Det fick mig att fundera över statistikens roll i fotbollen.
Statistik används ju ofta i olika sammanhang – vanligtvis för att stödja ett eller annat argument.
Statistik över bollinnehav används för att definiera vilket lag som var bäst ”egentligen”. Statistik över skador används för att utse det värst drabbade laget. Statistik över passningar används för att värdera spelare och lag i termer av skönhet och skicklighet.
Men vad säger den typen av statistik egentligen?
:::
BBC:s Tim Vickery, stationerad i Rio och kanalens utsände att bevaka sydamerikansk fotboll, hade följande rätt talande citat i en blogg för ett drygt år sedan:
[”There have been many times in the Maracana stadium when I have been sitting next to the team collecting match statistics. ‘Accurate pass by the number 5,’ the team leader would call out, though the ball had been blasted calf-height on the recipient’s wrong foot, keeping the play so tight that loss of possession was inevitable, or ‘inaccurate pass by the number 8,’ after he had played an inspired ball inside the opposing full -back which might have set up a chance if his team-mate had been bright enough to read it.”]
:::
En bättre beskrivning tycker jag är svår att hitta av problemet med statistik analys i fotboll.
En uppenbart dålig passning beskrivs som korrekt eftersom det råkar träffa sin gubbe. Samtidigt som en briljant passning bedöms som misslyckad när det var mottagarens bristande spelförståelse som brast.
De statistiska måtten är helt enkelt inte utvecklade och förfinade nog att på ett särskilt bra sätt fånga vad som händer på fotbollsplanen.
:::
Men i huvudsak finns det två typer av falsk numerologi inom fotbollen.
:::
Den första typen är vad Tim Vickers kallar för ”ranking-ism”.
Den bygger på den befängda idén hos sportredaktörer och fotbollsskribenter att listor av olika slag är bra text.
Snarare är det lätt text, och i en värld där oändliga spaltkilometer måste fyllas varje dag så är det givetvis en väldigt bekväm lösning.
Det kräver inte mycket arbete, det låter insatt och auktoritativt, analytiskt precist och det skapar oftast en väldig diskussion.
Givetvis en våt dröm för alla artikelförfattare och bloggare.
Jag kan bara ta mig själv som exempel. Jag hade mycket att göra i helgen, den enkla utvägen var att bara slänga ihop en snabb lista. Funkar alltid.
Men ingen har någon som helst aning om vilken metod som använts för att komma fram till listan. I vissa fall (återigen, guilty as charged) finns ingen metod bakom listan.
Listor är med andra ord 9 gånger av 10 ren bullshit.
:::
Den andra typen av falsk numerologi återfinns i själva matchstatistiken.
Det felet bygger på att de statistiska måtten som finns är otillräckliga för att på ett bra sätt fånga vad som händer på fotbollsplanen.
Problemet i det här fallet är inte, som ovan, lathet och cynism, utan brist på utveckling. De statistiska måtten är ännu inte bra nog.
Men skillnaden här är att det ändå finns en möjlighet att de statistiska måtten blir bättre och mer givande någon gång i framtiden.
Det är en statistisk metod som kan öka vår kunskap och insikt om fotbollen.
Men innan de statistiska måtten är utvecklade nog så gör vi kanske alla bäst i att använda dem med viss försiktighet när vi diskuterar.
…………………………………………………
GLAZER-NOMICS
Glazers, Man Utds ägare, har beslutat sig för att betala tillbaka hela klubbens PIK-lån uppskattat till ungefär £220m senast den 22:a november.
https://www.guardian.co.uk/football/2010/nov/15/manchester-united-glazer-pik-loan
PIK-lånen, med en årlig och rullande ränta om 16,25%, var den allra mest riskabla delen av Man Utds skulder. Hade klubben misslyckats med att betala tillbaka dem så hade klubbens tillgångar kunnat säljas.
De skulderna försvinner alltså nu. Naturligtvis lysande nyheter för Man Utd och klubbens alla fans.
Än mer uppmuntrande är att Glazers enligt rapporterna inte plockar ut några pengar ur klubben för att betala tillbaka lånen.
I så måtto så stämmer alltså det som David Gill, Man Utds VD, har sagt hela tiden, nämligen att PIK-lånen var Glazers privata angelägenhet och inte någon belastning för klubben.
Men Glazers rätt, som specificerat i obligationsprospektet för något år sedan, att plocka ut £70m ur klubben i utdelning kvarstår naturligtvis.
Men ägare har naturligtvis rätt till utdelning – sådan är kapitalismen.
:::
Frågan återstår då hur Glazers har finansierat återbetalningen, givet att de inte plockat ut pengar ur klubben för att göra det.
Den normalt utmärkta bloggen andersred ser tre huvudsakliga möjligheter:
» Omfinansiering. Glazers tar nya lån för att betala av PIK-lånen, rimligtvis då till en lägre ränta vilket gör det till en bra affär. Frågan återstår hur denna skuld då ska avbetalas och huruvida den i så fall belastas klubben.
» Försäljning av en ägarandel. Glazers har sålt en andel av klubben till en tredje part och använder köpesumman att betala tillbaka lånen. Klart osäkra konsekvenser följer. Vem är i så fall ägaren, hur stor andel äger han och hur påverkar det hur klubben styrs?
» Försäljning av andra tillgångar. Glazers har samlat kapital genom att sälja av andra av sina tillgångar. Andersred betraktar det här som osannolikt då han endast ser NFL-laget Tampa Bay Buccaneers som en tillräckligt värdefull tillgång.
Men det sista argumentet bygger på föreställningen att Andersred besitter fullständig information om Glazers samtliga tillgångar – vilket jag betraktar som ytterst osannolikt.
Jag gillar hans slutsats bättre – vi vet helt enkelt inte, och till dess att vi vet så är det bäst att vare sig skutta av glädje, gråta av sorg eller stampa av vrede.
:::
Vad betyder det sportsligt för Man Utd?
Nyheten är självklart väldigt positiv för Man Utd. Klubben gör enorma vinster i sin rörelse och återbetalningen av PIK-lånen gör att dessa vinster alls inte belastas av räntekostnader på samma sätt som tidigare.
Självklart frigör det resurser för att återinvestera i klubben och laget, bland annat genom att utveckla spelartruppen.
Men jag tror man gör fel i att tro eller hoppas på att det här betyder att Man Utd kommer börja ”värva stort” nu i januari eller i sommar.
Jag var av den bestämda uppfattningen redan tidigare att Man Utds värvningspolitik inte var kastrerad av Glazers ägande eller affärsmodell. Det är positivt i sig, men det betyder också att den är opåverkad av denna förändring i klubbens skuldsättning.
Klubbens värvningspolitik kommer fortsätta – värva ungt och lovande, möjligen kryddat med någon enstaka etablerad PL-spelare som kortsiktigt kan förhöja truppens kvalitet.
Kanske kan den förbättrade finansiella situationen göra att Man Utd står starkare i budgivningen om de allra mest lovande unga talangerna.
…………………………………………………
NYHETER
» Daily Mail rapporterar att John Terry har ett kroniskt nervproblem i sitt ben – och att han riskerar vara borta i flera månader.
En helt ny förklaring till ’The Moscow slip-up’?
:::
» Liverpools ägare John W Henry har nästintill uteslutit att klubben kommer kunna signifikant förstärka truppen redan i januari utan menar att man måste vänta till sommaren.
Jag måste säga att jag ändå gillar Henrys realistiska approach till sitt klubbägande:
[“We saw a certain team on the field against Chelsea last week that showed what they can do. We also know how competitive the EPL is this year. There are no guaranteed matches any longer for any club. This club can be better. Blaming the manager or any one particular player is simply wrong. This club needs to play up to their potential every match. If they don’t, they won’t win.”]
:::
» Arsenal och Liverpool går båda bet på PSV:s talangfulle spelare Ibrahim Afellay – som nu rapporteras vara i praktiken helt överens med Barcelona att gå till dem i januari.
Sorry, Anfield Glory.
» Sir Alex Ferguson hjälper sin son Darren Ferguson i Preston och skickar iväg Ritchie De Laet på ett enmånads nödlån till klubben.
Join me, and together we shall rule the galaxy as father and son!
» Laurent Blanc, Frankrikes förbundskapten, menar att engelska klubbar hämmar utvecklingen av unga franska talanger.
The man’s got a point. Även om det kanske inte är engelska klubbar i sig som är problemet, utan det moderna fotbollsfenomenet med “stora trupper”.
…………………………………………………
Rolig och faktiskt rätt intressant krönika av Martin Samuel på Daily Mail om Chelsea och hur Abramovich har gjort ännu en men ändå på sätt och vis förutsägbar cock-up:
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1329710/MARTIN-SAMUEL-Carlo-offers-ray-hope-amid-Roman-ruins.html
Dominic Fifield på The Guardian skriver på samma tema om hur Chelsea gör misstag i styrelserummet som kostar dem dyrt på fotbollsplanen och i ligatabellen:
https://www.guardian.co.uk/football/blog/2010/nov/15/chelsea-sunderland-complacency-ray-wilkins
Sedan finns det ju som alltid en liten risk att journalister överdriver problemen, för att uttrycka det milt.
…………………………………………………
Denna veckas The Gallery från The Guardian – featuring Marouane Chamakh.
https://www.guardian.co.uk/football/gallery/2010/nov/16/marouane-chamakh-the-gallery
…………………………………………………
Intressant intervju med Rio Ferdinand i Telegraph där det som slås upp är hans påstående att England skulle tjäna på att ta till sig några av Man Utds vinnande egenskaper.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/england/8134912/Rio-Ferdinand-England-need-to-copy-Manchester-Uniteds-mentality.html
Rob Kelly spinner vidare på den frågan och kommer fram till att England kanske har en starkare trupp men Man Utd har ändå ett bättre lag.
https://blogs.telegraph.co.uk/sport/robkelly/100013649/england-may-have-a-stronger-squad-but-manchester-united-have-the-edge/
Så vad tycker ni – är Man Utd bättre än England?
Självklart går det att byta ut Man Utd mot vilket som helst annat lag – t ex Arsenal, Chelsea, Man City, Liverpool, Tottenham med flera.
Poängen är väl ändå huvudsakligen klubblag vs landslag – även om det kanske är några speciella attribut för just Man Utd som framför allt lyfts fram.
…………………………………………………
FA-cupen ikväll. The Cup of Dreams.
Be Champions!!