[“The manager was furious, shouting, and there were things thrown. He kept the same team because he said it was up to us.”]
Cheik Tioté beskriver situationen i Newcastles omklädningsrum rätt precis kl 16:50 under lördagseftermiddagen.
En dryg kvart senare inträffar situationen som föranleder den största kollapsen i Premier Leagues historia.
[”He has taken a bad touch and I have to win it. If I don’t go for the ball my manager, team-mates and the fans are going to nail me. I went in one-footed to win the ball and I just don’t understand his reaction.”]
Joey Barton sammanfattar situationen från sitt perspektiv på fotbollsplanen.
Vad som hände därefter är ett stycke engelsk fotbollshistoria
:::
Joey Barton är inte ens Newcastles kapten. Men vi har sett liknande kaptensinsatser tidigare i engelsk fotboll.
Steven Gerrards mot Olympiakos, Milan och West Ham. Roy Keanes mot Juventus. John Terrys mot Barcelona. Bara för att nämna några.
Dessa spelare hyllas för dessa insatser och de lyfts fram som lysande exempel på deras storhet.
Sådan är inte Joey Bartons lott. Det var hans tackling som galvaniserade laget efter paus. Det var hans spel och intensitet som satte press på och sådde tvivel i Arsenals lag. Det var han som tog ansvaret och satte de båda straffarna.
Hade Joey Barton spelat för en av Englands stora klubbar så hade den här prestationen varit föremål för barder och sagoberättare som lustfyllt höjt upp honom i evig ära.
Men Joey Barton spelar inte för någon av Englands stora klubbar och gör det inte av tämligen goda skäl. Hans berättelse är som mest en Tom Bombadillsk bisats i den större sagan om de stora titlarna som dagens fotbollsskalder är så besatta av.
Då insatsen kom mot en av Englands stora klubbar så är det långt mer troligt att det är skurkrollen som är hans lott.
Joey Barton har levt med det dilemmat i hela sin fotbollskarriär. Delvis självförvållat, delvis en produkt av den engelska fotbollens informella klassystem.
Det går grovt sammanfattat ut på att veta sin plats. Joey Barton vet om sin plats. Han bryr sig bara inte.
Det är sådana spelare som gör engelsk fotboll så rolig och intressant – det är sådana spelare som gör att ett lag som Newcastle kan hämta upp fyra mål på ett lag som Arsenal.
:::
En spelare som Joey Barton görs naturligtvis lätt till en form av pantomimskurk av de som så vill. Han har gjort många väldigt korkade saker genom åren, han har gjort det svårt för sig själv.
Men det vore helt fel och djupt orättvist att bedöma allt han gör nu utifrån vad han har gjort förut.
Ingen människa och ingen fotbollsspelare är helt och hållet ond eller dålig – lika lite som någon är helt och hållet god. Alla har vi en gråskala inom oss.
Vad Joey Barton gjorde i lördags var engelsk fotbollspoesi. Likaväl som Barton häcklas när han gjort något dumt så bör också en sådan insats hyllas.
:::
Steve Marshall-Barnes.
En av de sorgliga skepnader som lämnade St James’ Park efter ungefär en halvtimme i lördags berättar hur han först tänkte och därefter upplevde det hela.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/newcastle-united/8307185/Newcastle-v-Arsenal-by-half-time-it-was-all-too-much-so-I-walked-out-and-went-to-the-pub.-Then-we-scored-four.html
[“After Arsenal made it 4-0, the guy next to me, who I love to bits and is a proper Newcastle fan, started rabbiting on about Robin van Persie getting him points for his fantasy football team.”]
Jösses – jag hade nog brukat våld mot fanskapet.
…………………………………………………
Roy Hodgson och Sam Allardyce är favoriterna som lyfts fram till att ersätta Roberto Di Matteo som West Broms manager.
Det är ju inte så att man inte förstår hur West Broms styrelse tänker – nu är det dags att skippa finliret och börja parkera bussen, brunka och hänga oss kvar i Premier League med näbbar och klor.
Men man undrar ju onekligen hur West Broms styrelse tänker – är det här verkligen rätt tillfälle och rätt anledning att panikändra lagets hela spelsätt, inför viktiga matcher i bottenstriden, ett spelsätt som tog er upp till Premier League och som gett er en god chans att stanna kvar?
…………………………………………………
Richard Williams på The Guardian menar efter gårdagens match att Fernando Torres gjorde den sämsta debuten för en dyr Chelseaanfallare sedan Chris Sutton anlände för en rekordsumma 1999.
A bit harsh maybe.
Men jämförelsen är ju intressant. Chris Sutton som gjorde så många mål för Blackburn Rovers i mitten av 1990-talet men vars målskörd sinade fullständigt när han anlände till Chelsea.
…………………………………………………
James Corrigan på The Independent skriver underhållande om spelare som svär och beter sig illa mot domare och hur han tycker att domarna borde börja svära tillbaka på spelarna.
https://www.independent.co.uk/sport/football/news-and-comment/james-corrigan-a-dissenting-view-how-about-referees-start-swearing-back-at-mouthy-players-2206414.html
…………………………………………………
Den redan uppskjutna matchen Chelsea vs Man Utd som är tänkt att spelas den 1:a mars riskerar att skjutas upp igen på grund av Chelseas FA-cupomspel mot Everton – vilket kan betyda att lagen får mötas två gånger i ligan i maj.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/chelsea/8294042/Chelsea-fixture-crisis-could-force-them-to-play-Manchester-United-in-Premier-League-double-header.html
Om FA-cupomspelet mellan Chelsea och Everton spelas under den ordinarie cuphelgen den 19-20:e februari så kommer Chelsea, om de vinner, möta Reading i den femte omgången den 1:a eller 2:a mars. I så fall skjuts Chelsea vs Man Utd upp.
Det finns dock förhoppningar om att Chelsea vs Everton ska kunna spelas tisdagen den 14:e februari istället – men där är ännu inget klart.
Formalia möjligen – men det kan ju onekligen krydda till ligasituationen lite med ett dubbelmöte mellan Chelsea och Man Utd i maj.
…………………………………………………
Efter den här omtumlande ligahelgen är det nästan skönt att få vila upp sig lite och inte ha några matcher mitt i veckan.
Be Champions!!