Dags för CL-semi nummer två.
Jag räknar med mer fart och underhållning än gårdagens sömnpiller. (Ett helt okej resultat för Atlético eftersom Chelsea inte lyckades göra något mål på bortaplan.)
Jag har säkert varit inne på detta förut på bloggen men det tåls att upprepas: jag är imponerad över hur Carlo Ancelotti har lyckats sprida harmoni överallt i Real Madrid då klubben verkligen behövde det. Italienaren är en mästare på att hålla spelare, presidenter, ägare/fans, journalister nöjda.
För nio dagar sedan läste jag en bra intervju i El Mundo med Madridtränaren.
Nu, inför kvällens möte med Bayern, känns det som ett bra tillfälle att dela med mig delar av den till er.
Han berättar att det som framför allt har varit annorlunda i Real Madrid jämfört med de andra klubbarna han spelat i eller tränat är det enorma intresset och passionen för klubben världen över.
Han tycker dock att det pratas lite för lite om den taktiska aspekten i Spanien, mer om polemik och domarmissar.
Men han mår bra.
– Jag är glad över att bo här. Jag tycker mycket om Madrid för människorna påminner om italienarna, det är lätt att kommunicera och de är inte som engelsmännen. Folk är roliga. De tar sig igenom krisen med mer lugn och optimism än på andra ställen.
Ancelotti anser att publiken på Bernabéu är mycket krävande men ser det snarare som en utmaning att vinna deras gunst än något negativt.
– I min stad Parma har vi teatern Regio, en mycket farlig plats för alla operasångare. Där är publiken stenhård. Men den som lyckas där geniförklaras, som på Bernabéu.
Fråga: Liknar ett lags personlighet tränarens?
– Ja, så är det. Om du är nervös så är laget det. Om du är lugn så är ditt lag det. Om du är temperamentsfull så är ditt lag det. Om du är ondskefull…
Ancelotti förklarar att han har olika sätt att lugna nerverna hos spelarna.
– Om jag märker att stämningen är väldigt laddad så pressar jag dem inte mer i snacket före match. Och ibland skämtar jag och berättar historier. Man måste få spelarna att slappna av och försöka så dem att enbart koncentrera sig på jobbet de bör göra på planen.
Ancelotti säger att hans erfarenhet på planen hjälper honom i relationen till sina spelare. Ett ”problem” som han lyckats lösa i Real Madrid är det med Ángel Di María som för bara några månader sedan inte spelade så mycket, var ifrågasatt av fansen och till och med utbuad på Santiago Bernabéu (minns ni punggreppet?).
– Då försökte jag föreställa mig hur han kände. Man måste ta hand om dem och motivera dem, framför allt kollektivt, och lyfta fram att det gemensamma välmåendet väger tyngre än individens intressen. Jag försöker övertyga dem att alla bör bidra och att att varje minut kan visa sig vara årets viktigaste. Även de som spelar mindre måste förstå det. Casemiro var ett bra exempel i Dortmund. Så här sent på säsongen är den mentala aspekten viktigare än den taktiska.
Men Ancelotti föredrar ändå att hålla viss distans till spelarna. Det är Zinedine Zidane som står för det vardagliga snacket med dem.
– Jag pratar inte mycket med dem. Att prata mycket med de som inte spelar är meningslöst. Jag hade en tränare som alltid sa ”Carlo, du är mycket viktig”. Men jag fick aldrig spela. Om du pratar mycket med spelarna så förlorar de respekten för dig. Zizou gör det bra. När han pratar är det inte vem som helst som gör det. De respekterar honom. Han har karisma. Han kommer bli en stor tränare.
Ancelotti vill alltså inte prata med spelarna om deras privatliv.
– Nej, aldrig… Jag försöker att hålla mig borta från sådana ämnen. En gång i Italien kom en spelare till mig och berättade att han inte ville gifta sig. Och det var en vecka före bröllopet!
Fråga: Vad sa du till honom?
– Ta ett beslut NU!
Övrig småintressant information om Ancelotti.
Han ringer alltid till sin flickvän från spelarbussen och de pratar inte om fotboll.
Han sover bara fem timmar varje natt.
Och han röker fortfarande som en borstbindare.
Fråga: Vilken tuggummimärke fördrar du?
– Vet inte. Det är Carlos (presschefen) som ger mig dem, inget speciellt. Jag förbrukar 13 eller 14 varje match… Skandalöst många.
Fråga: Skulle du röka om du fick?
– Mycket. Det är därför jag tuggar tuggummi.
Fråga: Röker du ner nuförtiden?
– Nej, samma som tidigare.
Det HÄR klippet, när han tappar tuggummit, är skojigt.
Avslutningsfrågan lyder: ”du har tränat Zidane, Pirlo, Ibrahimovic, Cristiano… Vad kan man egentligen lära dem?”
– Att de använder sin talang för lagets bästa.