Frågan riskerar kanske så här dagen efter en tung förlust att uppfattas som att man sparkar på den som ligger. Men det är inte syftet, och jag tror att även den mest härdade Chelseasupporter har ställt sig samma fråga.
Sex vunna poäng av de senaste 24 möjliga – Chelseas sämsta svit den här sidan av millennieskiftet. Frågan är rimligtvis motiverad.
Särskilt med tanke på att det är regerande mästarna vi pratar om – som dessutom inledde säsongen så väldigt imponerande.
Det var också frågan på de flestas läppar i kommentarsfältet efter matchen igår kväll.
:::
Den väg många skulle ta för att svara på frågan är sannolikt att försöka beskriva vad man ser på själva fotbollsplanen.
I första hand ett ineffektivt och taktiskt tveksamt mittfält – vilket inte alls är likt det Chelsea vi är vana vid att se.
Det i sin tur försvagar lagets anfallsspel som är så beroende av ett konstruktivt och vinnande mittfältsspel.
Det försvårar även för Chelseas försvarsspel, men försvaret i Chelsea har också sina alldeles egna problem.
Kommunikationen i backlinjen brister väldigt ofta och det är uppenbart att när motståndarna faktiskt ställer frågor till Chelseas backlinje så klarar den alltför sällan av att svara.
Förlusten av Ricardo Carvalho, som är en väldigt ”smart” mittback, var kanske mer kostsam än vad man kunde ana.
:::
Samtidigt kan man betrakta det här som symptom på ett större och mer grundläggande strukturellt problem i Chelsea.
Ett problem jag skulle sammanfatta som Roman Abramovichs ägarskap och de negativa men ofta förbisedda konsekvenserna därav.
…………………………………………………
ROMAN MANAGEMENT
Tveklöst har Roman Abramovich ägarskap varit oerhört framgångsrikt och lyckat för Chelsea på kort sikt – alltså sedan han tog över 2003.
Det går inte att beskriva Roman Abramovich som ägare på något annat sätt än som ängel, eller sugar daddy – eller vilket epitet man nu än vill använda.
Utan hans kapitalinsats så existerar inte Chelsea så som vi idag känner till klubben. Då är det en klubb med en resursbas liknande klubbar av idag som Tottenham och Aston Villa.
Enorma summor pengar har lagts ut genom åren på att värva ihop ett oerhört kompetent fotbollslag – och olikt många andra liknande satsningar så har det också lett till sportsliga resultat.
Med sådan framgång är det däremot lätt att blunda för de negativa följder som ägarskapet riskerar ha.
:::
Ekonomi
Sedan Abramovich övertagande har Chelsea gjort astronomiska ekonomiska förluster. Dessa har minskat men verkar nu ha stabiliserats runt £40m back per år. Detta är ett stort problem nu dels på grund av UEFA:s kommande regler om financial fair play och dels då Abramovich själv verkar ha tröttnat på att skjuta till kapital.
Men det var inget problem förr. Och självklart är det så att i en organisation där alla vet att räkningarna betalas oavsett om man lyckas generera tillräckligt med intäkter eller ej så kommer ansträngningarna att öka intäkterna också att bli därefter. Snarare ökar kostnadskostymen till en för klubben ohållbar nivå.
Givet nya ekonomiska förutsättningar så tvingas alltså klubben genomgå ett ekonomiskt stålbad. Kostnader måste minskas och snabbt. Det tar sig uttryck i nedskärningar på personalsidan och, inte minst, i en minskning i spelartruppen i syfte att sänka löner – som är den stora kostnadsposten.
Vilket vi ser, Chelsea tappade flera (viktiga) spelare under sommaren och deras trupp är nu smal på gränsen till anorektisk.
Om Chelsea istället hade försökt växa mer organiskt och inom ramen för av klubben genererade intäkter, med andra ord drivts på ett affärsmässigt sätt, så hade dessa problem inte uppstått på just det här sättet.
Organisation
Liknande problem kan observeras utifrån ett mer organisatoriskt perspektiv på Chelsea.
En organisation där vetskapen finns att om truppen behöver förstärkas så finns där obegränsat med kapital att köpa spelare på en extern marknad är en svår miljö att bygga ett kompetent och effektivt scoutingsystem – som bygger på en tanke om value for money.
Likaså är det en svår miljö för att bygga upp en kompetent och effektiv akademi för utveckling av unga spelare. När där finns obegränsat med kapital så är det självklart lättare och på kort sikt ”billigare” att lösa problemet genom att köpa externt.
Det är oerhört centrala delar av en fotbollsklubb – kanske de allra mest centrala – som tack vare de finansiella incitamentssystem som Romans ägarskap medfört inte har byggts upp på en godkänd nivå för en global storklubb.
När så ändrade finansiella förutsättningar medför att leveranskrav börjar ställas på scouting och spelarutveckling så står inte Chelsea redo.
Chelseas ungdomskull håller helt enkelt inte som kollektiv måttet och klarar inte av att fylla ut Chelseas tunna trupp. Alternativt har de kastats ut i hetluften alldeles för snabbt. Jämför matchningen av ungdomar i Chelsea med hur motsvarande matchning går till i t ex Arsenal och Man Utd.
En spelare som Ramires har uppenbara omställningsproblem och ser i nuläget ut som ett dyrt men medelmåttigt köp – ett resultat av svag scouting. Även i det fallet kan man däremot fundera på om han helt enkelt har getts en för stor roll alldeles för snabbt.
Ledarskap
Med sin kapitalinsats i Chelsea så är Roman Abramovich naturligtvis allsmäktig ägare av Chelsea. Det finns ingen annan i klubben med resurser eller en maktbas stor nog att utgöra en motvikt till honom.
Ett praktiskt problem med allsmäktiga ägare är att de från och till känner sig tvingade att demonstrera sin allsmäktighet. Vilket ofta får som konsekvens att de fattar beslut mest för att fatta beslut.
Såsom till exempel att av outgrundliga skäl sparka lagets assisterande manager utan att förankra detta med vare sig manager eller spelare.
Tiden har ju också gett andra exempel på detta beteende – exempelvis stora värvningar genomförda utan sittande managers godkännande eller ens kännedom.
Med en allsmäktig ägare av det slaget så undermineras managerns auktoritet inom klubben. Det i sin tur är en god grogrund för grupperingar och uppror inom spelartruppen.
Oförutsägbara demonstrationer av allsmäktighet skapar också en känsla av oro och turbulens i klubben. Det riskerar skapa oro i spelartruppen och fostrar en anda av kortsiktighet i klubben.
:::
Sammantaget är det här ett strukturellt problem i Chelsea som håller på att spåra ur hela deras säsong.
Jag utesluter inte att Chelsea lyckas samla ihop spillrorna efter den här matchen och komma tillbaka in i titelstriden. Men Carlo Ancelotti har ett hästjobb framför sig.
På längre sikt hopar sig dessutom svårigheterna. Chelseas spelartrupp håller redan hög ålder och de problem vi ser den här säsongen kommer enbart att accentueras över tid.
Abramovich förblir ovillig att skjuta till ytterligare medel i någon större utsträckning – så någon quick fix finns inte tillgänglig som var fallet förr.
Och när börjar spelare i Chelsea tröttna och fundera på att lämna klubben?
Och frågan måste kanske ställas – Överlever Carlo Ancelotti nyåret eller får han sparken efter det här?
Tyvärr känns inte frågan helt out-of-place.
Frågan om vi nu skådar början på slutet på Chelseas storhetstid är kanske också på sin plats.
https://www.guardian.co.uk/football/blog/2010/dec/28/arsenal-chelsea-premier-league
…………………………………………………
VAD VAR RÄTT MED ARSENAL?
Arsenal behövde som jag såg det inför matchen vrida om tre nycklar för att kunna vinna den här matchen.
De behövde tysta Drogba
Det lyckades de med och det var till inte liten del Johan Djourous förtjänst i mittförsvaret. Det var inte en felfri försvarsinsats men äntligen fick de sista ordet mot en spelare som plågat dem så länge.
De behövde ta och vinna den fysiska kampen med Chelsea
Vilket de minst sagt gjorde. Arsenal spelade fysiskt intensivt och lyckades på så sätt få övertaget på Chelsea. Inte bara stoppade man Chelseas spel på det viset, två av målen var en ren följd av detta.
De behövde utmana Chelseas backlinje
Inför matchen föreslog jag ett tremannaanfall om Chamakh, van Persie och Nasri – alltså minus Arshavin. Wenger gjorde i princip på det viset men med en variation – Walcott istället för Chamakh. Det funkade utmärkt och gav Arsenals anfall en rejäl spets.
:::
Det stora antal som ropade efter Chamakh på listan över Premier Leagues tio bästa anfallare kan kanske reflektera över hur hans frånvaro från den här matchen ska förstås.
:::
Inför matchen pratade jag om förtroende och självförtroende och genom att vrida om de tre ovan nämnda nycklarna så löste Arsenal verkligen denna gordiska knut.
Arsene Wenger hade en stor roll i det hela. Dels genom att bryta upp sitt inkörda mittbackspar om Koscielny och Squillaci. Dels genom att ändra om i anfallet och ta bort Arshavin.
Det finns ett amerikanskt idrottsuttryck som går något i stil med att det svåraste som finns är att i halvtid av Superbowl ändra den taktik som tagit laget till Superbowl.
Det här var Arsenals Superbowl och Wenger hade modet och insikten att ändra sin taktik.
Väl värt att komma ihåg för de som kommer kritisera min mycket höga placering av Wenger på min kommande managerrankning.
Och väl värt att komma ihåg för de som trodde att en Barcavinst mot Arsenal var ett närmast på förhand givet faktum.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/premier-league/7943793/Arsenal-3-Chelsea-1-match-report.html
:::
Men – jag hoppas att Arsenal direkt efter matchen vred på Fleetwood Mac på full volym:
Don’t Stop (Thinking About Tomorrow)
Eftersom, med Scarlett O’Haras odödliga ord: “After all, tomorrow is another day”.
https://www.guardian.co.uk/football/2010/dec/27/arsenal-chelsea-premier-league-match-report
…………………………………………………
Spännande intervju med Ben Foster inför kvällens match mellan Birmingham och Man Utd. Foster som alltså lämnade Man Utd för Birmingham i somras efter att ha misslyckats med att etablera sig på Old Trafford.
https://www.guardian.co.uk/football/2010/dec/28/ben-foster-birmingham-city-manchester-united?intcmp=239
[“It’s just a bit more relaxed at Birmingham than it was at United. A club like United is cut-throat, win at all costs, whereas here you know you’re not going to win every game but the players that we’ve got, we battle for 90 minutes and don’t give someone a second breath. There is more pressure at United, without a doubt. Even if we drew it was the end of the world, two points dropped, regardless if we got back into it in the last minute.”]
En fantastiskt duktig målvakt som jag tror har en stor framtid. En klubb som Birmingham är helt rätt miljö för honom.
Tuff bortamatch för Man Utd mot ett defensivt mycket starkt Birmingham – särskilt som Birmingham kommer helt utvilade till matchen efter den uppskjutna (!) matchen mot Everton i söndags.
Patrice Evra beskrev nyligen förra säsongens bortamatch mot Birmingham som den jävligaste match han någonsin spelat – mycket tack vare kylan och planens hårdhet.
Och det vet vi ju alla – att Evra är ju inte någon mammas pojke precis när det kommer till fotboll.
…………………………………………………
KVÄLLENS MATCHER
16:00 – (PL) Man City vs Aston Villa
16:00 – (PL) Stoke vs Fulham
16:00 – (PL) Sunderland vs Blackpool
16:00 – (PL) Tottenham vs Newcastle
16:00 – (PL) West Brom vs Blackburn
18:30 – (PL) West Ham vs Everton
21:00 – (PL) Birmingham vs Man Utd
…………………………………………………
För övrigt tycker jag ju att samtliga gooners som brukar gnälla så förtvivlat på att jag ”jinxar” dem nu istället ska tacka mig.
Jag menar – min gårdagsblogg var ju så mycket ”omvänd jinx” det bara kan bli.
Be Champions!!