Turneringen har spelats nu för över ett halvt sekel och har introducerat namn som George Best, Paul Gascoigne, David Beckham och Wayne Rooney till fotbollspubliken.
Vid slutet av kriget beslutade sig FA för att arrangera ett ”Youth Championship” för landets olika geografiska regioner. Det ansågs som det bästa sättet att lyfta spelet hos ungdomar som lämnat skolan men som ännu inte var gamla nog att spela seniorfotboll.
Matcherna lockade inte stora publikskaror men särskilt duktiga spelare bjöds in att spela så kallade Youth Internationals.
1951 insåg beslutsfattarna att en tävling för klubbar sannolikt skulle ha en bredare attraktionskraft. Under den första säsongen av ”FA Youth Challenge Cup” (1952/53) så begränsades deltagande till ungdomslagen hos klubbar med FA-medlemskap.
I den andra rundan så slaktade Man Utd, med Duncan Edwards och övriga ’Busby Babes’, det stackars amatörlaget Nantwich med 23-0 – vilket förblir ett rekord.
Cupen fick en flygande start och finalens två matcher drog 21,000 respektive 15,000 supportrar.
Man Utd vann till slut cupen dess första säsong, efter att ha slagit Wolves med 9-3 sammanlagt. Till semifinal hade Huntley & Palmers FC gått och därmed överraskat alla.
…………………………………………………
CUP TALES
Back In Time
Man Utd var stora favoriter att slå Leeds i 1993 års final i FA Youth Cup. Alex Ferguson hade sagt om sina unga adepter att ”I have never seen their like before”.
Lagen ställde upp för sin första match på Old Trafford som sågs av smått ofattbara 30,562 supportrar – en större publik än för alla utom en av den helgens Premier League-matcher.
I Man Utds lag spelade Whitmarsh, O’Kane, Riley, Casper, Neville, Gillespie, Butt, Beckham, Irving, Scholes och Thornley.
För Leeds spelade Pettinger, Couzens, Sharp, Tinkler, Daly, Bowman, Smithard, Ford, Whelan, Oliver och Forrester.
Leeds överraskade favoriterna genom att ta ledningen i 17:e minuten och när de utökade genom Jamie Forrester i den 62:a minuten så var saken klar.
Till returen på Elland Road kom monumentala 31,037 åskådare och de fick se Leeds ta ledningen i den 12:e minuten genom Forrester. Paul Scholes kvitterade för Man Utd efter en halvtimme.
Men Leeds utökade sin ledning några minuter senare och lyckades till sist, med Jamie Forrester som sin allra mest betydelsefulle spelare, vinna FA Youth Cup 1993.
:::
Young Eagles Soar
Crystal Palaces berömda ”Team of the 80s” bestod av ett antal spelare som två gånger vunnit FA Youth Cup.
Palace hade vunnit turneringen 1977 och 1978 och blev därmed den tredje klubben i turneringens historia att försvara sin seger.
Den första säsongen såg Crystal Palace krossa Tottenham i semifinalen med 8-0 för att därefter få med sig 0-0 från Goodison Park i finalens första match mot Everton.
Palace var tveklöst favoriter inför returen på Selhurst Park men Everton stod för en disciplinerad försvarsinsats och hotade mot slutet av matchen att också lyckas göra ett mål.
Men med sex minuter kvar av matchen så drog Terry Fenwick iväg ett härligt skott från straffområdets utkanter och vann matchen och cupen åt Crystal Palace.
Få klubbar kan ha uppskattat att hela åtta av de Crystal Palace-spelare som vann den finalen var tillgängliga för spel också i nästa säsong av FA Youth Cup. Fem av dem var redan etablerade spelare i Crystal Palaces A-lag.
Laget gick till final ännu en gång – även om tre matcher behövdes för att komma förbi West Brom i semifinalen.
Den sedvanliga finalen över två matcher visade sig omöjlig att arrangera rent praktiskt av flera skäl, inte minst att tre Crystal Palace-spelare var borta på ungdomslandslagsuppdrag i Polen.
Istället spelades finalen mellan dem och Aston Villa på Highbury. Crystal Palace skulle visa sig mer rutinerade och även om Aston Villa lyckades frustrera dem i en knapp halvlek så repeterade Fenwick i 36:e minuten förra årets bedrift och avgjorde med ett skott från 30 meter.
:::
The Class of ’99
West Hams lag 1998/99 var ett av de mest imponerande ungdomslagen under senare årtionden. Ett lag bestående bland annat av Joe Cole och Michael Carrick krossade Coventry med 9-0 i finalen och otroliga scener utspelades på Upton Park.
Hammers hade inte vunnit FA Youth Cup på 18 år men visade sig helt ostoppbara den här säsongen. De blåste i tur och ordning förbi Stockport, Walsall, York, Arsenal och Everton på sin väg till finalen och gjorde 20 mål på vägen.
Finalens första möte på Highfield Road såg dem göra tre mål under åtta minuter i den andra halvleken och därmed vinna matchen.
Upton Park översvämmades av tusentals fans inför returen vilket var något helt nytt för en ungdomsmatch. Likaså var Skys TV-kameror där för att bevaka händelsen.
West Ham slet motståndet i stycken som inte kunde hantera en virvelvind som hette Joe Cole, och det skulle visa sig bli en jobbig kväll för Coventrys lovande målvakt Chris Kirkland.
Den enorma publiken, huvudsakligen bestående av barnfamiljer, firade som aldrig förr när laget efter matchen lyfte cupbucklan.
West Ham 6-0 Coventry
:::
Send For Michael Owen
Under 1900-talet lyckades Liverpool bara vinna FA Youth Cup en enda gång – och för det behövde de Michael Owens hjälp.
På sin väg till finalen 1996 så passerade de Bradford, Luton, Sheffield United, Man Utd och Crystal Palace – vilket de lyckades med utan att en enda gång behöva spela på bortaplan.
En aggregerad vinst med 7-5 mot Crystal Palace i semifinalen satte upp ett dubbelmöte med West Ham – klubben som slagit Liverpool i finalen av samma turnering mer än 30 år tidigare.
15,386 åskådare kom till Upton Park för den första matchen och tvingades se på när ett mål vardera av Jon Newby och David Larmour gav Liverpool en 2-0-seger att ta med sig till returen på Anfield som bevittnades av över 20,000 åskådare.
Liverpools uppställning bestod av Naylor, Prior, Brazier, Carragher, Roberts, Quinn S, Quinn, M, Thompson, Cassidy, Owen och Newby.
West Hams uppställning innehöll Finn, Moore, Coyne, McFarlane, Partridge, Keith, Ferdinand, Lampard, Boylan, Hodges och Omoyinmi.
Michael Owen, fortfarande bara 16 år gammal, togs in för att säkra cupen åt Liverpool och han gjorde just det genom att göra första målet i matchen som Liverpool vann med 2-1. Stuart Quinn gjorde Liverpools andra mål och Frank Lampard nätade för West Ham.
:::
Giggs Dazzles Palace
I inledningen av 1991/92 års säsong så hade Man Utd inte vunnit FA Youth Cup på nästan 30 år. De hade aldrig lyckats få händerna på den igen efter det att George Bests förblindande fart och makalösa skicklighet lett dem till en 5-2-seger mot Swindon Town.
Nu leddes Man Utd av ett nytt kantfenomen – den 18-årige Ryan Giggs.
Hans enorma talang hade redan slagit in honom i Man Utds A-lag och hans tillfälliga spel i ungdomslaget bredvid spelare som David Beckham och Nicky Butt gjorde att Man Utd var laget som behövde slås för att vinna cupen.
Den långa resan till finalen inleddes med att Sunderland besegrades med 4-2 på Roker Park. Följande segrar över Walsall, Man City, Tranmere och det beundrade Tottenham bekräftade kvaliteten i Eric Harrisons lag och ledde till en lovande final mot Crystal Palace.
Nästan 3,000 fans dök upp till ett regndränkt Selhurst Park och den första finalen som såg Man Utd, utan Giggs, demolera Crystal Palace med 3-0.
En månad senare inför mer än 14,000 åskådare på Old Trafford så inspirerade Ryan Giggs och Ben Thornley laget till en härligt spännande 3-2-seger i returmötet.
Efter segern sade Eric Harrison: ”The secret with kids is not to put pressure on them, by telling them to be careful in what they do all the time. Whilst they have to have discipline, they must also be allowed to express themselves.”
…………………………………………………
EN BLICK IN I FRAMTIDEN?
En särskilt fascinerande aspekt med FA Youth Cup är naturligtvis att den erbjuder möjligheten att skåda in i framtiden. Den ger ledtrådar till vilka som kommer att bli morgondagens stora spelare.
Ett lag som vinner FA Youth Cup anses ha ett kommande storlag på gång. Men är det fortfarande på det viset?
:::
Signaturen NiGu gjorde för ett tag sedan en kortare undersökning för att se hur många spelare som deltagit i FA Youth Cups finaler mellan 1995 och 2010 och som därefter etablerat sig i Premier League.
Jag återger den här eftersom den säger en del intressanta saker.
NiGu definierar ”etablerat” (E) sig som att ha gjort minst 30 matcher i Premier League, vilket är ett hyfsat generöst kriterie. Jag gör ett litet tillägg till studien genom att där också identifiera ”stjärnor” (S) från dessa spelare.
:::
År |
Final |
E |
S |
Spelare |
1995/96 |
Liverpool vs West Ham |
5 |
4 |
Carragher, Thompson, Owen, Ferdinand, Lampard |
1996/97 |
Leeds vs Crystal Palace |
8 |
4 |
Robinson, Woodgate, Kewell, McPhail, Smith, Jones, Mullins, Morrison |
1997/98 |
Everton vs Blackburn |
6 |
1 |
Dunne, Osman, Cadamateri, Hibbert, Taylor, Dunn |
1998/99 |
West Ham vs Coventry |
7 |
3 |
Bywater, Carrick, Cole, Garcia, Kirkland, McSheffrey, Davenport |
1999/00 |
Arsenal vs Coventry |
8 |
0 |
Volz, Sidwell, Ricketts, Bothroyd, Thomas, Aliadiere, Davenport, McSheffrey |
2000/01 |
Arsenal vs Blackburn |
5 |
0 |
Sidwell, Pennant, Volz, Aliadiere, Hoyte |
2001/02 |
Aston Villa vs Everton |
5 |
1 |
Ridgewell, Whittingham, Davies, Rooney, Moore |
2002/03 |
Man Utd vs M’brough |
8 |
0 |
Bardsley, McShane, Eagles, Richardson, Jones, Wheater, Taylor, Brunt |
2003/04 |
M’brough vs Aston Villa |
6 |
3 |
Wheater, Johnson, Gardner, Cahill, Agbonlahor, Morrison |
2004/05 |
Ipswich vs Southampton |
2 |
2 |
Walcott, Bale |
2005/06 |
Liverpool vs Man City |
3 |
1 |
Johnson, Richards, Sturridge |
2006/07 |
Liverpool vs Man Utd |
1 |
0 |
Welbeck |
2007/08 |
Man City vs Chelsea |
0 |
0 |
|
2008/09 |
Arsenal vs Liverpool |
1 |
0 |
Wilshere |
2009/10 |
Chelsea vs Aston Villa |
0 |
0 |
|
:::
Det går utifrån detta att göra några observationer.
» För det första att det på senare år är avsevärt färre av de främsta spelarna i FA Youth Cup som faktiskt tar steget upp och etablerar sig på Premier League-nivå jämfört med tidigare.
» För det andra att de senare åren ser en koncentration av spelarresurser till storlagen även på ungdomsnivå. Det är i princip endast Aston Villa som under den senaste femårsperioden slagit sig in bland övriga.
» För det tredje att storlagens ungdomslag i FA Youth Cup inte längre är en stor källa för deras respektive A-lagstrupper, vilket är särskilt tydligt i Arsenal, Chelsea och Liverpool. (Även om både Arsenal och Chelsea har möjlighet att något förändra den bilden givet de två senaste säsongernas segrar.)
Vad vi ser är rimligtvis effekten av en avnationaliserad spelarmarknad och den globala jakten på fotbollstalanger som följt med den moderna fotbollens konkurrens på elitnivå. En spelare som ska etablera sig i ett Premier League-topplag måste helt enkelt uthärda hårdare konkurrens än förr.
En följd av det är naturligtvis att FA Youth Cup och motsvarande tävlingar blir en sämre predikator än för vad avser klubbarnas framtida framgång på seniornivå.
…………………………………………………
FIXTURES
Just nu spelas matcher i FA Youth Cups tredje och fjärde omgångar parallellt med varandra. Den närmaste veckan ser följande matcher spelas:
Fredag:
20:00 – (FAY4) Fulham vs Norwich
Lördag:
20:00 – (FAY4) Middlesbrough vs Everton
20:00 – (FAY4) Leicester vs Blackburn
20:00 – (FAY4) Sheffield United vs Millwall
20:00 – (FAY4) Derby vs Southend
20:00 – (FAY4) Newcastle vs Grimsby
20:00 – (FAY4)
Chelsea vs Arsenal
Onsdag:
20:00 – (FAY3) Bristol Rovers vs Aston Villa
20:00 – (FAY4) Crewe Alexandra vs Leeds
20:00 – (FAY4) Watford vs Wigan
20:00 – (FAY4) West Ham vs Man Utd
20:00 – (FAY4) Blackpool vs Birmingham
20:00 – (FAY4) Preston vs Bradford
Torsdag:
20:00 – (FAY3) Hull vs Rushden & Diamonds
Barnsley och Peterborough är också kvar i FA Youth Cup och möter i fjärde omgången vinnaren mellan Bristol Rovers vs Aston Villa respektive Hull vs Rushden & Diamonds.
Dessutom är Liverpool och Nottingham Forest vidare till femte omgången. Forest slog Man City med 2-1 och Liverpool vann med 3-1 mot Crystal Palace i den fjärde omgången under veckan som gått.
…………………………………………………
Vi har att se fram emot en helg full av derbyn och heta möten.
Ett Birminghamderby med implikationer för bottenstriden. Sunderland ska försöka ta revansch på Newcastle. Och Kenny Dalglish leder för första gången in sitt Liverpool på Anfield för ett knastrande Merseysidederby.
Mer om matcherna i helgens bloggar.
:::
Snygga mål ser vi ju rätt mycket av – men här är ett bidrag till diskussionen om de tio roligaste missarna från Premier League-fotbollen.
Be Champions!!