Givet hur diskussionen kring sådana här listor brukar kunna arta sig så är det väl bäst att än en gång betona att listan självklart är subjektiv, den är enbart min uppfattning, inte ”sann” på något vis (sådana listor existerar inte) och jorden går inte under om den inte ser ut exakt som era listor.
Och det ligger inga infernaliska klubbkonspirationer bakom hur jag placerar spelare på listan – sådant är bara small club mentality och det ägnar jag mig inte åt.
:::
Nog sagt om den typen av saker.
På listan trängs ju lite olika typer av spelare. Dels finns där den renodlat offensive yttermittfältaren vars huvudsakliga uppgift är att blåsa framåt. Dels så finns där mer defensivt orienterade yttermittfältare vars uppgift är att täta och hjälpa till bakåt.
Naturligtvis är dessa inte helt lätta att jämföra med varandra – men det gör jag ändå helt godtyckligt och subjektivt.
Däremot tar den här listan bara med yttermittfältare. Och i den kategorin ingår inte Samir Nasri, som alltså är central mittfältare. Det gjorde att han helt följdriktigt rankades på den redan publicerade listan över Premier Leagues 10 bästa centrala mittfältare.
https://blogg.fotbollskanalen.se//hyllman/2010/11/26/premier-leagues-10-basta-centrala-mittfaltare/
Så alla tvärsura Arsenalfans därute kan ju sudda bort sina sura miner och istället ägna tiden åt att mer ingående reflektera över hur det egna laget faktiskt spelar.
:::
Och så upprepar jag mig apropå det här med vilken tidshorisont jag gör de här listorna.
Listan är en balans mellan ”den här säsongen” och tidigare säsonger. Det är alltså inte fråga om att enbart bedöma prestationer denna säsong men det är heller inte en lista över ”bäst genom tiderna”.
Balansen får jag fram genom en övning i extremt godtycke, jag gör helt och hållet en subjektiv bedömning utifrån min egen personliga förmåga och magkänsla.
Både-och alltså – jag vet att det riskerar uppröra de som hellre vill betrakta världen med antingen-eller-glasögon.
Här har vi hur som helst listan:
…………………………………………………
PREMIER LEAGUES TOPP-10 – YTTERMITTFÄLTARE
(1) Luis Nani, Man Utd
”The penny has dropped” sa Mike Phelan runt nyåret 2010 när Nani började leverera prestationer i världsklass efter att dessförinnan ha betraktats som floppvarning. Nanis styrka är hans mångsidighet som bidrar till en hög produktion av såväl mål som målgivande passningar – han är snabb, han är teknisk, han har ett bra skott, han kan gå på båda sidor av försvararen. Hans akilleshäl är beslutsfattandet, som dock mognat, samt hans provocerande beteende mot domare och motståndare.
(2) Florent Malouda, Chelsea
Efter ett par svåra år i inledningen av sin Chelseakarriär så hittade Malouda sin roll under Hiddinks period som manager, något han plockade med sig in i Carlo Ancelottis lagbygge. Snabb, teknisk, målfarlig och passningsskicklig så är han ett utmärkt komplement till Chelseas tunga centrala anfallslinje och han var ett viktigt skäl till att Chelsea förra säsongen återerövrade ligatiteln.
(3) Gareth Bale, Tottenham
Har fått ett enormt genombrott under 2010 då han svarat för ett par enastående prestationer i såväl liga som i det europeiska cupspelet. Han är blixtsnabb och uthållig vilket gör honom särskilt effektiv längs Tottenhams anfallslinje. Hyllas i media som ”bäst i världen” men hans namn får också draghjälp av nyhetens behag samt gammal hederlig Europaromantik. Ser man till produktion av mål och assists i ligaspelet så framträder bilden av en väldigt bra men inte riktigt ”färdig” spelare.
(4) Dirk Kuyt, Liverpool
Kuyt har utvecklats till en av Liverpools viktigaste kuggar i linkup-spelet mellan anfall och försvar. Gör ett outtröttligt defensivt jobb längs Liverpools högerkant samtidigt som han trycker framåt och är en av de viktigaste leverantörerna till Fernando Torres målskytte. Han är för Liverpool vad Ji-Sung Park är för Man Utd, men med en vassare spets. Underskattas på grund av bristande teknik, men han levererar ofta när matcherna är stora och betydelsefulla.
(5) Andrei Arshavin, Arsenal
Det är oklart om Arsenal egentligen har något ytterspel men Arshavin kommer hyfsat nära. Briljant och oförutsägbar så är han ofta en kreativ gnista i Arsenals anfallsspel samtidigt som han ofta levererar både mål och målgivande passningar. Han är däremot också oförutsägbar i en mindre positiv mening då han inte alltid verkar vara ”inne” i matcherna.
(6) Ashley Young, Aston Villa
Snabb och med ett bra inläggsspel så är Young ett viktigt vapen i Aston Villas anfallsspel. Han har varit en av Villas ljuspunkter hittills under den här säsongen när laget i övrigt har hackat. Är den av de ofta uppratade unga brittiska yttrarna som jag ser som mest ”the real thing”, även om också Young då och då ger ett alltför endimensionellt intryck enbart baserat på snabbhet.
(7) Chris Brunt, West Brom
Brunt har levererat stadigt för West Brom ända sedan han 2007 skrev på för klubben, han har flera gånger varit lagets främste målskytt från sin ytterposition och dessutom två gånger redan skjutit laget upp till Premier League. Den här säsongen har han levererat smått enastående nio målgivande passningar vilket placerar honom i topp tillsammans med Nani. Osjälvisk och smart på planen så är han en oerhört värdefull lagspelare.
(8) Antonio Valencia, Man Utd
Efter flertalet imponerande insatser i Wigans tröja så värvades han inför förra säsongen till Man Utd, där han under sin första säsong med sitt kraftfulla kantspel och precisa passningsspel var den produktiva kraften bakom alla rubriker som tillägnades Wayne Rooney samtidigt som han alltid levererar ett stabilt defensivt jobb. Den dimension som saknas i Valencias spel är framför allt förmågan eller modet att utmana sin back.
(9) Lee Chung-Yong, Bolton
Det framstod som en chansning när Bolton värvade den unge sydkoreanen inför förra säsongen, men den chansningen har i så fall betalat sig. Lees högenergiska spel, hans rörelse med boll och utan boll i syfte att skapa utrymme för sina medspelare tillsammans med hans förmåga att göra och skapa mål så har han blivit en värdefull del i Boltons framgångsrika lagbygge.
(10) Matt Jarvis, Wolves
Jarvis har haft ett par strålande säsonger längs Wolves vänsterkant där han gett sina motståndarbackar svåra mardrömmar samtidigt som han gett ett lag i Premier Leagues nedre regioner en viktig och värdefull utväg framåt från sina defensiva positioner. Att han varit aktuell för det engelska landslaget är för en gångs skull inte främst ett betyg på Englands relativa fattighet på de positionerna.
Bubblare:
» Theo Walcott, Arsenal
» Aaron Lennon, Tottenham
» Clint Dempsey, Fulham
» Diniyar Bilyaletdinov, Everton
» Ji-Sung Park, Man Utd
…………………………………………………
De senaste dagarna har den annars någorlunda trevliga stämningen i Premier League förmörkats av några rejäla pungsparkar från några av ligans frontfigurer.
Patrice Evra gick till frontalangrepp på Arsenal, kallade det för en klubb i kris och ett träningscenter som aldrig vinner något.
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1337385/Arsenal-crisis-Manchester-Uniteds-Patrice-Evra-blasts-Gunners.html
Okej för mindgames och trash talk inför en viktig match – men det där var väl ärligt talat lite över gränsen och jag betraktar det som något som Evra själv personligen fått för sig att säga.
Det verkar snarast ligga något personligt bakom det hela. Där finns ju lite historik.
John Terry ville inte vara sämre, med den skillnaden att han tyckte det var en bra idé att sparka på en icke inblandad tredje part när han kommenterade Chelseas rådande formdipp: [”The good thing is we’re not like Liverpool. We’re not out of it.”]
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1337219/John-Terry-Dont-write-Chelsea–finished-like-Liverpool.html
Nice one, JT.
Kort och gott så kan man kanske säga att det märks att det börjar bli crunch time i ligan.
…………………………………………………
Under lördagen ser jag verkligen fram emot Midlandsderbyt mellan Aston Villa och West Brom. En mycket spännande match på alla sätt och vis.
https://www.guardian.co.uk/football/2010/dec/10/squad-sheets-aston-villa-west-bromwich
Och kom ihåg – bloggen älskar er! Hehe.
Lev väl!