Men Milan är det bästa Italien just nu har att erbjuda.
De har spelare som Zlatan Ibrahimovic, Robinho och Alexandre Pato. Men Tottenham kan vara tacksamma att Antonio Cassano inte får spela för Milan i Champions League – maken till spelgeni!
Med sju Champions League-titlar och ett stort antal andra internationella titlar så är naturligtvis också Milan som klubb oerhört erfaret i dessa sammanhang – de vet vad som krävs på den här nivån.
Tottenham är i det avseendet deras raka motsats.
Det är en faktor som talar för att Milan är knappa favoriter i det här dubbelmötet – men Tottenham har ingen anledning att känna någon rädsla.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/tottenham-hotspur/8324400/AC-Milan-v-Tottenham-Italian-giants-have-spring-in-their-step-ahead-of-Champions-League-meeting-with-Spurs.html
:::
Italiens klart bästa lag möter ett av Englands fem bästa lag och ingen kan egentligen sia om utgången med något större mått av konfidens.
Det är precis vad Europacupspel handlar om.
:::
De båda lagen är egentligen varandras spegelbilder sett till taktiska styrkor och svagheter.
Likt Milan så är Tottenhams främsta styrkor de offensiva krafterna – med ett blixtsnabbt kantspel som det främsta vapnet.
Försvarsmässigt ser det dock vekare ut.
Det fick Tottenham inte minst erfara förra gången de befann sig på San Siro när Inter sprang iväg till vad som skulle visa sig ointaglig 4-0-ledning.
Milan å sin sida har visat sig sårbara för just attacker längs kanterna under säsongen – trots att Massimiliano Allegri har övergett sin 4-3-3-uppställning för en mer defensivt stabil 4-3-1-2-taktik.
:::
Men det är nu bekräftat att Gareth Bale – Tottenhams främsta offensiva linjehot – inte kommer kunna spela i det första mötet.
Det bör lugna Milan även om de för den sakens skull inte kan känna sig säkra – Tottenham har Aaron Lennon och Niko Kranjcar på kanterna och Rafael van der Vaart kan styra mycket av det kreativa mittfältet.
Nyckeln för Tottenham i det här första mötet blir i första hand att hålla tätt i försvaret och försöka göra åtminstone ett mål. Strategin är med andra ord att få med sig ett spelbart resultat tillbaka till White Hart Lane.
Det är på hemmaplan som Tottenhams Europaäventyr hänger.
:::
Det har varit ett återkommande tema för den här bloggen att bibehållen Champions League-status är centralt för Tottenhams framtid.
Det glöms ju ibland bort att en ligaplacering bland de fyra bästa faktiskt bara är ett av två sätt att uppnå det – det andra är ju helt enkelt att vinna Champions League.
Och varför inte?
Jag säger inte att Tottenham är favoriter att göra det på något vis – men ingen kommer kunna övertyga mig om att de inte kan lyckas med det.
…………………………………………………
THE LONG STORY
Peter Crouch ser optimistiskt på lagets möjligheter att avancera i Champions League och menar att laget måste fortsätta spela som de gjort hittills i turneringen.
[”We’ve beaten Inter Milan, we’ve played some great games so far. I don’t think we have anything to fear. We will go to Milan and play the way we always do, and look to get the win.”]
Tottenhams strategi så här långt har varit ett fritt flödande attackspel som satt press på motståndarna och maskerat det egna lagets defensiva brister.
Statistiken understryker detta. De var med 18 gjorda mål gruppstadiets främsta målgörare tillsammans med Arsenal. De har med kvalspelet inräknat gjort minst två mål i varje match de spelat.
Kan de upprätthålla ett sådant facit så blir Tottenham oerhört svårslagna i den här säsongens upplaga av Champions League.
Vid sidan av optimismen så menar däremot Crouch att det definitivt finns saker som Spurs kan förbättra – till stor del sådant som har med koncentration, taktik och defensiv disciplin att göra.
[”There have been a couple of times where we haven’t started well in games and we’ve had to come from goals down. If we can cut that out, I think there’s no limit really to what we can achieve.”]
:::
En genomgång av Tottenhams insläppta mål i årets Champions League ger också en fingervisning av vad det defensiva problemet är.
Totalt har 14 mål släppts in. Av dessa 14 mål har fem mål tillkommit på grund av dålig press på motståndarens bollhållare, fem mål har tillkommit på grund av att stora ytor lämnats precis framför eller bakom Tottenhams backlinje, och ytterligare två mål på grund av dåligt agerande vid fasta situationer.
Det är vad Tottenham behöver arbeta med. Anfallare och yttrar måste sätta press på bollhållare och backlinjen måste ligga mer kompakt än vad den gjort tidigare.
https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/14/tottenham-internazionale
:::
Lång Q&A-intervju med Harry Redknapp i Daily Mail för den lässugne:
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1356576/Harry-Redknapp–Q-A-Spurs-boss.html
…………………………………………………
Fulham hade chansen att ta alla tre poängen mot Chelsea när de fick en väldigt snällt dömd straff långt in på tilläggstiden.
Men Clint Dempsey missade och matchen slutade mållöst.
För Fulham var det en välkommen poäng i tabellens nedre regioner. För Chelsea var det två tungt tappade poäng. Glöm titelstriden, de ligger nu femma två poäng efter Tottenham.
Det var inte den utvecklingen som Chelsea och deras supportrar trodde och hoppades på den 31:a januari.
:::
Och nästa gång diskussionen om att bara storlag får lätta straffar med sig kommer upp så kan vi ju försöka komma ihåg den här straffen för lilla Fulham mot stora Chelsea.
Bara på Craven Cottage!
Det är hemmalag, inte storlag, som har en viss domarfördel. So say we all!
:::
Simon Burnton tycker att vi har lärt oss fem saker av helgens Premier League-omgång.
https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/14/five-things-learned-premier-league
Intressant läsning den här gången. Särskilt punkt ett.
[“5) It is possible to be too good to be a holding player
On Match of the Day, Alan Hansen wrote off the possibility of Jack Wilshere becoming a holding midfielder. “Never,” the Scot insisted, “he’s too good to be a holding player.” Hansen is not alone in thinking that the Arsenal man is not best suited to life as a defensive midfielder, but it had never previously crossed my mind that there is a quality threshold above which holding midfielders simply cannot pass. That’s precisely the kind of tactical insight these former players are employed to pass on as pundits. Thanks, Alan.”]
Hehe.
…………………………………………………
ENGLAND VS ITALIEN
Nu ska här inte dras igång något nytt ”bloggkrig”.
Det är Champions League-vecka. Och då får man förstå att olika ligors och länders förespråkare (i det här fallet bloggare) agerar hejaklacksledare och ”hejar på”.
Möjligen kan man tycka att det inte bör göras samtidigt som man lyfter fram det irriterande med att ”hype:a” ligor.
Det kanske inte heller är på plats att börja dissa andra ligor (det svingas vitt och brett) för dåligt försvarsspel bara en knapp dag efter att en italiensk ligaomgång avslutats där vi fick se några praktexempel på fullständigt uselt försvarsspel.
Derbi D’Italia som ett exempel bland flera – alltså något av det bästa italiensk ligafotboll har att erbjuda – innehöll ju några riktiga defensiva fadäser. Juventus vinstmål till exempel hade gjort vilken som helst Premier League-tränare apoplektisk av raseri.
Inter hade kanske behövt en Titus Bramble som markerat spelare där eller varför inte en Richard Dunne som faktiskt nickade bort inlägget.
Så här med facit på hand.
Det blir även något märkligt att som exempel på ”perfekta” mittbackar i den engelska ligan enbart nämna spelare i bottenlag eller mittenlag, och därmed i jämförelsen osthyvla bort i alla fall 25% från toppen av Premier Leagues bästa mittbackar.
Slöseri på god ost säger jag.
Men vad gör man inte för att kunna hålla fast vid en kär gammal stereotyp?
[”För egen del blir jag mest trött när någon slåss för sitt eget med fel argument i ren okunskap.”]
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
:::
Och apropå resonemanget om att Man City nu börjar närma sig den nivå som Chelsea höll pre-Abramovich och därför ska utvärderas på det sättet.
Det ska kanske inte glömmas bort att emedan Chelsea före Abramovichs övertagande under hela Premier League-eran spenderat totalt £92m netto så har Man City netto sedan Mansours övertagande spenderat nätta £364m.
Och då är Chelseas siffror justerade för inflation.
Man City har med andra ord betalat nära nog 400% mer än Chelsea för att befinna sig ”där Chelsea var då Abramovich tog över, sett till förutsättningar”.
Varje sund jämförelse tar hänsyn till pris och prestation. Den här jämförelsen är trams.
Särskilt som det knappast var så att Mansour tog över ett Man City som befann sig långt ner i The Football League.
…………………………………………………
Onsdagsbloggen fokuserar på den kvällens stora fotbollshändelse: Man Utd U18 vs Newcastle U18 i FA Youth Cup.
En högtidsstund för fotbollsälskare.
Wait for it…
:::
Vilken supervecka för fotbollen för övrigt. Champions League drar igång igen med några riktiga godbitar, Europa League på torsdagen och därefter är det FA-cuphelg.
Be Champions!!