Stort möte på City of Manchester Stadium idag mellan Man City och Arsenal, tvåan och trean i tabellen inför omgången.
Man City vann motsvarande möte förra säsongen – en match kännetecknad av dåligt humör och osportslighet, personifierat av Emmanuel Adebayor som nyligen värvats från just Arsenal.
Arsene Wenger intervjuas i engelska media inför matchen, som tar upp tråden att mötena mellan dessa båda lag kan utgöra engelsk fotbolls stora och definierande rivalitet under de kommande åren.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/arsenal/8081961/Arsene-Wenger-sees-Arsenal-v-Manchester-City-clashes-assuming-huge-importance.html
Engelsk fotboll har genom åren karaktäriserats av ett antal intensiva och definierande rivaliteter. Inte minst Arsenal och Man Utd hade en episk rivalitet under åren före och efter millennieskiftet.
Matchen ses kort och gott som en blick in i framtiden.
Media sammanfattar Wenger, något missledande men ändå poängterande, som att Arsenals rivalitet med Man City är på väg att få samma status och intensitet som förut var fallet med Man Utd.
https://www.guardian.co.uk/football/2010/oct/22/arsene-wenger-manchester-city-rivals
Wenger har naturligtvis inget emot att måla upp en framtid i vilken Arsenal är en av engelsk fotbolls stora styrkor. Men det gör det inte mindre intressant att fundera över vad som talar för och mot en sådan utveckling.
…………………………………………………
VARFÖR ARSENAL VS MAN CITY KAN BLI ENGELSK FOTBOLLS FRÄMSTA RIVALITET
Klubbar lever under cykler av uppgång och nedgång – en klubb blir först bättre, befinner sig på toppen av dess kapacitet under en tid och därefter inleds en period av nedgång fram till dess att en ny cykel inleds. Arsenal och Man City är två engelska toppklubbar som, kan det hävdas, är på uppgång i varsin sådan livscykel under samma tidsperiod samtidigt som deras närmaste konkurrenter, kan det hävdas, befinner sig i nedgång.
Det är ett möte mellan två klubbar som är mer än bara en match på själva fotbollsplanen, det är en kamp mellan två vitt skilda fotbollsideologier – och varenda möte mellan de båda klubbarna kan därför sättas in i ett större sammanhang och målas in i ett mer episkt narrativ än vad endast enskilda matcher kan åstadkomma.
Det är ett möte och en rivalitet som har alla förutsättningar att intensifieras av en dragkamp mellan klubbarna om spelare. Man City kommer, direkt eller indirekt, rycka i Arsenals bästa spelare vilket inte kommer att uppskattas av vare sig Arsenals fans eller management. Det är en utveckling vi delvis redan sett och ett annat sätt det kan ta sig uttryck har vi ju minst sagt sett under den gångna veckan.
…………………………………………………
VARFÖR ARSENAL VS MAN CITY INTE KOMMER BLI ENGELSK FOTBOLLS FRÄMSTA RIVALITET
Det är ett möte och en rivalitet som saknar historia och tradition. Där finns ingen geografisk eller regional koppling som mellan Arsenal vs Tottenham eller mellan Man Utd och Liverpool. Det finns heller ingen historik av tuffa och infekterade möten mellan de båda klubbarna som de har med exempelvis Man Utd.
De båda klubbarna saknar i nuläget den typ av explosiva personligheter som behövs för att skapa en riktigt intensiv rivalitet. Roberto Mancini är en fotbollens Ashton Kutcher snarare än Bruce Willis. Arsene Wengers låga brinner förvisso hett, men han är och har alltid varit mer utav en akademiker än en street fighter.
Det är inte helt sannolikt att Arsenal och Man City kommer vara de enda klubbarna uppe i toppen under de kommande åren, därmed kan rivaliteten mellan dem spädas ut av närvaron av andra och större rivaler. Chelsea kan vara kvar, Man Utd likaså och vi vet ännu inte vad som sker med klubbar som Tottenham och Liverpool.
All stor rivalitet är lokal och förankrad i sitt kulturella sammanhang. Såväl Arsenal som Man City är – och kommer i än större utsträckning att förbli – två globaliserade fotbollslag. De består av spelare som kommer att förstå att det är bra att vinna matchen, men de kommer inte förstå varför man verkligen måste vinna just den här matchen. De är helt enkelt inte uppväxta med den förståelsen – likt Gerrard och Carragher är i Liverpool, Giggs och Scholes är i Man Utd, Terry och Lampard är i Chelsea och så vidare.
…………………………………………………
Så, med andra ord, jag är lite skeptisk. Men vad säger ni? – är det Arsenal och Man City som kommer vara engelsk fotbolls stora rivalitet under låt oss säga den kommande tioårsperioden?
Inför dagens match så har ni det mesta ni behöver veta i Telegraphs som vanligt utmärkta ’preview’:
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/premier-league/7943500/Manchester-City-v-Arsenal-match-preview.html
Daily Mail sammanställer jobbig statistik för Arsenal i deras matcher med deras tre huvudkonkurrenter om ligatiteln – Chelsea, Man City och Man Utd – i vilka deras vinstkvot sjunker från det vanliga 51% till bara 18%.
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1323178/Damning-evidence-shows-Arsenals-embarrassing-record-big-three.html
Joleon Lescott kör igång trashtalk-runda nummer ett genom att hävda att Man City har fler ”vinnare” än vad Arsenal har.
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1323164/We-got-winners-Manchester-City-taunt-Arsenal-boss-Arsene-Wenger.html
So, let’s get it on!
Be Champions!!