https://www.guardian.co.uk/football/2010/sep/26/paul-gascoigne-garforth-town-manager
”Gazza” har prövat på managerrollen en gång tidigare – i Kettering. Ett projekt som bara varade i 39 dagar.
Det går givetvis att se antingen väldigt idealistiskt eller väldigt cyniskt på det här – beroende på hur man är lagd.
Själv fastnade jag däremot för det skäl som Garforth Towns ägare Simon Clifford lyfte fram: ”Everyone says they love Paul but nobody does anything about it.”
Det är något som klingar väldigt sant med det. Clifford menar också att han önskar att Gascoigne fungerar som en inspiration för de som kämpar med depressioner eller andra problem i livet.
Vi kan väl bara hoppas att han lyckas den här gången, av fotbollsskäl men också av rent personliga skäl.
…………………………………………………
GASCOIGNE, GENIALITET OCH GALENSKAP
Paul Gascoigne är en engelsk fotbollslegend så populär att han hade ett helt fenomen döpt efter sig – Gazzamania. Den karismatiske mittfältaren har framför allt jämförts med George Best, både för sin flärdfulla fotbollsstil men också för sin kamp mot alkoholism och kändisskapets baksidor.
Gascoigne föddes 1967 i Dunston, Gateshead. En tuff uppväxt i Tyne underlättades av fotbollen och Gascoigne skulle visa sin skicklighet redan i ung ålder. Han gjorde sin debut för Gateshead Boys och det var här som större klubbar som Ipswich, Middlesbrough och Southampton lade märke till hans talang. 13 år gammal provspelade han för dessa klubbar men ansågs för liten för att erbjudas ett kontrakt. Gascoigne provspelade till sist för Newcastle och erbjöds en plats i deras ’schoolboy squad’.
1983 började Gascoigne spela för Newcastles ungdomslag och 16 år gammal debuterade han för Newcastles A-lag mot Queens Park Rangers. Som kapten för ungdomslaget ledde han Newcastle till seger i FA Youth Cup 1984. Följande säsonger skulle se honom etablera sig i Newcastles A-lag, och 1987/88 belönades han med utmärkelsen Young Player of the Year.
Sir Alex Ferguson om Paul Gascoigne
Sommaren 1988 värvades han till Tottenham för £2,3m av deras dåvarande manager Terry Venables. Venables var entusiastisk över värvningen men det var en illabådande start då Gascoigne anlände till klubben ur form såväl som överviktig. En tidig indikation på de problem som skulle följa.
Men Venables skulle bevisas rätt i sin övertygelse om värvningen av Gascoigne. Inte minst Gascoignes prestationer i FA-cupsemifinalen 1991 mot Arsenal gjorde honom till en legend i Spurströjan. En fantastisk frispark från 30 meter rätt upp i krysset bakom David Seaman säkrade segern för The Lilywhites.
Gascoignes stora genombrott på den internationella scenen kom i VM 1990, när han var den stora inspirationen bakom Englands resa till semifinalen. Hans tårar i Turin, när det stod klart att det inte skulle bli någon VM-final för Gazza, är en av turneringens och 1990-talets mest ikoniska fotbollsbilder. Och hans insats gjorde honom till Englands mest älskade fotbollspersonlighet.
Gascoigne ledde Tottenham till final i FA-cupen 1991 mot Nottingham Forest, men han skulle visa sig övertänd av situationen. Han gick in i ett par sena och överdrivna tacklingar. I den sista av dem drog han på sig en allvarlig korsbandsskada, något som skulle försena hans transfer till Lazio med ett helt år.
Lazio hade betalat £5,5m för att värva Gascoigne och han debuterade för dem hemma mot Genoa. Men även om hans tid i Rom var väldigt uppmärksammad så var hans tid där präglad av ett ständigt skadeelände, brott på käkbenet och därefter ett benbrott höll honom borta från stora delar av säsongerna 1993/94 och 1994/95.
Trots några utmärkta prestationer i Laziotröjan så blev Gazza kanske främst uppmärksammad för sina spratt. Att rapa in i mikrofoner, lära sina lagkamrater att svära med bred Geordieaccent och lura i sin personlige assistent att han tagit livet av sig bara några sådana exempel.
Efter endast 47 framträdanden för Lazio så såldes han sommaren 1995 till Glasgow Rangers för £4,3m. Han var lysande under den första säsongen och utsågs till Scottish Player of the Season. Men han fortsatte kämpa mot skador och missade många matcher i inledningen av säsongen som följde.
1997 var han tillbaka och Rangers skulle vinna sin nionde ligatitel på raken, och Gascoigne förlängde sitt kontrakt fram till 2000. Men hans tid i Glasgow skulle också visa sig vara en svår period i hans personliga liv och han fick mycket kritik för sitt vidlyftiga leverne, för sitt våldsamma beteende gentemot sin fru Sheryl och för sitt dåliga och ansvarslösa uppträdande på fotbollsplanen.
Det var sannolikt också detta som framför allt låg till grund för att hans tid i det engelska landslaget fick ett abrupt slut. Gascoigne hade hjälpt England kvalificera sig för VM 1998 och var med i den första truppen inför turneringen. Men Glenn Hoddle petade Gascoigne från den slutliga VM-truppen, ett beslut som kritiserades hårt av såväl engelsk media som engelska fans. Det visade sig vara slutet på Gascoignes landslagskarriär.
Trots att två år återstod på kontraktet med Rangers så försökte klubben sälja honom till Crystal Palace 1998. Gascoigne vägrade och valde istället att återvända till Tyneside, där han skrev på för £3m för Middlesbrough under hans långtida kollega Bryan Robsons ledarskap.
Middlesbrough vid den här tiden var ett Championship-lag så flytten var ett klart steg nedåt i Gazzas karriär. Under säsongen 1998/99 skulle klubben vinna uppflyttning till Premier League men Robson imponerades inte av Gascoignes insatser och 2000 gick han med på att släppa denne på en fri transfer. Walter Smith, som tidigare varit Gascoignes manager i Glasgow Rangers, tog honom till Everton.
Walter Smith var väl medveten om Gascoignes destruktiva personlighetsdrag och medgav att han tog en chans. För att minska denna risk förde han in ett antal olika krav på Gascoignes beteende i spelarkontraktet. Men 2000/01 så tvingades Gascoigne ändå skriva in sig på Arizona Rehabilitation Clinic för ett återfall i sin alkoholism.
Gazzas prestationer för Everton var blandade men under sin andra säsong för klubben så spelade han hyfsat frekvent trots skadeproblem i såväl ljumskar som lår. Men när Walter Smith lämnade klubben 2002 så valde Gazza att flytta till Burnley för återstoden av säsongen 2001/02.
Efter sin tid i Burnley flyttade Gascoigne till Kina där han under en säsong spelade för Gansu Tianma i den kinesiska fotbollsligan. Men inte minst tack vare den då pågående SARS-rädslan så återvände han inom kort till England där han skrev på för Boston United som spelare/coach. Men efter enbart tre matcher för klubben så annonserade han slutet på sin fotbollskarriär i oktober 2004.
2005 hade han en kort period som manager för Kettering Town, ett uppdrag som däremot bara varade i 39 dagar. Klubbens ägare skyllde på Gascoignes alkoholproblem och att han drack varenda dag han arbetade, något som Gazza själv förnekat.
Gascoignes olika mentala och alkoholrelaterade problem har därefter fortsatt de senaste åren. I intervjuer och biografier har Gazza hävdat att oförmågan att sysselsätta sig när han inte spelade var en stor orsak till sitt fysiska och mentala förfall, och att saknaden av fotbollen efter att han avslutat sin karriär ”had ripped his heart out”.
Låt oss hoppas att Gazza återfinner sitt hjärta i Garforth Town.
[youtubeplay id=”8jrUGBvPsck” size=”large”]
…………………………………………………
NYHETER
Carlo Ancelotti bytte ut Drogba i lördagens match med Man City för att han ville ha in mer snabbhet i Chelseas försvar.
Man Utds skadelista växer inför onsdagens nu alltför viktiga bortamatch mot spanska ligaledarna Valencia.
Och en annan klubb vars skadekris fortsätter, inte minst i försvaret, är Tottenham – nu är Gallas borta i tre veckor.
Och så gör Ancelotti en Wenger, och kritiserar domare Andre Marriner för att han tillät Man Citys spelare att spela alldeles för hårt i lördagens match. Nja va?
…………………………………………………
SÖNDAGENS MATCHER
Bolton 2-2 Man Utd
Bolton arbetar välförtjänt till sig en poäng mot Man Utd, som återigen visar defensiva svagheter. Johan Elmander var bra genom hela matchen och terroriserade Man Utds försvar men måste drömma mardrömmar om först två missade jättelägen, efter vilka Man Utd kvickt kvitterade Boltons båda ledningar, och därefter en tredje chans att avgöra för Bolton. En förvånansvärt öppen och attackvillig match på Reebok, till Boltons stora heder. (Highlights)
Wolves 1-2 Aston Villa
Aston Villas ”Houllier-effekt” fortsätter med en riktig kämpaseger borta mot Wolves där Houlliers gamle vapendragare Emile Heskey avgör matchen i matchens sista minuter. (Highlights)
Newcastle 1-2 Stoke
Stoke fortsätter genomföra sina matcher på ett närmast schizofrent sätt. Ännu en gång en tämligen medioker första halvlek som resulterar i ett underläge för att därefter imponerande hämta upp och vinna i andra halvlek. Stoke tar sig med segern upp ovanför nedflyttningsstrecket. (Highlights)
…………………………………………………
VECKANS FRÅGA – The ”Lalle” Edition
Vem gjorde det allra första målet i det nystartade Premier League, för vilka spelade han och mot vilka gjorde han målet?
…………………………………………………
Imorgon blir det en uppsnacksblogg inför veckans europeiska matcher – med fokus på Arsenal den här gången.
Be Champions!!