I dag är det alla hjärtans dag och vad passar då bättre än att dela ut lite halvt omotiverad kärlek till alla dem inom fotbollen man kanske bara tar för givet eller aldrig annars visar sin uppskattning? Jag lyssnade på Filip och Fredriks podcast för någon vecka sedan och Filip berättade att det sändande bolagets studio kring den första NBA-matchen efter Kobe Bryants tragiska bortgång hade ägnat tv-tiden till att, i stället för att prata upp matchen eller sorgset minnas Kobe, berätta för varandra hur mycket de älskade varandra och hur mycket man uppskattade att arbeta ihop. För man vet aldrig när det är för sent.
Det där rörde mig. Fick mig att känna att man inte ska vänta till imorgon med att låta vare sig sina nära eller avlägsna få höra vad de betyder för en. Att man inte ska ta varandra eller livet för givet.
Så jag tänkte nu dela ut en ros till alla och allt som jag alldeles för sällan visar min uppskattning gentemot.
Jag vill ge en ros till Frederic Pavlidis. Inte bara för hans fenomenala Headlines-summering varje morgon, som man kan läsa här på Fotbollskanalen och som är en underbar start på dagen för alla oss fotbollsnördar, utan också för hans kraft, värme och inspiration till att uppskatta varje dag vid liv.
Jag vill ge en ros till Henke Larsson. För hur snett allt blivit, men att han för mig och väldigt många andra fortfarande är en av de största. Det känns som att de senaste åren försatt kronan rejält på sned och det känns tråkigt. Jag vårdar fortfarande alla fina minnen ömt. Tack för allt, Henrik!
Jag vill ge en ros till Leonardo Pavoletti. Ingen är värd back to back korsbandskador.
Jag vill ge.., nej, jag vill tända ett ljus för Manchester Uniteds supportrar. Juan Mata blev alltså nyligen framröstad till den bästa värvning som gjorts sedan Sir Alex lämnade 2013. Det säger ganska mycket om hur åren sen dess varit.
Jag vill ge en ros till Erik Niva och Håkan (visst är det Håkan?) för When we where kings-podden. Fantastiska berättelser om givna säsonger från fotbollshistorien.
Jag vill ge en ros till Janne Andersson och herrarnas landslag. För ännu ett mästerskapsår. Jag tar sannerligen inte sådana för givet. Vad kul vi ska ha!
Jag vill ge en ros till domarna i svensk fotboll. All skit ni får höra, alla burop och alla orimliga krav på perfektion. Vi behöver er! Stå på er så motar vi VAR-Olle i grind tillsammans.
Jag vill ge en ros till mamma och pappa. För allt.
Jag vill ge en ros till VM 1998. Vilket oerhört jäkla världsmästerskap det var!
Jag vill ge en ros till Andreas Granqvist. Och kanske en cola?
Jag vill ge en ros till Getafe. Humlan som inte ska kunna flyga och så vidare. Det lilla Madrid-laget är på väg in i Champions League, men typ ingen bryr sig! Kämpa!
Jag vill ge en ros till BK Häcken. När laget nyligen åkte på träningsläger fick alla spelare knöla ned varsin boll i sin respektive packning. Sån information älskar jag att nås av.
Jag vill ge en ros till Erling Braut Haaland. Det går inte att värja sig längre. Det är bara att åka med.
Jag vill ge en ros till Sheffield United. För när Premier League blir mer och mer miljardindustri för varje halvår som går så känns The Blades som en frisk fläkt från förr. Begränsade fotbollsspelare som jobbar stenhårt för varandra och vågar tro på att vad som helst är möjligt.
Jag vill ge en ros till Eric Abidal. När såg vi senast en sportchef med så fina förutsättningar försätta sig själv i en så onödigt knepig sits?
Jag vill ge en ros till Zlatan. Jag tror att han mår sämre av hur allt sket sig med Malmö och Malmö FF än vad man kanske tror. Att se sin staty skändas av sina gamla vänner kan inte vara roligt. Även lejon kan bli ledsna, antar jag.
Jag vill ge en ros till Marcelo Bielsa och Leeds. Den årliga kollapsen är här igen.
Jag vill ge en ros till alla de som just nu står och preppar och förbereder de tifon som ska välkomna lagen till den allsvenska premiären. Utan er blir allt så oerhört mycket tråkigare.
Jag vill ge en ros till Linda Hedenljung. Sveriges hårdaste pannben?
Jag vill ge en ros till årets Serie A. Tyvärr är inte Roma inblandade i toppstriden, men att Juventus återigen utmanas på riktigt är så oerhört efterlängtat. Och av fler än bara ett lag dessutom! Vackra, fina och underbara Serie A!
Jag vill ge en ros till Allsvenskan. För att du snart är tillbaka. Du fattas mig.
Jag vill ge en ros till Svennis. Det gör lite ont i hjärtat varje gång man läser att han fortfarande känner sig hungrig och verkligen vill jobba, men att telefonen verkar vara ganska tyst.
Och så vill jag ge en ros till Teddy Lucic. Punkt.
Glöm inte att krama er partner, vän, dotter, kollega, pappa eller mormor. Säg något fint. Ge en ros. Ta inte morgondagen för givet.