Det har varit en tilltagande tendens att fotbollsnyheter alltmer avslöjas först på allas nya favoritmedia: Twitter. TV och tidningar dröjer ofta minst en timme längre innan de hakar på en ny story. Vi får veta allt vi behöver veta från lokala journalister, klubbrepresentanter eller till och med fans som eventuellt har bättre koll än genomsnittet.
Vi får veta vad som hänt sekunder efter att det hänt. Vi får det rätt ner i vår handflata och vi får det 24 timmar om dygnet. Vilken härlig ny teknik att leka med.
Men sedan inträffade något märkligt. Den intelligensbefriade idiotin bubblade än en gång upp till ytan. Sportjournalisterna, vår tids orakel som vi följer för att få en inblick i vad som sker inom fotbollen, började få för sig att via Twitter delge oss sina åsikter om vad som händer inom fotbollen.
Men dessa åsikter bemöts inte med väl underbyggda argument från världens alla Twitterföljare. Istället bemöts dessa åsikter, och ibland även fakta, med hån, förolämpningar och verbala hot.
:::
Ett tämligen oskyldigt exempel var när Ian Prior, Sports Editor på The Guardian, hade ryggraden att säga att något ”big, and I mean big” var på väg att avslöjas på tidningens website. Mitt under transferfönstret så fick det hela den samlade fotbollsvärlden att gå bananas.
Spekulationerna var vilda. Hade Fergie gått i pension? Hade Torres lämnat Anfield? Nej, det visade sig att Inter var typ intresserade av att köpa Gareth Bale i sommar. Kanske.
Raseriet visste inga gränser. Hur hade han mage att inte mata oss med världsomvälvande nyheter?! Hånet sköljde över honom. En del retade honom mer godhjärtat. Sedan kom hatet och idiotparaden.
”Unfollow Prior” blev till en kampanj. Kommentarsfältet på artikeln gick via vanliga ”fuck offs” till rena hot. Allt för att ha postat ett tämligen vagt transferrykte på sin egen sajt under ett transferfönster fyllt med vaga transferrykten.
:::
Dan Levene, som skriver för Chronicle i västra London, skulle kunna tycka att Prior kom lätt undan. Prior var på sitt sätt sin egen olyckas arkitekt genom att först bygga upp sin egen twitterhype av personliga karriärskäl. Levene fann sig snarare mitt i en blå och röd korseld.
Levene var korkad nog att våga antyda på sin Twitter att Fernando Torres faktiskt ville flytta till Chelsea. Det ledde till flera dagars oavbrutet hån från ett icke ringa antal Liverpoolsupportrar. Efter att ha tagit emot den salvan svarade Levene med ett förvisso olyckligt men förståeligt skämt på bekant och stereotypt tema: ”I’m trending in Liverpool, I hope I locked the house before leaving home!”
Vissa finner det lite roligt, andra stötande. Levene själv hade nog tagit tillbaka kommentaren om han visste vad som väntade. Hot om misshandel, död, sexuella angrepp på hans fru, hela menyn till rent sjukliga nivåer.
Tony Barret, The Times Liverpoolkorrespondent, som sannolikt själv fått utstå ett och annat hårt ord, spred Levenes konto till sina följare och eldade på massorna, bland annat genom att mycket innovativt kalla honom för en ”knobhead”.
Det här var alltså någon vecka innan Fernando Torres faktiskt lämnade Liverpool för Chelsea.
:::
Matt Law på Daily Express slapp de värsta av dödshoten när han antydde att Cesc Fabregas, som många har påpekat, är en måltavla för kritik på grund av sitt beteende mot domare den sista tiden.
Laws artikel är inte någon blogg, personlig krönika eller ett annat åsiktsdokument. Det är en blandning av fakta och funderingar från andra baserad på Fabregas agerande den senaste tiden. Artikeln som sådan fokuserar till stor del på Fabregas egna ord, postade på Arsenals egen website.
Många av er kan gissa resten av historien. Law anklagades för att bedriva en ”häxjakt” (det är för övrigt intressant att Wenger nu använder just det ordet) mot Fabregas.
Några menade att han bara skrev en sådan artikel för att Fabregas inte var engelsman, trots att Law skrev en exakt motsvarande artikel om Wayne Rooney och hans beteende mindre än sex månader tidigare. En klok själ valde att bara posta ”moron” som var om och om igen.
:::
Den gemensamma nämnaren för dessa löjeväckande överreaktioner mot journalister för att de vågar bete sig som journalister är följande: De kommer samtliga från fotbollsfans, som är arga och upprörda över något verkligt eller inbillat negativt som sagts om deras klubbar.
Där finns ingen rimlighet eller logik – bara ett idiotiskt stambeteende som alldeles för ofta snurrar ned till hån och verbala hot. Allt från personer som oroväckande nog väljer att följa personer de tydligen känner sådant förakt för, förmodligen i någon perverterad förhoppning om att bli upprörd och få ett tillfälle att spy sin galla.
Där finns ingen källkritik eller sunt förnuft – varenda tänkbart litet rykte snurrar runt och ges sitt eget liv av fotbollsfans som tror vad de vill tro, och gränsen mellan dikt och verklighet löses upp alltmer. Vad spelare eller andra partiska aktörer säger tas på face-value och framställs som sanning.
Det är det som är journalisters uppgift och det är därför vi behöver dem. De kan sålla i myllan, värdera och källgranska uttalanden som görs och ge oss en rimlig tolkning om hur de ska förstås – såväl i sig själva som i ett större sammanhang.
De utgör en ovärderlig del av fotbollens värdekedja – en mediator som möjliggör rationellt samtal om fotboll och inte enbart partisanska känsloyttringar.
Det är kombinationen av detta journalistiska perspektiv med den stora tillgång till information och åsikter som vi får genom Twitter, Facebook och andra sociala medier som skänker mångfald till vårt samtal och våra upplevelser av fotboll.
Det är synd att det så ofta bemöts av enfald.
…………………………………………………
Cancer har tagit Neil Young – en av Man Citys stora hjältar från 1960- och 1970-talen:
https://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/03/neil-young-manchester-city-died
Neil Young gjorde två mål när Man City slog Newcastle med 4-3 i slutet av 1967/68 års säsong och säkrade ligatiteln – Man Citys senaste ligatitel och mitt framför näsan på sina lokalrivaler.
Han gjorde också det första målet och slog den avgörande straffen i Cupvinnarcupfinalen mot Gornik Sabrsze två år senare.
…………………………………………………
Två rivaler – Martin Keown och Jamie Redknapp – berättar om sina personliga intryck av Gary Neville.
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1353437/So-Gary-Neville-really-like.html
…………………………………………………
Sheffield Wednesday har sparkat sin manager Alan Irvine efter bara ett år på Hillsborough.
https://www.independent.co.uk/sport/football/football-league/sheffield-wednesday-sack-manager-alan-irvine-2202987.html
Wednesday har inte vunnit på sex matcher, och styrelsen fick nog efter tisdagens förlust mot Peterborough som lämnar klubben på 12:e plats i League 1 – åtta poäng från en playoff-plats.
…………………………………………………
Helgens största och mest intressanta match är Chelsea vs Liverpool på söndag – både på gund av dess betydelse för toppstriden men också dess silly-bakgrund.
Den matchen avslutar en förhållandevis anonym omgång utan några riktiga profilmöten – men eftersom det är ligaspel så förblir den naturligtvis betydelsefull oavsett.
Be Champions!!