Hur som helst, Gliidarn ligger bakom rätt mycket av den här bloggen.
Dels tyckte han (?) som jag att Aston Villa vs Chelsea var den kanske mest intressanta av lördagens matcher. Dels har han ihärdigt framfört idén att skriva om den engelska ligans främsta målskyttar decennie för decennie.
Det här blir alltså den första av tio bloggar på det temat. Jag tänker bort 1800-talet och börjar i början, alltså 1900-1910.
Jag antar att det inte delas ut några Nobelpris för att lista ut vilken film citatet i rubriken är inspirerat av.
…………………………………………………
”STEVE BLOOMER’S WATCHIN’” – PRIDE OF DERBY (1900-1910)
Mer än ett århundrade efter hans första framträdande på The Baseball Ground så sjunger Derbys Countys fans fortfarande om Steve Bloomer, den store centrale anfallaren.
[youtubeplay id=”-4IgB3oauj8″ size=”large”]
För Derbys fans består hans storhet inte enbart på grund av hans fantastiska målfacit som anfallare – även om hans 352 ligamål för Derby och Middlesbrough gör honom till den engelska ligans tredje främsta målskytt genom tiderna.
Bloomer var helt enkelt en av dem. En lokal kille som tjänade klubben troget både före och efter första världskriget. Först som spelare, därefter som scout och coach.
Men det är inte så konstigt att Derbys trogna fans minns honom eller hans rykte. Fjorton säsonger i rad var han klubbens främste målskytt, fem av dessa säsonger (mellan 1896 och 1904) vann han skytteligan.
När han ombads förklara sin framgång sade han bara kort: ”I try to get there first.”
1905 slog Bloomer rekorden för både antal matcher och antal gjorda mål för England. Följande år skapade han fler rubriker när Derby valde att sälja sin stjärna till Middlesbrough för den då stora summan av £750.
Derbys fans var upprörda och inte blev det bättre när klubben säsongen därpå för första gången i dess historia relegerades till andra divisionen.
Bloomer tillbringade fyra framgångsrika år på Middlesbroughs Ayresome Park, han gjorde i snitt ett mål varannan match. Han gjorde under sin tid i klubben sina sista matcher för England, hans facit om 28 mål gör att han står kvar på topp tio-listan över Englands främsta målskyttar genom tiderna.
Bloomers främsta egenskap var hans skott. Det var inte bara hans mod att skjuta ofta och från oväntade vinklar som gjorde det så fruktat, det var också snabbheten med vilken han utförde det. Han sköt snarare med tån än med fotens insida, vilket gjorde skottrörelsen kortare.
1910 återvände Bloomer till Derby till Derbyfansens enorma glädje. Under säsongen 1911/1912 ledde han laget tillbaka till högsta divisionen. 20,000 fans hälsade Bloomer och Derbys övriga hjältar välkomna hem.
Fansen älskade Bloomer för hans entusiasm. Han var en av de allra första som firade ett mål till skillnad från att stilla vandra tillbaka mot mittcirkeln skakandes sina medspelares händer, som var normen.
Det hände att han hjulade av glädje efter ett mål, mer än hundra år innan en spelare som Nani fick för sig att det var en bra idé. Bloomer var mer livfull än andra spelare: ”I would take a great jump in the air and whoop aloud. As I grew older, though, I took my successes and failures more philosophically.”
Bloomer hade hjälpt till att etablera Derby som ett av Englands främsta lag. Men han fick även uppleva tuffa motgångar. Han beskrev Derby som Englands mest oturliga cuplag. Tre gånger nådde Derby FA-cupfinalen – 1898, 1899 och 1903 – men förlorade samtliga.
Bloomer erinrade sig sorgset: ”I have tasted deep of the bitters of defeat and the sadness of those tragic Finals took a long, long time to wear away.”
1913 beskrevs han på följande sätt av de engelska spelarnas egna tidning, Football Players’ Magazine, ett år innan han till slut lade fotbollsskorna på hyllan:
”He is the greatest inside-forward who has ever played for England and his name has for years been a household word wherever football is played. He has done as much for the game as any man who ever kicked a ball … He was the best marksman of his day, a great genius, a sportsman of splendid nerve.”
Steve Bloomer lyckades aldrig vinna ligan med sitt Derby. Men något ironiskt så ledde han däremot klubben till mästerskapet i British Baseball Championship tre gånger – 1895, 1897 och 1898. Vilket också var skälet till att Derbys hemmaarena kallades för The Baseball Ground.
…………………………………………………
TUFFT KVÄLLSMÖTE PÅ VILLA PARK
Efter sju omgångar leder Chelsea Premier League med fyra poäng. Det är den största marginalen efter sju omgångar sedan 2005, när Chelsea ledde med sex poäng före andraplacerade Charlton.
Gerard Houllier har inga lätta matcher i inledningen av sin Aston Villa-sejour, efter förlusten borta mot Tottenham i förra omgången så ska laget nu försöka studsa tillbaka hemma mot Chelsea.
Chelsea har hittills bara släppt in två mål, men båda på bortaplan – mot West Ham och Man City. Aston Villa å sin sida har ännu inte förlorat på Villa Park den här säsongen men har å andra sidan bara vunnit en av sina fyra senaste matcher.
Villa Park är absolut ingen favoritarena för Chelsea, som bara har vunnit en av de senaste elva matcherna där. Och det verkar som att de får klara också den här matchen utan sin mittfältsgeneral Frank Lampard.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/chelsea/8065107/John-Terry-in-line-for-Chelsea-comeback-but-Frank-Lampard-still-a-doubt.html
Förra säsongen möttes lagen tre gånger. Villa vann hemma på Villa Park med 2-1 men fick se sig slagna med otroliga 1-7 på Stamford Bridge. Lagen möttes också i FA-cupens semifinal i vilken Chelsea vann med 3-0.
Inför matchen har Houllier signalerat en förändring i klubbens truppolicy, i vilken han i större utsträckning än sin företrädare kommer använda sig av rotation för att få ut maximalt av truppen.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/aston-villa/8059607/Gerard-Houllier-warns-Aston-Villas-stars-to-expect-spells-on-the-sidelines.html
Det är en intressant förändring för Aston Villa, både ur en sportslig och ur en ekonomisk synvinkel. Ser Houllier något annat i klubbens yngre eller mindre illustra spelare än vad O’Neill gjorde?
Själv har jag länge varit imponerad av Aston Villas ungdomsarbete – och med det som grund kan en mer uttalad rotationspolicy vara både värdefull och framgångsrik för Aston Villa.
Jag gillar verkligen långsiktigheten i Aston Villas nya tänk. Jag hoppas det håller i sig även om det börjar blåsa.
…………………………………………………
NYHETER
Allting tyder på att Hicks och Gillett i praktiken har förlorat sitt rättscase att hålla fast i Liverpool. Jag kan inte tolka vad de håller på med nu som något annat än ett sätt att kräma fram en förlikning eller en försäkringsersättning genom att dra ut på processen.
Daily Mail sammanfattar de tre möjliga scenarierna för Liverpool utifrån rådande läge:
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1320633/Liverpool-takeover-What-happens-The-scenarios.html
Värt att hålla i åtanke att det är skrivet av en journalist snarare än en jurist antar jag. Men i grova drag lär det väl vara en god sammanfattning.
Kieron Dyer är tillbaka och frisk från skada inför West Hams viktiga match mot Wolves i helgen.
Arsene Wenger utesluter möjligheten att Fabregas spelar i helgen hemma mot Birmingham.
…………………………………………………
HELGENS MATCHER
Lördag:
16:00 – (PL) Arsenal vs Birmingham
16:00 – (PL) Bolton vs Stoke
16:00 – (PL) Fulham vs Tottenham
16:00 – (PL) Man Utd vs West Brom
16:00 – (PL) Newcastle vs Wigan
16:00 – (PL) Wolves vs West Ham
18:30 – (PL) Aston Villa vs Chelsea
Söndag:
14:30 – (PL) Everton vs Liverpool
17:00 – (PL) Blackpool vs Man City
Måndag:
21:00 – (PL) Blackburn vs Sunderland
Och så naturligtvis fulla omgångar i The Football League. Lördagens kvällsmatch mellan Middlesbrough och Leeds står ut i The Championship. Vi har Huddersfield vs Southampton i League 1 och Wycombe vs Chesterfield i League 2.
…………………………………………………
Mycket inför Everton vs Liverpool i morgondagens blogg. Glen Johnson har kallat det för världens hetaste derby, men det är väl ändå lite att ta i får man väl ändå säga.
Har ni några gamla favoritmatcher mellan de båda lagen? Berätta!
Bolton vs Stoke förresten, som att bevittna en bilkrasch.
Be Champions!!