Rent supportermässigt smärtade naturligtvis gårdagen för mig men som fotbollälskare är det naturligtvis stolthet och glädje som följer på den.
Det är sällan man får uppleva sådan glöd, sådan kämparanda och sådan dramatik.
:::
41 mål under en och samma fotbollslördag. Det har inte hänt sedan 1993.
:::
Aldrig tidigare under Premier Leagues historia har ett lag hämtat upp ett 0-4-underläge.
Det gjorde Newcastle igår.
:::
Steve Harper – Fabricio Coloccini, Jose Sanchez Enrique, Mike Williamson, Danny Simpson – Kevin Nolan, Joey Barton, Jonas Gutierrez, Cheik Ismael Tioté – Peter Lovenkrands, Leon Best
Med Nile Ranger och Danny Guthrie som inkommande avbytare.
De svarade igår eftermiddag inte bara för ett stycke Premier League-historia utan framför allt för ett stort stycke modern Toon-historia.
De var utspelade och värdelösa i en hel första halvlek. Delar av publiken hade börjat lämna St James’ Park redan efter en halvtimme.
Och hur måste de känna sig idag?
:::
Vad som sades i Newcastles omklädningsrum under halvtid vet vi inte ännu och vi får kanske aldrig riktigt veta.
Men det var ett nytt Newcastle som kom ut till andra halvlek. De spelade framför allt för sin egen och för supportrarnas stolthet.
Och javisst, självklart gick de in med målsättningen att med fysiskt spel få Arsenal ur balans tidigt i andra halvlek.
Det ingår i spelet och det är något som Arsenal måste ha varit beredda på.
Men fällan slog igen och det var Abou Diaby som föll i den i ett utbrott av kombinerad ilska och dumhet.
https://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/05/newcastle-united-arsenal-premier-league
:::
Men det var ett jättearbete kvar och Arsenal ska naturligtvis inte tappa en fyramålsledning ens om de får tre spelare utvisade.
Joey Barton reducerade på straff, publiken vrålade fram spelarna och laget tittade aldrig bakåt en gång till under matchen.
Veckan som började med att de förlorade hemmasonen Andy Carroll till Liverpool slutade med en demonstration av stolthet och styrka – Toon Stands United!
…………………………………………………
Stolthet var också något som Wolves visade upp på Molineux när de blev det första laget att göra det som inget annat lag den här säsongen mäktat med.
De slog Man Utd.
https://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/05/wolves-manchester-united-premier-league
Det var inte bara att de vann utan hur de vann. De spelade med en glädje och en kämpaanda och de krigade helt enkelt ned Man Utd.
Ronald Zubar – katastrofal i veckan mot Bolton – var helt outstanding för Wolves, och i mina ögon personifierade han hela Wolves insats.
Wolves är tunga att möta på sin hemmaplan. Den här säsongen har de nu slagit Man Utd, Chelsea och Man City på Molineux.
Trots detta ligger de fortfarande sist i tabellen. Mick McCarthy hade sin syn på varför:
”Because we were bobbins against West Ham, Wigan, Bolton and Blackpool. It’s all right lounging and basking in the sun after beating Man United, but we have to do it to other teams and make sure we stay up.”
…………………………………………………
DRAMAS
Mitt i all storlagsdramatik så utspelades också fotbollsdramer på andra håll.
Dock inte på Eastlands där födelsedagsbarnet Carlos Tevez firade med att stänka in ett hat-trick mot West Brom – varav två på straff.
https://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/05/manchester-city-west-bromwich-albion-premier-league
[“This was a welcome to Manchester that West Bromwich Albion are already trying to forget. Roberto Mancini’s cadre lit up Eastlands as £350m-plus of thoroughbred playing personnel ought to and the chief host-from-hell was Carlos Tevez.”]
:::
Publiken på White Hart Lane såg ut att få nöja sig med ett oavgjort resultat hemma mot Bolton – men Niko Kranjcar ville annat på Fergietime och dundersköt in 2-1.
https://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/05/tottenham-hotspur-bolton-wanderers-premier-league
[“Bolton, despite losing their past five away league matches, arrived intent on attacking rather than containing and that made for an open, madcap contest.”]
:::
Det var shoot-out på Goodison Park när Blackpool gästade Everton. Skillnaden mellan lagen var i slutänden Louis Saha – som nätade fyra mål i Evertons 5-3-viktoria.
https://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/05/everton-blackpool-premier-league-football
[“Come the final whistle it was uncertain which was harder to remember: the last time an Everton player scored four goals at Goodison Park or the fact David Moyes had spent this week surrounded by rumours that he might walk away from his post. Buffeted by the jubilant roar of the home crowd, and with heads still spinning from six second-half goals, it was difficult to think clearly about anything. At least Louis Saha could grip the match ball to steady himself.”]
:::
Wigan och Blackburn hade en egen privat uppgörelse på DW Stadium som Wigan till sist vann med 4-3 efter bland annat två mål av James McCarthy.
https://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/05/wigan-athletic-blackburn-rovers-premier-league
[“Wigan produced a goal flood on a quagmire of a DW Stadium pitch to clamber out of the relegation zone. After a season-long drought, Roberto Martínez’s team reached saturation point in the sodden conditions.”]
:::
Aston Villa och Fulham – ett möte mellan två lag som precis börjat hitta sin form – slutade till sist 2-2 efter tre mål under andra halvlek. Ett resultat som Fulham rimligtvis är mest nöjda med.
https://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/05/aston-villa-fulham-premier-league
[”A game that fizzled and sputtered without ever really catching fire somehow produced four goals, three in the second half, as Aston Villa and Fulham belatedly sought something more than the point that leaves both still warily paddling above the relegation spots.”]
:::
Som om inte det var nog så inleddes dagen med ett riktigt fyrverkeri mellan Stoke och Sunderland. Sunderland tog ledningen två gånger om i början av respektive halvlek.
Men tre fasta situationer såg Stoke göra tre mål – och Robert Huth vände matchen med två mål under de sista tio minuterna.
https://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/05/stoke-city-sunderland-premier-league
[“A last-minute goal from Robert Huth, his second of the game, and one from John Carew on his home debut, gave Stoke a win they just about deserved for their determination, if not the quality of their football.”]
…………………………………………………
EULOGIES
”…gave Stoke a win they just about deserved for their determination, if not the quality of the football.”
När Arsenal spelare, ledare och supportrar kritiserar lag som Stoke och tycker att de ”inte spelar fotboll” så bör de kanske istället eller åtminstone också fråga sig vad de har att lära av lag som Stoke.
Just det här skulle jag säga. Sheer determination. Pure and simple.
För det var vad som saknades igår. Det var vad som gjorde att man som första lag i Premier League-historien tappade ett 4-0-överläge.
Det går att skylla på domare Phil Dowd till dess rösten tar slut. Kanske borde Barton ha visats ut, den andra straffen var soft. Men domarinsatsen ingår i spelet och det är något ett topplag måste kunna hantera.
Blickarna måste riktas inåt. Laget får inte falla ihop på det där viset, inte ens med en spelare utvisad. Inte ens med tre-fyra spelare utvisade.
En spelare får inte ta en utvisning på det sätt som Abou Diaby gjorde igår – men laget får inte reagera på det sätt det gjorde.
Det här är ett resultat så demoraliserande och nedbrytande att det riskerar fallera hela Arsenals säsong – trots att man alltså tog in en poäng på Man Utd igår.
Beslutsamhet, övertygelse, självförtroende – allt det här föll i spillror på St James’ Park igår kväll. Ska Arsenals ligasäsong kunna räddas så måste bitarna plockas upp illa kvickt.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/arsenal/8306709/Arsenal-manager-Arsene-Wenger-fears-clubs-meltdown-against-Newcastle-will-leave-irreparable-scars.html
:::
Man Utd har också ett jobb framför sig.
För första gången den här säsongen förlorade laget – och det riskerar så klart vara en törn för självförtroendet hos en del spelare som kanske började se sig som oslagbara.
Men förlusten var mer utav en dag på jobbet och med ett derby som nästa match så lär inte laddningen bli några större problem.
Själv har jag på senare tid sett vissa paralleller med våren 2009.
Man Utd hade då seglat upp i en tung serieledning över sina närmaste konkurrenter, där fanns en air av oslagbarhet runt laget, man vann matcher ofta med ren beslutsamhet, man spelade inte särskilt bra – tvärtom så spelade man faktiskt rätt dåligt under de senaste matcherna –
Sedan kom hemmamatchen mot Liverpool. Det pratades om att ”oavgjort räckte”, där fanns en bekvämlighet och en liknöjdhet runt laget. Det gick som det gick.
Nu kom uppvaknandet innan hemmamatchen mot Man City.
Jag är inte säker på att det var en dålig grej – för Man Utd.
…………………………………………………
SUNDAY
Dagens tidiga match blir en repris på Ligacupsemifinalen när West Ham tar emot Birmingham – två nedflyttningskandidater och med andra ord en rejäl sexpoängsmatch.
Dessutom har vi naturligtvis både Old Firm och ett Walesderby mellan Swansea och Cardiff på programmet idag.
:::
Men dagens tyngsta match – åtminstone sett med engelska ögon – är så klart den mellan Chelsea och Liverpool.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/premier-league/7944005/Chelsea-v-Liverpool-match-preview.html
Det är en match med stor betydelse för poäng och tabellposition – men det här är framför allt en match som handlar om stolthet.
Under veckan som gått har Chelsea sänt en tydlig signal till Liverpool och omvärlden om vilken av de två klubbarna som är den stora fisken i Premier League-dammen – åtminstone sett till spelarvärvningar och titelaspirationer.
Fernando Torres egna uttalanden i frågan har inte precis dämpat den brasan.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/chelsea/8305965/Chelsea-v-Liverpool-silver-not-gold-is-the-real-reason-for-Fernando-Torress-acrimonious-move.html
Liverpool beger sig nu till Stamford Bridge med målsättningen att visa att det inte är fullt så enkelt – och för att hämnas en oförrätt.
Kenny Dalglish lär inte ha några problem att komma på vad han ska säga i omklädningsrummet inför match.
:::
Den som vill läsa lite historia runt det här mötet kan läsa The Guardians alltid lika intressanta Joy of Six-bidrag på temat:
https://www.guardian.co.uk/sport/blog/2011/feb/04/joy-of-six-chelsea-liverpool
:::
Mycket har naturligtvis gjorts kring Fernando Torres deltagande i den här matchen.
Själv är jag inte ens säker på att han får spela. Jag blir åtminstone förvånad om han spelar från start.
Chelseas försvar kan däremot vara rätt säkra på en sak. Luis Suarez kommer helt klart att spela.
:::
Fernando Torres senaste utspel i frågan runt sin övergång till en av Liverpools största rivaler och fiender handlar om att han blev ”bortkörd från klubben på grund av brutna löften” – och där han spelar det väldigt välbekanta kortet att lägga skulden på de tidigare ägarna och för all del också på Roy Hodgson.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/liverpool/8304332/Fernando-Torres-driven-from-Liverpool-by-broken-promises.html
Jag kan inte föreställa mig att någon tar det där med ”bortkörd” på allvar.
Och oavsett hur illa man än tycker om Liverpools tidigare ägare eller hur sopig man än tyckte Roy Hodgson var – så kan jag inte föreställa mig att man ser igenom det billiga knepet.
Det som stör mig mest är nog att Torres och hans publicist på fullt allvar verkar tro att fotbollssupportrar är så dumma.
…………………………………………………
En sak är i alla fall säker – gårdagen bekräftade hur som helst varför engelsk fotboll är så fantastisk.
En del saker vi såg igår är jag inte säker på att vi hade kunnat få se på så många andra ställen, om något.
Till och med Cantona kan ta fel.
Be Champions!!