Det är bittert svalt här i kalla Norden. Och det är tydligen inte mycket bättre på de brittiska öarna för tillfället.
Vi såg ju bara i veckan hur Ligacupens kvartsfinaler spelades i vad som i ett engelskt sammanhang är att betrakta som en snöstorm.
Och kylan är formidabel, det är den kallaste novembermånaden i mannaminne säger de som är gamla nog att ha börjat tappa minnet.
Och fotbollsspelare i England är ju – som vi vet – inte längre hårdast bland hårda män. För dem är det här tuffa tider.
Det är vantar på. Det är yllemössor på. Det är halsdukar på. Det är undertröjor och långkalsonger på. Det är snoods på.
Jag väntar på att benvärmarna ska göra en av mig föga bejublad återkomst – men som tur är så verkar ju det värsta av 1980-talsretromodet ha passerat.
Men säkert som amen i kyrkan så har den här typen av högst omanlig omvänd striptease fått flertalet av den gamla skolans brittiska managers och tyckare att vältra sig i indignation.
Mick McCarthy har mumlat. Roy Keane har rasat. Och nu senast har också Alan Curbishley konstaterat att det går ju inte att spela fotboll när man är påbyltad på det där viset.
Harry Pearson på The Guardian skriver en rolig blogg på temat:
https://www.guardian.co.uk/football/blog/2010/dec/03/carlos-tevez-snoods-harry-pearson
Det var bättre förr och ju förr desto bättre.
Själv kan jag inte riktigt bestämma mig. Reptilhjärnan i mig håller å ena sidan med Pearson och de brittiska tränarna att fotboll är en sport för hårdingar och det är omöjligt att vara hård i långkalsonger.
Den mer tänkande sidan i mig resonerar däremot som så att det där är en inställning som bara är en produkt av ett föråldrat och lätt patetiskt mansideal med stark grogrund i brittisk fotbollskultur – som inte har någon bäring i modern fotboll.
Men då kanske jag överintellektualiserar.
Vad tycker ni? – om det här med den epidemiska påklädningen alltså, inte min benägenhet att filosofera över meningslösa ämnen.
…………………………………………………
Jonathan Wilson har ett intressant och rätt talande stycke i den här veckans ’The Question’ i The Guardian:
[“Tactics, for something so often written off as boring and nerdish, seem to provoke an oddly emotive response, as any glance through the comments under previous Question pieces will show. Talking about them, apparently, is taking the fun out of the game, over-intellectualising it, robbing it of its soul, football’s equivalent of somebody stopping the tape near the end of Casablanca or Cinema Paradiso and explaining that it’s all just pheromones, actually.”]
Det ligger fler än ett korn av sanning i den observationen. Att tänka om fotboll betraktas ofta med en god dos av misstänksamhet. Kärnan i fotboll går inte att komma åt genom att aktivt förstå fotboll utan genom att passivt uppleva den.
Kanske är detta ett fenomen speciellt för engelsk fotboll. Det har konstaterats på flera håll att engelsk fotboll lider av att fortfarande i huvudsak vara en arbetarklassport, med en underliggande motsättning till intellektualism.
Samtidigt som fotbollen i Tyskland, Italien och Spanien med flera länder har tagit steget in i medelklassen och genomsyrar fler och större delar av sina respektive samhällen.
Det får två stora följder. Dels ger det England ett mindre spelarunderlag. Dels så begränsar det spelarnas generella spelförståelse och taktiska kunnande. Vi ser konsekvenserna av det här i engelsk landslagsfotboll.
Den här inställningen till fotboll präglar också till viss del supportrar av engelsk fotboll. Fler än en gång har kommentarer här fällts som går ut på att det tänks och funderas för mycket, och att det är viktigare att ”ha en känsla för fotboll”.
Så då har alltså en motsättning skapats: ”Tänker man om fotboll så kan man inte känna för fotboll”. Vilket naturligtvis är struntprat.
Jag känner väldigt mycket för fotboll trots att jag också gillar att tänka om fotboll. Känslan för fotboll är inte lägre i Italien, Spanien eller Tyskland än vad den är i England trots att de i större utsträckning har intellektualiserat sporten.
Det är en motsättning framför allt skapad av de som av olika skäl inte kan, vill eller orkar tänka fotboll själva men som också har ett visst behov av att framställa sig själva som ”mer äkta” supportrar än andra.
För att vara tydlig, det är naturligtvis som jag ser det helt fritt att vilja tänka eller inte vilja tänka om fotboll – var och en har sin relation och personliga upplevelse av sporten.
Men känslan och kärleken till fotbollen minskar inte i takt med att förståelsen för och insikten om fotboll ökar.
:::
Wilsons stycke text återfinns i en bloggartikel som diskuterar Harry Redknapps taktiska sinneslag och jämför det med Brian Cloughs inställning till det här med taktik.
https://www.guardian.co.uk/sport/blog/2010/dec/01/the-question-harry-redknapp-tactically
…………………………………………………
HELGENS MATCHER
Lördag:
16:00 – (PL) Arsenal vs Fulham
16:00 – (PL) Birmingham vs Tottenham
16:00 – (PL) Blackburn vs Wolves
16:00 – (PL) Chelsea vs Everton
16:00 – (PL) Man City vs Bolton
16:00 – (PL) Wigan vs Stoke
18:30 – (PL) Blackpool vs Man Utd
Söndag:
14:30 – (PL) West Brom vs Newcastle
17:00 – (PL) Sunderland vs West Ham
Måndag:
21:00 – (PL) Liverpool vs Aston Villa
Dessutom som vanligt, med några undantag, fulla omgångar i The Football League och The Football Conference.
…………………………………………………
Mycket bittra miner i och kring engelsk media efter gårdagens förödmjukande utfall i FIFA:s VM-omröstning. Pratet om mutor och en korrupt omröstning har naturligtvis redan tagit fart.
Men för det första så är det ju ingen som har några konkreta bevis för något sådant.
Och för det andra så visste naturligtvis engelsmännen vilken lek de gav sig in i redan på förhand. Och jag blir ju onekligen lite förvånad om en granskning skulle visa att de själva var oskyldiga små lamm.
Lev väl!