Jag är nyfiken - Liverpool

Reina i Liverpools mål storspelade under framför allt första halvlek och kan ha räddat en poäng åt Liverpool i den här matchen.

Det var anmärkningsvärt nog sjunde matchen i rad som slutat oavgjort mellan dessa båda klubbar. Delat Premier Leegue-rekord med West Ham och Aston Villa.

Resultatet var kanske inte väldigt upplyftande för Liverpools fans, även om Birmingham borta är en klurig uppgift, men spelet under framför allt andra halvlek bör ha suddat ut i alla fall några sura miner. Det lovar väl inför framtiden.

Värre var att man inte lyckades utnyttja Tottenhams och Man Citys oväntade poängtapp under lördagen.

…………………………………………………

ROYAL BANK OF SCOTLAND VS HICKS & GILLETT

En större och på längre sikt kanske viktigare kamp sker just nu utanför fotbollsplanen där de kommande tre veckorna utgör ett vägskäl angående Liverpools ägarsituation och ekonomi.

Den 6:e oktober är sista dagen för klubbens ägare, Tom Hicks och George Gillett, att omfinansiera de lån motsvarande £237,4m (per den 1/7-09) hos Royal Bank of Scotland (RBS) som de belastat klubben med när de tog över klubben 2007. Klubbens totala skuldbörda gentemot banken motsvarar i nuläget £351m.

Det finns väldigt lite som tyder på att det kommer vara möjligt för ägarna att omfinansiera lånen.

Banken har sedan tidigare installerat en av dem tillsatt ordförande för klubben, Martin Broughton. Tidigare försök av ägarna att säkra lånen med hjälp av sina amerikanska tillgångar har röstats ned av klubbens styrelse under ledning av denne Broughton.

RBS har också flyttat över klubbens skulder till sin Global Restructuring Group, vilket är deras division för osäkra tillgångar och det beslutet är en förhållandevis säker indikation på att lånen ej kommer att förnyas.

Tar banken över klubben är det orimligt att tänka sig att de i egenskap av statlig bank skulle driva klubben på längre sikt. Snarare skulle de agera utifrån vad som är deras uttalade policy – ”maximising debt recoveries” – och ha som målsättning att snabbt sälja klubben till ett pris som motsvarar dess skulder.

En sådan försäljning skulle innebära betydande personliga förluster för klubbens ägare, som värderar klubben till £800m, och kan försvåras om de vägrar lämna klubben utan strid.

Vilka möjligheter som står banken och ägarna till buds beror till stor del på de villkor de kom överens om i samband med den senaste omfinansieringen i april. Det är däremot ett dokument som inte gjorts offentligt.

Ett verktyg som står till RBS:s förfogande är att förklara klubben insolvent och placera denna under tvångsförvaltning. Det är däremot ett alternativ som inte bör tilltala vare sig banken, Liverpools styrelse eller Premier League då det skulle innebära att klubben bestraffas med nio poängs avdrag.

Bankens uttalade målsättning är att sälja klubben till ett pris som återhämtar klubbens skulder till fullo, med andra ord väsentligt lägre än den värdering om £800m som klubbens ägare håller fast vid. Försäljningsprocessen bör även underlättas av att eventuella köpare enbart behöver förhandla med en part.

Det är mycket möjligt att de potentiella köpare som varit aktuella tidigare – t ex Rhone Group, Sahara Group och Kenneth Huang – insåg dessa fördelar med att vänta med köpet av klubben och därför återkommer efter den 6:e oktober.

Men vilken typ av köpare och framtida ägare som Liverpool och dess fans kan förvänta sig beror till största delen på vad för typ av investering klubben utgör för potentiella ägare.

…………………………………………………

ÄR LIVERPOOL EN BRA ELLER DÅLIG INVESTERING?

Om man funderar på att investera i en ägarposition i en fotbollsklubb är det värt att fundera över tre aspekter. Ett, vilka är klubbens finansiella styrkor och svagheter? Två, hur ser ledningens kompetens och kvalitet ut? Tre, vilken är klubbens kommersiella potential?

Är Liverpool en god finansiell investering?
Vill man veta om Liverpool är en bra eller dålig investering måste man se bortom uttalanden som görs av de med ett manifesterat intresse i att sälja klubben. Vill vi få en rättvisande bild av Liverpools finansiella situation så bör vi hålla oss till vad klubbens finansiella rapporter säger. De senast rapporterade siffrorna för Liverpools moderbolag, Kop Football Ltd, gäller fram till 1 juli 2009.

Siffran som sticker ut är självklart den tunga förlusten före skatt om £54,9m som är en försämring med 34% från den redan saftiga förlusten om £40,9 från föregående år. De två resultaten skulle ge varje potentiell köpare skäl till eftertanke, särskilt som försämringen kommer efter en säsong då Liverpools intäkter steg som en följd av att man slutade tvåa i Premier League och gick till kvartsfinal i Champions League.

Det främsta skälet till de stora förlusterna är också hyfsat uppenbara – de väldigt höga räntekostnaderna på de lån som ägarna belastade klubben med i samband med deras övertagande, som har stigit med 10% från £36,5m till £40,1m om året.

Än mer oroväckande är att skuldbördan stiger. Under det senaste året har skulden stigit från £299,8m till £351,8m vilket tillsammans med vad klubben är skyldig Cayman Limited (som ägs av Hicks och Gillett) ger klubben en bruttoskuld om £378,6m (varav £234m är banklån och £144m är till Cayman Limited).

Supportrar till Liverpool kan hävda att denna skuld ändå bara är hälften av Man Utds skuld. Men Man Utd genererar årligen omkring £100m mer i intäkter och deras skuld är långfristig emedan Liverpools skuld är väldigt kortfristig. Den tredje kraftigt skuldsatta klubben i Premier League, Arsenal, placerade pengarna i en intäktsgenererande ny arena.

Klubbens revisorer har tydligen redovisat att klubben är beroende av kortsiktiga kreditförlängningar eller bankens goda vilja, vilket inte är den bästa positionen att befinna sig i. Hicks och Gillett har använt sig av dylika förlängningar sedan ett drygt år tillbaka även om bankens tålamod nu verkar tryta.

En viktig fråga för Liverpool är att de har tillräckligt med pengar i kassan inte bara för att kunna täcka sina skulder men också för att betala spelares löner och klubbens skatter. Liverpools kassaflödesrapport beskriver klubbens svårigheter i det avseendet.

Klubbens rörelse genererar ett hälsosamt inflöde av kapital om £38,3m (för 2009), men detta äts snabbt upp av räntekostnader (£29,4m) och ytterligare kapitalutlägg (£50,8m). Kassaflödet var med andra ord negativt för 2009 (och likaså för 2008) till en omfattning av £42,3m – vilket ledde till att klubben skuldsatte sig med ytterligare £49m för att täcka sitt kapitalbehov. Vad vi bevittnar är en klassiskt ond cirkel.

En annan finansiell realitet är att klubben inte har särskilt stora tillgångar. Värdet på klubbens spelare har fallit, sett på klubbens balansräkning där immateriella tillgångar minskade med £34,7m till £194,8m. Utöver satsat kapital på en ny arena, som riskerar bli avskrivet om klubbens revisorer anser att det är osannolikt att någon sådan arena kommer bli byggd, så är Liverpools enda tillgång en ackumulerad skatteförlust om £63m.

Rent finansiellt är med andra ord inte Liverpool någon särskilt attraktiv investering så länge det inte är möjligt att förvärva klubben till ett rejält reapris och med en möjlighet att omstrukturera klubbens skulder.

:::

Är Liverpool en god manageriell investering?
En av hörnstenarna i Liverpools uttalade strategi är att kontinuerligt förstärka spelartruppen. Trots att klubbens före detta manager Rafael Benitez ofta klagade på att han inte hade resurser nog att konkurrera med övriga klubbar så stödjer inte fakta den uppfattningen.

Klubben har alltså spenderat £249m på spelarköp under de senaste sex åren, vilket ger ett netto motsvarande £109m. Liverpool ligger i transferspendering alltså bara efter Chelsea och Man City och väsentligt före både Man Utd och Arsenal. Med tanke på att dessa transferaktiviteter enbart resulterat i en sjundeplats i Premier League förra säsongen och att klubben nu betraktas som i bästa fall en outsider till Champions League-kvalificering så får man se det som att klubbens strategiska målsättning inte har uppnåtts.

Spenderandet på nya spelare har lett till höga avskrivningskostnader för spelarkontrakt som för 2009 motsvarar £45,9m. Jämförelsevis är detta högre än motsvarande kostnader för Arsenal (£23,9m) och Man Utd (£37,6m) men något lägre än för Chelsea (£49m). Det är kostnader som innebär en stor belastning på klubbens resultaträkning.

Löner är den andra komponenten i spelarkostnader, tillika en väldigt stark indikator på hur väl ett lag presterar på planen. Liverpools lönekostnader har, trots klubbens finansiella begränsningar, stigit med 14% från £90,4m till £102,9m. Detta gör klubben till en av endast fem klubbar tillsammans med Arsenal, Chelsea, Man Utd och Man City (från och med i år) med en total lönekostnad över £100m.

Lönernas andel av omsättningen är däremot fortfarande respektabla 56%, tack vare den ökade omsättningen. Men med förlorade intäkter från Champions League så försämras detta läge markant. Sammanfattningsvis måste man säga att Liverpool har spenderat stora summor både på transfers och på löner men underpresterat sett till de sportsliga resultaten.

Ett annat perspektiv på det är naturligtvis också att ledningen har varit något oansvariga i hur de har ökat klubbens kostnader på ett sätt som deras finansiella position inte tillåter, framför allt vad avser de ökade kostnaderna för löner. En indikation på det är den överbemanning bland både spelare och personal som under Roy Hodgsons nya ledning har börjat åtgärdas.

Från ett manageriellt perspektiv finns där frågetecken kring huruvida Liverpool är en god investering eller ej. Under en längre tid har den sportsliga utvecklingen inte gått som planerat samtidigt som klubbens kostnader har ökat. Samtidigt har Liverpool nu en delvis ny ledning som har visat prov på att fatta för klubben bättre långsiktiga beslut.

:::

Är Liverpool en god kommersiell investering?
Ett uppmuntrande förhållande för Liverpool är att deras omsättning har ökat med 14% (£23m) till £184,8m. Ökningen har skett på samtliga intäktsposter men den verkliga ledstjärnan var kommersiella intäkter som ökade med hela 25% till £67,7m. På den nivån ligger man endast efter Man Utd och klart före klubbar som Chelsea och Arsenal.

Huvudsakligen ligger nya partneravtal bakom ökningen, inte minst då det nya avtalet med Standard Chartered som är värt närmare £20m om året, vilket är en ökning med £12,5m jämfört med avtalet med Carlsberg – även om en betydande del av avtalet sägs vara prestationsbaserat. Sammantaget illustrerar denna utveckling ändå både att Liverpools varumärke är ett av Premier Leagues två starkaste samt att deras marknadsavdelning nu verkar ha börjat röra på sig.

Samtidigt är TV-intäkter det som framför allt har drivit upp fotbollsklubbars intäkter de senaste åren, och där kommer misslyckandet att kvalificera sig till Champions League stå Liverpool dyrt under kommande räkenskapsår när närmare £25m i intäkter försvinner på ett bräde. Professor Tom Cannon vid Liverpool University sammanfattade det hela: ”qualification for the Champions League remains the crucial factor in enabling the club to maintain income at current levels”. Kan inte intäktsnivån behållas så kan ej heller kostnadsnivån underhållas. Inget kan alltså vara kommersiellt viktigare för Liverpool än att återigen kvalificera sig till Champions League, framför allt givet hur deltagandet också påverkar övriga komersiella intäkter samt klubbens attraktivitet på spelarmarknaden.

Men den verkliga nyckeln till att öka Liverpools intäkter är och förblir en ny arena.

Enligt revisionsfirman Deloitte uppgår Liverpools matchintäkter till £42,5m vilket är mindre än hälften av vad både Man Utd (£108,8m) och Arsenal (£100,1m) drar in. Det är dessutom mindre än vad Chelsea (£74,5m) drar in trots att Stamford Bridge tar in färre besökare.

En ny arena skulle vara en stor investering och innebära en hög kostnad för vem som än äger Liverpool men som bland annat Arsenal har visat så kan det vara en lönsam affär. Kostnaden kan dessutom minskas genom att sälja namnrättigheten till arenan. Klubbens ordförande Martin Broughton har själv konstaterat att: ”I think taking the stadium plan forward has to be in everyone’s interests. I think when you look at the financial logic, it has to happen”.

Den kommersiella potentialen finns onekligen där med Liverpool. Farhågan som finns är dels att fotbollsmarknaden är mättad och inte kan förväntas växa mycket mer och dels att klubben missar Champions League-spel även kommande säsonger. Men i helhet bör Liverpool kunna betraktas som en god investering från ett kommersiellt perspektiv.

…………………………………………………

A FUTURE PERFECT?

Så med det som utgångspunkt, vad är rimligt att förvänta sig kommer att hända från med den 6:e oktober? Då jag ser det som en direkt orimlighet att Liverpool skulle gå under som fotbollsklubb, varumärket är alldeles för starkt och den kommersiella potentialen alldeles för hög, så ser jag huvudsakligen tre alternativ:

1) Ännu en Leveraged Buy-Out – Glazerstyle
Hicks och Gillett har egentligen inte gjort något annorlunda än andra fotbollsklubbsägande privatkapitalister (läs Glazers), de har bara gjort det sämre. Ett första alternativ är därför att en annan finansiell aktör går in med samma ambition i Liverpool som exempelvis Glazers i Man Utd. Ambitionen skulle i så fall vara maximera klubbens kassaflöde och kommersiella möjligheter för att sälja klubben vidare vid ett senare tillfälle. En ny arena ingår sannolikt inte i sådana planer och klubben skulle vara fortsatt kraftigt skuldsatt – om än inte så kortfristigt utsatt som de är i nuläget. Det här är ett alternativ som jag tror är som mest sannolikt om bankens möjlighet att tvinga ut Hicks och Gillett är begränsad eller obefintlig.

2) Den gode kapitalisten – Lernerstyle
Ett andra alternativ skulle vara en ägare med ett mer långsiktigt perspektiv på klubben, något som faktiskt möjliggörs av att klubben nu kan göras tillgänglig för ett så pass lågt pris. Fortfarande skulle det däremot krävas en investering om uppåt £1b (£400m i köpesumma, £300m för en ny arena, £100m i spelarköp med mera) för klubbens större målsättningar, så det är fortfarande inget fattigmansköp. Mest sannolikt är att en sådan här aktör skulle lägga köpesumman, investera något i spelartruppen och avvakta rörelsens kommersiella tillväxt och lagets CL-kvalificering innan en investering i en ny arena skulle bli aktuell. Klubben skulle fortfarande arbeta med viss skuldsättning och ett realistiskt scenario för laget skulle vara att återigen etablera sig bland ”Big Four”, eller numer ”Big Five”. Det är ett alternativ som inte medför drastisk förändring på kort sikt men eventuellt styrka och stabilitet på lång sikt. Jag ser det här som liknande det ägaralternativ som Aston Villa nu har, men med en starkare sportslig och kommersiell plattform.

3) ”Sugar Daddy” – Romanstyle
Ett tredje alternativ är att Liverpool lyckas attrahera en ”sugar daddy” likt Chelsea och Man City före dem. Det som kan bli en förhållandevis låg köpesumma skulle öka möjligheterna för det. Det som talar emot en sådan lösning är UEFA:s nya finansiella direktiv som försvårar den typen av externa kapitalbidrag rejält. Sannolikt har det fönstret stängts för Liverpool som därmed får förlita sig på ”rationella investerare”.

:::

Vilket alternativ föredrar man som Liverpoolsupporter? Vilket alternativ föredrar man som fotbollssupporter i allmänhet? Ser man som Liverpoolsupporter andra alternativ än dessa tre?

Jag ska kanske säga på en gång att jag betraktar ett supporterövertagande av klubben som en ren fantasi och praktisk orimlighet givet de kapitalinsatser vi trots allt pratar om.

Utöver att jag är oerhört skeptisk rent generellt till den typen av supporterägande och -inflytande på den här nivån.

…………………………………………………

DAGENS MATCH

21:00 – (PL) Stoke vs Aston Villa

…………………………………………………

Genomgången av Liverpools ekonomi och ägarsituation var efterfrågad – låt oss hoppas att ni är åtminstone något tillfreds.

Min förhoppning är att åtminstone det första stycket i genomgången gjorde det lite klarare vad som håller på att hända mellan klubben och banken inför den 6:e oktober.

Resten av genomgången kan man ju betrakta som överkurs om man vill.

I hast,

Be Champions!!