringen missat tre träningar. Förra veckan höll han ett tal på en nattklubb och missade träningen morgonen därpå.

Nu är han inte längre önskvärd i Flamengo.

Ett sorgligt men tyvärr inte oväntat slut (?) på Kejsarens krokiga karriär.

Han var ju så bra.

Det var vad Rio Ferdinand twittrade i morse.

Jag gillar Rio, men kan tyvärr inte hålla med honom i det här fallet. Tolv år är ändå tolv år…

Hur Ferdinand såg ut när han var 22 år? Bildbevis nedan.

Känns ju inte sååå länge sen, eller hur? Fast med tanke på att han spelade i Leeds och att Lundhs lag vid fototillfället just hade blivit klart för CL-semi så…

Den äldsta bilden jag hittade på Rio i Scanpix arkiv var den här från 1999 på Villa Park. Då hade gossebarnet inte fyllt 21 än.

Ni får en bild till. Okommenterad.

***

Över till spanjoren. De Geas U21-landslagskompis Iker Muniain grattade målvakten med det här montaget (från åttondelen i EL på Old Trafford i våras) via twitter. Humor.

För bilder på David De Gea när han var ännu yngre behöver vi inte Scanpix. Den här bildserien twittrade han själv ut nyligen.

Om Manchester United-duon får avsluta sin födelsedag på topp avgörs säkerligen av kvällens CL-resultat mot Sporting Braga.

Bloggen önskar i vilket fall som helst grattis.

***

UPPDATERING: Ferdinand twittrade i natt: ”Nice birthday present that, 3points + qualified to knockout stages! Thanks to those who supported in the rain + those at home,Lovely jubbly!”

De Gea var glad över både tre poäng och tårta.

Igår fick Mourinho kritik igen. Den här gången för att han inte dök upp vid tillställningen då akademins (och A-lagets) nya residens presenterades. Presidenten Florentino Pérez var förstås där, samt Alfredo Di Stéfano, Iker Casillas och B-lagstränaren Alberto Toril.

(Ni som såg FK Europa i söndags är uppdaterade kring osämjan mellan de båda tränarna. Per Zander har även bloggat om ämnet tidigare.)

Och visst kan man tycka att A-lagets manager borde varit på plats, inte minst eftersom akten skedde 25 sekunders gångväg från Mourinhos kontor. Men han hade en förklaring och den delgav han på presskonferensen (inför Real Madrid-Dortmund) några timmar senare:

– Dagen före en match gör jag inga event. Då koncentrerar jag mig och tänker på det jag bör tänka på. Jag har hört att jag har fått kritik men om jag hade gått dit hade jag fått kritik ändå. Då skulle de sagt att jag borde tänka på matchen istället.

Jag vet inte hur kul Mourinho hade haft på tillställningen men han hade ju i alla fall fått vara med i det här roliga fotot…

JÄTTEkillen till höger är 14-årige basketspelaren Felipe dos Anjos da Gama från Brasilien. (Jag vet att ni funderar på hur lång han är. Svaret är 2,08 meter.)

***

I kväll blir matchvalet lätt i Casa Gara. Milan-Málaga visas inte på någon kanal jag äger så det blir Real Madrid-Dortmund med den här killen:

”Dockface” haha.

***

PS: Skulle ni förresten vilja läsa mer om Real Madrids arbete med akademin så skrev jag ett långt reportage om ämnet i Offside (nummer 2, 2012). Jag följde klubbens 12-åringar under en turnering i julas och pratade bland annat med mannen som då ansvarade för akademin. Han har sedan dess fått sluta. Det sägs att det var för att han offciellt hade berömt Pep Guardiolas sätt att ge ungdomarna chansen i A-laget.