Idag tar han över från Sir Matthew Alexander Busby som Man Utds längst sittande manager i och med att han haft ansvaret för klubben i 24 år, en månad och 13 (!) dagar.
För något halvår sedan skrev jag en gästblogg om Busby och hans betydelse för Man Utd och engelsk fotboll.
https://blogg.fotbollskanalen.se//christenson/2010/05/28/gastblogg-om-sir-matt-busby-keep-the-flag-flying/
Många betraktar Ferguson som managern som ”skapade” Man Utd. Men för Man Utds fans är det framför allt Busby som skapade de institutioner och traditioner i klubben som Ferguson därefter byggt vidare på.
Det är den ikonen och klubbfadern vars tid vid rodret Ferguson nu tangerar.
Något som Ferguson uttrycker förvåning över: [”The strange thing for me was that I always thought Matt would be here for ever. Maybe because he started immediately after the war, rebuilt the club, and then had the emotional issue of Munich, he rebuilt it again to win the European Cup in 1968. Maybe to me everything Sir Matt did, all the things that happened, had some sort of eternity about it. I have not had those emotional issues to face that he did. That’s why I felt he would be here for ever. It is surprising I have passed his record.”]
https://www.independent.co.uk/sport/football/premier-league/matt-understood-united-he-was-a-godsend-for-me-2163474.html
Det vore fånigt att säga att Ferguson därmed uppnår mer status än vad han redan hade, men det är en stor prestation som väl förtjänar att uppmärksammas.
Det är lätt att försöka göra jämförelser mellan Busby och Ferguson. Båda är skottar, de delar förnamn såväl som en brinnande hunger och en känsla för passionerad disciplin.
Ferguson själv betonar däremot också en skillnad: [”Sir Matt was a lot calmer than me. We are different characters, with different personalities. Scottish people have a determination to do well no matter what. They travel. I came down here with the single objective of being successful.”]
Men i huvudsak förtjänar de båda två att betraktas som två olika managers, men med liknande värderingar om hur fotboll ska spelas och hur en fotbollsklubb ska ledas.
https://www.independent.co.uk/sport/football/news-and-comment/james-lawton-old-traffords-two-greatest-men-share-one-crucial-characteristic-an-undying-yearning-for-victory-2163480.html
…………………………………………………
ENGELSK FOTBOLLS SISTE STORE MANAGER?
Sir Alex Ferguson tid i Man Utd har varit så lång och så framgångsrik att han blivit närmast synonym med klubben i sådan utsträckning att hans tidigare prestationer ofta glöms bort.
Kort efter att 32 år gammal ha inlett sin tränarkarriär i East Stirlingshire så blev Ferguson övertalad av Jock Stein att ta över managerposten i St Mirren, en klubb med vilken han vann den skotska andradivisionen och etablerade sig i den högsta divisionen.
Trots dessa framgångar sparkades Ferguson av disciplinära skäl från klubben 1978, den enda klubb av vilken han fått sparken. Han tog istället över Aberdeen som han omvandlade till en framgångsrik i skotsk såväl som europeisk fotboll. Aberdeen lyckades under en åttaårsperiod mellan 1978 och 1986 bryta The Old Firms dominans och 1983 vann klubben även Cupvinnarcupen efter en final mot Real Madrid.
Det var med den bakgrunden som Ferguson fick erbjudandet att ta över Man Utd en bit in på hösten 1986.
:::
Fergusons tog över en klubb som inte hade vunnit ligan sedan 1967 och som vid tiden för övertagandet befann sig på nedflyttningsplats. Det var en klubb med en väl ingrodd dryckeskultur och en tämligen svag arbetsetik bland spelarna. Flera av klubbens stora spelare, som Paul McGrath och Bryan Robson, förslösade sina karriärer med ett odisciplinerat uppträdande utanför planen.
Hans första tid i klubben kännetecknades därför inte av den ohejdade framgång som skulle karaktärisera hans senare tid. Hans jobb bestod i att förändra klubben inifrån – dess kultur, dess lagsammansättning och att återupprätta den satsning på unga spelare som klubben med Busby en gång varit föregångare med.
Man Utds prestationer förbättrades snabbt och man blev tämligen omgående en toppklubb igen. En miserabel säsong 1989/90 såg emellertid Ferguson komma så nära sparken som han någon gång förr eller därefter varit, fram till dess att en FA-cupseger räddade klubbens stolthet.
Starten var kanske inte särskilt bekväm men när Man Utd väl tog sin första titel så fanns där ingen återvändo. Man Utd dominerade engelsk fotboll under 1990-talet och mellan 1992 och 1997 vann man fyra av fem Premier League-titlar.
Ett kännetecknande drag för Fergusons ledarskap har varit hans förmåga att integrera unga spelare i laget – en policy som bar full frukt under den fantastiska säsongen 1998/99 när Man Utd vann en historisk Treble av vinster i Premier League, FA-cupen och Champions League.
Det var under den här perioden som Man Utd kanske var som allra bäst under Ferguson, ett lag perfekt balanserat i samtliga lagdelar och med en helt sanslös vinnarkultur genomsyrandes hela laget.
Efter prestationen 1999 hade det varit lätt att vila på gamla lagrar men Ferguson fortsatte bygga nya lag med Man Utd. Det tidiga 2000-talet såg tre ytterligare PL-titlar inkasseras innan en liten nedgång följde på Chelseas och Roman Abramovichs maktövertagande inom engelsk fotboll.
Men bara några år senare var Man Utd tillbaka med ett lag bestående av ung talang byggt på taktisk flexibilitet. Tre ytterligare PL-vinster, en CL-seger och övriga cupvinster följde. Det har ryktats alltmer regelbundet om att Ferguson var på väg att sluta som manager, men den brinnande hungern finns alltjämt där.
:::
I vad består Fergusons storhet?
Ferguson är, kanske tillsammans med Arsene Wenger, den siste Store Managern inom engelsk fotboll – patriarken som styr varje detalj av klubben från toppen till botten. Som manager i en klubb under drygt 24 år så befinner han sig i brytpunkten mellan Old Football och Modern Football – det är högst osannolikt om vi efter Ferguson får se den typen av manager i en europeisk storklubb igen.
Men vad är det då som gjort honom så makalöst framgångsrik?
Nej, han är inte ett taktiskt geni. Han har inte förnyat eller utvecklat fotbollens taktiska aspekter. Ferguson kan inte likt Jose Mourinho beskrivas som det gröna fältets schackmästare som med millimeterprecision kan styra sina spelare och förändra en matchbild.
Nej, inte heller har han förnyat management av fotbollen. Old Trafford har inte introducerat fotbollsvärlden till några nya träningsmetoder, nya medicinska rön eller andra tekniska innovationer under hans tid i klubben.
Ferguson behärskar däremot det grundläggande (the basics) till fullo och har en ofta underskattad förmåga att inte krångla till sitt managerskap. Han gör vad han behärskar och gör det otroligt bra.
Ska man hitta de styrkor som gör Ferguson speciell så får man snarare hålla sig till mer personliga egenskaper:
» En omättlig hunger – Trots makalös framgång så har Fergusons intensitet aldrig minskat, hans fokus har alltid legat på ”nästa match” eller ”nästa säsong” och en vilja att vinna igen. Attityder reflekterar ledarskap är en ofta upprepad sanning, och i det här fallet är det lätt att se hur så är fallet.
» En förmåga att förnya sig – En stor utmaning under en lång yrkeskarriär är att hålla sin egen hjärna ”öppen” och spänstig och att hela tiden ta in ny information och utveckla sig. Ferguson börjar närma sig 70-strecket men är fortfarande mer nyfiken än de flesta 17-åringar.
Han kanske inte själv utvecklar taktik eller teknik – men han är inte främmande från att assimilera intryck från omvärlden. Det är den egenskapen som gjort att han framgångsrikt navigerat sin egen och Man Utds övergång från Old Football via Premier League-eran in i den moderna globala fotbollseran.
» En bra boss – Fergusons stora organisatoriska styrka är förmågan att sköta klubbens bemanning vad avser såväl ledarstab som spelare i syfte att kultivera klubbens värderingar. Motivation, hunger och ”karaktär” är lika viktigt när en spelare värvas som rent tekniska egenskaper. Han ser till att hålla sina spelare hungriga och motiverade. Han har ett gott öga för när en spelare börjar tappa sin hunger och tvekar då inte att göra sig av med spelaren – oavsett spelarens status i truppen. Gamla spelare och ikoner behålls knutna till klubben i syfte att bevara känslan för vad klubben ”handlar om”.
Fergusons stora styrkor ligger alltså inte på det taktiska eller tekniska planet utan snarare på det strategiska – som klubbyggare och lagarkitekt är han fullt möjligt historiens främste manager.
…………………………………………………
WHAT THE MEDIA SAY
Telegraph låter några personer ur Man Utds historia sammanfatta några milstolpar under Fergusons 24 år som manager för Man Utd:
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-united/8210695/Chelsea-v-Manchester-United-United-stalwarts-remember-the-key-moments-in-Sir-Alex-Fergusons-24-year-reign.html
David Lacey på The Guardian bloggar – förvisso lite förutsägbart, inte minst dessa dagar – om betydelsen av en bra manager och vikten av att ge dem tid att realisera sina idéer:
https://www.guardian.co.uk/football/blog/2010/dec/17/sir-alex-ferguson-matt-busby
Daily Mail kopplar tillbaka till Sir Matt Busby – klubbens andlige fader:
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1338984/Sir-Matt-Busby-Tribute-original-master-Manchester-United.html
…………………………………………………
Inga matcher idag och endast två matcher har hittills spelats den här omgången. Vi får se om måndagskvällens match mellan Man City och Everton blir av.
Tung seger för Leeds mot ligaledarna QPR igår – vars förtrollning nu verkar vara bruten.
Imorgon rankar jag Premier Leagues bästa anfallare – så kom ihåg att tömma task och tarm i god tid innan.
Be Champions!!