Jag är nyfiken - Blackpool

Den senaste tioårsperioden är ett testamente till detta. Under dessa tio år har Blackpool gått från att ligga i botten av det engelska ligasystemets lägsta division till mitt i tabellen av Premier League.

Utan att någon gång åka nedåt i seriesystemet. Och samtliga gånger har laget vunnit playoff-finaler och på så vis blivit uppflyttade.

Det hela inleddes i oktober 2000 när Steve McMahon tog över klubben när den låg i botten av League 2. Den säsongen ledde McMahon Blackpool till playoff-spel och uppflyttning till League 1.

Väl där så konsoliderade sig klubben under några men passade ändå på att vinna The Football League Trophy två gånger.

En annan framgångsrik manager, Simon Grayson, tog därefter upp Blackpool till The Championship – efter en rekordsekvens för klubben om tio raka segrar inklusive playoff-finalen.

Media dammade av artiklarna som sade att de skulle åka ur lika snabbt som de gick upp, men återigen konsoliderade Blackpool och inom två säsonger var man ett etablerat Championship-lag.

Och förra säsongen så förde alltså Ian Holloway upp Blackpool i Premier League.

:::

Medias domsagor duggade tätare än tidigare. Blackpool förutspåddes komma klart sist, och den stora frågan var om Blackpool över huvud taget skulle lyckas spela ihop tio poäng under säsongen.

De ekonomiska förutsättningarna talar emot klubben. Blackpool har en årlig omsättning om i runda slängar £10m. Inför den här säsongen har de värvat spelare för netto cirka £4m, vilket ändå är ett klubbrekord. Deras högst betalde spelare tjänar £10k i veckan.

Det är lilleputtsummor jämfört med övriga Premier League-klubbar.

Säsongen inleddes med en 4-0-vinst mot Wigan och på den vägen har det fortsatt. Efter cirka 20 omgångar ligger Blackpool i mitten av tabellen på samma poäng som t ex Liverpool och Everton. Laget har tagit 25 poäng vilket är en god väg mot det poängantal som brukar krävas för att klara ett nytt kontrakt.

Men man har åstadkommit det här på ett helt annat sätt än vad tidigare ”små” klubbar har försökt sig på. Istället för att spela defensivt, parkera bussen och hoppas på det bästa så har Blackpool plockat poäng med en egen tydlig och offensiv spelidé.

Kort och gott – man spelar på sina styrkor och på ett passningsspel baserat på att behålla bollinnehavet.

Det har överraskat flera lag i Premier League. Och det har nog även överraskat media och de som tittar på fotboll. Ingen förväntar sig att Blackpool ska spela ett passningsspel i stil med Arsenal, Man Utd eller Chelsea. Kommentaren, i brist på annat, blir ofta att de spelar ”naivt”, eller möjligen ”roligt” – ungefär i betydelsen carefree.

Not so. Taktiken är medveten och högst systematisk. Och frågan för den här bloggen är: Hur fungerar Blackpools spelidé och är den tillräcklig för att etablera laget i Premier League?

:::

Fakta och statistik för den här bloggen är hämtade från Blackpoolbloggen Tangerine Dreaming. Ett tack till Linhem för länktipset.

…………………………………………………

PASSAR BLACKPOOL I PREMIER LEAGUE?

Blackpool spelar ett spel i vilket samtliga spelare uppmanas att passa bollen med ambitionen att behålla bollinnehavet. Ian Holloway har öppet uttalat Spanien och Barcelona som förebilder för deras spelsätt.

Det är naturligtvis en uppenbar målbild i dessa dagar – men det är ärligt talat mer än bara prat. En genomgång av Blackpools samtliga matcher den här säsongen, fram till och med Man City (a) den 1 januari visar att laget har slagit 8,507 passningar och lyckats med 75% av dem.

Det är imponerande siffror – särskilt när man håller i åtanke att det är en av ligans nykomlingar vi talar om och en klubb med minimala ekonomiska förutsättningar.

:::

Men trots Blackpools framgångsrika passningsspel så har de från och till haft problem med att stänga matcher och som ett resultat har de släppt till sena mål och förlorat ledningar. Exempel på detta är matcherna mot Blackburn, Fulham, Bolton, Wolves och Villa.

Vi ser bevis på det i följande statistik:

Blackpool är alltså överlägset mest sårbara bakåt i matchens sista kvart, när man släppt in nio (9) av lagets totalt 29 insläppta mål. Den näst mest sårbara perioden är precis efter halvtid, med andra ord när motståndarna kommer ut taggade efter ett inte sällan skållande halvtidssnack.

:::

Rimligtvis kan man då fråga sig hur det kommer sig. Att släppa in mål i slutet av matcher är i och för sig ett vanligt fenomen och har mycket att göra med att laget blir trött och koncentrationen börjar brista. Men inte riktigt i den utsträckning vi ser här.

Ett svagt försvarsspel är en del av sanningen men vi hittar också ledtrådar om vi närmare granskar skillnaden i kvalitet i Blackpools passningsspel mellan olika tidsperioder under en match.

Blackpools bästa passningsperioder kom alltså i matchen mot West Brom, vilket inte är så märkligt givet att motståndarna då hade två spelare utvisade. Men några sådana passningsperioder kom också mot lag mer kända för ett framgångsrikt passningsspel – Arsenal och Chelsea.

Det förklaras delvis med att både Arsenal och Chelsea rätt snabbt öppnade upp stora ledningar och var tämligen bekväma med att Blackpool behöll bollen inom laget. Mer talande är kanske kvarten mot Liverpool där man dominerade matchskeendet under den första halvleken.

:::

Mer behjälpligt är det att titta på Blackpools sämsta passningskvartar. De fyra värsta är på bortaplan. I de tre första leder Blackpool i halvtid och motståndarna kommer ut till andra halvlek och sätter hög press i syfte att komma tillbaka i matchen. Blackpools passningsfacit sjunker till låga 50-talet procent, och motståndarna lyckas även i samtliga dessa fall reducera eller kvittera.

Matchen mot Bolton är likaså talande. Där är det matchens sista kvart som leder till att Blackpools passningsspel försämras och att de tappar matchen. När Bolton börjar pressa högre, så faller Blackpool djupare. Det blir fler vilda rensningar och Blackpools försvar tvingas agera under högre tidspress.

Ett liknande mönster sågs i matchen mot Blackburn där de tvingade Blackpool att i större utsträckning slå långbollar. Det var genomgående Blackpools sämsta match den här säsongen sett till passningsspelet med ett totalt passningsfacit om 67%.

:::

Slutsatsen är med andra ord att om (eller när) Blackpools passningsspel bryter samman så gör också lagets prestation det. När Blackpool har perioder av bra passningsspel så släpper de inte in mål. Men i tre av lagets perioder av sämre passningsspel så släppte laget in mål.

:::

Naturligtvis säger inte den här citerade passningsstatistiken allt. Matchen mot Man City är ett utmärkt exempel där Blackpool hade strålande 78% lyckade passningar under stora delar av matchen. Men bollinnehav är inte till någon nytta om man inte gör något utav det.

:::

Om Blackpools offensiva produktivitet håller i sig så kommer de i slutet av säsongen ha gjort 58 mål, vilket är 16 mål fler än Burnley förra säsongen och något som placerar dem på tabellens övre halva i termer av målproduktion.

Om Blackpool dessutom lyckas ta jämförbart samma antal poäng under våren som de gjorde under hösten så borde de kunna känna sig säkra på att få spela i Premier League också nästa säsong.

Slutsatsen måste alltså bli att Blackpool bör fortsätta sitt offensiva och passningsorienterade spel. Men i och med att motståndare i allt större utsträckning lär sig hur Blackpool spelar fotboll så kommer Blackpool sättas under högre press och få svårare att framgångsrikt spela sitt spel.

Blackpool måste med andra ord utveckla och förstärka detta spel – men sannolikt också komplettera det med alternativa egenskaper. De behöver rent lagtaktiskt arbeta med följande aspekter:

» Arbeta vidare med att förbättra passningsspel och öka bollinnehav. Om Blackpool ska bli bättre på att stänga matcher så måste de ytterligare öka kvaliteten på sitt passningsspel för att möjligen nå upp till 80%-nivån. Ett sätt att åstadkomma det är att vara mer sparsamma med sitt inläggspel, då Blackpool endast lyckas med 20% av sina inlägg. På samma sätt bör hörnor i större utsträckning spelas kort för att undvika att förlora bollinnehavet, endast 34% av Blackpools hörnor under säsongen har gått till en Blackpoolspelare.

» Förbättra den defensiva taktiska organisationen. Blackpool behöver dels bli bättre på att försvara högre upp i planen och pressa motståndarna tidigt för att återvinna boll. Det är ett centralt element i inte minst Barcelonas spelfilosofi och ett sätt att kompensera för att ha ett tekniskt snarare än fysiskt orienterat försvarsspel. Dels skulle det inte skada med ytterligare ett verktyg i lådan när allt annat skiter sig att faktiskt i större utsträckning kunna parkera bussen i slutet av matcherna.

:::

Blackpool har goda chanser att hålla sig kvar i Premier League den här säsongen. Den riktigt tuffa utmaningen uppstår däremot nästa säsong, särskilt om laget tappar sin mittfältsgeneral Charlie Adams. Frågan huruvida Blackpool lyckas etablera sig i Premier League hänger därför lite i luften.

Blackpool har också en uppenbar institutionell svaghet. Den spelfilosofi de har gör det relativt svårt att integrera nya spelare i laget, vilket komplicerar deras värvningar. De lag de använder som förebilder – Barcelona, Arsenal, Spanien, till viss del Ajax – har samtliga akademier i vilka de fostrar spelare i en enhetlig spelfilosofi. En form av fotbollsmässig socialisering.

Blackpool saknar en motsvarande institutionell resurs. Det gör att frågan om vad som händer med laget på lite längre sikt, när nuvarande spelare lämnar eller, mer centralt kanske, när Ian Holloway lämnar klubben, blir mer problematisk.

Om Holloway blir Blackpools Big Man på samma sätt som t ex Arsene Wenger är i Arsenal eller Sir Alex Ferguson är i Man Utd så är det här ett problem som kanske kan hanteras. Den på längre sikt viktigaste uppgiften för Holloway och Blackpool blir i så fall att etablera en lokal ungdomsakademi.

…………………………………………………

JOBBET BÖRJAR NU

På sätt och vis var den första matchen mot Man Utd kanske ett väldigt lätt första steg för Kenny Dalglish.

Det var en match där han inte hade några förväntningar eller krav på sig, fansen skulle älska honom oavsett om det så blev en riktig stjärnsmäll. Det är också en match i vilken spelarna skulle vara extra laddade oavsett vem som var manager eller till och med om laget stod utan manager.

Både Daily Mail och The Guardian skriver på samma tema.

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1345662/Playing-United-easy-Now-gets-really-hard-Kenny-Dalglish-Liverpool.html

[“These are the games that will tell us much more about the second coming of King Kenny and whether he really has what it takes to rouse this moderate bunch of players from the slumber that has already wrecked their season and cost Roy Hodgson his job.”]

https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/jan/11/kenny-dalglish-liverpool-manchester-united

[“A match with Manchester United is a relief for Liverpool rather than an ordeal. Kenny Dalglish could hardly have picked a better fixture to show himself in a favourable light as returning manager.”]

Det riktiga jobbet börjar nu. Med en krånglig bortamatch mot Blackpool som följs upp av ett hett Merseysidederby på söndag och därefter den malande tryckkokare som utgör Premier Leagues ligaspel.

…………………………………………………

Två rätt kontrasterande managers som möts i kvällens match hur som helst. Kenny Dalglish framstår åtminstone som en rätt allvarlig kille. Ian Holloway inte riktigt på samma sätt.

Be Champions!!