Ligan tar uppehåll över helgen och lämnar utrymme för den fjärde omgången av FA-cupen.
Vi har några riktiga godbitar under lördagen – 13:30 tar Everton emot Chelsea och en halvtimme senare möts Aston Villa och Blackburn.
På klassiska klockan 16:00 så möts bland andra Watford och Brighton samt Bolton och Wigan.
Och på kvällen kl 18:15 så har vi en riktig FA-cupklassiker: Southampton vs Man Utd.
Och under söndagen bjuds vi på godbitar som Wolves vs Stoke, West Ham vs Nottingham och Fulham vs Tottenham.
Bland en hel del annat.
Men den här helgen blir en stressig upplevelse för mig. För samtidigt som den engelska cupfotbollen spelas så spelar jag pingistävling.
Upp i ottan och hem på kvällen. Och sedan samma procedur på söndag.
Här blir det till att köra trådlöst från sporthallsläktaren för att kunna följa matcherna – mellan mina egna matcher i pingishagen. Det lovar kunna bli en spexig upplevelse.
Men förhoppningsvis hinner i alla fall lördagstävlandet ta slut innan kvällsmatchen drar igång.
Southampton vs Man Utd
Det är en match som egentligen sammanfattar allt som FA-cupen handlar om och är tänkt att handla om.
Där finns historiken, bland annat den berömda finalen 1976. Där finns publiktrycket. Där finns jättedödarpotentialen. Där skiljer 47 ligaplaceringar mellan lagen.
Ändå kan Southampton vinna.
…………………………………………………
LE GOD
När jag växte upp så fanns där vid sidan av de ”vanliga” klubbarna en tyckte jag då ovanligt stor andel supportrar till lilla Southampton – och det var också en väldigt populär klubb i Tipsextra.
Jag fick senare veta att det från början till stor del berodde på en berömd FA-cupfinal från 1976 som Southampton vann.
Men det höll också i sig och det kan knappast ha med så mycket annat att göra än deras talisman och främste stjärnspelare och den magi han verkade kunna producera som på löpande band.
Magi är det enda rätta ordet för Matthew Le Tissiers förtrollande färdigheter på fotbollsplanen. Och han tog aldrig paus, en perfekt vrickning här och en bedräglig touch där.
För motståndarna var han livsfarlig. Han visade ingen som helst respekt för motståndarnas rykten – helt enkelt för att han inte brydde sig. Det kunde vara antingen internationella stjärnor eller amatörer på andra sidan planen, de var ändå bara problem som skulle övervinnas för att få bollen i mål.
https://www.youtube.com/watch?v=FSsdfe4Z69g
Hans varumärke var det utomjordiska – sådant som andra spelare knappt ens skulle våga tänka och än mindre pröva. Men det här var ändå inte det som gjorde honom mest unik – han spenderade också hela sin karriär i Southamptons röda och vita tröjor.
Det här går inte riktigt att jämföra med John Terry eller Ryan Giggs som också stannat i en klubb men som vinner titlar och ära mer eller mindre varje säsong. Le Tissier satte Southampton helt och hållet före personlig ära.
Han hade möjligheten att flytta till både Chelsea och Tottenham. Han hade chansen att tjäna större pengar. Att spela på en högre nivå. Att få mer erkännande och förmodligen få spela mer i landslaget. Han stannade.
Han var inte särskilt allround – mest sannolikt eftersom han inte behövde vara det. Men det förstärkte bara myten. Han var notoriskt otränad, såg verkligen ut att ogilla att springa men å andra sidan gilla McDonalds. Han var inte väldigt jämn men det vägdes upp av en enastående spelintelligens.
Ständigt medveten om vad både motståndare och medspelare gjorde så kunde han straffa motståndarförsvaret om de så bara rörde sig någon centimeter i fel riktning åt något håll.
Hans spel var allt som är vackert med fotbollen. Han fick fotboll att se ut som konst. Extravaganta straffar, magiska frisparkar, vackra långskott, dribblingar och helt enkelt en teknisk skicklighet som ses för sällan inom engelsk fotboll.
Som en följd var Southamptons taktik helt och hållet upplagd runt Le Tissiers briljans. Men hans lagkamrater klagade inte. Det var som om även de förstod att de spelade tillsammans med en väldigt speciell spelare.
Le Tissier var en av de här spelarna som – trots att han inte spelade för det egna laget – gjorde att man älskade engelsk fotboll. Det var nästan omöjligt att inte stå upp och applådera även när han sänkte laget jag höll på.
Hans arv kan fortfarande upplevas idag. Det är bara att erinra er David Jones frisparksmål för Wolves mot Stoke i säsongens första omgång. Det är inte första eller sista gången ni ser en kvarvarande skugga av hans storhet i Premier League den här säsongen.
Hans legend lever vidare. Han är ett fotbollens helgon.
…………………………………………………
LEGENDS OF ’76
Varje gång Southampton och Man Utd stöter på varandra i FA-cupen så går minnena till den legendariska finalen 1976 när Southampton trotsade alla odds och vann mot Man Utd.
Manager Lawrie McMenemy, den inspirerande Peter Osgood och matchvinnaren Bobby Stokes gav klubben dess största framgång någonsin.
Daily Mail samlade fyra spelare från det laget som pratar nostalgiskt om den helgen, matchen och upplevelsen.
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1351245/The-return-Saints-As-Southampton-prepare-face-Manchester-United-memories-turn-1976.html
…………………………………………………
Nu när drevet har skördat sina offer och Richard Keys och Andy Gray har fått sparken från Sky Sports så är det ju lätt att bara se deras dåliga sidor som till sist fällde dem.
Sådan är kanske den mänskliga naturen. Men låt oss heller inte glömma bort att de gjorde många bra saker under sin tid både för engelsk fotboll i stort och för att skapa den TV-upplevelse av engelsk fotboll vi idag tar för givet.
Brian Viner på Independent skriver i ämnet:
https://www.independent.co.uk/sport/football/news-and-comment/brian-viner-prehistoric-maybe-but-ill-miss-gray-and-keys-2196514.html
…………………………………………………
Liverpool har rast och vila under helgen då de inte spelar i FA-cupen.
Men Liverpoolsupportrarna bland oss – och kanske vi andra också! – kan kanske uppskatta och reflektera om följande text som sammanfattar fem sätt på vilka Kenny Dalglish har återupplivat Liverpools döende säsong.
https://www.independent.co.uk/sport/football/premier-league/the-kenny-effect-five-ways-dalglish-has-revitalised-liverpools-season-2196511.html
…………………………………………………
Men Tottenhamfansen gör kanske bäst i att blunda nu inför detta härliga exempel på FA-cupmagi.
Be Champions!!