I dessa dagar sätts dock denna värdering på allt större prov. Inte minst ser vi det vad gäller de managers som just nu befinner sig farligt nära sparken från sina klubbar.
Tre av dem – Roy Hodgson, Gerard Houllier och Avram Grant – har inte innehaft sina poster längre än ett halvår. Den fjärde, Carlo Ancelotti, har förvisso varit där ett år längre men för bara ett halvår sedan levererade han för första och enda gången i Chelseas historia The Double.
På andra sidan av spektrat befinner sig då Sir Alex Ferguson och Arsene Wenger som båda befunnit sig i sina klubbar i snart 25 respektive 15 år. Under dessa perioder har de båda skapat flera framgångsrika lagbyggen.
Det är då lätt att prisa dessa båda klubbar för att de agerar långsiktigt, med de uppenbara fördelar som följer på detta.
Men det visar sig vid närmare granskning att även de är påverkade av det kortsiktiga tryck som följer på den moderna fotbollskapitalismen.
:::
I en nyligen genomförd intervju menar Ferguson att den ömsesidiga lojaliteten som existerar med vissa spelare sätter hans vitt omtalade hänsynslöshet på prov, men att han måste bortse från detta:
[”When they grow old, their performance levels drops, but we have to maintain a level of success at the top end of the game, at all the time. We can’t afford bad years or breaking-in years. We have had periods like that, but we don’t want it and we need to be successful all the time.”]
Formuleringarna är när man tänker efter rätt talande: “we have to maintain…”, “at all the time”, “we can’t afford…”, “we need to be…”.
Och betänker man den affärsmodell som Man Utd bygger på och som Glazers ägande förutsätter så är det naturligtvis uppenbart. Man Utd måste kvalificera sig för och gå långt i Champions League. Med andra ord måste man alltid ligga i topp i ligan.
Annars rasar klubbens intäkter.
Utrymmet och tiden för att låta nya lagbyggen växa fram blir därmed allt mindre. Tålamod är inte något man har råd med. Det finns ingen tid att låta en ny generation spelare växa ihop sig under ett mellanår i ligan. De måste leverera omedelbart.
Med andra ord så måste det som uppnåddes 1995/96 med Class of ’92 i princip upprepas, hela tiden. Och då pratar vi om något som många även vid den tiden trodde var ogörbart och som får betraktas som något utav Premier League-erans största prestationer.
Det här är måhända bara ett problem för klubbar med affärsmodeller, särskilt som det bygger på en värvningspolicy fokuserat på unga spelare som utvecklas och förädlas i klubben.
Men det är i detta sammanhang som Ferguson satt igång arbetet med sitt femte stora lagbygge.
…………………………………………………
2012
Mark Ogden på Telegraph rapporterar om hur sex spelare i Man Utds trupp kommer lämna klubben till sommaren – Edwin van der Sar, Gary Neville, Owen Hargreaves, Tomasz Kuszczak, Michael Owen och Wes Brown.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-united/8242302/Manchester-United-manager-Sir-Alex-Ferguson-to-mould-team-around-Anderson-and-Rafael-in-radical-revamp.html
Det verkar som att Ryan Giggs och Paul Scholes kommer erbjudas ytterligare ett kontrakt. Man Utds trupp kommer hur som helst från starten av nästa säsong – 2011/12 – ha sin mest ungdomliga prägel sedan 1995.
Ferguson sägs vara helt beredd att satsa på sina unga befintliga spelare understödda av spelare som Nemanja Vidic, Wayne Rooney och Darren Fletcher – ett lag baserat runt spelare som Anderson och Rafael.
Tom Cleverley och Danny Welbeck återvänder från sina respektive starka låneperioder. Nya värvningar antas främst röra sig om unga spelare, Evertons Jack Rodwell antas vara huvudmålet. Inifrån klubben förväntas Paul Pogba och Ravel Morrison prövas i A-truppen samtidigt som Bebe skolas om av Man Utds coacher till en forward.
Förändringens vindar blåser fart.
:::
Av detta tror jag främst två slutsatser kan dras:
(i) Vad vi ser den här säsongen är svanesången för det Man Utd-lag som vann tre ligatitlar mellan 2007 och 2009 – även om övergången till ett nytt lag sannolikt blir ”mjukare” än vad som förut varit fallet.
(ii) Ferguson har inga tankar på att avgå som manager för Man Utd.
:::
Glöm stora värvningsprojekt FM-style.
Det är det här Man Utd-projektet som ska ta upp kampen med Arsenals redan sjösatta och slagkraftiga slagskeppsprojekt, med Man Citys oljetanker och måhända med Chelseas och Tottenhams (och möjligen Liverpools) något krängande skutor.
Går det?
…………………………………………………
Den, av Man Citys självutnämnda informationsnätpoliser, ökände Cityhataren Paul Hayward på The Guardian sammanfattar onsdagens match med att Man City som lag börjar visa nödvändig inställning för en titelstrid.
https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/jan/06/roberto-mancini-scrap-merchants-title-hopes
What’s he up to now? – they wonder.
…………………………………………………
Kan det som räddar Carlo Ancelotti kvar i Chelseas managerstol vara att han helt enkelt inte motsätter sig något beslut av Chelseas ägare och ledning?
Ancelotti lärde sig hur det är att arbeta under en nyckfull ägare i Milan där Silvio Berlusconi regerar. Lärdomar därifrån har han tagit med sig till Chelsea och Roman Abramovich.
Milan var på flera sätt en klubb i långsamt förfall under hans tid där – och Chelsea ger likartade signaler nu.
Ancelotti tenderar att inte ta strid.
Han tar inte strid mot beslutet att släppa fem etablerade spelare under sommaren som gått. Han tar inte strid mot beslutet att inte förstärka truppen därefter. Han tar inte strid mot beslutet att sparka Ray Wilkins.
En person som tar strider riskerar göra sig obekväm. En person som inte tar strid är inte besvärlig. Men att ta strider är ofta också det som förhindrar dumma beslut från att fattas.
Och att Chelsea har fattat några dumma beslut går knappast att betvivla.
:::
Frågan är vad som ligger Ancelotti varmast om hjärtat? – att behålla sin anställning eller leda sin klubb till fortsatt framgång.
…………………………………………………
Det verkar som om de managers som sedan veckans omgång befunnit sig i farozonen för sparken ändå kommer att få leda sina lag in i helgens FA-cupomgång.
En dag kvar nu. Det börjar med ett härligt möte redan tidigt på lördag eftermiddag – Arsenal vs Leeds.
https://www.thefa.com/TheFACup/Fixtures
Sheffield United vs Aston Villa, Blackburn vs QPR, Southampton vs Blackpool, Stoke vs Cardiff och Preston vs Nottingham Forest.
Några möten under lördagen som jag ser fram lite extra emot.
Be Champions!!