Omgång 24: Alessandrini - den nya (tillfälliga?) gullegrisen

Alessandrini spelade under sin juniortid i Olympique de Marseille. Han var en kortväxt vänsterback som gjorde ett gott jobb, varken mer eller mindre. När han var 15-16 år så började dock hans storlek att bli ett problem, han klarade inte av den hårda fotbollen lika bra då han knappt ens var 1,60 meter lång. Sommaren 2005 släppte Marseille honom med motiveringen att han var för liten och hade en för dålig säsong bakom sig. Alessandrini orkade inte med fotbollen och la av i några månader, men sedan hörde en bekant av sig och övertalade honom att träna med Gueugnon, ett lag som halkade runt mellan Ligue 2 och National.

Efter det har Alessandrini härdats fram. Debuten i Gueugnon som 18-åring följdes upp av en allvarlig knäskada, men han visade kvalitéer i sin nya position som vänstermittfältare och när Gueugnon, ägda av Vairelles-familjen, fick ekonomiska problem var det inte ett svårt val för honom att gå till Ligue 2-laget Clermont.

Han skulle ersätta det tidigare Rennes-lånet Yacine Brahimi (nu i Granada) och Alessandrini lyckades faktiskt hitta ett strålande samarbete med en annan lånespelare, anfallaren Sloan Privat (Sochaux). Alessandrini hade en bra inläggsfot och Privat öste in mål med huvudet. Clermont är annars en speciell klubb att spela för. Man snittar runt 4000-5000 åskådare, det finns inget intresse för laget och det är istället rugbyn som är den stora sporten i staden. Clermont har därför inga stora krav på sig, utan det har istället blivit en klubb som värvar billiga och okända spelare från de lägre divisionerna, eller tar överskottsmaterialet från Ligue 1, och sedan snickrar ihop ett lagbygge och utvecklar sina spelare. De mest tydliga exemplen på bra scouting och utveckling, förutom Alessandrini, är Mehdi Benatia (hämtad från Marseilles reservlag, nu i Udinese) och Yacouba Sylla (hämtad från Caens reservlag, nu i Aston Villa).

Clermont var en optimal klubb för Alessandrini. En lugn och nästan blyg människa som fick den tiden på sig som han ville. Han skulle ha lämnat Clermont redan under 2011, men det satte klubben stopp för. Istället blev det Rennes i somras, och då hade i princip varenda lag i Ligue 1 hört av sig till Clermont. I Clermont fick han lugn och ro vilket passade honom bra. Under säsongen 2011/2012 var han en av fyra nominerade till Ligue 2:s bästa spelare, så en flytt till Ligue 1 var oundviklig.

Det blev Rennes till slut. Han var inte ens inköpt för att ta en ordinarie plats direkt, utan var tänkt att skolas in i det. I takt med skador, svag ekonomi och ett par försäljningar fick Alessandrini spela mycket, nästan för mycket. Han gjorde en del spännande mål de första månaderna, något han byggde vidare på och han klassas nu som en av de bästa spelarna i Ligue 1 den här säsongen, även om jag själv tycker det är en för kraftig stämpel. Man kan dock inte komma ifrån att han han gjort 13 mål och sex assist på 25 matcher från en vänstermittfältsposition. Det är riktigt bra för en 23-åring som gör sin första säsong i Ligue 1.

Till detta så blev han uttagen till den franska landslagstruppen som träningsspelade mot Tyskland under veckan, och även om det inte blev någon speltid så kan Alessandrini känna närheten dit nu. Det är trots allt bara tre år sedan han spelade i tredjedivisionen och precis var tillbaka från en svår knäskada, resan till A-landslaget har redan gått tillräckligt snabbt, nästan Mikael Nilsson-snabbt.

Han jämförs med Mathieu Valbuena och Lionel Messi, men det har nog snarare med hans (brist på) storlek att göra. Jag skulle snarare säga att han är en mer kantspelande Juan Mata med ett bättre tillslag, men med sämre förmåga att diktera spelet. Han kämpar hårt och tar löpningarna, men vill också ha mycket boll och gillar att ta sig till de avgörande lägena, även om han ibland kan försvinna från matcherna. Han har fått stor uppmärksamhet för sitt tillslag, sin förmåga att ta hand om svåra bollar, hans ryck och ja… Han har egentligen det mesta. Han gör dessutom mål som det här, det här, det här och det här. Tidigare under sin karriär fick han en hel del varningar för filmningar, men några sådana tendenser finns inte kvar. Hans förre detta tränare i Clermont, Michel Der Zakarian, var tydlig med att Alessandrini var tvungen att sluta med filmningarna eftersom han tyckte det förstörde mer för laget än vad det hjälpte.

Hur är då framtiden för Alessandrini? Framför allt måste han fortsätta att prestera på minst samma nivå under våren om han vill ha en flytt till en stor klubb, vi har tidigare sett sådana här spelartyper göra en halv riktigt bra säsong för att sedan fallera när formen och självförtroendet försvinner. Alessandrini har dock fortfarande starka band till Marseille, bland annat grät han efter att han satte en sen kvittering mot Marseille för några veckor sedan. Marseille skulle antagligen ha värvat honom redan i somras om Anigo hade fått pengar att spendera under juni och juli, men nu skulle jag inte bli förvånad om han dyker upp som en ersättare för André Ayew eller Mathieu Valbuena i sommar. Det borde bara vara Lyon, Marseille och eventuellt Monaco som är intressant för Alessandrini nu, för en flytt utomlands är troligen för tidigt.

Den här helgen satte han 1-0 mot Toulouse i den 79:e minuten. Låt vara att det var efter ett misstag från Toulouses målvakt Ahamada, men det var knappast någon slump att det var Alessandrini som fick vara matchavgöraren.

Paris SG – Bastia 3-1
1-0 Ménez (56′)
2-0 Ibrahimovic (71′, straff)
2-1 Khazri (83′)
3-1 Lavezzi (89′)

När man saknar hela centrallinjen med Silva, Sakho, Motta, Matuidi och Ibrahimovic så kan till och med ligans sämst försvarande lag vålla problem. Paris SG gjorde lite som de ville i matchen, men utan att riktigt kunna få till det i den sista tredjedelen. Till slut orkade dock inte Bastia mer och då var matchen vunnen för Paris SG, trots en fin reducering från Bastia.

Saint-Étienne – Montpellier 4-1
1-0 Brandão (13′)
2-0 Aubameyang (29′)

Det kvicka anfallsspelet blandat med precisa inlägg – Saint-Étienne har verkligen något på gång med den taktiken. Montpellier hade inga problem med att vara det bollägande laget, men det fanns mer tydlighet i Saint-Étienne. Segersiffrorna berättar inget om hur matchbilden såg ut, men Saint-Étienne var bäst på de sakerna som fotboll handlar om. Montpellier hade faktiskt en viss sannolikhet att komma ikapp Saint-Étienne i matchen. Dessvärre, för Montpellier, så gjorde snöavbrottet att matchen tappade sin rytm.

Ajaccio – Bordeaux 1-0
1-0 Faty (31′)

Faty, drygt 1,90 meter lång och en klassisk köttare, satte en klockren cykelspark mot Bordeaux. En något udda syn, men exakt samma sak hände i höstas. Det här var annars den första matchen där Bordeaux visade att man saknar Gouffran, det var visserligen inga problem med löpningarna men avsluten höll låg kvalitet. Vi ska dock inte ignorera prestationen som Ajaccios målvakt Ochoa stod för, det kan ha varit en av säsongens bästa prestationer av samtliga Ligue 1-spelare. En 9:a i betyg i L’Équipe, sånt delas extremt sällan ut.

Nancy – Reims 1-2
1-0 Puygrenier (29′)
1-1 Ayité (48′)
1-2 Fortes (58′)

Nancy såg ut att vara på uppgång. En fin start på tränaren Gabriels sejour och dessutom en bra första halvlek mot Reims där man såg ut att kunna göra vad man själv ville med matchen. Dessutom satte laget ytterligare ett försvarsmål, snart måste 50% av alla lagets mål ha gjorts av försvarare. Fotboll är sällan logisk, utan istället var det Reims, med urusel form, som var betydligt kraftfullare i andra halvlek. Nancy använde ett för passivt försvarsspel.

Nice – Lorient 1-1
0-1 Mareque (75′)
1-1 Eyserric (82′)

När det hade gått 15 minuter av matchen så slog det mig. “Det är ju det här som är fotboll för mig. Det här är Ligue 1.”. Visst, jag kan gotta ned mig i Barcelonas spel eller skrika på rätt bra när Ibrahimovic gör ett viktigt mål för det svenska landslaget, men det var något magiskt med denna matchen. Det var en jämn match, rätt bra spel utan att på något sätt vara galen fotboll. Det var en del akademispelare, många unga och riviga spelare blandat med några fina äldre herrar som bidrog med lugn och spetskvalitet. Fansen sjöng på, det var lagom många kontroversiella situationer och dramaturgin ökade kraftigt i slutet på matchen. Det skapades målchanser, men försvarsspelet var ändå bra. För en neutral åskådare, som är van vid action och en mängd sekvenser med högsta tekniska precision, kanske det var en okej match, varken mer eller mindre, men jag älskade varenda sekund.

Troyes – Sochaux 0-0

Jag kan inte komma på många matcher i Ligue 1 som på förhand är mindre sexiga än en match mellan Troyes och Sochaux, men bägge lagen gjorde ett försök till att få till underhållning iallafall. Sochaux visade tendenser till att man numera inte är fullständigt mediokra och borde ha vunnit matchen. Troyes var rätt mycket “meh”.

Valenciennes – Brest 2-1
1-0 Dossevi (10′)
2-0 Mater (45′)
2-1 Raspentino (91′)

Även det här är en rätt osexig match. Valenciennes hade sin fina period i början på säsongen när man krossade lag som Lorient och Marseille, men nu är man tillbaka till mittenlagsträsket igen. Brest kom igång i andra halvlek och visade upp några bra anfall och rätt attityd, men man räcker inte till.

Évian – Marseille 1-1
0-1 Gignac (50′)

Första halvlek var intressant men svag. Évian hade en tydligare matchplan och hade till och med kunnat ta ledningen, men deras stora problem är att när Khlifa inte har en bra dag, då saknas spetsen till att göra mål. Marseille accelererade tidigt i andra halvlek och Gignac hade haft ett par målchanser innan han satte 0-1. Sedan räckte det med en passning av högsta klass från Évians mittfält som friställde Khlifa för att matchen skulle ändra skepnad. Straff för Évian, utvisning för Marseille och plötsligt var det Évian som styrde och ställde matchen. Utvisningarna gjorde sitt och Évian skapade målchanser tack vare Marseilles höga försvarsspel, men återigen: bristen på spets i Évians anfallsspel gjorde att känslan till och med var att de tappade två poäng.

Rennes – Toulouse 2-0
1-0 Alessandrini (79′)
2-0 Erding (84′)

En klyscha är att en fotbollsmatch är som ett schackspel, där man gör sina olika drag som kan förändra skepnaden på matchen. Det här var en sådan match. Toulouse hade ett klart övertag på ett vilset Rennes i första halvlek, men kunde inte såga sig till de riktigt bra målchanserna. Tränaren Casanova trodde att man kunde gå ut med samma taktik i andra halvlek, men då hade Rennes gjort sitt motdrag. Två byten och en rejäl utskällning i halvtid gjorde Rennes till en given vinnare. Har man ett klart övertag på motståndaren så måste man göra mål, man kan inte förvänta sig att motståndarna ska vara dåliga under samtliga 90 minuter. Lär er det, Toulouse.

Lyon – Lille 1-3
0-1 Chedjou (28′)
0-2 Balmont (45′)
0-3 Kalou (Straff, 50′)

“Begrav oss inte för fort” sa Lilles tränare Garcia efter matchen. Det var som att Lille hade förberett sig i flera månader inför den här matchen, för det taktiska spelet var 100%-igt. Man gav inget till Lyon och istället kunde en lekfull Payet fixa målchanserna för Lille. Det var en för Lille optimal fotboll, även om det blev viss skakighet när Lyon försökte öka upp tempot i andra halvlek. Ändå en full rättvis seger.

Tabell: Omgång 24

Omgångens bästa: Ochoa (Ajaccio). Han har haft en tyst säsong, men mot Bordeaux var han på den kvalitetsnivån som hade visade potential till att nå i yngre dagar.

Omgångens sämsta: Palun (Nice). Jag funderade på om det fanns någon situation som han skötte sig godkänt i. Det var en svår tankegång.

Omgångens Kim: Ibrahimovic (Paris SG). Det var i princip en svensklös helg, men Ibrahimovic fick hoppa in och sätta 2-0 på en straff.

Omgångens mål: Gignac 0-1 (Évian – Marseille). Jag gillade Khazris skott, Fatys cykelspark och Aubameyangs snurrklack, men det här var ett riktigt bra laganfall med ett fantastiskt avslut.

Omgångens elva (4-2-3-1)

Ménez (Pa)
Payet (Li) – Cohade (Sa) – Aubameyang (Sa)
Faty (Aj) – Ninkovic (Év)
Mareque (Lo) – Théophile (Re) – Perrin (Sa) – Mater (Va)
Ochoa (Aj)

/J
https://twitter.com/jonas_hansson