Del Bosque fortsätter

Därmed får den missnöjda majoriteten i Marcas omröstning häromdagen (HÄR) inte som de vill.

Fotbollsförbundet anser att 63-åringen är rätt man för jobbet och han ska vara villig att fullfölja kontraktet som sträcker sig till och med EM 2016.

Inget har kommunicerats ut officiellt än men AS, som har god insikt, skriver HÄR om planerna kring landslaget.

Redan i truppen till Spaniens träningslandskamp mot Frankrike den 4 september och EM-kvalmatchen mot Makedonien lär vi få se många spelarförändringar jämfört med VM-truppen.

Jag tycker förbundet gör helt rätt. Även om Del Bosque kan kritiseras för att inte ha förnyat laget tillräckligt till VM så finns det i mina ögon ingen bättre person för jobbet.

Det är när kommentatorn på uruguayanska Teledoce, Alejandro Figueredo, fullkomligt ballar ur då Diego Godín gör 1-0 mot Italien.

Kolla HÄR.

Vicente del Bosque hade inte uppfattat att landskampen var Villas sista i karriären och bytte lite förvånande ut honom redan i den 52:a minuten.

Anfallaren blev helt knäckt.

Efteråt satte han ord på känslorna:

– Jag har spelat i det spanska landslaget så länge jag kan minnas och om det vore jag som bestämde så skulle jag göra det till jag var 55 år. Men jag är medveten om att det är om att fortsätta, att det inte går. Jag har ju dessutom bestämt mig för att åka till New York City och jag kommer inte spela på några månader. Med tanke på de förutsättningarna är det normala att det här är slutet. Jag kommer jobba lika hårt som vanligt men man måste vara realist.

På 97 landskamper gjorde ”El Guaje” 59 mål, nio av dem i tre VM-turneringar.

Den trogne målskytten kommer vara saknad.

En som däremot visade upp sin sämsta sida igår var Jordi Alba som hotade en journalist i den mixade zonen.

– Nästa gång du skriver skit om mig så ska jag slita huvudet av dig.

Journalisten ifråga, som stod ihop med kollegorna, blev förvånad och frågade Alba vad han menade.

Spelaren fortsatte att gå men väste:

– Nästa gång… Jag varnar dig.

På planet hem gick Alba åter till “attack”, nu i sällskap av Sergi Busquets, och kallade journalisten för tjallare.

Idag har Alba bett om ursäkt via twitter, dock inte till journalisten ifråga:

”Hemma igen, det har varit ett mycket tufft VM för alla och jag vill bara, med tanke på de senaste händelserna, framföra min respekt och tacksamhet till supportrarna. Därför vill jag be om ursäkt om det har uppstått en oönskad spänd situation och jag vill be om ursäkt för den. Tack för er förståelse och ert stöd. Kram”

Alba och resten av VM-delegationen tog bakvägen ut från flygplatsen och undvek på så sätt de fans som tagit sig dit för att välkomna dem hem.

Nåväl. Nu lägger vi det här gänget åt sidan ett tag. Jag återkommer i ärendet när vi vet hur det blir med Vicente del Bosque.

Enligt Juanfran är förbundskaptenen närmare en fortsättning än ett avsked medan Juan Mata sa att Del Bosque inte har visat några tecken alls på att sluta.

Vi avslutar med att ta en titt på de två Madridtidningarnas framsidor:

”Börja om på nytt”

”Vi kommer tillbaka!”

Istället tar vi och sammanfattar gårdagens galna playoff till La Liga mellan Las Palmas och Córdoba.

Hemmalagets Apoño gjorde 1-0 i början av den andra halvleken och resultatet stod sig när 90 minuter gått. Las Palmas skulle äntligen, efter tolv års frånvaro, få spela i högstaligan igen.

Några av hemmafansen kunde inte hålla sig utan rusade in på planen för att fira avancemanget.

Det tog 6-8 minuter att få bort dem från innerplanen och undertiden kunde Córdoba, som bara hade med sig 0-0 hemifrån, samla kraft.

När spelet till slut kunde sättas igång hade Las Palmas spelarben förvandlats till stockar och i matchminut 100 kunde gästernas Uli Dávila otroligt nog trycka in 1-1.

Trots att det återstod 20 sekunder av matchen så valde domaren att blåsa av och springa av planen under polisbeskydd.

De chockade Las Palmas-supportrarna kunde inte tro sina ögon. Tyvärr ballade vissa av dem ur och misskötte sig å det grövsta. De slogs sinsemellan, kastade vattenflaskor och stolar.

Se sammandrag från matchen HÄR.

Det går inte att inte tycka synd om Las Palmas spelare. Fy farao vilket brutal sätt att förlora på. Hade inte supportrarna sprungit in så hade laget säkerligen spelat i La Liga nästa säsong.

Istället tas platsen av Córdoba som inte har varit uppe i finrummet på 42 år!

En som var glad var tränare Albert Ferrer, som ni kanske känner igen från Barcelona och Chelsea.

För fler bilder (200 stycken!) klicka HÄR.

***

Spanien då?

Hemifrån kräver man en seger mot Australien.

”Inte sist, snälla”

Jag är mest sur över att Xavi inte kommer spela pga känningar.

Det blir till att fokusera på Chile-Holland istället.

Alla skulle förstås hellre befinna sig på semester än att tvingas spela den betydelselösa sista gruppmatchen mot Australien.

Vissa spelare lyckas inte dölja sin frustration särskilt väl. Ni har säkert redan läst HÄR om att Vicente del Bosque igår surade till på Cesc Fàbregas på grund av dennes dåliga attityd under träningen.

Idag pryder en stor omröstning Marcas framsida.

I den har man frågat sina läsare hur de ser på Spanien VM och landslagets framtid.

Man ska komma ihåg att det oftast är de missnöjda som väljer göra sina röster hörda men det ger i alla fall ett hum om vad många känner.

225330 har svarat och domen är hård.

”Spanien ber om förändring”

Bör Del Bosque fortsätta?
NEJ 66,4%
JA 33,6%

Vilket har varit problemet?
Fysiken 32,3%
Brist på hunger 27,3%
Taktiken 15,3%
Inställning 11,8%

Spelare som inte bör återvända:
Xavi 93,1%
Villa 89,7%
Torres 88,5%
Albol 80,5%
Xabi Alonso 77,6%
Reina 77,1%
Casillas 69,4%
Juanfran 62,1%

(Stackars Juanfran har inte spelat en minut i VM…)

Spelare som ska in till EM 2016:
Isco 17,9%
Carvajal 14,9%
Jesé 14,3%
DEulofeu 9,6%
Muniain 5,3%
Iñigo Martinez 5,2%
Iturraspe 5,1%
Bartra 5%

***

Xavi lämnar inte bara landslaget utan även Barcelona. Jag undrar om vi får se hans sista minuter i ett topplag i morgon kväll. Snyft.

Och jag undrar verkligen hur det kommer bli i Barça nästa säsong med tanke på att fyra katalaner, de tre kaptenerna, lämnar klubben samtidigt. Vem ska kliva fram som kulturbärare och ledare nu?

***

Vi byter ämne.

I kväll klockan 18 ska det avgöras vilket som blir det 20:e laget i nästa säsongs upplaga av La Liga, som inleds om nio veckor.

Las Palmas är favoriter efter de klarade 0-0 borta mot Córdoba.

När lagen möttes i oktober på Estadio Gran Canaria vann hemmalaget med 2-0. Se sammandrag HÄR.

Córdoba, som blev sjua i tabellen, har inte spelat i högstaligan på 42 år. För UD Las Palmas, som blev sexa, var det tolv år sedan sist.

Då spelade Juan Carlos Valerón inte i sin moderklubb utan i Deportivo La Coruña. Han lämnade Kanarieön 1997 men återvände förra sommaren. Tänk vad häftigt om 39-åringen skulle lyckas gå upp med ”Los Amarillos”!

Här är en skön bild på två gamla Córdobaspelare. Känns mannen till höger igen? (Tips: numera har han en stor mustasch och befinner sig i Curitiba.)

Att landets fotbollskungar skulle falla handlöst ner från sin var inte lika väntat.

Och oj, vad hård landningen blev. Utspelade även mot Chile och adiós till avancemang i VM.

Den gyllene generationens segertåg har kört av spåret och…äsch, nu blev det för många liknelser.

Vi tittar i stället på ett sårat lands tidningsettor.

Om inte den gamle kungen hade abdikerat samma dag så hade nog VM-uttåget dominerat även de vanliga dagstidningarnas framsidor. HÄR finns även en sammanfattade text om innehållet.

”Bedrövligt slut på landslagets största epok”

”Det var fint så länge det varade”

”Debacle av Spanien i VM”

”Sorgligt slut för ett legendariskt landslag”

”De abdikerar”

”Slut för gulderan på Maracaná”

”Spanien tar farväl efter ännu en bedrövlig insats”

Och så till sist, the odd one out.

Barcelonatidningen Sport gläder sig istället över Barças köp av Chiles målvakt Claudio Bravo:

”Värvad!”

***

Vicente del Bosque ska nu begrunda sin framtid de närmsta dagarna.

Han har kontrakt över EM men som jag varit inne på tidigare så tror jag att han tackar för sig. Om jag ska gissa så ligger Míchel bra till att ersätta honom i så fall.

Och laget då? Är det här slutet på tiki-takan? Måste Spanien börja om?

Nej, det här är inte slutet på vare sig spelmodellen eller laget. Vissa spelare kommer med rätta inte komma tillbaka men majoriteten har inte fyllt 30 år än och underifrån kommer massor av grymma spelare som har haft guldframgångar med ungdomslandslagen.

Spanien lyckades inte spela tiki-taka i VM. Hade spelarna gjort det på rätt sätt så hade man kanske varit kvar i turneringen.

Vad misslyckandet beror på kan bara spelarna svara på. Xabi Alonso sa att de inte har vetat hur de skulle behålla hungern efter all framgång. Låter som ett gäng proppfulla divor, om du frågar mig. Men det kanske inte är så konstigt efter två EM-guld, ett VM-guld och dessutom, för Real Madridspelarens del, ett Champions League-guld för en månad sedan.

Och Del Bosque ska förstås ha sig en känga för att han inte lyckades motivera spelarna eller genomskåda deras mättnad. Det fanns ingen plan B när spelarna var oförmögna att genomföra plan A.

I Spanien är man, mitt i all fotbollsmisär, noga att lyfta fram all den glädje som det här laget har skänkt dem under åtta års tid. Man är tacksamma mitt i sorgen.

Alla eror tar slut. Det är upp till efterträdarna att försöka lyfta sig till samma nivå som föregångarna. Jag tycker det ser rätt ljust ut för Spanien. Eller vad säger du, Felipe?

PS: Det bidde inga sju sista landskamper för Xavi som jag bloggade om HÄR. Det bidde bara två.

Har Vicente del Bosques Spanien rest sig från den orange käftsmällen man fick i fredags?

Och har man styrkan i kropp och knopp för att orka vinna över aggressiva Chile?

Sett till statistiken ser det bra ut. Lagen har mötts tio gånger varav åtta matcher har slutat med spansk seger och övriga två oavgjort (25-8 i målskillnad).

Här är tre möten som står ut:

1. VM 1950 då Spanien vann med 2-0 på Maracanâ – samma spelplan som i kväll.

2. Senast lagen möttes var i september förra året, i en träningsmatch i Schweiz. Den slutade 2-2. Vargas öppnade målskyttet, Soldado kvitterade på nick och Vargas gjorde 1-2 strax före pausvilan. På övertid tryckte Jesús Navas in slutresultatet. Se sammandrag HÄR.

3. I VM 2010 var Spanien tvungna att vinna mot Chile i sista gruppmatchen i Pretoria – och det gjorde man. David Villa och Iniesta gjorde Spaniens mål före paus, och Chiles Marco Estrada fick sin andra varning redan i den 37:e minuten. Trots detta så kunde Rodrigo Millar reducera till 2-1 i inledningen av andra. Bägge lagen gick vidare.

Då såg Spaniens startelva ut såhär:

Casillas; Ramos, Puyol, Piqué, Capdevila; Xavi, Busquets, Xabi Alonso; Villa, Torres, Iniesta.

Hur Spanien kommer ställa upp i kväll?

Inte den blekaste.

Mina spanska kollegor spekulerar och tycker hejvilt men de vet verkligen inte om den gåtfulle Vicente del Bosque tänker göra några förändringar.

Spelarna vet inte heller, inte förrän två timmar före avspark då förbundskaptenen och Toni Grande informerar alla samtidigt.

Vissa tyckare lyfter fram att Del Bosque sällan har gjort några revolutionerande förändringar tidigare. De tror på få byten hemfört med Hollandsmatchen.

Andra läser in signaler i förbundskaptenens uttalanden och tror på nya spelare lite överallt på planen.

Förslag från dem:

• Ut med Xavi, dra ner Iniesta och få in Pedro i startelvan.
• In med Torres istället för Costa.
• In med Fàbregas som ”falsk 9:a”, ut med Costa. Men då måste Alba leverera på sin kant som en nivå han inte nått upp till på länge.
• In med Javi Martinez istället för Piqué.
• Ut med Xabi Alonso och gå över till 4-1-4-1.
• In med David Villa och Pedro, ut med Silva och Costa.
• In med Juanfran – inläggen behövs – och ut med formsvage Alba och flytta över Azpilicueta till vänsterkanten.
• Ut med Xavi, in med Koke.

Ja, ni ser. Alternativen är många.

Jag vågar sträcka mig så långt som att jag tror och tycker att Pedro kommer starta. Hans snabbhet och djupledslöpningar behövs. Se exempel HÄR.

Eftersom ingen i Chiles backlinje är längre än 178 cm så gissar jag att Del Bosque kommer behålla den huvudstarke Diego Costa (188 cm) på planen.

Alla verkar överens om att kaptenen Iker Casillas får fortsatt förtroende trots den usla insatsen i Salvador. Om Victor Valdés hade varit frisk och på plats tror jag kanske att valet hade varit svårare för Del Bosque men Pepe Reina är inget startalternativ.

Vad gäller spelstil och taktik så lär vi inte få se några strukturella förändringar. Misstagen måste bli färre och bolltempot snabbare för att inte fastna i chilenarnas aggressiva och höga press.

– Vi tror på vår stil, det är den som har lett oss till att vinna två EM och ett VM. Vi har trott på den länge, ända sedan Luis Aragonés. Vi vill bli mästare och vi vill bli det genom vår stil. Vi måste vara trogna den, säger Javi Martinez till El Confidential.

Bayern Münchenspelaren har inga bra svar på varför laget kollapsade mot Holland.

– Vi vet fortfarande inte vad som hände. Vi vill tro att det var en enskild olycka. Vi har väl aldrig varit med om något liknande. Det här är VM och misstagen kostar. Vi har begått ett stort misstag men vi har fortfarande en chans att rätta till det. Bättre att det skedde nu än i åttondel eller kvart. Då hade det inte funnits någon utväg.

Xavi har beskrivit kvällens batalj som en match på liv och död. Så långt tänker jag inte sträcka mig. Men om Spanien förlorar i kväll så är det början på slutet på en makalös era för ett av de bästa landslagen i fotbollshistorien.

Men nu ska jag inte vara så pessimistisk. Spanjorerna tror på seger, det gör de verkligen. (Se dagens tidningsettor HÄR.)

Apropå pessimist så frågade jag igår en spansk kollega vem som kan tänkas ta över efter Vicente del Bosque, som har kontrakt över EM 2016 men som lär säga upp sig vid VM-fiasko.

– Jag tycker det är alltför tidigt för sånt snack, svarade han surt.

Det märks på tidningarnas framsidor:

”47 miljoner spanjorer,

23 spelare, en förbundskapten, ett enda mål:

ATT VINNA”

”Satsning på Spanien”

”En final”

”Vi är Spanien”

”Den här matchen ska vi vinna”

”På liv och död”

 Jag bloggar mer inför matchen senare idag.

Nu har fyra lag blivit två.

Tabellsexan UD Las Palmas vann även den andra matchen mot Sporting Gijón och är klara för final. Se rörliga bilder HÄR.

Visste ni förresten att Juan Carlos Valerón fortfarande spelar?

Ska 39-årige mittfältsgiganten leda sitt hjärtas lag upp i La Liga tro?

I playofffinalen får Las Palmas möta tabellsjuan Córdoba, som inte har spelat i den spanska högstaligan sedan 1971/1972.

Córdoba klarade bara 0-0 hemma men vann igår borta mot Real Murcia med 1-2. Rörliga bilder hittar ni HÄR.

Laget tränas för övrigt av den gamle Barcelona- och Chelseaspelaren Albert “Chapi” Ferrer.

Playoffen avgörs såhär:

Córdoba-Las Palmas torsdag klockan 20.

Las Palmas-Córdoba söndag klockan 18.

Det där gick ju inte alls som jag trodde.

Hatten av till ett sprudlande, ungdomligt och underhållande Holland och Van Gaal, som prickade taktik och uppställning alldeles perfekt. De klädde av spanjorerna så fullständigt i andra halvlek att jag undrat om spelarna kommer kunna hitta sina kläder igen.

Många av dem har aldrig blivit så här förnedrade på en fotbollsplan tidigare. Och de flesta av dem som var på planen tillhör framtiden för Spanien, inte minst de två virriga hönsen i mitten där bak. Oroväckande minst sagt.

Jag är mycket nyfiken på hur Vicente del Bosque kommer ställa upp mot Chile. Petar han majoriteten i detta så utspelade gäng eller vill han ge dem chansen att visa att det var en engångsföreteelse?

1-5!

Madre mía.

***

Jag funderade igår kväll på hur hårda de spanska medierna skulle vara efter insatsen. Under framgångsåren har en stor portion ”objektivitet” bytts ut mot okritisk hejaklacksjournalistik. Skulle de våga sänka sina gullgossar och den så omtyckte förbundskaptenen Del Bosque?

Jag har inte hunnit läsa eller lyssna på några analyser än men tidningarnas framsidor pryds av starka känslor och hårda uppmaningar:

 ”Ordna detta!”

”Fullkomlig katastrof”

”Förudmjukelse”

”Fredagen den 13”

”Löjeväckande inledning”

“Spanien utanför sin vinnarcirkel”
(alternativt: ”Spanien ur balans”)

”Röda av skam”

 Jag återkommer med fler reaktioner under dagen. (Skrolla ner!)

Här är käftsmällen/uppvisningen igen:

UPPDATERING:

De spanska spelarna tar förlusten som ett kollektiv och vägrar peka ut enskilda syndare.

Iker Casillas bad efter matchen om ursäkt för sin skitinsats, Xavi bad folket om fortsatt stöd, och Sergio Ramos försökte se ljuset i mörkret. Mittbacken var inne på att negativa tankar dök upp vid 1-3, att det kändes som om inget alls funkade. Ramos sa att han hoppas att det handlade om en enskild olyckshändelse, att de kan resa sig till onsdagen. Xavi sa att matchen mot Chile är ”på liv och död”.

Expertanalyserna då?

Tungviktaren Ramón Besa i El País skriver: ”Spanjorerna såg ut som ett gäng veteraner i jämförelse med de unga holländarna.” Han avslutar med: ”Till attack, nu finns inget att försvara.”

Orfeo Suárez i El Mundo ifrågasätter om valet av Curitiba som bas, där det är 20-grader kallare än i Salvador, verkligen var det rätta.

Generellt är tyckarna överens om att laget blev för utsträckt och att ingen spelare var kapabel att lyfta laget.

De flesta verkar eniga om att Busquets eller Xabi Alonso ska ut för att ge plats åt en offensiv mittfältare/anfallare till. Ett förslag lyder Xavi och Iniesta ihop framför en defensiv mittfältare, med Silva eller Pedro samt Villa och Torres i anfallet.
Många vill ha in Koke och Cesc. Och att Javi Martínez ska in istället för Piqué.

De är lite oense kring Casillas vara eller inte vara. Han har ju räddat dem så många gånger förut. Santi Cañizares, den förre landslagsmålvakten, anser att incidenten vid 1-3-målet och den efterföljande varningen satte griller i huvudet på Casillas och fick honom ur spel.

Generellt sätt så är humöret långt nere på botten av Medelhavet men tron på laget är stor och hoppet har inte övergett spanjorerna.

Blev Andrés Iniesta verkligen av med 13 bollar igår? Vart är världen på väg!

Men musiksmaken vete fasiken om den håller så vidare hög klass.

Juan Mata har skapat en Spotifylista HÄR där VM-spelarna får lägga till en låt varje dag som går på lägret.

– En kul grej, vi har så mycket fri tid att döda.

Själv valde Mata en Coldplaylåt.

Här är alla sju låtarna på listan som förstås kommer växa så länge Spanien är kvar i mästerskapet:

• A sky full of stars, Coldplay – Mata

• She looks so perfect, 5 Seconds Of Summer – Azpilicueta

• Adrenalina, Wisin/J-Lo/Ricky Martin – Cazorla

• The man, Aloe Blacc – Fàbregas

• Walk, Foo Fighters – Fernando Torres

• Moviendo las caderas, Yandel/Daddy Yankee – David Silva

• The Monster, Eminem/Rihanna – Piqué

En liten skräll att Piqué valde Rihanna framför Shakira får jag säga.

Matas kommentar:

– Man måste ju respektera allas smak även om vissa inte förtjänar det…

Klockan 21 är det dags för avspark.

Spanien-Holland i Salvador.

Jag är överens med Marca, jag tror.

”Vi tror”

Idag ska det tränas på Arena Fonte Nova klockan 15 lokal tid (20 här) och innan dess ska inga mindre än Iker Casillas och Xavi hålla presskonferens.

Såhär ser dagens stora sporttidningar ut i Spanien:

 ”Alla mot Spanien”

”Spanien mot världen” 

 ”Nu tar vi henne (bucklan)!”

”Nu börjar Neymars VM”

***

Ju närmare vi har närmat oss VM ju mer övertygad har jag blivit om att Spanien kan ta guld igen.

Brasilien har varit mina favoriter länge, med Argentina som främsta utmanare, men ju mer jag tänker på det så är det omöjligt att räkna bort de regerande mästarna från gulddiskussionen.

Vicente del Bosque har ju inte en enda svag länk i sin startelva, hur han än väljer att ställa upp.

Erfarenhet finns i överflöd. Detsamma gäller självförtroende och trygghet i spelet och modellen. I det här mästerskapet tror jag att vi kommer få se ett lite rakare och snabbare spel från Spanien, inte minst eftersom Diego Costa tillkommit. Mer variationsmöjligheter alltså för den rutinerade förbundskaptenen.

Framför allt har motståndarna haft väldigt svårt att göra mål på Iker Casillas i de tre senaste mästerskapen: endast sex mål har Spanien släppt in (under full tid) på 19 matcher.

EM 2008: 3
VM 2010: 2
EM 2012: 1

Sedan förlusten i öppningsmatchen i VM 2010 mot Schweiz har man tio segrar på tolv mästerskapsmatcher. De två oavgjorda resultaten kom i EM senast mot Italien i gruppen och Portugal i semifinalen (som Spanien vann på straffar).

Det skulle vara hungern då. Tre raka guld kan ha skapat viss mättnad. Men jag kan nog lova att killar som han här nedanför är rätt sugna på revansch efter en svag säsong med klubblaget.

Vilka spelare är det då som ska göra det för Spanien?

Del Bosque har försökt sätta griller i huvudet på motståndarscouter och oss på träningarna genom att emellanåt låta Javi Martínez ta Piqués plats bredvid Sergio Ramos men Barcelonabacken lär få förtroendet mot Holland.

Det enda övriga frågetecknet bör vara vem av formstarka Pedro eller David Silva han tvingas sätta på bänken. Jag räknar alltså med att Diego Costa kommer starta längst fram:

Casillas; Azpilicueta, Ramos, Piqué, Alba; Xabi Alonso, Busquets, Xavi; Pedro, Costa och Iniesta.

Bänken är sjukligt bred: Silva, Villa, Torres, Koke, Fàbregas, Mata, Cazorla, Javi Martínez, Juanfran, Raúl Albiol, De Gea, Reina.

Från min allra mest opartiska plats i TV-soffan känner jag: VAMOS!

Men Vicente del Bosques mannar verkar ändå trivas på träningsanläggningen Cajú.

HÄR kan vi se ett moment från gårdagens träning då Reina serverar Villa på silverfat.

Det var de här två herrarnas tur att möta pressen:

Jag tänkte fokusera på killen till höger, han som var såhär nära att göra sitt första landslagsmål häromdagen mot El Salvador.

Men David Villa dök upp och “snodde” 1-0-målet.

Diego Costa, som alltid är så försynt och tystlåten i dessa sammanhang, sa bland annat idag:

– Saker och ting känns bra. Jag är lugn och känner stödet från många människor. Hoppas att det fortsätter så.

Jag gissar att anfallaren efter åtta år i Spanien faktiskt har rätt starka känslor för sitt nya hemland.

Men hur är det egentligen för Diego Costas familj? De bor ju kvar i Lagarto. Har de också övergett sitt hjärtas landslag?

Jajamensan!

– Vi kommer varken hålla på Brasilien eller Spanien. Vi kommer vara Diego Costas Fan Club. Vi hoppas såklart att han inte får möta Brasilien men om det sker så hoppas vi att det blir i finalen – och att Diego Costa vinner, säger storebror Jair.

Ni har säkert redan hört och läst om hur Atléticoanfallaren i princip är fotbollsfostrad på gatan (vischan) i Brasilien, att han inte spelade organiserat i någon klubb förrän i sena tonåren.

Det märks fortfarande lite i hans spelstil, och han kan fortfarande göra en del dumma och oskolade grejer på planen. Han säger själv att han är blyg och snäll, att det mest är andra spelare som försöker och ibland lyckas reta upp honom.

Tydligt är dock att han har rätt kort stubin. Dålig förlorare verkar han alltid ha varit.
– När han var liten och förlorade en match blev han riktigt förbannad och kastade tröjan, berättar pappa José.

(Fler bilder hittas HÄR.)

Envis verkar han också ha varit.

Som 14-15-åring flyttade Diego till Sao Paulo där hans farbror Edson hade en elektronikaffär. Han ville tjäna egna pengar, bland annat för att kunna köpa en motorcykel. Farbrorn tipsade några fotbollslag om brorsonen och Diego togs ut till ett statsmästerskap.

– Jag ville hellre fortsätta jobba och tjäna pengar men han sa att jag skulle åka dit och att han skulle betala mig ändå. Men det gjorde han aldrig! Jag gjorde bra ifrån mig och en person som jobbar med (superagenten) Jorge Mendes kom och tittade och rekommenderade mig för en flytt till Portugal. Jag var 15 år, har Costa berättat.

Det var Braga som ville ha Costa men familjen ville inte att han skulle åka.

– Han hade en vuxen mans attityd. Han sa: ”Mamma, om du inte låter mig åka så drar jag ändå.” När han vill uppnå ett mål så gör han allt för att nå dit, berättar mamma Josileide.

Till Spanien och Atlético de Madrid kom han första gången sommaren 2007, som 18-åring. Han lånades ut till Celta, Albacete, Valladolid och Rayo innan han återvände och exploderade i Atlético.

Det märks i Casa Costa.

– Mina föräldrar missar inte en match. När jag gör något fult på planen får jag höra det av mamma sen, har Costa berättat.

Pappa José, som var bonde innan sonen löste alla pengaproblem i släkten, drömde alltid om att få en fotbollsspelande son vars framfart han skulle kunna följa på tv och i de stora turneringarna.

Men han trodde aldrig att Diego skulle gå så här långt. Att nu få se sin son i VM är oerhört stort för den fotbollstokige José, som också var anfallare när han spelade på en mycket längre nivå.

– Jag tror att Lagartoborna är nöjda eftersom Spanien är regerande världsmästare och det land som har gett Diego hans självförtroende. Han har inte förrått Brasilien. Problemet var att han inte kunde vara säker på att tas ut i Brasiliens VM-lag. Han blev tvungen att välja, säger José Costa.

Han kommer inte ta illa upp om sonen utsätts för högljudda påhopp under mästerskapet.

– Det är normalt att de buar. Och jag vill att de gör det. Ju mer de buar, ju bättre spelar han.

Spanien-Holland på fredag kommer spelas i Salvador, ”endast” 30 mil från Lagarto. Familjen Costa kommer såklart att vara på plats på arenan.

I den HÄR radiointervjun får Diego Costa några snabba frågor på slutet, bland annat den här:

Det är VM-final mellan Spanien och Brasilien och du gör ett mål för Spanien. Firar du?
– Varför skulle jag inte göra det?

Det var efter att ha funderat på Xavi en stund, på hans roll i det kommande VM:et.

Då slog det mig plötsligt: tänk om det här är den sista möjligheten jag (vi) får att se honom spela fotboll på den allra högsta nivån.

Jag har nämligen ingen ambition att följa MLS eller den qatariska ligan nästa säsong, och i landslaget lär vi inte få se 34-åringen efter mästerskapet.

Xavi vill inte diskutera sin klubbframtid under VM.

Han vill efter hemkomsten kunna sätta sig ner med tränaren och vännen Luis Enrique och prata om vilken roll han skulle få i Barça nästa säsong. Han har två år kvar på kontraktet.

Under året ”fiaskosäsong” blev det 3600 minuter i 40 matcher för mittfältaren. Tata Martino valde att bänka honom fler gånger än vad var önskvärt.

Att Xavi överväger ett äventyr i nystartade New York City FC, och bli lagkamrat med David Villa igen, är förståeligt. Men det vore så satans trist att inte längre kunna följa honom i La Liga och Europa.

Det är faktiskt nästan omöjligt att föreställa sig ett Barça utan Xavi Hernández. Eller hur?

– Xavi är unik. Det finns ingen som honom och det kommer aldrig att finnas. Jag tänker inte ens tanken att jag skulle kunna bli hälften av vad han har varit.

Orden är Kokes, en av efterträdarna i landslaget. Frågan är väl om vi får se abdikationen och tronövertagandet redan nu i Brasilien…

1. Holland

2. Chile

3. Australien

(4. Åttondelsfinal)

(5. Kvartsfinal)

(6. Semifinal)

(7. Final)

Är det slut sen?

Äsch, jag kanske bara oroar mig i onödan.

”El Pelopo” kanske snurrar upp holländarna på läktarna och håller de ungdomliga utmanarna på bänken under resten av VM.

Vi säger så.

Nu ska jag titta på intervjun från i höstas och försöka bli lite gladare.

Redan igår avgjordes de matcher som hade någon riktig betydelse för nedflyttning och kvalplatsstrid.

Girona lyckades slå redan uppflyttningsklara Deportivo och fixa nytt kontrakt.

Alavés tryckte ner Real Jaén i tredjedivisionen genom seger på bortaplan.

Mallorca klarade 0-0 borta mot Córdoba och poängen räckte för att ölaget skulle hålla sig kvar och för att andaluserna skulle knipa den sista kvalplatsen.

Las Palmas besegrade Ponferradina och klarade en kvalplats.

Sporting slog Tenerife och slutade femma i tabellen som ser ut såhär (när Numancia-Eibar och Alcorcón-Zaragoza återstår):

Barça B har gjort en praktsäsong men får förstås inte göra A-laget sällskap i La Liga. Det tackar Córdoba för.

Såhär kommer kvalmatcherna avgöras:

Semifinalerna alltså 11 och 15 juni, och finalen 19 och 22 juni.

Det är den mest rutinerade VM-truppen, med 59,3 landskamper i snitt per spelare.
Medelåldern är 28,3 år. Man har sju 30-plussare i laget och den yngste spelaren är 22.

***

El País har tittat närmare på hur många minuter La Roja har i benen inför VM. Se webbgrafiken HÄR.

I snitt har spanjorerna spelat 3458 minuter jämfört med italienarnas 3189 och tyskarnas 3164.

Juanfran är den som spelat allra mest, hela 4934 minuter fördelat på 54,8 matcher för sitt Atlético Madrid.

Utöver Juanfran har fem andra spanjorer spelat mer än 4000 minuter den här säsongen med sina klubblag – Diego Costa, Koke, Busquets, Sergio Ramos och De Gea.

I det italienska laget är det till exempel bara målvakterna Buffon och Sirigu som kommer upp över 4000. I Tyskland bara Neuer, Grosskreutz och Mertesacker.

Vicente del Bosque var lite orolig för att spelarna skulle komma slitna till landslagssamlingen.

– Vi var lite besvärade men de anlände helt okej, mycket bättre än vad vi trodde. Vi ligger en vecka efter alla andra landslag när det gäller VM-förberedelserna, men det har varit bra för spelarna som spelade CL-final. Jag tror inte att det kommer bli ett problem.

***

Jag har inte hunnit läsa på angående andra länders VM-bonusar men jag gissar att Spanien ligger i topp.

Varje spelare kommer få 720000 euro om man bärgar ett andra guld.

Sex och en halv miljon kronor!

Det är 20 procent mer än vad de fick i Sydafrika.

Katjing!

***
Tyvärr för Del Bosque & Co så jobbar inte statistiken för Spanien i Brasilien. Enligt faktaunderlag från @MisterChip så har världsettan nämligen aldrig vunnit VM:

• 1994 var Tyskland världsetta men åkte ur i kvarten. Världstrean Brasilien vann.

• 1998 var Brasilien världsetta men förlorade finalen mot Frankrike som var 18:e på världsrankingen.

• 2002 var Frankrike världsetta men åkte ur i gruppspelet. Världstvåan Brasilien tog guld.

• 2006 var Brasilien världsetta men åkte ur i kvarten. Italien, som låg på 13:e plats på rankingen, vann.

• 2010 var Brasilien världsetta men åkte ur i kvartsfinalen. Världstvåan Spanien tog guld.

***
Harmonin och den goda sammanhållningen har varit ett av Spaniens framgångsrecept i de tre senaste mästerskapen.
Just därför vore det nog skönt om även Cesc Fàbregas klubbframtid blev klar för mästerskapspremiären.

Jag har svårt att tro att Gerard Piqué inte visste att det stod en påslagen mikrofon framför honom och Del Bosque på gårdagens presskonferens. Se HÄR.

Det kanske stämmer att Cesc kommer bli Chelseaspelare men affären är inte klar än och jag gissar att Piqué driver med oss alla.

Två spelare som redan har förberett flyttlassen är Atléticoduon Diego Costa och David Villa.

Brassespanjoren kommer flytta till London och Chelsea (inte officiellt än) medan Villa ska spela i minst två klubbar på två olika kontinenter nästa säsong.

Den 2 juni blev det officiellt att 32-åringen skrivit på för nystartade New York City FC, systerklubb till Manchester City. Se intervju HÄR.

Men eftersom nästa års MLS inte sätter igång förrän i mars så lånas han ut till en annan systerklubb, Melbourne City FC (som tidigare hette Melbourne Heart FC ), i höst. Tio matcher ska han tydligen spela under två månader Down Under.
Se ännu en intervju HÄR.

Hela grejen känns lite märklig men money talks I guess. Villa blir en löpande reklampelare liksom. Tror knappast att han bad om att få spela i Australien…

Inom kort kommer säkert NY City FC presentera flera tunga namn. Jag har svårt att föreställa mig någon bättre stad att avsluta karriären i.

***
Det är fortfarande inte helt klart hur Del Bosque kommer ställa upp sitt manskap i premiären mot Holland.

Kommer han satsa på Fàbregas som ”falsk nia” igen eller blir det med en renodlad anfallare den här gången?

Vilken anfallare i så fall? Hur långt är Diego Costa från spel?

Vi får kanske svar på lördag då Spanien möter El Salvador i Washington.

Därför får ni inmarchen från lördagens match mellan Eibar och Lugo nu:

[youtubeplay id=”tFyaUSk909w” size=”large”]

Och här är lite skön stämning framför arenan före matchen:

[youtubeplay id=”t8PKz_GONzU” size=”large”]

Den stackars hunden var inte stilla en sekund:

[youtubeplay id=”8sysj0Ubi4E” size=”large”]

Jag vet att de flesta av er är härinne på sajten för att enbart läsa om fotboll. Jag gillar dock att ibland kunna ge en liten inblick i Spanien som land, kanske göra er nyfikna och åka dit.

Därför får ni nu ännu fler bilder från Bilbao.

Regionen Baskien är mycket känd för sin goda mat. Det kryllar av restauranger med Michelinstjärnor. (HÄR är ett reportage i Vagabond.)

Framför allt är de kända för sina tapas, som heter pintxos. Det är små vita brödbitar med alla möjliga sorters kombinationer av “pålägg” på. Varenda bar är uppdukad med fat fyllda av pintxos. Det tävlas till och med om att skapa den allra godaste.

Bilderna är tagna på lilla Gure Toki i gamla stan.

Under min vidare vandring i gamla stan, som heter Casco Viejo, passerade jag den här supporterbaren:

Jag gick dock runt hörnet och åt en trerätterslunch för tolv euro.

Obs: det här är förrätten…

Jag rullade proppmätt från lunchstället och orkade därför inte köpa någon sådan här smarrig strut. Helsicke vad goda de ser ut nu.

Del 1 av bloggresan i Eibar/Bilbao hittar du HÄR.

Del 2 hittar du HÄR.

***

I helgen ska det avgöras vilka fyra lag som får kvala om den sista platsen i nästa års La Liga ( Eibar och Deportivo har ju redan säkrat direktplatserna.)

Såhär ser tabelläget ut (Barcelona B ligger på tredje plats men får inte lov att ta steget upp):

För mig står Sporting Gijón ut lite extra eftersom det är härlig stämning på El Molinón.

Det vore även kul med Las Palmas som ju är ett kanariskt lag.

Här är sista omgången:

***

Från och med i morgon tänker jag börja fokusera på VM.

Gillar ni klubbens musikval? ”I will survive”…

[youtubeplay id=”e_4XJ_eQfJo” size=”large”]

Här är ligans egna proffsfilmade sammandrag från matchen.

[youtubeplay id=”V_IwqVslShw” size=”large”]

***

Vi förflyttar oss till Bilbao och jag kan meddela att det byggs som bara den på San Mamés. Den sista kortsidan ska ju färdigställas så snabbt som möjligt.

Det var svårt att ta någon bra bild av hela arenan så det fick bli den här av den häftiga fasaden istället.

Bilbao är en fin stad.

Vart man är går möts man av skönhet i form av natur, konst eller coola byggnader.

Guggenheim-museet är en personlig favorit som jag verkligen rekommenderar.

Till och med tunnelbanestationerna är konstverk.

Kolla in den här krusade gräsmattan…

..och den här robotaktiga byggnaden!

I morgon ska jag försöka hinna till gamla stan innan flyget lyfter.

Jag måste återvända för att se lite fotboll i Bilbao också.

Hoppas att det går bra i CL-kvalet för Athletic så att det åtminstone blir tre gruppmatcher på San Mamés.

Deportivo La Coruña gick nämligen upp igår.

Läs mer om likheterna med 1966 HÄR.

***

Apropå gårdagens inlägg som Spaniens VM-trupp så var det Juánfran som drog det längsta strået. Daniel Carvajál tvingas se mästerskapet på TV.

***

Gårdagen tillbringade jag här, på fotbollsarenan Ipurua i den baskiska orten Eibar som ligger mellan Bilbao och San Sebastián.

Redan förra helgen säkrades avancemanget upp i den spanska högstaligan, för första gången i den lilla klubbens historia.

Fansen behövde alltså inte vara nervösa inför matchen mot Lugo men man vill dock hemsk gärna vinna serien före Deportivo.

Det regnade till och från under hela dagen, men vid avspark klockan 19 var det uppehåll.

Här nedan ser ni klacken.

På den här långsidan satt jag och övriga journalister.

Totalt var vi 4959 personer på plats, dvs nästan fullsatt. Jag räknade även till 99 personer i höghusens fönster och balkonger.

Till nästa säsong måste klubben öka kapaciteten till 6000 platser, vilket är minimum för La Liga.

Matchen slutade 1-0 till Eibar tack vare mål av Jota, som får ses som stjärnan i ett lag utan stjärnor. Se sammandrag HÄR.

Jag hade förmånen att få följa med det här glada gänget under deras uppladdning.

På det ”stora” torget – Eibar har 27000 invånare – hade supporterföreningen Eskozia La Brava anordnat en sammankomst med mat, dryck och lite traditionell baskisk sport.

Det här är min “guide” Unai, iklädd reservstället, som är född i Eibar men som till vardags bor i Madrid.

Hela staden var smyckad i rött och blått.

Den officiella supporterbutiken har haft slut på matchtröjor i över två veckor. Det fanns inte ens en halsduk att köpa.

Jag fick följa med Unai och hans vänner på barrunda och en rejäl köttlunch.

När vi botade vår matkoma på restaurangens terrass kom orkestern förbi på väg mot Ipurua.

Strax därefter följde vi efter mot arenan.

Eftersom Ipurua ligger högt upp i denna backiga lilla stad har man passande nog byggt flera rulltrappor som underlättar färden.

Jag filmade en del med mobilen inifrån arenan.

Jag ska senare försöka ladda upp filmerna så att ni kan se få dem.

Vid 22 var det dags för det officiella firandet med bussfärd, tal och sång.

Förra helgen var klubben inte beredd på att det skulle bli klart så inget kalas var arrangerat. Istället festade fans och spelare tillsammans till tidig måndagmorgontimme.

Tror ni förresten att de är peppade på att få derbymöta grannarna Real Sociedad och Athletic Club nästa säsong?

Eller på att Real Madrid och Barcelona ska springa i på Ipurua?

Svar: rätt så jäkla peppade.

Jag har bloggat en del om Eibar förut i år, bland annat om det konstiga läget man befinner sig i vad gäller ekonomin.

Klubben mår jättebra, har noll skulder och spenderar inte mer än vad man har att tillgå. Men för att få spela i de två högsta divisionerna måste klubbarna som gått upp från 2B, enligt lag, ha en viss mängd kapital (ett medelvärde).

Eibar behöver öka sitt kapital till 2,1 miljoner euro före den 6 augusti och för att lyckas har man bett allmänheten om hjälp för att få in 1,7 miljoner euro. Vem som helst kan köpa aktier i klubben. De kostar 50 euro styck.

Hur insamlingen går?

Man har fått in en miljon redan! Allt pekar på att de kommer lyckas.

För den som är intresserade av att bli delägare i SD Eibar klicka HÄR.

***

Eftersom det bara finns ett hotell i Eibar och det var fullbokat i helgen så bor jag i Bilbao. (Bussresan tar en timme mellan orterna.)

Tyvärr är San Mamés inte öppet nu men jag ska ta en sväng förbi den nya arenan på väg till Guggenheim-museet.

Som jag skrev tidigare så ska jag försöka ladda upp lite rörliga bilder senare.

Agur så länge!