Det här är första delen av en ”bloggserie” som gräver djupare i fenomenet supporterägande utifrån dess speciella förutsättningar inom den engelska fotbollen.
Inom ramen för serien kommer lyckade och misslyckade fall av supporterägande diskuteras och dess praktikaliteter från såväl klubbnivå som från ett mer generellt engelskt perspektiv att granskas.
Jag utgår från källmaterialet men kommer utöver att översätta också omarbeta det utifrån mina egna tankegångar.
Så under den kommande veckan, tillsammans med några vanliga bloggar om helgens och veckans matcher, så kommer supporterägande stå i centrum för den här bloggen.
…………………………………………………
SUPPORTERÄGANDETS ENGELSKA BAKGRUND
Strålkastarljuset i engelsk fotboll har alltmer fokuserats på klubbarnas olika ägare. Portsmouths haveri, Glazers belastande av Man Utd med miljontals pund i skulder, Hicks och Gillett i Liverpool, Ashley i Newcastle eller, längre ned i seriesystemet, familjen Vaughans sabotage av Chester City – vart och ett av dessa fall har föranlett engelska fans att oroas över hur deras klubbar sköts på styrelsenivå, och fått dem att fråga huruvida det istället är dags för dem att ta kontroll över klubbarna.
Supporterägande framstår på ytan som vettigt och logiskt, närmast vackert. Fansen är människor som, till skillnad från exempelvis Glazers, verkligen bryr sig om klubben de stödjer och har dess bästa intressen i huvudet. Barcelona används ofta som ett ideal för de som pratar om supporterägda klubbar, andra eurofiler lyfter fram Bundesligas förtjänster i detta avseende.
Men det är inte fullt så enkelt. Barcelonas ägande är produkten av en unik kombination av fotboll, politik och kultur, samtidigt som Bundesliga har färdig reglering för att säkerställa fansens inflytande, och trots detta är det inte fullt så underbart som det kan tänkas låta. Engelsk fotboll har utvecklats längs helt andra vägar, där den fria marknaden har styrt. Förutsättningarna är fundamentalt annorlunda.
Sedan finns där de klubbar som redan ägs eller har ägts av sina supportrar. Exeter City, supporterägandets stolta kronjuvel, anpassar sig nu till spel på en högre nivå. Brentford rör sig mot en hybridmodell mellan supporterägande och traditionellt ägande. AFC Wimbledon kommer ha tuffa frågor att besvara om sitt ägande och sin styrning om de går upp i The Football League. Notts County och Stockport County är två klubbar där supporterägande har prövats och misslyckats.
Men i och med att supportrar till Man Utd och Liverpool driver på alltmer för supporterinflytande i klubbarnas styrelser så är det kanske dags att fråga om supporterägande verkligen är en väg framåt, eller om engelsk fotboll är dömd att leva med den moderna ”suger daddy”-modellen. Det är den frågan jag vill belysa under den kommande veckan.
…………………………………………………
DEN ENGELSKA SUPPORTERRÖRELSENS VÄCKELSE
Det organiserade supporterintresset i England tar sig ofta formen av en stiftelse, en så kallad ’Trust’, som driver sitt intresse gentemot den klubb den riktar sig till. I svenska termer kan man kanske närmast beskriva det som en form av fackförbund för supportrar.
Varje Trust är däremot olik den andra, och de har uppstått på olika sätt och av olika skäl. I Exeter Citys fall var det en grupp fans som gick samman för att samla ihop tillräckligt med pengar för klubben att köpa anfallaren Gary Alexander. I Brentfords fall handlade det om att fansen var oroliga över att förlora deras arena, Griffin Park, till fastighetsutvecklare. Newcastle Uniteds Trust växte fram ur deras supporterklubb i syfte att samla dess röst gentemot klubbledningen. Och så vidare.
Men där finns ändå en gemensam tanke för Truströrelsen: Supporterägande är en god sak, oavsett om detta tar sig formen av styrelserepresentation eller rent ut ägande av klubben. För Brian Burgess, före detta vice ordförande i Brentford och nu styrelseledamot i Supporters’ Direct så är det en princip som anammades i tidig ålder.
Hans engagemang väcktes av en händelse från 1967. Jack Dunnet, då ägare av Brentford, försökte sälja klubben till Queens Park Rangers och i praktiken avveckla The Bees.
[”There was uproar among supporters and public meetings. I was too young to go to these but there was always talk in the newspapers that this was wrong – an individual selling the club – it’s our club and the supporters should own it. The club was sold to a consortium of businessmen, who saved it, but I remembered that idea – the idea that supporters should own the club and it shouldn’t be up for sale.”]
Nära nog 35 år senare såg Burgess möjligheten att realisera denna idé och gick med i den nystartade Brentford Supporters Trust, Bees United, som 2006 tog kontroll över klubben. Man är fortfarande majoritetsägare, även om man sedan dess har antagit en hybridmodell tillsammans med en förmögen supporter i och med att man vill bygga en ny arena.
Brentford är emellertid fortfarande ett sällsynt fenomen och är tillsammans med Exeter City den enda helt Truststyrda klubben i The Football League. I övrigt måste man röra sig ner till The Football Conference för att hitta supporterägda klubbar, exempelvis AFC Wimbledon, Telford United och FC United of Manchester.
…………………………………………………
SUPPORTERBASERAT ÄGANDE – EN MODELL OCKSÅ FÖR TOPPKLUBBAR?
Men det betyder inte att Truster och supporterägande inte kan spela en roll på engelsk fotbolls högsta nivå. Alltsedan media började uppmärksamma Glazers uppköp av Man Utd och de skulder med vilka de belastat klubben så har Manchester United Supporters’ Trust (MUST) växt fram som viktiga aktörer både i frågan om Man Utds ägarfråga men också för rörelsen för supporterägande.
Men också när där inte finns en uppenbar anledning för fans att organisera sig för klubben så arbetar Truströrelsen ofta bakom scenen, antingen tillsammans med klubben eller som vakthundar i styrelsen. Arsenal och Tottenham må vara bittra rivaler, men deras Truster förblir märkligt lika.
I Arsenals fall kan deras arbete sammanfattas i tre ord: Ägarskap, representation och inflytande. Avsiktsförklaringen är mer ordrik i Tottenham men bygger på samma ideal – dialog mellan fansen och styrelsen, supporterrepresentation i styrelsen och ett ömsesidigt arbete för Tottenhams framtida framgång.
The Arsenal Supporter’s Trust bildades 2003 och Vic Crescit, en tidig medlem, anser att senare tiders händelser har rättfärdigat beslutet att bilda en Trust:
[”The Trust was proved absolutely right in setting up when it did. In recent years we’ve seen the ownership of the club transformed. /…/ The Trust owns a small number of shares held mutually in trust for its members, plus it groups together all the shares owned personally by members. By combining in this way AST has a far bigger influence in the club than the small shareholders would operating on their own in isolation.”]
Även om bildandet av AST först betraktades med misstänksamma ögon av Arsenal, framför allt efter att styrelsen kritiserades över finansieringen av The Emirates, så har relationen sedan dess varit bra, även om AST fortsätter hålla ett vakande öga på utvecklingen i styrelserummet.
…………………………………………………
UTMANINGARNA I ATT STÅ TILL SVARS INFÖR FANS
Även om varje Trust har olika mål – allt från rent ägarskap till att helt enkelt vårda en god relation mellan fans och klubb – så är ett gemensamt drag en vilja att vårda ett öppet och demokratiskt förhållande till supportrarna. Det hålls val bland medlemmarna för att utse The Trusts styrelse. De fungerar, i praktiken, som vilken demokratisk folkrörelseorganisation som helst.
Det är samtidigt, precis som i varje folkrörelseorganisation, svårt att vidhålla detta ideal i praktiken. Särskilt som organisationen växer. Det skapas vanligtvis en engagerad minoritetselit som sitter på all information och i praktiken har ett långt större inflytande över hur organisationen styrs än den mer anonyma majoriteten.
I slutänden riskerar en Trust bli föga mer än bara en annan ägare, i realiteten särkopplad från supportrarna, och dessutom i förlängningen koopterad av övriga ägargruppers värderingar.
Supporters Direct, en organisation som bildades 1999 som en konsekvens av en statlig undersökning, erbjuder hjälp och råd till Englands olika Truster, bland annat i dessa avseenden. De förespråkar mer supporterägande, demokrati och generellt ansvarstagande inom fotbollen. En certifiering från Supporters Direct är ett tecken på att en Trust ska tas på allvar.
Men framför allt så utövar Supporters Direct påtryckningar på politiska beslutsfattare för att framhäva mer långsiktiga och hållbara styrformer för fotbollsklubbar. Dess VD, Dave Boyle, uttryckte sig på följande vis:
[“In football’s version of the tortoise and the hare, the hare wins the race and its only two years’ later that the hare’s house is repossessed by the bank for the loans taken out to get bionic implants, which is scant consolation for the tortoise who was sacked halfway through the race.”]
Men med att äga en klubb kommer nya utmaningar för Truster och andra supporterorganisationer, inte minst att hantera fansens förväntningar. Exeter City är ett bra exempel på det – dess Trust tog över klubben 2003 efter att ha relegerats från The Football League som följd av bedragaren John Russells katastrofala ägarskap. Därefter har läget stabiliserats och man har de senaste två säsongerna lyckats vinna uppflyttning och Exeter befinner sig nu i League 1.
Det som visat sig särskilt problematiskt i Exeter Citys fall har dels varit att hantera över 3000 medlemmar, var och en med en bestämd uppfattning om hur klubben ska styras, dels att särskilja mellan ledningen av The Trust och styrningen av klubben.
Brian Burgess säger sig ha liknande erfarenheter från Brentford och menar att det viktiga är att definiera en tydlig ansvarsfördelning mellan The Trust och klubbens styrelse. Men frågan kvarstår var gränsen går mellan The Trust och klubben som sådan. Burgess utvecklar:
[“But, of course, as the majority shareholder, you’re interested in the company being run properly, so you’re going to try and want to influence the football club board to do the right thing. And there’s always been a tension in there and a learning curve about how you manage that relationship. To what extent is it arm’s length, to what extent is it right to exert influence, what’s the best way to assert your influence?”]
I slutänden menar Burgess att det hela är beroende av de personer som får förtroendet i The Trust och i klubbens styrelse. Kan personerna agera på ett ansvarsfullt och förtroendefullt sätt så kan balansgången också hanteras på ett konstruktivt sätt. Samtidigt är det nästan oundvikligt i ett demokratiskt system att personfrågor ibland blir problematiska och att personkemin mellan olika aktörer blir förbittrad. Rimligtvis är det också en risk som ökar när klubben står inför problem och utmaningar.
…………………………………………………
HUR SER FRAMTIDEN UT FÖR ENGELSKT SUPPORTERÄGANDE?
Hela idéapparaten kring Truster och supporterägande är oerhört komplex. Där finns inga färdiga ritningar för en supporterstyrd klubb i League 1, och än mindre i Premier League. Och samtidigt som många tittar på Barcelona och Bundesliga så medför engelsk fotboll många unika utmaningar för supportrar som vill styra sin egen klubb.
Slående är emellertid att Truströrelsen visar på fansens förmåga att sätta sina meningsskiljaktigheter åt sidan och arbeta tillsammans för klubbens bästa, för idén att klubben tillhör supportrarna och inte kapitalister. Det är en idé som skulle skrattandes ha avfärdats för som mest tio år sedan.
Andy Walsh, från FC United of Manchester, sa nyss på ett Beyond the Debt-möte: “Rivalries between supporters of football clubs are an artificial construct which masks the true enemies of football supporters – the people that run the game itself.”
Eller, som Vic Crescit uttryckte det: “I don’t ever want my football club to become a rich man’s train set nor get rich quick scam. We’ve all seen what happens when we allow the financial tail to wag the productive dog in the world economy.”
…………………………………………………
NYHETER
Sålde vi smöret innan björnen var skjuten? – Hicks och Gillett har lyckats få en ’temporary restraining order’ i en Texasdomstol som åtminstone tillfälligtvis stoppar försäljningen av Liverpool till NESV.
Ärendet är beräknat att tas upp i Texas den 25:e oktober och Liverpool har gått ut med ett uttalande som säger: “The independent directors consider the restraining order to be unwarranted and damaging and will move as swiftly as possible to seek to have it removed.”
Det är oklart hur det här påverkar NESV:s köpvilja, hur banken resonerar och agerar givet att tidsfristen för Liverpools lån går ut imorgon, samt hur Premier League i så fall tänker vad avser eventuella poängstraff.
The Guardian fortsätter liverapportera om intrigerna för den som är intresserad.
https://www.guardian.co.uk/football/blog/2010/oct/14/liverpool-fc-sale-live-coverage
Liverpool förväntas vidta rättsliga åtgärder mot Hicks och Gilletts TRO under dagen. Frågan ska avgöras inför Texasdomaren Judge Jim Jordan.
:::
Wayne Rooney har gått ut och sagt att han inte haft något problem med vristen under hela säsongen, vilket går på tvärs mot några av de förklaringar Sir Alex Ferguson har haft för att ha ställt anfallaren åt sidan under några matcher.
Mark Ogden på Telegraph utvecklar rätt fränt den potentiella konflikten mellan Rooney och Ferguson och dess inbördes dynamik:
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-united/8061980/Wayne-Rooney-needs-to-tread-carefully-around-Manchester-Uniteds-Sir-Alex-Ferguson.html
Yossi Benayoun säger sig vara besviken på Chelseas läkarteam som inte upptäckte att han hade en söndersliten hälsena. Spelaren är nu borta de närmaste sex månaderna och ska opereras till helgen.
:::
Det är tunga tider för spelarna från Tottenhams 1950/51-generation. Nyss gick Bobby Smith bort och nu har även Eddie Baily gått bort, 85 år gammal.
https://www.guardian.co.uk/football/2010/oct/13/eddie-baily-obituary
:::
Dirk Kuyt beräknas vara borta fram till nyår, efter att han skadat sig i matchen (eller ja, match och match) mot Sverige.
Det pratas om att Owen Hargreaves ska göra comeback i helgen (jag är sugen på att säga debutera) hemma mot West Brom.
Det tror jag inte på. Jag är mer benägen att tro att han kommer ”debutera” i Ligacupen mot Wolves nästkommande vecka.
Aaron Ramsey är tillbaka i bollträning för Arsenal och säger sig se fram emot att återigen få dra på sig en Arsenaltröja.
…………………………………………………
Det kan nog tänkas bli lite prat inför helgens Merseysidederby i bloggarna inför och under helgens ligaomgång.
Någon annan match ni är särskilt intresserade av? Eller något helt annat entirely?
Be Champions!!