Inte minst utgör dessa regler ett bryderi för Man City som spenderat enorma summor på sin spelartrupp med pengar som inte klubben själv genererat, de behöver således en strategi för att anpassa sig till dessa nya regler.
:::
I klubbens senaste årsbokslut redovisade klubben en förlust om cirka -£121m vilket är en av Premier Leagues största förluster någonsin. Det stora skälet till det är skyhöga lönekostnader som uppgår till 107% av klubbens totala intäkter.
Och detta var innan spelare som Yaya Touré, Mario Balotelli, David Silva, James Milner, Jerome Boateng, Aleksandr Kolarov och Edin Dzeko anlände till klubben – som medför en ökad årlig lönekostnad om cirka £48m.
Nyckeln till Man Citys regelanpassning är med andra ord en intäktsstrategi – att öka klubbens intäkter.
Ur det perspektivet kan Man City vara nöjda med sitt avancemang i Deloitte Money League nio positioner upp till elfte plats – där de svarade för en intäktstillväxt om 49,5%. Men det är fortfarande en bra bit kvar.
:::
The Swiss Ramble sammanfattar ett scenario i tio punkter i vilket Man City lagom till UEFA:s nya regler faktiskt lyckas gå break-even.
https://swissramble.blogspot.com/2010/10/how-manchester-city-could-break-even.html
Det är ett scenario som består av fyra huvuddelar:
× Sänkta lönekostnader och spelaramorteringar. Tämligen orimligt att de ska kunna sänkas i sådan utsträckning inom den tid som krävs.
× Ökade intäkter för Premier League och Champions League. Mer eller mindre garanterade men inte tillräckliga för att Man City ska uppnå break-even.
× Sportcity Development. Osäkert projekt. Chelsea misslyckades med ett liknande projekt trots att de befinner sig i ett mer turistnära och köpstarkt London.
× Matchdagsintäkter och kommersiella intäkter. Arenaexpansion, sponsoravtal och merchandising. Här finns goda möjligheter till tillväxt.
Det är alltså den fjärde punkten som är central för Man Citys strategi.
:::
Utgångspunkten för ökade matchdagsintäkter och kommersiella intäkter är storleken på klubbens supporterbas.
Och i det avseendet är Man City distanserade av övriga engelska toppklubbar – såväl lokalt som globalt. De är rejält distanserade av klubbar som Liverpool, Arsenal och Man Utd.
Ökade matchdagsintäkter genom en arenaexpansion bygger på att matcherna regelbundet säljs ut – något Man City inte lyckas med i nuläget med en arena som bara är drygt hälften så stor som exempelvis Emirates och Old Trafford.
Även värdet av sponsoravtal, kommersiella intäkter och merchandising ökar med antalet supportrar.
Att snabbt expandera sin globala supporterbas är med andra ord Man Citys primära uppgift. Med en ökad supporterbas ökar också intäkterna.
:::
Chelsea hade samma ambition i början av sitt stora projekt – utan att riktigt lyckas fullt ut.
Och då var ändå Chelsea sportsligt lyckade! – De vann ligan två gånger i rad från början och har regelbundet kvalificerat sig för (och gått långt i) Champions League.
En vanlig teori är att en supporterbas ökar automatiskt i och med sportsliga framgångar, men den visar sig alltså otillräcklig. Sportsliga framgångar medför inte automatiskt en expanderad supporterbas upp till högsta nivå.
Ser vi till de storklubbar runtom i fotbollsvärlden med störst supporterbas så är det de gamla klassiska storklubbarna – som har varit på toppen under flera årtionden.
Att expandera sin supporterbas är utifrån det perspektivet framför allt ett långsiktigt projekt – något som växer fram och utvecklas över tid.
Den storklubb som medvetet försökt att expandera sin supporterbas på ett annat sätt – eller snarare accelerera processen – är Real Madrid genom att via sina Galacticos-projekt värva rena stjärnspelare och på så vis förhöja sitt varumärke.
Det är ett alternativ som då återstår för Man City i det avseendet.
:::
Frågan jag ställer mig blir således: Vilka är möjligheterna för Man City att skapa en första engelsk motsvarighet till Real Madrids galacticos-filosofi och därigenom snabbt expandera sin globala supporterbas?
…………………………………………………
GALACTICOS PÅ ENGELSKA
Galacticos som filosofi – alltså värva världsstjärnor som varumärkestrategi – har aldrig tidigare använts i England. Frågan är om där finns förutsättningar att tillämpa en sådan filosofi inom den engelska fotbollskulturen. Jag betraktar frågan utifrån tre aspekter.
:::
Marknad
Rent marknadsmässigt är ett första konstaterande att fotbollsmarknaden börjar närma sig mognad. Marknadsdelarna är i stor utsträckning redan inmutade av befintliga storklubbar och det är svårt att som ny klubb slå sig in där.
Man City talar själva om att kunna satsa på den europeiska marknaden. Möjligen kan också den nordamerikanska marknaden ses som en hittills lågt utnyttjad möjlighet.
Men Man Citys stora problem utifrån ett marknadsperspektiv är en fråga om status.
De har inte samma status bland fotbollsvärldens främsta spelare som de spanska och italienska och för all del några av de engelska giganterna. De besitter inte samma kosmopolitiska och globala historia och tradition.
I kampen om de stora superstjärnorna så ger det Man City en försvagad förhandlingsstyrka. Vi såg det i fallet Káká, och det var definitivt ett skäl till att Zlatan Ibrahimovic i somras valde Milan.
Teorin är att det kommer förändras så fort Man City kvalificerar sig för Champions League – men det är inte fullt så enkelt. Återigen utgör Chelsea och till viss del också Man Utd exempel på det.
Livsstilen inom engelsk fotboll är annorlunda än i Spanien och Italien och status likaså.
Det enda sättet att kompensera för detta, och det tror jag bara är möjligt i viss liten utsträckning, är att betala dessa stjärnspelare en väldig lönepremium – med andra ord överbetala.
Och det är något som med UEFA:s finansiella fair play-regler inte kommer vara möjligt.
Fotboll
Rent fotbollsmässigt kan vi inleda med att konstatera att Man City hittills inte tillämpar någon galacticos-filosofi. De värvar inte superstjärnor, de värvar kompetenta (nåja) roll- och karaktärsspelare.
Naturligtvis väldigt klokt av Man City – att se till lagets kvalitet snarare än spelarnas stjärnstatus.
För det bör hållas i åtanke att Real Madrids galacticos-projekt till allra största delen har varit sportsligt misslyckade, även om en Champions League-titel trots allt spelades hem (innan det första projektet drogs till sin oundvikliga överdrift).
Skillnaden i La Liga är däremot att sportsligt misslyckande för en klubb som Real Madrid betyder att man bara kommer tvåa eller trea i ligan och man är ändå fortsatt kvalificerad för Champions League.
Ett sportsligt misslyckande får med andra ord inga sportsliga eller ekonomiska konsekvenser på någon längre sikt.
Sådant är inte livet i Premier League för en klubb som Man City. Misslyckas de sportsligt så är de med största sannolikhet inte kvalificerade för nästa säsongs Champions League – och de måste ånyo beträda det hala glasberget.
Och då minskar omedelbart klubbens intäkter. Och status.
Kultur
Engelsk fotbollskultur skiljer sig också så tillvida från spansk och italiensk fotbollskultur i det att estetiska och konstnärliga värden inte i första hand är de som premieras.
Istället högaktas lagarbetet, kämpandet och viljan.
Det är med andra ord inte någon fotbollskultur som fäster någon premium vid stjärnstatus som ett egenvärde. Tvärtom så är det artistiska och konstnärliga ofta något som betraktas med skepsis och misstänksamhet – inte sällan som något mindre ”manligt”.
Ofta till engelsk fotbolls nackdel.
En galacticos-satsning likt Real Madrids skulle med andra ord ha svårt att vinna någon egentlig kulturell legitimitet i England och följaktligen också bland dem som följer engelsk fotboll.
En galacticos-filosofi i England riskerar på det viset bli kontraproduktiv.
:::
Jag bedömer alltså möjligheterna för Man City att framgångsrikt etablera en galacticos-filosofi i England som mycket ringa.
Det betyder att det med all sannolikhet inte finns någon quick fix vad gäller att snabbt expandera sin globala supporterbas.
Man City måste således förlita sig på andra åtgärder för att uppfylla UEFA:s krav om financial fair play – men å andra sidan är de reglerna så utformade att det går att komma runt dem även med initialt väldigt stora förluster.
Men rimligtvis är spenderandet – alltså det ohejdade kapitalinflödet – nu i stora drag över och förbi.
Från och med nu är det inte storleken på plånboken och köpkraften som kommer vara avgörande, utan hur Man City använder sina redan befintliga spelare och tillgångar.
Det blir alltså en fråga om management.
Upp till bevis för Roberto Mancini och Garry Cook och Man Citys affärsmässiga ledarstab.
…………………………………………………
Grekland vs Man City: 1-0
https://www.guardian.co.uk/football/2011/feb/17/rooney-kaka-manchester-city-aris-programme
Hah-larious!
…………………………………………………
Ni som vill veta mer om UEFA:s financial fair play-regler och dess konsekvenser i praktiken bör lyssna på följande podcast med David Conn på The Guardian som reder ut det hela.
https://www.beyondthepitch.net/podcasts/edition/index.cfm/beyond-the-pitch/2011/02/16/david-conn/
…………………………………………………
PEANUTS AND MONKEYS
Joey Barton sätter tryck på Newcastles ägare Mike Ashley att återinvestera pengarna klubben fick för Andy Carroll för att förstärka spelartruppen i syfte att ta sig till europeiskt cupspel.
https://www.independent.co.uk/sport/football/premier-league/barton-pay-peanuts-you-get-monkeys-2217175.html
…………………………………………………
Grattis Erkie Jerkie på födelsedagen – hoppas du finner dig väl tillrätta där i New Jersey förresten.
Soprano-land!
Be Champions!!