Sedan jag började hålla på Leeds United har jag hört talas om Don Revie, mannen som enligt många skapade Leeds United. Inte bokstavligt talat, men mentaliteten från hans dagar sitter kvar i föreningen än idag. På senare år har jag givetvis läst på om denna fantastiska tränare och personen. Här nedan följer en 18-årings försök att skildra personen som fram till idag är den som haft störst inverkan på Leeds United. Jag som står för texten heter Fredrik Carlsson, är hängiven supporter av Leeds United sedan ett antal år tillbaka, 18 år ung och har ett brinnande intresse för den engelska fotbollskulturen.
Trevlig läsning!
…………………………………………………
När Donald Revie tog över Leeds United i mars 1961 var man en medioker klubb i den engelska andra divisionen. Publiksiffran var skrämmande låg och det lokala rugbylaget lockade till sig betydligt större intresse från lokalbefolkningen. Men Revie hade en idé, en vilja att ge folket i Leeds en fotbollsklubb att vara stolta över. Under de 13 säsongerna som Don Revie spenderade hos Leeds gjorde han klubben från ett bottenlag i Division 2 till ett utav de bästa och okuvligaste lagen i Europa.
Men ”The Dons” karriär inleddes inte i Leeds. Den Middlesbrough-födde anfallaren påbörjade sin professionella karriär hos East Midlandsklubben Leicester City tillsammans med sin bästa vän John som dock återvände hem efter några månader på grund av hemlängtan. Revie betraktades tidigt som en väldigt smart spelare med ett väldigt bra spelsinne. Efter fem säsonger hos The Foxes kom första turen till East Yorkshire där han skrev kontrakt med Leeds rivaler Hull City för en summa av £20,000. Hos Hull fick han flytta ner till mittfältet där han spelade bredvid den samtida världsklasspelaren Raich Carter som han lärde sig mycket av.
På grund av sina enastående framgångar som manager för Leeds så har Revies spelarkarriär hamnat i skuggan, men att Revie var en väldigt skicklig spelare råder det ingen tvekan om. Detta var även något som Manchester City lade märke till och i oktober 1951 pungade man ut £25,000 för engelsmannen.
Under tiden på Maine Road lyckades Revie tillsammans med Citys manager, Les McDowall, hitta en sammanblandning mellan innermittfältet och anfallet. Denna roll kom senare att kallas för ”Revie Plan” Rollen var inspirerad från det ungerska spelsystemet och då främst av stjärnspelaren Nandor Hidegkuti som lade grunden för rollen.
Det var mycket på grund av detta nya system som Manchester City därpå kunde spela hem FA-cupen mot Birmingham City 1956. Denna final blev dock ihågkommen för en annan anledning. Lagets målvakt Bert Trautmann åkte på en smäll under matchen och fortsatte sedan spela. Detta kunde ha blivit ödesdigert för målvakten då det senare framgick att han hade spelat med bruten nacke! Efter triumfen i FA-cupen så blev det en kort sejour hos Sunderland innan han i november 1958 skrev på för klubben där han skulle komma att bli en ikon, en legend – Leeds United. Detta kom att bli Revies sista klubb i spelarkarriären och de kombinerade övergångssummorna som betalats för hans tjänster var 1958 ett rekord inom den engelska fotbollen.
Tiden som spelare i Leeds är det ingen som kommer ihåg mycket av utan det var när han 1961 blev utsedd till spelande tränare som grunden för en fantastisk tränarkarriär lades. Men Leeds var dock inte det självklara valet för Don. Bara några dagar tidigare hade han funderat på att ansöka om jobbet som manager för Bournemouth men efter att ha bett en direktör i Leeds, Harry Reynolds, att skriva ett referensbrev åt honom så lyckades denne på något sätt att övertala till att krita på för Leeds istället.
Ett citat från Eric Smith som skrev på för Leeds 1960 beskriver väl hur läget såg ut i Leeds när Revie tog över: ”Jag trodde på förhand att jag skrev på för en toppklubb. Jag upptäckte att det inte alls stämde efter tre eller fyra dagar.”
När han hade sitt första sammanträffande med sina gamla lagkamrater så var Revie mycket noga med att påpeka att man inte längre fick kalla honom för Don, inte heller Mr. Revie, utan ”The Boss”. Leeds har faktiskt en ikon hos rivalerna Manchester United att tacka för att man fick en sådan fantastisk manager som Don Revie. Som ny manager var Revie väldigt bestämd på att sätta sin egen prägel på laget och han vände sig då till Manchester Uniteds dåvarande manager Matt Busby för råd.
Förutom att börja arbeta upp familjekänslan som sedan skulle komma att bli ett signum för Leeds United så såg Revie även till att ändra lagets tröjfärg från gult och blått till helvitt för att efterlikna de dåvarande europeiska mästarna, Real Madrid.
Spelarmaterialet som Revie fick överta var inget att hurra över men däremot fanns det en hel del lovande ungdomsspelare. En som snabbt blev Dons favorit var den lille rödhårige skotten Billy Bremner som han sedan skulle börja bygga upp laget kring. Men den blivande lagkaptenen var minuter från att hamna i Everton när man lade ett bud på hela £25 000 för hans tjänster. Affären var näst intill klar när Revie kom instormande i styrelserummet och sade ”Säljer ni grabben så lämnar jag med!” Styrelsen backade och Revie sökte upp Bremner och sade: ”Du ska vara kvar och en dag ska vi bli lika berömda som Real Madrid, grabben.”
Något som var speciellt för Revie var hur oerhört vidskeplig han var, några exempel:
– Till varje bortamatch i cupen lät han spelarna vandra de sista hundra meterna för tur.
– Inför viktiga matcher bar han alltid sin ”lucky blue suit” för tur.
– Han kallade en gång in en spågumma som skulle häva en förbannelse som ska ha varit lagt över Elland Road.
För att inte bli alltför långdragen hoppar vi fram till säsongen 1964/65. Leeds har precis nått uppflyttning till första divisionen men de flesta anser att man saknar spelarkvalitet för att hänga kvar. Revie tycker annat och i sin första säsong tillbaka i finrummet tar han klubben till en andra plats i ligan och till final i FA-cupen där man dock förlorar mot Bill Shanklys Liverpool.
Leeds skulle emellertid komma tillbaka från nederlaget och 1968 vann man Ligacupen och Mässcupen (föregångaren till UEFA-cupen) för att året efter ta hem sin första ligatitel någonsin.
Grundstommen för Leeds United var här redan klar och fram till 1974 spelade man med näst intill samma lag varje säsong. En del säger att Revie inte behövde förstärka, en del säger att han tillslut blev för ”feg” för att ändra något i truppen. Terry Venables sade en gång: ”Ni spelade med samma jävla lag i tio års tid!”
Det har ofta sagts att inget lag i England hade så god koll på sina motståndare som Leeds under Revies era. Till varje match brukade han tillsammans med sina närmaste medarbetare sammanställa stora akter med information om motståndarnas spelsätt, nyckelspelare med mera. Han brukade dessutom se till att reservlaget spelade med motståndarnas spelsystem i en träningsmatch med A-laget varje vecka. Men det var inte bara motståndarna som Revie hade järnkoll på, han var även den som skulle godkänna spelarnas flickvänner. Peter Lorimer minns detta och sade: ”Han var tvungen att kolla upp henne och se till att hon var rätt sorts person, i hans åsikt.”
Visst låter det extremt, som om Revie var överkontrollerande, men allt han gjorde var för att han brydde sig så mycket om sina spelare. Detta ledde till en sällan skådad lagkänsla. I en match mot Arsenal blev Billy Bremner fult kapad av George Graham och direkt så hopade sig lagkamraterna kring honom. ”Ge George till mig Billy! Nej ge George till mig.”
1972 kom nästa riktigt stora triumf för Don Revies manskap när man besegrade Arsenal med 1-0 i FA-cupfinalen efter en språngnick från Allan Clarke. Leeds sätt att spela fotboll gjorde dem hatade av många. Det ansågs att man fuskade och spelade fult, vilket till viss del kan stämma (i alla fall det där om att spela fult). Men man var också oerhört effektiva, och efter triumfen 1972 fick man rikligt av beröm från den engelska pressen som hyllade dem som Englands såväl som Europas bästa lag.
Inför säsongen 1973/74, som skulle bli Revies sista hos Leeds United, ryktades det mycket om att Revie skulle försvinna till Grekland för ett välbetalt tränarjobb. Tillslut gav Revie ett uttalande där han förklarade att han tänkte stanna. Leeds hade alltid haft en tendens att falla på mållinjen under tidigare säsonger, men inför denna hade Don en annan tanke som han delade med sig till laget: ”Okej grabbar, vi har varit det bästa laget det senaste decenniet. Jag vet att vi inte har vunnit så mycket som vi borde ha gjort, men det hör till det förflutna. Nu har jag burit runt på en tanke under försäsongen – Kan vi ta oss obesegrade genom hela säsongen.”
Allan Clarke minns att laget fick en rejäl tändning av detta. Man går alltid in till varje säsong med förhoppningar om att inte förlora, men det är inte ofta som någon säger det ut högt. Leeds startade fantastiskt bra och man höll sig obesegrade i hela 29 matcher innan man tillslut föll mot Stoke City med 3-2 efter att ha tappat en 0-2 ledning. Här började Leeds tappa lite form och huvudkonkurrenterna Liverpool smög sig allt närmare. Men den här gången skulle man inte falla på mållinjen och under de avslutande omgångarna kunde man spela hem titeln till Elland Road igen.
Här tog även Don Revies era hos Leeds United slut. Inget Leedslag har sedan dess nått upp till nivån som The Dons manskap gjorde. Man såg ut att kunna göra det i början av 2000 – talet, men alla vet vi hur det slutade. Don Revie har hedrats med att få en läktarsektion uppkallad efter sig, Revie Stand (North Stand). Det finns dessutom planer i nuläget att resa en staty i hans ära, som man har gjort för lagkaptenen Billy Bremner.
Don Revie lämnade Leeds United för att ta över det engelska landslaget som han tränade i tre år innan han lämnade för tränarjobb i den förenade arabemiraten.
Den 26:e maj 1989 gick Don Revie ur tiden efter en lång tids sjukdom. Hans spelare från 60- och 70–talen kom alla på hans begravning, men ingen från the FA eller det engelska landslaget förutom Kevin Keegan var närvarande. Följande stycke är hämtat från en text av James Corbett: “When the new season began that August, there was no minute’s silence, no black armbands. There was no indication that the man being mourned had been the most innovative manager of his generation.”
Donald George Revie fick aldrig det erkännande han förtjänade av fotbollsälskarna i England, förutom de som stödde Leeds såklart. Vad Revie åstadkom med Leeds United är någon fantastiskt. Han gjorde en medioker klubb i Division 2 till en av Englands och Europas bästa klubbar. När en rullstolsbunden Don Revie gjorde sitt sista besök på Elland Road 1988 var det upp till Billy Bremner att summera sin managers karriär. Allt han sade var: ”HAN ÄR LEEDS UNITED.”
………………………………………………………………………
Tack Fredrik för en utmärkt gästblogg!
Något spännande eller särskilt intressant som ni vill få lättat från era hjärtan? Är ni intresserade av att gästblogga om något som berör er? Personporträtt är alltid intressanta – av managers som Bill Nicholson, Howard Kendall, Sir Bobby Robson, Brian Clough, Bob Paisley med flera. Kanske ett särskilt reportage om någon alldeles speciell klubb eller händelse. Eller varför inte en reseberättelse om något ni själva varit med om i ert “engelska” fotbollsliv?!
I så fall, do it to me over the e-mail!
Peter