Peter var ju inne och nosade på ekonomi för de engelska klubbarna i förra veckan, och nu är det min tanke att plocka fram skygglapparna genom att bara fokusera på Manchester Uniteds ekonomi. Ingen fokus kommer att ligga på ekonomin i Glazers övriga koncernbolag, då bara de amerikanska ägarna vet vilken effekt ekonomin i de andra bolagen har på hur de sköter United.
Därmed är det såklart också underförstått att detta gästbloggande inte kommer att tilltala alla läsare eftersom det består av två välkända hatobjekt: Företagsekonomi och Manchester United.
Hur illa ställt är det i verkligheten med Uniteds ekonomi? Jag menar, man har ju under detta transferfönster trots allt värvat tre spelare för totalt £23.5m och enbart sålt spelare för cirka £13.5m så lite kulor måste det ju finnas. För £23.5m får man ju i alla fall något som kan närma sig att benämnas som ”storstjärna”.
Jag, Mattias Lönnquist (även (o/ö)känd under den ytterst fyndiga nicken ”Lonnquist”), har ställt mig den frågan otaliga gånger de senaste åren. Då jag jobbar med, och är högskoleutbildad inom, företagsekonomi och redovisning så tänkte jag ge er min syn på frågeställningen.
Först och främst vill jag dock börja med att ge er lite bakgrund till nedan argumentation. Detta görs lättast genom att bringa lite klarhet i frågeställningen: ”Hur finansierades förvärvet av världens (då) rikaste klubb?”.
Den amerikanska affärsmannen Malcolm Glazer äger en del privatkapitalbolag, vilket är en form av investmentbolag som har som affärsidé att äga aktier i andra aktiebolag. Investmentbolags primära mål syftar vanligtvis till att på en ungefärlig tidsperiod på 5-10 år åstadkomma bäst möjliga värdeutveckling på det förvärvade bolaget så att man kan vinstmaximera bolaget under ägandet för att sedan sälja bolaget till ett högre värde än man förvärvade det för.
Under ägandeperioden är målet också att maximera bolagets kassaflöde. Detta så att man som ägare både kan ta vinstutdelningar samt finansiera de ränte- och amorteringskrav som man har från banken. Dessa mål uppfylls vanligtvis genom att försöka förbättra bolagets omsättning radikalt, men även genom kostnadseffektivisering.
Glazer förvärvade United till ett värde av £790M år 2005. Detta köp finansierades genom en så kallad ”leveraged buyout”, vilket innebär att man främst använder värdet av det förvärvade bolagets/klubbens tillgångar för att finansiera köpet, dvs genom att till största del att ta upp förvärvslånen (skulderna) i den förvärvade bolaget/klubben.
Resterande del av köpeskillingen tog amerikanen själv kreditrisk för genom att betala med ”eget kapital” som ej togs upp som skuld i klubben. Att förvärvaren själv tar en egen kreditrisk, med eget kapital, ”en viss tid” är en förutsättning för att man skall kunna strukturera ett köp enligt ovan.
Således förvärvade Glazer United för £790M, men det bokförda värdet på klubbens egna tillgångar var vid förvärvstillfället ”enbart” cirka £400M. Detta innebär att mellanskillnaden mellan köpeskillingen och värdet av klubbens egna tillgångar lades upp på balansräkningen som “goodwill”, en immateriell tillgång. Goodwill kan förenklat uttryckas som det övervärde som man betalar för t.ex. framtida intjäningsförmåga samt/eller värdet av bolagets/klubbens varumärke.
Den senaste officiella, reviderade, informationen avseende Uniteds finansiella ställning som jag har haft att tillgå är från den 11 januari 2010 och avser pressrelease avseende resultaträkning för Manchester United (eller Red Football Ltd som företagsnamnet på klubben är) för räkenskapsåret som avslutades per 090630.
https://www.manutd.com/default.sps?newsid=6644901&pagegid={B4CEE8FA-9A47-47BC-B069-3F7A2F35DB70}
Det positiva som man kan utläsa är att man befäster positionen som en av de mest lönsamma fotbollsklubbarna i världen, åtminstone i form av omsättning och rörelseresultat. Trots den lågkonjunktur som var världsomspännande under 2008/2009 så ökade klubben sina intäkter med nästan 9%, från £256m till £279m och rörelseresultatet med nästan 14% (från £80m till £91m). Även resultatet på sista raden (resultat innan skatt) ser det positivt ut då man har vänt en förlust om -£21m per 080630 till en vinst om £48m per 090630.
Vän av ordning, då främst domedagsprofeterna, är då snabba på att kommentera att resultatet per 090630 även innehöll en extraordinär intäkt om £80m (försäljningen av C. Ronaldo), vilket lite snabbt räknat innebär att United skulle gjort en förlust om cirka £32m utan den försäljningen. Detta resonemang är dock en sanning med modifikation. I resultatet gömmer sig nämligen även nedskrivning av ovan nämnda goodwill.
I resultaträkningen för räkenskapsåret 090630 har United nämligen gjort en nedskrivning av goodwillen med £35.4m (£35.3m för räkenskapsåret 080630). Att man har gjort en nedskrivning av denna goodwill kan, för den insatte, förefalla lite märkligt, då Forbes i april 2010 värderade klubben till £1114m.
https://www.forbes.com/lists/2010/34/soccer-10_Manchester-United_340001.html#
Därmed skulle man i praktiken troligen inte behöva göra någon nedskrivning av goodwillen, eftersom klubbens marknadsvärde, åtminstone enligt Forbes, överstiger den köpeskilling som Glazers betalade för klubben. Det troliga är således att det finns andra anledningar till att man har valt att lägga in en nedskrivning av goodwillen just detta vinstår, tex skattetekniska orsaker (för att sänka den skatt som man kommer att behöva betala).
Detta skulle således innebära att United utan nedskrivning av goodwill, och utan försäljning av Ronaldo, hade gjort en vinst om cirka £3m, vilket är en bra bit från domedagsprofetiorna, även om det såklart hade kunnat vara väsentligt bättre. Återigen får man dock beakta att det under räkenskapsåret har varit en global lågkonjunktur.
Ovan resonemang är självklart en viktig del då det avser den redovisningsmässiga delen av klubben, men för att svara på vår ursprungliga fråga behöver vi även ta reda på hur klubbens kassaflöde ser ut.
Enligt det prospekt som lämnades ut i samband med Uniteds emission i januari 2010 (emissionen gjorde för att omfinansiera skulderna) så uppgick kassaflödet för räkenskapsåret 2008/2009 till £101m. Detta är ju väsentligt högre än resultatet före skatt som uppgick till £48m. Dock, i detta resultat finns det även av- och nedskrivningar uppgående till -£82m. Av- och nedskrivningar är inte några pengar som lämnar bolaget (inga utbetalningar) eftersom de avser en bokföringsteknisk kostnadsfördelning av investeringar för den tidsperiod som investeringen beräknas ge nytta till verksamheten. Själva utbetalningen för investeringen har man ju redan haft i ett tidigare läge.
Ett exempel på detta är om man tex köper en tv för 100 kr som beräknas hålla i fem år, så har man bokföringsmässigt 20 kr i kostnader under 5 år (5*20=100 kr), alltmedan man gjorde hela utbetalningen (100 kr) för tv:n redan år 1.
Således levererade United ett ungefärligt kassaflöde ur rörelsen på cirka £130m per 090630, vilket naturligtvis är oerhört starkt. Lite övriga kassaflödespåverkande poster från balansräkningen summerar ungefär till -£29m vilket gör att man hamnar på ett kassaflöde om £101m.
Även här skall man dock beakta att försäljningen av Ronaldo bidrog starkt med cirka £80m. Dock, även utan Ronaldoförsäljningen har man således ett positivt kassaflöde om cirka £21m. Även detta får anses vara starkt, samt ett bevis på att United de facto har råd att betala sina räntekostnader, även utan en ”Ronaldoförsäljning”.
Sedan Glazer tog över United så har omsättningen mer än fördubblats och resultatet har förbättrats avsevärt. Således är de, än så länge, på god väg att uppfylla investmentbolagens primära mål, dvs att få bästa möjliga värdeutveckling på klubben så att amerikanarna kan vinstmaximera bolaget under ägandet. Detta bekräftas ju också av de bud som bla ”Red Knights” har lagt på United, bud som kraftigt överstiger de £790M som Glazer betalade för klubben.
Därigenom visar Glazers upp att de trots allt inte är så inkompetenta affärsmän som de ofta utmålas för att vara och att de definitivt har en tydlig plan för klubben och dess värdeutveckling. Att Glazers förkastade buden från bla ”Red Knights” innebär ju att de ser ytterligare värdeutveckling av klubben och att de därigenom kan få ännu mer betalt för klubben i framtiden.
Glazers vet om att United tjänar sina (och därmed sina egna) pengar genom de resultat som man levererar på planen och genom de bucklor som man vinner. För att värdeutvecklingen på klubben skall fortsätta så måste man därmed även i framtiden satsa på topplaceringar och pokaler genom att ha ett oerhört slagkraftigt lag.
Detta gör att jag faktiskt är en av de (få?) personer som tror på Sir Alex när han säger att han har pengar att handla för, om han skulle vilja handla.
Naturligtvis kan man inte skriva en sådan här gästblogg utan att nämna Uniteds skulder. De senaste siffrorna jag hörde var att skulden i hela koncernen för närvarande är uppe i strax över £700m och räntekostnaderna under räkenskapsåret som avslutades 090630 uppgick till ca £42m (totalt £325m sedan övertagandet 2005) .
Hiskeliga summor naturligtvis, och det är just dessa som gör mig negativt inställd till ägarna. Min irritation riktar sig främst åt att ägarna har ökat Uniteds finansiella risk kraftigt genom oerhört hög skuldsättningsgrad.
Att jämföra hela skuldupplägget med att man tar lån för att förvärva ett hus, och sätter huset som säkerhet, känns inte allt för långsökt. Så länge man klarar av att betala räntorna på sitt lån så får man behålla sitt hus. United har hittills klarat detta utan problem, med eller utan försäljningen av Ronaldo, och även levererat överskott som man kan värva spelare för.
Den historiska ekonomiska utvecklingen tillsammans med Glazers emission på £500m i början av 2010 gör att det ekonomiska läget för närvarande förefaller vara under kontroll. Emissionen bestod av att man lämnade ut obligationer med löptid fram till 2017, och därmed lyckades omfinansiera skulderna (dvs man löste sina bankskulder och bytte istället till skulder till obligationsägarna). Omfinansieringen gör bland annat att klubben i framtiden förväntas reducera räntekostnaderna vilket kommer att ge en lägre finansiell risk.
Dock, det finns naturligtvis risker som kan komma att förändra det ekonomiska läget i klubben radikalt. Exempel på detta är bland annat att den världsomspännande ekonomin förändras åt det negativa eller att marknadskrafterna sätts ur spel genom fler klubbuppköp av icke rationella investerare (liknande investerare som herr Abramovitj och herr Mansour). Vidare kan risken för att den kommersiella efterfrågan på fotboll minskar, att ersättningen för tv-rättigheter minskar samt mer konkurrens om CL-placeringarna i PL nämnas som övriga risker.
För närvarande finns det dock inget som tyder på att ovan risker har haft någon väsentlig påverkan, eller kommer att ha en väsentlig påverkan inom den närmaste framtiden, vilket Red Knights (och andra förvärvsintressenter) intresse styrker tesen om (man förvärvar ju inte ett bolag till övervärde om det har kraftiga finansiella problem).
Om min analys är korrekt eller rent åt skogen får vi en hint om när bokslutet för räkenskapsåret 100630 kommer nu i dagarna. Dock, jag kan redan nu lägga in en liten brasklapp. Denna består av att jag har läst den oreviderade rapporten som släpptes för kvartal 3 för räkenskapsåret 2009/2010. I denna går att utläsa att man genom ovan nämnda lösen av bankskulderna fick realisera en engångskostnad om £41m för hedgeförluster, och denna engångskostnad kommer troligen vara starkt bidragande till förlustsiffror för 2009/2010. Min inställning för Uniteds finanser är dock oförändrad, dvs att de för närvarande är under kontroll och att det finns pengar att handla för.
Om ni vill läsa mer om fotbollsekonomi (både på klubb- och landslagsnivå), så rekommenderar jag starkt https://osynligahanden.blogspot.com/. Skulle ni vara intresserade av att läsa mer om Uniteds ekonomi så rekommenderar jag https://andersred.blogspot.com/, även om den bloggen är oerhört vinklad (dvs anti-Glazer), så läs den kritiskt.
Tack för ordet!