Eftersom man fick plats nu på Måndag, så förtjänar Leyton Orient alla gratulationer möjliga. Jonathan Tehoué – hjälte som oftast fått sitta på bänken då gamlingen Scott McGleish har en indianvår och som tillsammans med Alex Revell bildar ett klassiskt ”Big man – Small man- anfallspar.
Som jag skrev förra veckan är Orient ett väldigt starkt hemmalag och med tanke på deras nuvarande hemmaform samt mindre spelade matcher har de en god chans att nå playoffspel. Bara de inte kollapsar likt Leeds efter deras cupsets i fjol.
Gattusos upptåg var det stora samtalsämnet efter matchen där han bråkade med Macho Man Joe Jordan men lite stryptag och en väldigt mild skallning (där förstås själva skallning är viktigare än hårdheten) är inte så mycket att hänga upp sig på om man jämför med vad som i Oldham samtidigt.
Inte långt efter Carlisle gjorde det avgörande 1-0 målet reagerade Oldhams anfallare på en sen tackling av Lubomir Michalik vilket ledde till bråk mellan ett par spelare och framför allt Oldhams assisterande manager – Gerry Taggart.
I gentlemannatermer – Taggart opened up a can of whoop-ass on them Cumbrians.
Tom Taiwo fick ett jack i pannan och en tillknycklad näsa samtidigt som ytterligare 2-3 spelare blivit träffade av en vilt svingande Taggart.
Av tillfällighet så var Oldham-födde boxaren Craig Watson (regerande lättviktsmästare) på plats som hedersgäst.
Vem kunde tro detta Gerry Taggart, en gammal mittback som spelat i Barnsley, Leicester och Stoke?
…………………………………………………
THE UGLY DUCKLING
Vacker fotboll, fin fotboll, fotboll längs marken, bättre fotboll eller vad man nu vill kalla de är inget man direkt associerar med de lägre divisionerna i England utan tankarna vandrar iväg mot nutidens Barcelona, Brasilien (-82), Arsenal, Liverpool under sin storhetstid, Totalfotbollens Holland och den Danubiska skolan från mellankrigstiden där Ungerns lag på 50-talet får ses som dess främsta lärjungar.
Vad sägs om Swansea?
Vad det gäller Swansea är deras gudfader Roberto Martinez som spelade i klubben ett tag, där han som kapten hjälpte dem nå uppflyttning till L1. Efter några säsonger väl i L1 blev det tydligt att Martinez inte längre höll på den nivån så han flyttade till andra sidan gränsen till Chester City i en säsong innan han kom tillbaka till Swansea men då som manager, med en plan.
Swansea som var ett hyfsat League 1-lag som låg på den övre övre-halvan som dock inte stack ut på något särskilt sätt förutom att man är walesare.
Men när Martinez kom till klubben vann man League 1, tio poäng ner till tvåan Nottingham Forest. Framför allt så hade man börjat utmärka sig genom att spela en mer kortpassningsorienterad fotboll där man tålmodigt bygger upp spelet från backlinjen.
Det var hans fotboll som fick Ian Holloway att tro på att en Barca-esque fotboll kunde spelas i England med billiga och mestadels engelska spelare.
På den vägen fortsatte det i Championship – där man inte spelat på 24 år – och redan första säsongen var man nära playoff.
Deras främsta prestation som fick många att få upp ögonen för Martinez var deras FA-cup match mot Fulham där man spelade ut Fulham efter noter men deras målmaskin Jason Scotland hade en ovanligt ineffektiv dag vilket gjorde att Fulham klarade sig undan med ett oavgjort resultat..
Efter säsongen flyttade Martinez till sin före detta klubb Wigan, efter att själv ha kritiserat spelare som lämnat Swansea för bättre klubbar vilket ha gjort att han fått smeknamnet ”El Judas” utav Swansea supportrar.
Martinez spelfilosofi lever dock vidare, under Paulo Sousa som lyckades förbättra defensiven mer (högre press men samt mer defensivt tänk bland annat) men då Jason Scotland och Jordi Gomez som var Swanseas viktigaste offensiva följde med Martinez till Wigan funkade inte offensiven.
Deras 40 gjorda mål på en hel ligasäsong var sämst i ligan medan bara Newcastle släppte in färre mål. Oförmågan att göra mål var det som gjorde att Paulo Sousa fick lämna klubben efter säsongen.
Visst, man såg ut fram till sent på säsongen att knipa den sista playoffplatsen före Ian Holloways Blackpool som slog dem på att vara bättre än dem på sitt ”eget” spel fast där Swansea mer riktat sig in på tålamod så är Blackpool (som ni märkt under denna säsongen) mer inriktade på att spela en fartfylld fotboll.
Entré – Brendan Rodgers
I Reading var han direktör för akademin i nio år innan José Mourinho tog honom till Chelsea där han till slut blev reservlagsmanager.
Efter några lyckosamma år där flyttade han till Watford för att ta över som manager, vilket han gjorde bra under sin säsong där men lämnade sedan för Reading där han tidigare hade jobbat sig upp från förtidspensionerad spelare till akademi direktör.
Men det blev inget kärt återseende för Rodgers som varade i knappt ett halvår innan han fick sparken, om hans misslyckande där kan ni läsa vidare här och här.
Swanseas ledning visade på ovanlig fingertoppskänsla då man i stället för att plocka in någon mer rutinerad rak tränare som vi skulle kunna kalla Gary Megson tog man i stället in Brendan Rodgers för att han delade den fotbollsideologi som Martinez infört.
Rodgers har ett väldigt intressant lag, det enskilt viktigaste han gjort är att värva Scott Sinclair. Ytteranfallaren som fastnat i Chelseas reservlag där han lånats ut hit och dit utan någon chans att verkligen ta steget från mer än en back-up åt back-up spelarnas back-up i Chelsea så återförenades han med sin före detta ungdomstränare Rodgers vilket har fallit väl ut, 18 mål den här säsongen för Sinclair på drygt 30 matcher.
Han har också skolat om Mark Gower, en tidigare ytter i hyfsad League 1-klass som på ålderns höst likt många andra tappat en del snabbhet och Rodgers gav honom en defensiv mittfältsposition där han fungerat strålande där han inte är den klassiska städgumman utan en mycket viktig pusselbit i deras spel.
Nu i Januari lyckades man även värva tillbaka Leon Britton som fram tills denna säsongen spelat i Swansea sedan Martinez var spelare i klubben. En typiskt Martinez spelare som inte är särskilt spektakulär men otroligt bekväm med bollen, läs om hans misslyckade tid i Sheff Utd här.
Men lagets problem är den centrala anfallsrollen, man har nyss värvat Luke Moore som man inte ska avfärda med Stephen Dobbie och Craig Beattie som back-up men de fem spelare som i år spelat i den positionen har tillsammans gjort ynkliga tio mål. Om Luke Moore kan sköta de jobbet återstår att se men jag tvivlar och vi får se om man kanske kan låna in någon under våren för de är osäkert att man klarar hålla sig kvar i toppen och knipa en playoffplats utan en central anfallare som levererar.
Om de lyckas låna in någon 5e anfallare som inte får speltid i sin Premier League klubb så kan de till och med kanske komma topp-2 i år och därmed spela i Premier League nästa säsong. Tyvärr så är det osäkert om man har råd att ens låna in någon då man är en ekonomiskt relativt liten klubb i jämförelse med rivalen Cardiff och andra där uppe i Championship toppen.
Vad tror ni? Finns det någon överflödig anfallare där ute som kan hjälpa Swansea ta det sista steget? Eller klarar de att vinna promotion (direkt eller via playoff) ändå?
…………………………………………………
CHAMPIONSHIP – Oh Donny Boy
I veckan spelades de ett par matcher, mest anmärkningsvärt var Ipswich 6-0 massaker av Doncaster. Connor Wickham som onekligen är en stor talang har tidigare haft problem med målskyttet men här gjorde han sitt första hattrick som A-lagsspelare. Inlånade Jimmy Bullard har också visat sig vara viktig för Ipswich, undrar om Hull gjorde rätt som lånade ut honom.
Målen kan ni se här.
Promotion kandidaterna Nottingham Forest och Cardiff möttes, Cardiff hängt med bakom QPR i jämn takt har på sista tiden fått se raketen Forest utmana om topp-2-platserna som ger direktuppflyttning.
Första målet gjordes utav mittbacken Wes Morgan (Forest born and bred) som precis innan målet gjort en viktig brytning som han följde upp med att avancera (till en förvånad publiks jubel) ända fram till inte långt i från Cardiffs straffområde och med tanke på den kolossens endast brukar korsa mittlinjen för sidbyte eller hörnor gav de honom en boost. Vilket betalade sig då han kort därefter nickade in en hörna vilket var hans första mål för säsongen.
En bit in på andra halvlek blev Cardiffs Seyi Olofinjana fälld utav Forests lagkapten och ligans skyttekung i fjol Peter Whittingham satte den kyligt.
Forest tog dock tillbaka ledning kort därefter tack vare måltjuven Rob Earnshaw, Earnshaw som är en Cardiff-produkt firade förstås inte utav respekt. Det slutade alltså 2-1 till Forest, tack vare Earnshaw är man fortsatt obesegrade på hemmaplan och man tog in på QPR i tabelltoppen.
Ska man kalla det ett uppköp för Paul Konchesky att lämna Liverpool för ett lag som faktiskt har en bra chans att vinna en liga?
Dock har vänsterbacken med mördarblicken inte direkt gjort succé men varit den stabile vänsterback som Forest sökte.
Det var även ett nykomlings/toppmöte på Elland Road där Leeds tog emot Norwich, lite förvånande ligger de två nykomlingarna i toppen (med den tredje amigon Millwall på nionde plats) och Norwich har gjort det med ett centrerat diamant mittfält medan Leeds har sina yttrar som främsta vapen.
Leeds inledde målskyttet genom den målfarlige Argentinaren Luciano Becchio men den otypiska Arsenal-spelaren (långt i från en katarsenalsk dvärg) Henri Lansbury utjämnade på övertid i första halvlek.
I andra halvlek var de samma visa, fast tvärtom då mikro-geniet Wes Hoolahan gav Norwich ledningen innan Super-sub Somma efter bara ett ögonblick på planen utjämnade. Somma har därmed världens 6e bästa målratio, snäppet bättre än Robin Van Persie i Arsenal.
När de gäller nykomlingar förlorade dock Millwall mot krislaget Middlesbrough trots att kulthjälten Neil ”Bomber” Harris så lyckades Boro vända matchen till 3-2, välbehövliga poäng för Boro som nu har en handfull lagen emellan sig och nedflyttningsstrecket.
Crystal Palace som ligger värre till lyckades slå Sheffield United med 1-0 efter ett praktmål av deras främsta spelare Darren Ambrose vilket betyder att Sheff Utd inte är långt i från att göra sina rivaler Wednesday sällskap nere i L1. En del av mig vill att de ska åka ner för att Steel City-derbyt är ett av Englands bästa medan en annan del har svårt att tänka mig ett Championship utan några Sheffield-lag. Ett möjligt Sheffield-fritt Championship för tankarna till denna förträffliga text om så kallade ”fotbollsfläckar”.
Ligans mest oväntade resultat kom i från Deepdale där avsågade, borträknade och på senare 100 % mer Karaoke-sjungande Preston lyckades stjäla en poäng från de mästerliga QPR. Kan den mirakulöse Phil Brown rädda kvar Preston i Championship som om de vore en självmords benägen kvinna på Humber Bridge? 11 poängen (med 1 match i handen) bör väl vara omöjligt för vem som helst
Med tanke på texten om Swansea ovan kan jag också notera att man slog sin estetiska broder Doncaster med klara 3-0, där Luke Moore fick göra sitt första för klubben. Frågan är dock om Donny nu på allvar är inblandade i nerflyttningstriden?
…………………………………………………
LEAGUE 1 – American Duos
Bara åtta matcher spelades i League 1 för att fyra lag spelade i FA-cupen och resten regnade bort.
I toppmötet mellan Bournemouth och Huddersfield slutade det 1-1 efter att den formstarke jätten Michael Symes gjort hemmalagets mål men det lyckade nyförvärvet Danny Cadamenteri utjämnade. De både ursprungligen från Everton bevisar alltså tillsammans med Yakubu och James Vaughan att Everton anfallare bara gör mål när de spelar för andra lag, till den blåa Liverpoolklubbens stora förtret.
Om jag inte berättat det innan så har Charlton (enligt min ändliga kännedom) det härligaste mittbacksparet som nickat bort långbollar sedan kräftfärgade Stéphane Henchoz kamperade ihop med hästsvansen Darren Peacock i Blackburn på sent 90-tal.
Mittbacksparet i fråga är Christian Dailly och Gary Doherty. Vilket översatt till Premier League språk (Premspeak) ungefär skulle bli Darren Fletcher och Emile Heskey. Min konklusion är alltså att om alla mittbackar (mer eller mindre naturliga) plötsligt skulle dö ut så vore en löpstark innermittfältare och en bjässe till anfallare bilda de ultimata mittbacksparet, rent hypotetiskt.
Konklusionen ovan är inte helt oviktig då just Dailly-Doherty spelade i helgen för Charlton mot Exeter, ganska snabbt gick Exeter upp till en 3-0 ledning för att de i sin bästa stunder (med Ryan Harley på spelhumör) är ett fantastiskt lag framför allt då Doherty gav bort 1-0-målet med en dålig hemåt passning till målvakten.
Charlton fick dock upprättelse tack vare att Bradley Wright-Phillips lyckades styra in Dohertys ambitiösa cykelspark , BWPs fjärde på fem matcher Charlton och hans 17 för säsongen. Undrar vad han fått det målsinnet ifrån?
Ett reprimerat och troligen Taggart-löst Oldham åkte till Bristol där man återigen förlorade med 1-0 tack vare debuterande målskytten Rene Howe.
…………………………………………………
LEAGUE 2
Matchen Rotherham – Shrewsbury som är tvåa respektive trea i L2 blev uppskjuten på grund av regn eller ”Waterlogged Pitch” som de heter på fotbollsengelska.
Det gav Chesterfield chansen att utöka sin ledning till åtta poäng, 2-0 varav öppningsmålet gjordes utav Craig Davies som före säsongen blev den förste att göra mål på den nybyggda B2Net stadium och i sin ligadebut blev han också förste spelare att bli utvisad på arenan.
De är just Chesterfields nya arena som gett dem ett extra lyft, deras hemmafacit är 33 poäng av 39 möjliga vilket är bäst i ligan och bland de bästa i hela Football League.
Chesterfields ledning utökades också tack vare att toppkandidaten Bury spelade lika med Gillingham (som alltid brukade finnas med på stryktipset) trots mål av skyttekungen Rob Lowe.
Dessutom så åkte fjärdeplacerade Wycombe på förlust mot Accrington Stanley, välbehövligt för de icke-mjölkdrickande laget som såg ut att kanske bli indragna bottenstriden.
Crewe såg ut att nästan ha säkrat en playoffplats men en liten formsvacka på senare tid betyder att man har sju poäng upp då man i helgen förlorade mot Stevenage, målet gjordes av Scott Laird känd som Stevenage spelaren som blev slagen av en egen planinvaderande supporter från när man slog ut Newcastle i FA-cupen.
I botten tog Barnet en välbehövlig poäng borta mot Cheltenham samtidigt som ruinen Stockport förlorade med 4-1 på hemmaplan mot bottenkonkurrenten Macclesfield. Enda vägen är ner för Stockport, tyvärr.
…………………………………………………
ÖVRIGT
Vem behöver Champions League när man har The Championship?
Premier Leagues vd Richard Scudamore (Bristol City-supporter) har föreslagit att man ska kategorisera alla lags fotbollsakademier, vilket betyder att de bra akademierna kommer bli bättre och de små säkerligen kommer läggas ner.
Paul Fletcher på BBC skriver om det, ur Football League synvinkel.
På den Premier League-fientliga bloggen Closed Season kan ni läsa om samma ämne på ett mindre sakligt sätt fast med en karikatyr av Mr Scudamore.
Regista argumenterar emot förslaget.
Middlesbroughs produktiva akademi är tyvärr något av en dålig ursäkt för deras senaste miserabla säsonger, liknande situation som franska Nantes befinner sig i. (tack till Honken för länken).
QPR har ett lån, som de verkar ha svårt att betala av.
Långt, mycket siffror och svåra ord – ”Jag är nyfik”…nej, de är Swiss Ramble om Bristol City.
På samma tema är Southend på gränsen att sättas i administration, the usual.
Robert Snodgrass – A Whites Legend in the Making
Mycket trevligt läsning om Forest, Cloughs och Derby
10 viktigaste värvningarna i Januari fönstret, enligt The Two Unfortunates
En intressant matchrapport från Sheff Utd – Reading, där de valde att utvärdera varandras lag.
Om folk tycker det är konstigt att som svensk vara intresserad av Herefords ovanliga bortastatistik så är det ingenting jämfört med en Brasiliansk Southend-supporter.
Bättre att inte lägga energi på att tänka på en nära belägen bottenstriden eller tvärtom bättre att ha en plan för att förhindra nedflyttning?
It is a riddle, wrapped in a mystery , inside a enigma – Burton Albions antal spelade matcher.
…………………………………………………
Det var allt för mig denna veckan, om ni har något att säga så är det bara att kommentera nedan eller så mailar ni mig.
Ni kan även följa mig på Twitter, men känn inget tvång.
//Peter A Linhem