Skillnaden mellan att klara av något å ena sidan och att inte klara av något å andra sidan är ofta att tro att man faktiskt kan klara av det.
I nästan 80 minuter såg det ut som att Arsenal helt enkelt inte trodde.
Försvaret såg hyfsat stabilt ut men offensivt saknades den riktiga spetsen, det där sista momentet som gör hela skillnaden mellan ett anfall som rinner ut i sanden och ett anfall som leder fram till målchans.
Inte för att chanser saknades. För Arsenal fick många många lägen i omställningar där de kom många anfallare mot få och felvända försvarare. Arsenals taktik var spot on.
Det var ingen som riktigt utmanade, Jack Wilshere undantaget. Det var plåttrigt och omständligt. Det togs inga risker. Det var ingen som riktigt vågade.
Sedan i 78:e minuten gör så till sist Robin van Persie det oväntade, det ingen annan trodde på, det som det krävs mod och självförtroende för att ens försöka sig på. Han skjuter från snäv vinkel och dammluckan öppnas och den gordiska knuten nystades upp.
Arsenal trodde igen. Såg att det var möjligt. Det räckte till seger.
:::
https://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/16/arsenal-barcelona-champions-league-report
……………………………………..
Nu är ju inte 2-1 ett bergsäkert resultat att ta med sig till returen. Särskilt inte en retur på Camp Nou mot ett fruktansvärt starkt Barcelona.
Men det är nu en helt öppen historia. Arsenal åker ner med allra minst en sportslig chans. Och att de kan göra mål på Camp Nou tycker jag framgick av den här matchen.
Om inte annat så gjorde man ett mål förra säsongen. Och med Gerard Pique avstängd i returen så kan inte Barcelona känna sig tvärlugna med sin defensiv heller.
Det gäller bara att Arsenal tror att det går och tar chanserna när de väl dyker upp.
Och med den här segern i ryggen – och vändningen som låg bakom den – så har de alla skäl i världen att tro att det är möjligt.
……………………………………..
Isaksson skrev en lustig sak i kommentarsfältet under matchen, angående Nicklas Bendtner.
Att det kanske vore en idé att slänga in honom eftersom han är fullständigt övertygad om att han är bättre än alla andra spelare på planen.
Wenger slängde in Bendtner, Arsenal vände därefter på matchen.
Nu vore det ju tramsigt att säga att A berodde på B på det viset, men det finns ändå ett korn av sanning bakom det skämtsamma insticket.
……………………………………..
Arsene Wenger såg genuint lycklig ut vid sidlinjen under matchens sista kvart och det här är verkligen en seger man unnar honom.
Det är en seger man unnar Arsenalfansen.
Be Champions!!