Tre stekheta derbyn i rad och därefter avslutas söndagskvällen med en riktig stormatch på White Hart Lane.
Man City och Arsenal gjorde sitt till för att sätta press på Man Utd i titelstriden genom att vinna sina respektive matcher mot Wolves och West Ham. Inte minst imponerade Arsenal.
:::
Själv tror jag det betyder att de tar in minst två poäng på Man Utd som jag har svårt att se vinna på White Hart Lane.
:::
Chelsea tog chansen att haka på genom att vinna sin hemmamatch mot Blackburn. Branislav Ivanovic gjorde de så viktiga målen – en riktigt bra spelare Chelsea har där.
:::
Ryktena går för övrigt starka i England att det här var Avram Grants sista match som manager för West Ham och att Martin O’Neill kommer presenteras som klubbens nye manager inom kort.
Vi får se vad som händer i den frågan.
:::
West Brom tog å sin sida en för bottenstriden, och för dem själva, viktig seger hemma mot Blackpool efter en öppen och svängig match på The Hawthorns.
Wigan och Fulham delade på poängen på DW Stadium – Hugo Rodallega nätade ännu en gång för Wigan och Andy Johnson gjorde den oerhört viktiga kvitteringen för Fulham med minuter kvar av matchen.
:::
Själv kommer jag tyvärr missa direktsändningen av de första matcherna då jag måste iväg och seriespela med pingislaget.
Vi möter den här gången ett lovande pojklag.
Det är alltid jobbigt att förlora så klart, men det är extra nervöst att spela mot antingen tjejer eller smågrabbar. Förlusten känns då så mycket mer förödmjukande.
Löjligt men sant. Men förhoppningsvis ska jag väl kunna undvika förlust.
Men något kort kanske ändå hinns med att skrivas runt eftermiddagens tre derbyn:
Birminghamderbyt, the Second City Derby;
Tyne-Wear-derbyt; och
Merseysidederbyt.
…………………………………………………
SECOND CITY
Inför säsongens tredje Birminghamderby så har Gerard Houllier krävt att laget återfinner sin defensiva stabilitet och håller nollan för första gången sedan förra ligamötet med Birmingham.
[”To stay up you need to keep a clean sheet. The goal conceded against Sunderland was a bit unfortunate because it was at a time when we thought we could score, but we need to be more mean.”]
Aston Villa har bara lyckats förhindra sina motståndare från att göra mål fyra gången den här säsongen – West Ham, Everton, Chelsea och just Birmingham. Så de har lite att jobba med.
:::
Birmingham Mails två reportrar Colin Tattum (Brum) och Mat Kendrick (Villa) diskuterar dagens match på St Andrews:
https://www.birminghammail.net/birmingham-sport/aston-villa-fc/aston-villa-news/2011/01/15/birmingham-city-v-aston-villa-colin-tattum-and-mat-kendrick-discuss-the-second-city-derby-97319-27989124/
CT: I guess Villa will be nice and fresh having had no Carling Cup semi-final commitment in midweek? Huge game for both sides and I’d think there is more pressure on Villa on Sunday.
MK: Yes, Villa really let that cup slip through their hands this year. At least they were able to sit back and enjoy a Foster’s during Tuesday’s semi-final. It’s a ridiculously important match tomorrow. Think Ben-ckelman Foster will cope with the pressure?
CT: Undoubtedly. He has been Blues’ most consistent performer. Even the best goalkeepers make mistakes. Then you have the likes of Enckelman and Sorensen.
Pressure-wise, Villa kick off in the bottom three, Heskey and Young suspended, it must be weighing heavily on them the consequences of a repeat of the Carling Cup quarter-final.
MK: Granted, the feel good factor is a little short of that balmy evening in Rotterdam in May 1982! The consequences of defeat don’t really bear thinking about, particularly if Blues turn their West Ham tie around and get to Wembley.
On the flip side, a fourth successive league win at St Andrew’s would have the galvanising, unifying, morale-boosting impact Villa are crying out for. Marc Albrighton’s presence for his first Brum derby will soften the blow of losing Young and Heskey.
Will David Murphy be able to cope with him – and will Blues have an exciting right-winger of their own?
CT: Wondered how long it would take for the history lesson (yawn).
Marc Albrighton is certainly a player Blues will have to be respectful and wary of, he’s a kind of Steve Coppell with extra dynamism.
Losing Scott Dann to injury upsets what has been a successful and established back four, but there is the option of keeping Liam Ridgewell at left-back.
David Bentley’s signing is a good one for Blues. He can add a little extra something they don’t have. People may think he’s flash but judging from what he has said so far and his manner about the place, there’s substance and determination there.
MK: Auto Windscreens… anyway, where were we?
:::
Härlig intervju med Aston Villas härlige 21-årige stortalang Marc Albrighton som jag verkligen tycker har gjort en helt fantastisk säsong så här långt – i ett lag som verkligen inte klickat dessutom.
https://www.guardian.co.uk/football/2011/jan/14/marc-albrighton-aston-villa
Albrighton konstaterar också klokt nog att Aston Villa måste gå ut och spela själva matchen, inte det stora tillfälle som ett Birminghamderby utgör, och göra sitt bästa för att ignorera hypen.
…………………………………………………
TYNE-WEAR
Chris Hughtons främsta enskilda insats som manager för Newcastle var nog 5-1-förnedringen av Sunderland tidigare under säsongen. Ett resultat som i sig gör honom till livslång hjälte på St James’ Park.
Sedan fick han sparken. Förvisso har Alan Pardew fått en okej start i Newcastle men det här är matchen där hans kvaliteter och fansens uppskattning av honom framför allt kommer att kontrasteras med Hughton.
Och den utmaningen får han sannolikt hantera utan tillgång till Andy Carroll, lagets store anfallare.
https://www.guardian.co.uk/football/2011/jan/14/alan-pardew-newcastle-sunderland
:::
Kan det vara så att Mike Ashley, Newcastles ägare, har lärt sig ett och annat om fotbollsvärlden?
Ashleys beslutsfattande har tidigare visat väldigt liten förståelse för trogna Newcastlesupportrar. Efter ett episkt sammanbrott och avskedande av Toons egen profet Kevin Keegan så såg det ett tag ut som att han toppat detta innan jul med sparkandet av Chris Hughton.
Efter att såväl Keegan som Alan Shearer misslyckats med att hålla Newcastle kvar i Premier League 2009 så tillsattes Hughton.
Under sin enda hela säsong på posten så styrde Hughton Newcastle tillbaka till Premier League med rekordfart. Men lika viktigt för alla Geordies var den här säsongens 5-1-vinst över Sunderland – en match som spelas kontinuerligt i alla Newcastlebutiker.
I början av december hade Hughton placerat Newcastle på en respekterad placering mitt i tabellen. Då föll yxan och Hughton sparkades till förmån för Alan Pardew.
Var det så att Ashley tillsatte en ja-sägare för att möjliggöra en försäljning av värdefulla spelare utan för mycket bråk? Såväl Andy Carroll som Joey Barton hade nog gått för vettiga priser.
Men kanske har Ashley lärt av tidigare misstag. Att behålla Carroll och Barton demonstrerar att där finns en insikt av värdet att laget stannar kvar i Premier League. Kanske bådar även anställningen av Pardew gott. Kanske ville Ashley ha en manager som inte är ”one of the boys”.
Kan laget stabiliseras under Alan Pardews ledning – som inte alltid varit så stabil i motgång. Ett första test av det kommer idag på Stadium of Light, när Pardew tvingas skicka ut ett lag till ett av säsongens hetaste möten utan flera av sina nyckelspelare.
…………………………………………………
MERSEYSIDE
Kenny Dalglish gör sin hemmadebut som nygammal Liverpoolmanager och det är väl bara att förvänta sig att stämningen kommer att vara magisk på Anfield för ett av de tätaste mötena mellan lagen på flera år.
Båda lagen behöver poäng – men Liverpool behöver inte bara poängen utan är verkligen i behov av en seger.
Det har ju sagts förr den här säsongen – men en seger i den här matchen har potentialen att faktiskt vända på säsongen för Liverpool. Det här är inte bara en match bland alla andra.
Lite ödesmättat är det ju också. Det var ju just mot Everton – i en hisnande 4-4-match – som Kenny Dalglish för 20 år sedan gjorde sin då sista match som manager för Liverpool.
Han lämnade då klubben tillfälligtvis – utbränd efter efterspelet till tragedin som var Hillsborough.
Kanske sluts cirkeln i eftermiddag.
:::
Men Dalglish leder ju nu ett annat lag än det han faktiskt lämnade – det är inte längre Englands obestridda dominanter som varje vecka passerar skylten This Is Anfield.
Telegraph gjorde en lite rolig jämförelse mellan 1991 och 2011 års upplagor av Liverpool och jämförde lagdel för lagdel.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/liverpool/8255511/Then-and-now-How-do-Kenny-Dalglishs-Liverpool-teams-compare.html
Liverpool (vs Everton, 20/2-1991): Grobbelaar – Nicol, Hysén, Burrows, Ablett – Molby, Barnes, Staunton, Venison – Beardsley, Rush. Subs: Houghton, Speedie.
Liverpool (vs Man Utd, 9/1-2011): Reina – Kelly, Agger, Aurelio, Skrtel – Meireles, Gerrard, Rodriguez, Leiva, Kuyt – Torres. Subs: Gulacsi, Kyrgiakos, Wilson, Poulsen, Shelvey, Babel, Ngog.
Målvakter: Båda är Anfieldfavoriter. De är hyfsat jämna rent statistiskt men Reina betraktas som Liverpools kanske bästa målvakt sedan Ray Clemence. Omdöme: 2011.
Försvar: Inget av lagen håller högsta klass i försvarslinjen men med Aggers återkomst tillsammans med Skrtel, och Carragher i bakfickan, så tar 2011 hem det knappt. Steve Nicol är däremot bättre än någon av dagens ytterbackar. Omdöme: 2011.
Mittfält: Dalglish kan bara gråta när han tänker tillbaka på 1991 års mittfält. Barnes, Molby och Staunton placerade alla i dagens elva förutom Gerrard i skamvrån. Omdöme: 1991.
Anfall: Rent tekniskt är Torres så klart en klart bättre anfallare än vad Rush någonsin var, men nu är han hopplöst ur slag. Det är också svårt att plocka bort Rush och dennes 346 mål för klubben och Beardsley spöar ju allt vad klubben har nu i termer av back-up strikers med flera mil. Omdöme: 1991.
Avbytare: Om vi bortser från att där sitter fem mer på bänken nu än 1991, times they are a-changing, så skulle man naturligtvis alltid hellre slänga in en Houghton eller Speedie än Ngog, Babel eller Poulsen. Omdöme: 1991.
Slutställning: 1991 vinner med 3-2 över 2011.
:::
Och ni som vill irritera er på ett halvt skämtsamt försök till resonemang om varför Kenny Dalglish redan bör avgå som manager kan kanske läsa följande text av Barney Ronay:
https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/jan/15/kenny-dalglish-liverpool-legends
Reaktionärt och tendentiöst tramsresonemang när det är som allra billigast tycker jag.
…………………………………………………
Jaha – så publicerade jag den där humoristiskt avsedda A-Z-listan om Arsenalursäkter och det var ju som väntat lite mer än vad några så att säga klarade av.
Många trodde sig veta att jag ”hatar” Arsenal – trots att jag faktiskt rätt ofta skriver positiva saker om den klubben. Men det här ”vet” man ju eftersom jag varit och är öppen med att jag håller på Man Utd.
Den här typen av generella ”argument” kommer ju huvudsakligen från fans till topplagen.
För om man riktar någon form av kritik, oavsett hur milt formulerad, mot något av dessa lag så måste man ju enligt en närmast obetvinglig fanboylogik också hata det laget.
Sanningen är snarare att jag inte ”hatar” något lag. Jag håller på eller ”älskar” Man Utd. That’s it. Det implicerar inget hat mot något annat lag. Mina känslor för Man Utd är inte betingade någon annan klubb.
:::
Men eftersom jag har som ambition att skriva ärligt om vad som sker i engelsk fotboll – och inte smöra för olika lags supportrar utan uppriktigt ge beröm när jag anser det vara motiverat såväl som kritik när jag ser det som på sin plats – så inser jag att den här typen av fåniga påhopp kommer fortsätta.
Därför kanske jag gör bäst i att förtydliga mig en gång.
:::
Nej – jag “hatar” inte Arsenal. Det är tvärtom en klubb som både styrs, spelar fotboll och utvecklar spelare på ett sätt som jag inte har något annat än respekt och beundran för.
Nej – jag “hatar” inte Chelsea. Jag lider med de problem klubben nu lever med och jag har stor respekt för deras 1900-talshistoria men också för att de under 2000-talet var och är en klubb som inte bara har haft pengar utan också använt dem på ett klokt sätt. Det är inte Real Madrid vi pratar om här.
Nej – jag “hatar” inte Liverpool. Ord kan inte beskriva den respekt jag har för den klubben. Och jag sitter inte och hoppas att klubben ska gå under. Tvärtom. Den där kvällen i Istanbul? Jag höll på er och skuttade som en lycklig kanin när jag bevittnade ett stycke fotbollshistoria.
Nej – jag “hatar” inte Man City. Det är en klubb med en hård kärna av väldigt lojala supportrar som troget följt ett lag i ur och skur, i skuggan av flera andra lag, som fått utstå föga mer än sorg och hjärtekross genom åren. Det är en klubb och det är fans som förtjänar framgång – sedan kanske jag personligen inte gillar hur snabbt vissa av fansen valt att bortse från gamla klubbideal för fagra löften om sådan framgång. Men det är knappast unikt.
Nej – jag “hatar” inte Tottenham. Det går liksom inte att ogilla den klubben. Möjligen ogillar jag att det anses vara så ”fint” att hålla på Tottenham. Jag ser det vare sig som bättre eller sämre än något annat.
:::
Så riktar jag kritik mot någon av dessa klubbar så beror det på något annat än att jag hatar dem. Kanske har jag rätt, kanske har jag fel. Kanske har jag missförstått något, kanske ser jag något ni inte ser.
Det är i alla fall sådant som går att diskutera likt vuxna människor.
:::
Det här med listor och liknande övningar gör hur som helst den här bloggen paus med ett tag nu – så väldigt roligt är det inte.
Be Champions!!