Aston Villas fans såg under sommaren fram emot ännu en säsong där Aston Villa utmanade toppen i Premier League.
Men mycket har hänt sedan dess och Aston Villa befinner sig efter 16 omgångar på 16:e plats i tabellen, endast två poäng ovanför det fruktade nedflyttningsstrecket.
Martin O’Neill lämnade managerposten fem dagar innan säsongen inleddes då han inte delade ägaren Randy Lerners syn på hur klubben bäst skulle och kunde utvecklas.
Kevin MacDonald agerade därefter ställföreträdande manager under en kort period innan Gerard Houllier till slut tillsattes.
Efter en radda dåliga resultat så riktas nu skarp kritik mot Houllier från såväl klubbens fans som från medlemmar av klubbens styrelse.
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1336932/Gerard-Houllier-threat-Aston-Villa-fans-backlash.html
Förtroendet för Houllier bland Villas fans var lågt redan innan han tillträdde posten, och det har inte förbättrats sedan dess. Rykten går nu om en supporterorganiserad protest mot Houllier i form av ett fackeltåg.
Kritiken mot Houllier verkar bestå av ett par komponenter.
Villas fans uppfattar honom som alltför kärvänlig och eftergiven gentemot sin före detta klubb Liverpool. Han är fransman. Han är inte Martin O’Neill. Och så har heller inte resultaten varit de bästa.
Houllier har inte lyckats övervinna sin utländska och främmande framtoning hos Aston Villas fans och betraktas därför av dem med fientlighet.
Poängen jag vill göra med den här bloggen är att fansen med en sådan inställning till supporterskap gör sig själva till lagets och klubbens största fiende.
…………………………………………………
FELTÄNKET BAKOM HOULLIER-KRITIKEN
Ingen skulle påstå att Gerard Houllier så här långt har varit framgångsrik med sitt uppdrag i Aston Villa. Det är heller inte det jag kommer argumentera för i den här bloggen.
Han har bara vunnit två matcher i Premier League och de vinsterna, mot Blackpool och Wolves, bar inslag av tur. I Ligacupens kvartsfinal åkte man ut mot lokalrivalen Birmingham efter en synnerligen tam insats. Tabellpositionen illustrerar också prestationen så här långt.
Men det finns också skäl att vara optimistisk. Och det finns även skäl att ge Houllier cred för vad han faktiskt har gjort bra.
:::
För det första får man konstatera att Aston Villa i högre utsträckning den här säsongen har lärt sig behärska ett spel baserat på bollinnehav, vilket var ett tämligen främmande koncept under tidigare säsonger.
Det vittnar om en förändring och utveckling i lagets spelmetoder och strategi.
För det andra så känns det oerhört positivt att se den medvetna satsning på unga spelare som Houllier genomför, även om den satsningen också delvis är påtvingad honom.
Det här är samma unga spelare som för ett litet tag sedan gav Man Utd en fotbollslektion, men som aldrig fick förtroendet eller chansen under Martin O’Neills styre.
:::
Det här är faktorer som talar till Houlliers fördel och som borde vara tillräckliga för att lugna ned protesterna mot honom.
Men ett ännu viktigare skäl är naturligtvis att det har gått alldeles för kort tid för att på ett seriöst sätt utvärdera hans insats – Houllier har bara suttit på posten i tre månader.
Och det stora misstaget fansen gör är att värdera honom utifrån orimliga förväntningar baserade på en oförmåga att förstå situationen som han är satt att hantera.
Aston Villa befinner sig i en period av förändring. Under samma period så har klubben systematiskt sålt flera av sina nyckelspelare. Från ägarhåll har klubbens ekonomiska ramar stramats åt. Skador har därtill drabbat laget tungt.
Laget som sådant är därmed mer beroende av unga och oerfarna spelare under en tid när flertalet av Aston Villas konkurrenter istället står starkare än förr.
Självklart betyder detta att laget spelar hem färre poäng än vad man gjort under tidigare säsonger – det är inget som en manager kan trolla bort, oavsett hur skicklig denne är.
Bättre då att ge honom tid – och därmed också ge klubben och laget värdefull stabilitet.
:::
Men fans är inte sällan kortsiktiga i sitt tänkande och alltför ofta fångar i den moderna fotbollens resultatattityd med dess krav på omedelbar framgång. De tar sällan ett mer långsiktigt perspektiv.
Kritiken från fansen mot Houllier är heller inte alldeles saklig. Istället baseras den till inte liten del på populistiska och främlingsfientliga teman som att han inte är engelsman, och framför allt att han inte är Martin O’Neill.
Just den glorifiering av O’Neill och dennes tid i klubben från flera grupper av Villas fans framstår som lite besynnerlig.
:::
O’Neill övergav klubben under dramatiska former endast fem dagar innan premiären av en säsong som såg ut att kunna bli en tuff säsong för Aston Villa redan på förhand. Och han lämnade klubben i oreda.
Under sina fyra år i klubben så lyckades O’Neill också göra sig obekväm med klubbens fans dels med illa underbyggd kritik av fansens beteende under match och dels med att fullständigt strunta i klubbens spel i UEFA-cupen.
O’Neill svarade även för ett antal rätt långvariga sviter utan vinst, likt den som Houllier nu står under stark kritik för. O’Neill lyckades däremot upprepa bedriften genom sin oförmåga att hantera truppen och rotera laget – vilket betydde ett stort slitage på spelarna.
O’Neill klarade sig ifrån kritik eftersom laget ändå höll sig på en respektabel tabellposition, men laget borde ha gjort bättre ifrån sig. Men det är heller inget som säger att O’Neill hade presterat bättre med det här laget under nu rådande förutsättningar.
Men gräset är alltid grönare, kon är alltid bättre och det var alltid bättre förr.
:::
Det finns potential i det Houllier-ledda Aston Villa-projektet. Men han måste ges tid att realisera den.
Om Aston Villas fans ger sig ut på protestmarsch mot Houllier som har varit i klubben mindre än en halv säsong, som inte haft ett enda transferfönster att agera under och som har drabbats av en stor mängd skador – då visar de sig under samma vecka vara precis lika korkade som Newcastles ägare Mike Ashley.
Som jag ser det orsakar just nu Aston Villas fans genom sitt agerande klubben och laget skada. De tillför nu press på laget när dess unga spelare snarare behöver stöd och support. Med sådana vänner behöver klubben inga fiender.
:::
Givet den här bakgrunden så blir naturligtvis lördagens match mellan Aston Villa och West Brom på Villa Park oerhört betydelsefull.
Matchen har regional innebörd, det är en viktig match sett till båda lagens tabellsituation och det är med andra ord också en väldigt viktig match sett till Aston Villas interna förhållanden.
Matchen kan vara sista spiken i Houlliers kista.
Men det är också en match som kan innebära början på en nystart för klubben där fans och manager upphör att betrakta varandra som främmande fiender och istället sluter leden.
…………………………………………………
Houlliers problem med fansen i Aston Villa liknar ju faktiskt Roy Hodgsons motsvarande problem i Liverpool.
Jag har funderat på vad den så rejäla motviljan mot Hodgson egentligen är – det handlar omöjligtvis enbart om resultat, ännu mindre nu på sistone när resultaten trots allt börjat gå lagets väg.
Och motviljan fanns ju där innan han ens tillträtt posten. Så det går inte att förklara det enbart med resultat eller värvningar.
Det är ju lite olikt Liverpool – som ju har en tradition av närmast ovanligt tålamod med sina managers.
Jag kommer mest fram till att det är en fråga om fansens bild av klubben och sig själva – Hodgson passar inte in i den bilden.
Hodgson som personlighet påminner för mycket om var klubben faktiskt är – han motsvarar inte fansens bild av vad klubben har varit eller deras uppfattning om vad klubben borde vara.
Det gör honom inte till vän med klubbens fans. Men kanske gör det honom till bäst lämpad för jobbet.
…………………………………………………
Det är ju också rätt enkelt att konstatera att Alan Pardew inte kommer ha ett lätt jobb att vinna över Newcastles fans efter att det igår blev klart att han tar över klubben:
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/newcastle-united/8191762/Newcastle-manager-Alan-Pardew-people-say-I-must-be-mad-to-take-on-this-job-but-Ill-prove-them-wrong.html
…………………………………………………
Jag tror jag försöker säga tre saker med den här bloggen:
Att fotbollssupportrar, trots att de ofta uppfattas och korrekt beskrivs som en genuint positiv kraft inom fotbollen, under vissa omständigheter också riskerar skapa en destruktiv kultur för sina respektive klubbar.
Att kortsiktigheten inom den moderna fotbollen inte enbart är en produkt av ekonomiska faktorer utan också av fotbollsfansens krav och ofta orimliga förväntningar.
Att en ofta förbisedd men ändock viktig aspekt vid managertillsättningar är hur väl managern förkroppsligar klubbens och dess supportrars kulturella värderingar och ideal.
:::
Lördagens blogg tänkte jag ägna åt att försöka rangordna Premier Leagues bästa yttermittfältare.
Emmanuel Eboué kanske inte platsar på den listan – men i så fall inte på grund av den här uppvärmningen.
Lev väl!