:::
De olika intressenterna uttalar sig:
John Henry, ägare: [“We are grateful for Roy’s efforts over the past six months, but both parties thought it in the best interests of the club that he stand down from his position as team manager. We wish him all the best for the future.”]
:::
Roy Hodgson, fd manager: [“Being asked to manage Liverpool Football Club was a great privilege. Any manager would be honoured to manage a club with such an incredible history, such embedded tradition and such an amazing set of fans. Liverpool is one of the great clubs in world football.
I have, however, found the last few months some of the most challenging of my career. I am very sad not to have been able to put my stamp on the squad, to be given the time to bring new players into the club in this transfer window and to have been able to be part of the rebuilding process at Liverpool.
The club has some great, world-class players, with whom it has been a pleasure to work and I wish the entire squad well for the rest of the season. I thank those with whom I have built up a close working relationship at the club for their loyalty and support during very testing times, and finally of course to the Liverpool fans, your passion and dedication to the club will see Liverpool at the top of the game once more.”]
:::
Henry: [“We are delighted that Kenny Dalglish has agreed to step in and manage the team for Sunday’s FA Cup tie at Old Trafford and for the remainder of the season. Kenny was not just a legendary footballer, he was the third of our three most successful managers – three giants. We are extraordinarily fortunate and grateful that he has decided to step in during the middle of this season.”]
:::
Tom Werner, ordförande: [“No one who cares for this great club has been happy with the way this season has unfolded and we have examined options and considered at length what is best for us going forward. Kenny will bring considerable experience to the position and provide management and leadership for the rest of the season.”]
……………………………………………..
Helt plötsligt så får givetvis söndagens match en helt ny krydda. Ska man förstå den något märkliga tajmingen på beslutet som att Roy Hodgson själv vägrade behandlas som kanonmat?
……………………………………………..
ROY HODGSON – DEAD MAN WALKING REDAN FRÅN START
Det ska redan från början sägas att jag bottom-line kommer fram till samma slutsats som den överväldigande merparten av Liverpoolfans: Situationen var ohållbar, det var nödvändigt för Roy Hodgson och Liverpool att gå skilda vägar, såväl för hans som för klubbens skull.
Men vägen dit ser för mig klart annorlunda ut.
:::
Ja, Hodgsons taktik har varit stundtals besynnerlig och inte minst har man märkt det på Liverpools försvarsspel som stundtals den här säsongen inte ens hållt Premier League-nivå.
Men, jag skulle också hävda att Roy Hodgson aldrig ens hade någon chans.
:::
I frustration för inte särskilt länge sedan så sade Hodgson att han till skillnad från sina företrädare aldrig hade fått uppleva “the famous Anfield support”.
Det här sa han med all sannolikhet strax efter det att han för första gången fått bekräftelse på att hans tillvaro i klubben skulle bli väldigt kort. Alla Liverpools fans kan givetvis avfärda det med att “Hodgson skyller på fansen” när det i sak är så att Hodgson har helt rätt.
Sedan var det kanske olämpligt, bittert och destruktivt av honom att yttra denna sanning. Det skapade inte någon bättre och mer konstruktiv miljö för laget att arbeta och prestera i. Tvärtom.
:::
Men Liverpools fans har heller inte bidragit till någon sådan miljö. Redan innan en boll hade sparkats under Hodgsons ledning så fanns rösterna där att han inte dög till jobbet, att han inte var en “storklubbsmanager”. Det gäller inte alla, men de som hycklande rättfärdigar dessa uppfattningar med att peka på Hodgsons taktik, har alltså reviderat sin kronologi tämligen uppenbart.
Hodgson tog över ett lag på uppenbar nedgång. Ett lag som hade börjat förlora spelare och som fortsatte förlora spelare som ett resultat av ägare och tidigare regim. Laget slutade förra säsongen sju poäng från en CL-plats och två poäng från att mista all form av Europaspel. Han fick inga pengar att förstärka laget utan att sälja spelare. Låt oss säga att förutsättningarna för att göra något mer än vad han faktiskt åstadkommit, under den här väldigt korta tiden med Liverpool, inte var de bästa.
Enkelt uttryckt – han tog inte över ett storlag. Kritiken mot honom att han inte är en “storklubbsmanager” blir därför lika missriktad som destruktiv.
:::
Jobbet blev näst intill förgiftat redan från start då Kenny Dalglish själv lämnade in sin högst offentliga kandidatur till uppdraget. Något som givetvis förstärkte fansens ambivalens till Hodgsons tillsättning och som gjorde att Hodgson ständigt fick konkurrera med en gäckande fantombild av klubbens egna legender och illusioner av storhet. Naturligtvis ett omöjligt uppdrag.
Lägg till detta en trupp av spelare som sannerligen inte presterat under säsongen. Det går givetvis att skylla på taktik men det är inte hela sanningen. Några av spelarna, Fernando Torres inte minst bland dem, verkar stundtals mer engagerade i att ställa krav på värvningar än i sitt spel på planen.
:::
Slutsatsen blir densamma – att Roy Hodgson och Liverpool går skilda vägar var nödvändigt och skedde inte en sekund för tidigt – men Hodgsons arbete var dödsdömt från första sekunden. Och det är inte på något sätt enbart Roy Hodgsons fel eller problem.
……………………………………………..
Martin Samuel på Daily Mail reflekterade tidigare i veckan om hur Liverpools ägare i samband med deras övertagande har baserat för mycket av sin ledning av klubben på att vara populära hos fansen – något som riskerar ha en negativ effekt på hur klubben styrs, eller skapa brustna illusioner längre fram.
https://www.dailymail.co.uk/sport/article-1343485/Martin-Samuel-What-Liverpool-crying-Kenny-Dalglish.html
Tillsättningen av Kenny Dalglish kan naturligtvis vara en sådan sak. Det är en riskfylld tillsättning. Och vad händer vid slutet av säsongen – om Dalglish själv vill sitta kvar men ägarna inte ser på saken på samma sätt?
……………………………………………..
VÄGEN FRAMÅT
Ett problem som kommer möta varje ny Liverpoolmanager är orealistiska förväntningar från fansen. Den vanliga självbilden förblir att Liverpool ska vara en av Europas storklubbar, att Liverpool ska kvalificera sig för Champions League och kunna värva och behålla de största spelarna.
Men läget är förändrat. Laget har försvagats under de två senaste säsongerna, ekonomin har hunnit ikapp klubben och konkurrenssituationen i engelsk fotboll är fundamentalt förändrad.
:::
Ska Liverpool kunna återkomma som en konkurrenskraftig klubb på högsta nivå så måste klubbens interna kultur såväl som struktur förändras.
Liverpools nya ägare, personifierad i John Henry, har medvetet lagt ett längre perspektiv på klubbens ledning och utveckling. Något som kommer ta sig uttryck i hur klubben värvar framöver. Liverpool har i sina nya ägare en ledning med ett perspektiv långsiktigt nog att genomföra nödvändiga reformer utan att låta sig förledas av kortsiktigt tänkande.
:::
Det stora problemet för ägarna är att de på sätt och vis gjort sig själva till fansens gisslan. De spelade på fansens acceptans i deras övertagande av klubben, men det går inte att långsiktigt driva en fotbollsklubb baserat på vad som i alla lägen är populärt.
Impopulära beslut måste fattas. Ett första sådant riskerar komma i sommar när frågan aktualiseras om vem som tar över managerposten på permanent basis.
Ett förändrat tidsperspektiv på klubbens utveckling måste också kommuniceras. Det är inte rimligt att förvänta sig omedelbar framgång. Mer produktivt är för klubben att lägga sig i träda och utvecklas inkrementellt under den närmaste tidsperioden. Om fem år är det rimligt att Liverpool återigen ska kunna resa sig ur askan till en ny ljus framtid.
Alla stora klubbar genomgår sådana perioder av förändring och reform. Det är dags för Liverpool – klubb, ledning, spelare och fans – att acceptera en sådan period, åtminstone 15 år för sent. För klubbens eget bästa. Kostnaden må bli att man förlorar spelare som Pepe Reina och Fernando Torres. So be it. Liverpool är större än dem, Liverpool will rise again.
……………………………………………..
Scott Murray på The Guardian analyserar också situationen på och runt Anfield:
https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/jan/08/roy-hodgson-scott-murray