Sedan dess har jag spelat från och till. Jag hade en sejour med Lyon och en med Barcelona. Men det jag framför allt minns är mitt oerhört framgångsrika managerskap av Boca Juniors under den fiktiva tidsperioden 2009-2016.
Jag tog över klubben ett par säsonger in på spelet, efter att ha tröttnat på att ”bara” vara förbundskapten för England.
Höjdpunkten var naturligtvis när jag manglade Real Madrid i finalen för VM i klubblag (som jag vann fem år i rad) med 4-0 efter storspel av mitt turkiska underbarn Üstün Ecevit, scoutad och värvad av mig som 15-åring.
Någon storspelare har jag aldrig varit, men jag har spelat tillräckligt för att verkligen uppskatta spelets alla kvaliteter och hur otroligt engagerande det faktiskt är.
Något jag rätt ofta reflekterat över sedan jag börjat engagera mig mer i diskussionen om fotboll är vilket genomslag det spelet ändå har fått på hur vi som fans uppfattar och tänker om fotboll.
På gott och på ont måste jag säga. Oj vad kunskapsnivån har ökat men också oj vad en del diskussioner blir verklighetsfrånvända.
Vilka är era bästa och sämsta Football Manager-upplevelser och hur tror ni att Football Manager har påverkat den engelska fotbollens fanskultur?
…………………………………………………
HUR HAR FOOTBALL MANAGER FÖRÄNDRAT HUR VI UPPLEVER OCH KONSUMERAR FOTBOLL?
Spelindustrin är en de mest vinstdrivande industrierna inom nya media och fotbollsspel har länge varit ett bestående element av fotbollskulturen, ända tillbaka till de riktigt gamla 2D-spelen. På senare tid har emellertid Football Manager fått en oerhört central roll och som i grunden har förändrat hur fotboll upplevs och konsumeras.
Football Manager har sin bakgrund i tidigt 1990-tal och kallades från början Championship Manager. 2004 såg spelets skapare SI Games lämna EIDOS och spelet ändrade namn. Spelet befinner sig nu på sin 18:e upplaga och förblir ett av de bäst säljande spelen inom alla kategorier.
:::
Spelet har rapporterats haft en väldigt hög inverkan på många användares privatliv – allt från en mild distraktion till renodlat beroende. För flera användare har spelandet resulterat i brustna relationer och skilsmässa (Pettigrew, 2008) och en del har förlorat jobbet på grund av överdrivet spelande (Busari, 2009).
Detta är ett tämligen unikt fenomen. Liknande rapporter har förekommit om spel som World of Warcraft och Call of Duty, men där är en stor del av grejen interaktiviteten med andra spelare. Den möjligheten finns också med Football Manager, men det är inte vad spelet framför allt är känt och uppskattat för.
Det som är gemensamt för de olika spelen är att de skapar en värld som spelaren själv både kan forma och delta i.
:::
SI Games VD, Miles Jacobson, menar att ett skäl till att fotbollsfans lägger så mycket tid på Football Manager är just att de därigenom skapar sitt alldeles egna universum. De bildar med andra ord något som är på samma gång verkligt som overkligt.
Den franske sociologen Jean Baudrillard kallar detta för hyperrealitet, en värld där modeller av verkligheten i sin tur (åter)skapar verkligheten. Det är en värld där modellerna egentligen inte behöver någon reell grund. Den simulerade världen vinner överhanden i vårt medvetande och antar ett egenvärde.
:::
Den simulerade Football Manager-världen vinner en ökad känsla av realism i och med att verkliga personer och aktörer också använder spelet. Giovanni Trappatoni har medgett att han använt spelet för att scouta okända engelska spelare när han var förbundskapten för Italien 2002. Everton skrev 2008 på ett exklusivt avtal med SI Games i syfte att få ensam tillgång till deras fulla databas i förhoppningen att därmed lättare kunna identifiera lovande spelare. I alla fall en engelsk landslagsman har sagt att han spelar spelet på sin fritid.
Det är också en simulerad värld där många av den moderna fotbollens traditionella och romantiska myter kan realiseras. Spelets realistiska tidsperspektiv gör att spelare åldras, och efter ett tag får spelet mer karaktären av att kunna hitta ”okända” spelare. Ett vanligt fenomen bland många av spelets användare är även att ta över ett litet lag långt ner i seriesystemet och föra upp dem genom divisionerna, vilket knyter an till idéer om fotbollens gräsrotsrötter.
Spelets mystik och känsla av performativ realism ökar även med dess träffsäkerhet vad avser att identifiera framtida stjärnor. Football Manager har förutspått många storstjärnor – Leo Messi, Wayne Rooney och Ashley Young bland dem. Även om spelet allt som oftast också misstar sig – kanske är Freddy Adu och José Baxter exempel på det.
:::
Football Manager har tveklöst förändrat förutsättningarna för rapporteringen om fotboll i media. Fansen och läsarna besitter redan oerhört detaljerad kunskap om spelare, klubbar och arenor och det ställer ännu högre och kanske ibland helt orimliga krav på större detaljprecision från journalister – vars roller i sin tur därmed kanske bör förändras från informatörer till analytiker.
Live text-tjänster och Score Centres har också utvecklats rejält som en följd av Football Managers design och förmåga att visuellt rapportera hur en fotbollsmatch fortlöper.
Men ”baksätesmanagern” är naturligtvis också en karaktär som fått ett helt nytt utlopp genom Football Manager. Ni vet, killen (oftast) som sitter på läktaren eller framför TV:n och svär över spelarnas insatser och på att han skulle kunna göra ett bättre jobb än den usle managern. I spelets värld ges han möjlighet att realisera den fantasin.
:::
En kanske ännu mer anmärkningsvärd aspekt är hur Football Manager förändrar relationen mellan fansen och deras klubbar. På samma sätt förändrar spelet även fansens syn på och kommunikativa delaktighet i sina klubbars beslutsfattande.
Klubbar kunde förr i tiden agera tämligen självständigt på transfermarknaden utan alltför kraftig second-guessing. Fansen besatt helt enkelt inte nödvändig information för att kunna ta diskussionen och kritik mot en värvning var något som oftast uppstod med facit på hand.
Den kunskapskälla som Football Managers databas utgör har jämnat ut spelfältet och gett fansen en utgångspunkt i diskussionen. På så vis har spelet faktiskt bidragit till demokratiseringen av sporten. Det är en stor sak, men där finns naturligtvis också nackdelar.
Synen på klubbars värvningspolicy har i många fans diskussioner blivit föga mer än godtrogna önskelistor.
Ett form av ”kortliste”-tänkande har uppstått där spelares individuella attribut är det enda som avgör. En evig diskussion om drömelvor är en produkt av detta. Det skapar en skev syn där diskussionen inte tar fasta på vilka spelare en klubb faktiskt behöver, vilka spelartyper en klubb behöver, huruvida spelaren passar in i klubben och ihop med övriga spelare, ekonomiska aspekter samt det praktiska faktum att klubbar i verkligheten måste prioritera sina resurser och scoutinginsatser.
Just synen på enskilda spelare är kanske framför allt den aspekt där spelets sammanblandning av simulation och verklighet blir som mest tydlig men även vilseledande. Spelare är människor, och människor är komplexa och sammansatta varelser, de kan inte på ett realistiskt sätt reduceras till siffror på en 20-gradig och endimensionell skala.
Detsamma gäller hur klubbarna styrs och organiseras.
I spelets värld kommer aldrig Roman Abramovich att sparka Ray Wilkins mitt i en framgångsrik säsong och även om han gjorde det så skulle spelet aldrig kunna simulera hur det därefter påverkade spelartruppen.
Så sammantaget är möjligen ett rättvist omdöme om Football Manager att det bidragit till en demokratisering i relationen mellan fans och fotbollsklubbar och hur klubbarnas beslut diskuteras, men även till att den diskussionen möjligen ibland utgår från felaktiga och ibland orättvisa förutsättningar.
…………………………………………………
MODERATELY INTELLIGENT
Flera av er har uttryckt frustration över att kommentarer då och då till synes utan anledning försvinner i kommentarsfältet. Det är en frustration jag själv delar.
Det är inget jag har med att göra, utan det är en inhyrd firma som sköter allt sådant åt Fotbollskanalen.
Alternativet har föreslagits att jag skulle ta över uppgiften och moderera era kommentarer och på så vis föra in lite mer fingerspitzgefühl. Det är däremot ett inte helt fungerande alternativ.
Dels är det inte en uppgift jag känner mig särskilt sugen på att genomföra. Dels så är det juridiskt knivigt då jag inte har den relationen till TV4 att jag kan hållas ansvarig för tillämpningen av deras regelverk.
Formella men inte helt betydelselösa praktikaliteter.
Men jag tycker det hela har blivit lite bättre igen på senaste tiden och nu har vi dessutom kommit fram till att den inhyrda firman ska koncentrera sig lite extra på vår blogg – och på så vis ska det kanske kunna bli lite mer känsla för feeling bakom det hela.
Eftersom Fotbollskanalens hövdingar älskar er precis lika mycket som bloggen gör!
…………………………………………………
Imorgon kommer bloggen att fokusera på lottningen av slutspelen i Champions League och Europa League.
Bloggen dyker alltså upp runt lunchtid.
Be Champions!