A Golden Sky and a Sweet Silver Song of a Lark

Den första halvleken var stormig och olycklig. Den såg det bittra slutet på Tom Hicks och Seth Gilletts ägarskap i klubben, den följde på Rafa Benitez sura uttåg ur klubben och lade grogrunden för Roy Hodgsons misslyckade tid i klubben.

Under den första halvleken var inte den relevanta frågan så mycket om Liverpool skulle lyckas kvalificera sig för europeiskt cupspel, utan huruvida det kunde vara så illa att Liverpool faktiskt riskerade åka ur Premier League.

Den andra halvleken har hittills varit solsken och grönbete. Seriösa nya ägare har ersatt de tidigare skojarna och klubblegenden Kenny Dalglish har återkommit till managerposten. Gammal surdeg har rensats bort från klubben och ersatts med ny energi.

Resultaten har följt på det. Liverpool har sakta men säkert stigit i tabellen och man ligger nu på sjätte plats och 4-7 poäng efter en europeisk cupplats. Även om den här säsongen riskerar vara förlorad så ser klubben och fansen optimistiskt på kommande säsong.

:::

Men i vågskålen ligger fortfarande ett frågetecken – och det är huruvida Kenny Dalglish ska fortsätta som manager också på längre sikt eller om han ska ersättas av en ny kraft.

Dalglish tillsattes formellt på temporär basis och även om såväl han själv, spelare, fans och även ägare har uttryckt tankar i färdens riktning att han ska vara kvar så är inget konkret bestämt.

Invändningarna mot honom är desamma som innan han tillträdde – han har varit borta från fotbollen på den här nivån för länge och saknar nödvändig och aktuell kompetens för uppdraget.

Men det är invändningar som inte tar symbiosen mellan person och klubb i beaktande, plus att de är tämligen fördomsfullt nedsättande med utgångspunkt i ett väldigt snävt perspektiv på vad managerrollen innebär.

:::

Frågan är ju rimligtvis också vilka alternativen till Kenny Dalglish som fortsatt manager för Liverpool egentligen är.

Dalglish uttalade intresse för managerposten redan i somras men bedömdes sannolikt som en för stark personlighet av de dåvarande ägarna. Icko desto mindre låg hans spöke kvar över Anfield och hemsökte Roy Hodgsons olycksaliga tid vid rodret.

Hodgson gjorde många fel men han hade kunnat vara helt perfekt, en fotbollsmanagerskapets Stravinskij, och av det skälet ändå aldrig blivit fullt ut accepterad av Liverpools supportrar (och sannolikt även flera av spelarna).

Den obalansen har inte justerats och mer eller mindre varje ny manager som nu ersätter Dalglish, efter att Dalglish enligt fansens predestinerade och förmodligen helt korrekta uppfattning aldrig riktigt fått chansen, är en på förhand kastrerad och lam anka.

En sådan manager har ingen legitimitet eller trovärdighet hos vare sig supportrar eller viktiga spelare.

I det avseendet har Liverpools nya ägare genom det temporära tillsättandet av Kenny Dalglish målat in sig i ett rött hörn.

:::

Det finns två teoretiska vägar för Liverpools ägare och styrelse att vandra som kan vara åtminstone fungerande alternativ till Kenny Dalglish som fortsatt och permanent manager för Liverpool.

Rafael Benitez

Benitez själv har definitivt fiskat för en återkomst. En viss logisk symmetri står att finna i tanken om man är av uppfattningen att det enda problemet under Benitez tid i klubben var ägarna. Men så var ju inte riktigt fallet. Och jag tror att Benitez överskattar sin relativa status i klubben och bland supportrarna.

Symboliskt vore det däremot helt fel. Liverpool är en klubb som nu (för första gången på väldigt länge) känns som om den strävar framåt, en tillsättning av Benitez vore att istället titta bakåt, dessutom mot något som var bevisligen bristfälligt.

A Special One

Jag skriver inte José Mourinho, för det behöver inte vara specifikt han, även om han är en väldigt tydlig kandidat, men en manager som honom. En demonmanager som väldigt tydligt signalerar en kraftfull ambition att till sist ta klubben de sista stegen tillbaka till Englands och Europas elit.

En sådan manager skulle kunna ha trovärdighet nog att ta över efter Dalglish, så länge Dalglish själv krattade manegen. Men flera aspekter av Liverpools förutsättningar och uttalade strategi talar emot en sådan tillsättning.

Mourinho och den typen av managers har för vana att styra och kontrollera klubbar med överlägsna resurser inom sina områden, vilket ger managern möjlighet att bygga sitt personliga varumärke utan att vara begränsad av sin klubb. Liverpool är inte en sådan klubb utan förutsätter ett mer långsiktigt perspektiv och ambitioner med ett längre hylliv.

Liverpools uttalade strategi kommer också att vara att satsa mer på utveckling av unga och prisvärda spelare snarare än köp av etablerade spelare, vilket inte heller är en strategi som är helt förenlig med den värvningspolitik som managers såsom Mourinho brukar tillämpa.

:::

De två teoretiska vägarna är med andra ord inte särskilt vettiga att vandra i praktiken.

Själv är jag av den bestämda uppfattningen att Kenny Dalglish måste fortsätta som manager för Liverpool.

Han har startat ett spännande nytt projekt, han har momentum med sig och luft under vingarna, han har trovärdighet och legitimitet och all form av klubbsymbolik i ryggen.

Att trycka på stopp-knappen för det vore rent ut sagt ansvarslöst.

Att vara manager är inte enbart en fråga om att värva spelare, lägga upp träningsmoment och välja matchtaktik – även om jag inte för en sekund tror att Dalglish är okunnig om sådant. Det handlar lika mycket om att formulera en klubbs värdegrund och arbetsetik, att sätta en kultur och bemanna sin organisation med rätt karaktärer och personligheter.

Ingen kan göra det jobbet bättre för Liverpool FC än Kenny Dalglish.

Kenny Dalglish är 60 år gammal. Han är lika pigg och mentalt spänstig som Alex Ferguson.

Det bästa Liverpools ägare kan göra för klubben och för sig själva är att meddela att det kommande decenniet är Kenny Dalglishs decennium i Liverpool – come what may!

…………………………………………………

Martin Samuel på Daily Mail gör en mycket klok poäng – igen.

Det har klagats en hel del på U21-EM och hur det riskerar att trötta ut framför allt då engelska spelare.

Men det är då inget mot Premier Leagues alla sydamerikanska spelare som ska spela en väldigt matchintensiv Copa America – som det däremot talas väldigt tyst om.

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1371291/Martin-Samuel-Javier-Hernandez-faces-burnout-compared-Jack-Wilshere.html

David Luiz, Ramires, Sandro, Lucas Leiva, Rafael, Anderson, Heurelho Gomes, Marcos Angeleri, Carlos Tevez, Pablo Zabaleta, Maxi Rodriguez, Fabricio Coloccini, Jonas Gutierrez, Antonio Valencia och Luis Suarez är samtliga några spelare som kommer att vara aktuella.

För en turnering där många fler lag kommer att spela klart fler matcher än vad som är fallet i U21-EM – och som slutar knappa tre veckor innan nästa säsong av Premier League startar.

Värst är det kanske för de mexikanska spelarna. De deltar i Copa America men innan dess även den nordamerikanska Gold Cup under större delen av juni och över större delen av USA.

Det kommer bara vara ärtmos kvar av Javier Hernandez i augusti.

…………………………………………………

Säkerhetspådraget inför det kommande Manchesterderbyt på Wembley i april kommer vara engelsk fotbolls största någonsin.

Alex Ferguson har yttrat sig kritiskt om FA:s beslut att lägga semifinalen eller egentligen semifinalerna generellt till Wembley och förutspår kaos i London och på vägarna till London under helgen 16-17 april.

https://www.guardian.co.uk/football/2011/mar/29/alex-ferguson-manchester-united-fa-cup

Förvisso en annan fråga än vad Ferguson tar upp – men visst ska inte semifinalerna spelas på Wembley.

Där kan vi prata om att devalvera värdet i själva cupfinalen.

…………………………………………………

I hastigheten och lustigheten över att helt plötsligt vara ensam Englandsbloggare (it’s a cold and tough job, but someone’s gotta do it!) på Fotbollskanalen så glömde jag bort en sak.

Jag bara antar att beslutet lätt rationellt utgick från antal läsare och omfång och kvalitet på bloggens kommentarsfält. Vilket är något jag är lite stolt över och som jag betraktar som ett av bloggens stora värden.

Med andra ord så lever bloggen vidare inte så lite tack vare er.

Så tack för att ni finns!

Be Champions!!

Martin Allen är med sina drygt 370 ligamatcher för West Ham, QPR och Portsmouth bara den fjärde mest meriterade fotbollspelaren i familjen.

Det är nämligen så att hans far Dennis har nämligen nästan 390 matcher, hans kusin Clive som har rekordet för att ha spelat för flesta London-klubbar (7) har gjort över 400 ligamatcher för bland annat Arsenal, Tottenham och QPR och den andre kusinen Paul spelade nästan 600 matcher för West Ham och Tottenham med flera.

Lägg till att hans farbror Les(far till Clive) gjorde nästan 200 ligamatcher för Chelsea, QPR och Tottenham, Bradley (bror till Clive) spelade sju säsonger för QPR och Oliver (son till Clive) också varit fotbollspelare på Conference-nivå.

Förutom att konstatera att den Redknappska/Lampardska klanen ligger en bit bakom Allen-diton så är det möjligt att Martin som är yngre än sina kusiner Clive och Paul behövde likt ett klassiskt ”yngstabarn” göra något särskilt för att utmärka sig.

Vilket kan vara förklaringen varför han som manager anordnat ett träningsläger i sitt hem, tvingat spelare städa toaletter och hyrt en hök för att jaga bort duvor som använde Griffin Park som toalett.

Då han förklarar sina galenskaper med att de har ett djupare syfte kan det även vara så att han gått Mr Myagis ledarskapskurs men i vilket fall är han nu tillbaka för att rädda [karate]-Barnet från nerflyttning.

https://www.guardian.co.uk/football/football-league-blog/2011/mar/24/martin-allen-barnet-mad-dog

…………………………………………………

HEARKEN TO MY JOYFUL TIDINGS, OF THE GOLDEN FUTURE TIME

Efter förra veckans taktiska överdos och med tanke på att det är landslagsuppehåll kan det vara intressant med något mer lättsamt som att tänka sig vilka nuvarande Football League-spelare som kommer spela i Premier League i framtiden?

Främst ska det handla om spelare som tillhör Football League-klubbar och inte spelare utlånade från Premier League, med undantag för spelare som imponerat i Football League sedan blivit köpta av en PL-klubb men därefter utlånad tillbaka till sin tidigare Football League-klubb (se Craig Dawson).

En annan faktor är också att det helst ska vara spelare som köps till Football League, till exempel inte Adel Taarabt som förutom att vara för uppenbar troligen kommer spela PL-fotboll med sitt nuvarande lag.

::::

Dale Jennings, Tranmere

Med tanke på att han är Scouser, kort på längden och väldigt snabb vore en jämförelse med en ung Michael Owen möjlig.

Men Dale Jennings är inte någon specialiserad avslutare likt Owen utan snarare en ytter/ytterforward, bra med båda fötterna och har ett mycket bra skott för att vara så liten.

Han har bara spelat ett halvår i Tranmeres A-lag men på den tiden imponerat och fått priset som League Ones bästa unga spelare.

Framtida PL-klubb? Regionens storklubbar Liverpool & Everton har han så klart ryktats till men då Liverpool verkar satsa på större namn tror jag Everton med vana att hitta spelare i de lägre divisionerna värvar honom. Även Wigan bör ses som ett rimligt alternativ.

::::

Robert Snodgrass, Leeds

Chansen är förstås fortfarande stor att Leeds denna säsongen direkt eller via playoff når Premier League. Men hans framfart är helt enkelt för otrolig för att bortse. Hans lagkamrat Max Gradel förtjänar också ett omnämnande.

Snodgrass är en vänsterfotad skotsk ytter med härligt skott, fart och teknisk nog att utnyttja den farten till fullo. Fina inlägg och är mer av en framspelare än avslutare.

På andra kanten (vilken det är skiftar) finns Max Gradel som inte är lika fysisk men mer spektakulär, ojämn och möjligen målfarligare än Snodgrass.

Snodgrass som jag själv föredrar av de två har röstats fram till Leeds bästa spelare sedan man åkte ur Premier League av Leeds fansen på bloggen The Scratching Shed.

Framtida PL-klubb? Skulle de inte följa med Leeds upp tror jag Snodgrass hamnar i en klubb som Blackburn.

::::

Alex Oxlade-Chamberlain, Southampton

Självklar på denna listan då han varje dag under januari månad var klar för Arsenal enligt olika rykten samtidigt som andra storklubbar ryktades plocka honom framför näsan på Arsenals Le Grand Fromage.

Chamberlain som ofrånkomligen på grund av sin position och klubb slentrianmässigt utsetts till den ”Nye Walcott”.

Liknelsen är förstås inte mer än en liknelse men till skillnad från Walcott är AOC en mer komplett spelare då han har ett bra skott, tvåfotad och träffsäkra inlägg. Det gör honom nödvändigtvis inte bättre än sin föregångare men kort sagt så är han en pony med större arsenal.

Framtida PL-klubb? Svårt att säga annat än Arsenal men med tanke på Walcott i laget finns chansen att han kanske går till Man Utd som också ryktas vara intresserade.

::::

Keiren Westwood, Coventry

Skulle nästan lika gärna kunnat nämna Lee Camp, Schmeichel Jr, Scott Loach eller Alex Smithies men det är Westwoods rykte(n) som ger honom en avgörande marginal denna gången.

Westwood ses av många som Englands bästa målvakt utanför Premier League tack vare sin snabba reflexer vilket gjort att flera större lag försöker värva Westwood från Coventry där han har gjort sitt.

Har under ett par säsonger vunnit flera utmärkelser som Coventrys bästa spelare (av flera olika supportergrupper), League 1 och Championships bästa målvakt.

Framtida (S)PL-klubb? Wigan, Newcastle och Celtic har visat intresse. Wigan ser ut att åka ur. För Newcastle och Celtic beror det troligen på Fraser Forster som är utlånad till Celtic från Newcastle. Forster stannar i Celtic medan Westwood köps in till Newcastle?

::::

Connor Wickham, Ipswich

Stor, stark och för sin längd även snabb och teknisk. Han är redan en viktig spelare i Ipswich trots att han fyller 18 först nu på torsdag.

Men skulle ni säga till Roy Keane att han är en pålitlig, naturlig eller klinisk målskytt så skulle det vara det sista ni sa. Wickham är nämligen trots att han är väldigt användbar i spelet ofta för nonchalant i avsluten till den grad att Roy Keane ett tag tröttnade på hans många misslyckade avslutningar och satte honom på bänken eller på kanten. Lite elakt och möjligen livshotande för Wickham skulle man kunna säga att han fick Keane sparkad men det är förstås en simpel bortförklaring.

Framtida PL-klubb? Tottenham, som förvisso lider av trubbiga anfallare men deras storlek, deras ryktade intresse och brittiska klubbkultur gör det sannolikt.

::::

Chris Gunter, Nottingham Forest

Han har visserligen redan spelat en handfull matcher i Premier League för Spurs som köpte honom från Cardiff men sålde honom senare för en knapp förlust till Forest.

I Forest har han dock imponerat mer än han gjorde i Cardiff vilket förra säsongen gav honom en plats i ”Årets Championship-lag” och denna säsongen varit bra återigen även fast jag personligen håller Russell Martin i Norwich högre sett till denna säsongen.

Men Gunter som bara är 21 år gammal är en bra ytterback, sköter sig bra bakåt för att vara en modern ytterback och han funkar så gott som lika bra även som vänsterback.

Framtida PL-klubb? Sunderland, de har det sådär ställt bland ytterbackarna och Gunter tror jag kommer bli tillräckligt bra för deras ambitioner.

::::

Danny Graham, Watford

Inte den mest spektakulära spelaren men det är en klassisk brittisk anfallare som väl kan jämföras med Alan Shearer (både är geordies också) då han är stor och stark utan att vara för stationär.

En bra avslutare som jobbar hårt för laget och ger mycket utrymme till andra spelare omkring honom. Möjligen har hans anfallspartner Marvin Sordell större potential men Graham är klart jämnare och en större tillgång för laget än ”Scordell” som är mer utav en målskytt.

Att han leder Championships skytteliga denna säsongen får PL-klubbar att notera honom och om det gör det kommer de troligen inte bli besvikna.

Framtida PL-klubb? Då han är Geordie och Newcastle saknar en Nr 9 så hoppas jag verkligen att de använder en bråkdel av Carroll pengarna för att köpa Graham.

::::

Bubblare:

Lee Camp, Forest

Vad säger ni? Har ni några egna alternativ? Håller ni med mig eller har ni andra åsikter om någon av de listade spelarna?

…………………………………………………

LEAGUE  1 – For whom the bell tolls

Det spelades som vanligt League 1-fotboll trots landslagsuppehållet men det var inte full omgång då bara nio matcher spelades.

Inte heller gjorde omgången någon stor skillnad tabellmässigt i botten då lagen under strecket inte tog in på Dag & Red. Det är fortfarande bara en poäng upp till Dag & Red på säker mark för Walsall men de har tre matcher fler spelade.
Där under har Bristol Rovers samma teoretiska möjlighet men Dag & Red håller allt jämnt försprånget för lagen under som bara har sju-åtta ligamatcher kvar på sig.

I toppen var det inga betydande ändringar men Huddersfield drygar ut sin ledning till fyra poäng före P’Boro som har en match mindre spelad och Saints ligger fem poäng bakom Huddersfield men med tre hängmatcher som fortfarande ger dem en väldigt bra chans att nå direktuppflyttning.

Lite längre ner verkar MK Dons säkra sin playoff-plats efter ha tagit sig förbi sladdande Bournemouth och utanför topp sex har Leyton och Rochdale både en viss chans men även utan hängmatcher ligger man två poäng bakom Bournemouth.

…………………………………………………

LEAGUE 2 – My Father’s Eyes

League 2 är ännu mer oförändrat där Burton i botten fortfarande har två poäng tillgodo på Barnet och Stockport men med fyra matcher mindre spelade.

Lite förändringar i toppen då Stevenage främst på grund av andra lags inaktivitet ligger på fjärdeplats efter en klar 4-0 seger borta mot Macclesfield.

Torquay ligger fortfarande på playoffplats men det är tack vare marginellt bättre målskillnad än Rotherham. Rotherham som nyss gjort sig av med Ronnie Moore slog Lincoln med 6-0 där Moores son Ian Thomas-Moore gjorde sitt första, andra och tredje mål för klubben. Med en match mindre spelad än Torquay på samma poäng är deras chans på playoffspel fortsatt väldigt god.

Där bakom har Port Vale fortfarande en bra chans efter ha sparkat Jim Gannon och Accrington Stanley som har en väldigt god teoretisk chans på playoff är fortfarande en ”Dark horse” i sammanhanget.

…………………………………………………

Rekommenderad läsning

Den alltid läsvärda journalisten Iain Macintosh berättar om hur han blev Southend-supporter och om hur det är som journalist att behöva ”överge” dem  på grund av sitt jobb.

Förutom en skön Wimbledon-story berättar BBCs sportekonomiska bloggare Matt Slater om hur det står till i Pompey.

På ämnet ”Football Leagues sorgebarn” så får ni här det senaste om det Plymouth.

::::

Svårt att säga ännu men under en längre tid har det ryktats om att Watford kommer få ny ägare, vilket fansen är oroliga över.

The 72s serie om 2000-talets fem bästa spelare i varje Football League klubb fortsätter med Carlisle.

Scunthorpe tänker förstås inte ge upp utan strid men som Championships minsting bör de kanske sänka sin krav på Nigel Adkins efterträdare. Även med tanke på hur vissa Scunny-fans beter sig.

::::

Port Vale ligger relativt illa till men de bör inte förlita sig på Robbie Williams, (ja, den Robbie Williams) igen.

Det lutar åt att man om några år kommer sluta sända sända Football League och Ligacup fotboll på statligt ägda BBC vilket kommer minska tv-intäkterna för Football League klubbar, ge färre chansen att se Football League matcher på tv (möjligen om Sky köper upp det då) och frågan är om det kommer fortsätta sändas i Sverige efter det.

The Championship har ju per definition sämre spelare än storebror Premier League vilket Wales bevisade i helgen men Championship är ändå en fantastisk liga att följa, säger The 72s Big Cheese David Bevan.

Avslutningsvis skriver David Bevan även mycket intressant om allas favorithatobjekt MK Dons på ett väldigt nyanserat sett.

…………………………………………………

Det var allt för mig denna veckan, om ni har något att säga så är det bara att kommentera nedan eller maila mig – Linhem@live.se

Ni kan även följa mig på Twitter – https://twitter.com/linhem, men känn inget tvång.

//Peter A Linhem

Inför matchen kommer en ceremoni att hållas på Wembleys gröna gräs där man hedrar Arthur Wharton, den förste svarte professionelle fotbollspelaren inom engelsk fotboll och i världen.

Född 1865 på Guldkusten, i det som nu kallas för Accra och är Ghanas huvudstad, så flyttade Wharton vid 19 års ålder till nordöstra England för att utbilda sig till präst på ett lokalt college.

Men hans liv skulle ta sig en annan väg.

:::

Wharton började ägna sitt liv åt idrottande och han utmärkte sig i väldigt många sporter.

Han slog rekord i cykling mellan Preston och Blackburn 1887. Ett år tidigare hade han slagit världsrekord i den tidens motsvarighet till 100 meter löpning. Han var dessutom än väldigt talangfull cricketspelare.

:::

Hans talang upptäcktes av Darlington FC som värvade honom som målvakt och Wharton blev på det viset den förste svarte professionelle fotbollspelaren i världen.

Tiden i Darlington var mycket framgångsrik och han beskrevs om vartannat som ”magnificent”, ”invincible” och ”superb”.

Vid den här tiden fanns det inget ligamästerskap utan den främsta turneringen var FA-cupen – tillsammans med lokala distriktsmatcher.

1885/86 valdes han ut till det prestigefulla Newcastle & District-laget; vid den här tiden det bästa laget i staden och klart överlägsna de båda lagen från Newcastles West End och East End som senare skulle slås ihop och bilda Newcastle United.

:::

Likt många målvakter före och efter honom så fick Wharton snabbt ett rykte om sig att vara väldigt eccentrisk.

Tydligen så hade han för vana att sitta hukande vid sidan av målet innan han rusade ut för att rädda en boll. Vid den här tiden bestod målburarna av två stolar med ett snöre mellan dem som ribba, och skrönan säger att han hade som knep att dra ner snöret så långt som möjligt och på sätt få motståndarna att missa målet.

Alla medel är tillåtna utom de dåliga.

Genom sina framgångar med Darlington så upptäcktes Wharton av den tidens engelska fotbollsgiganter Preston North End som värvade Wharton, som därmed blev en del utav det lag som skulle bli engelsk fotbolls första och främsta form av Invincibles.

Slutet av Whartons fotbollskarriär såg honom spela för lag som Rotherham, Sheffield United, Stalybridge och Stockport. Han avslutade sin aktiva fotbollskarriär 1902 vid 36 års ålder.

:::

Arthur Warton levde resten av sitt liv i nordöstra England under fattiga förhållanden. Rik på sin idrott hade han inte blivit. Han dog 1930 på ett vårdhem och begravdes i en omärkt grav i Edlingtons kyrkogård.

Phil Vasili, som skrivit en biografi om Whartons liv, skriver: [”He ended his days sadly, but he was not a sad figure, he did things his own way, despite obstacles put in his way.”]

:::

Genom sina insatser så banade Wharton vägen för senare tiders svarta och färgade fotbollsspelare som Cyrille Regis, Laurie Cunningham, John Barnes och Ashley Cole.

Och som Henry Winter påpekar så vore det kanske på sin plats om Ashley Cole under sin uppvärmning samtidigt som kvällens ceremoni på Wembley skänker en tanke i Whartons riktning.

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/england/8408861/Henry-Winter-Arthur-Whartons-extraordinary-existence-deserves-to-be-remembered-in-England.html

:::

Det är lätt att betrakta frågan om färgade fotbollsspelare och den relaterade rasproblematiken som något förlegat och som något som inte längre har någon betydelse.

Vad man då glömmer bort är att det har varit en väldigt lång väg och process fram dit, och att det inte på något vis är en enkelriktad väg. Vad som har åstadkommits kan också omintetgöras.

Dessutom tror jag att man med ett sådant perspektiv riskerar att stirra sig blind på Premier League, den allra högsta nivån. Jag tror situationen är en annan längre ned i seriesystemet, bortanför Skys och strålkastarljusets sken.

…………………………………………………

Ännu ett bråk är på väg att blossa upp mellan det engelska landslaget och en engelsk storklubb – den här gången Arsenal.

https://www.independent.co.uk/sport/football/international/wilshere-risks-wengers-wrath-with-under21-plea-2254791.html

Det är U21-EM i Danmark i sommar och Jack Wilshere har uttryckt en förvisso förståelig önskan om att spela den turneringen.

Det här väcker dock irritation (igen) från Arsenal och Arsene Wenger som anser det orimligt att en spelare ska vara tillgänglig för både det engelska A-landslaget och för de olika ungdomslandslagen.

Wenger var lika förbaskad när Theo Walcott togs ut till U21-EM för två år sedan i Sverige – och visst kan man på sätt och vis förstå honom.

Samtidigt så måste man också förstå Fabio Capello, Stuart Pearce och den engelska landslagsledningen. Ska de göra något åt den engelska landslagskulturen så måste de börja hårdsatsa redan på ungdomsnivå, och då gäller det att ha de bästa spelarna med.

Inte minst när de bästa spelarna själva vill spela.

:::

Alan Hansen håller så klart inte med mig.

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/england/8409685/Alan-Hansen-nothing-to-be-gained-from-sending-Jack-Wilshere-to-play-for-England-under-21s-this-summer.html

Hansen menar att det bara är VM och EM som är viktiga och att Jack Wilshere behöver vila i sommar för att inte bli utbränd.

Själv tror jag det är minst lika viktigt att framtidens engelska spelare fostras i ung ålder att spela tillsammans och vinna titlar tillsammans. Och de möjligheterna kommer mer sällan än möjligheter till vila och återhämtning.

…………………………………………………

Det blir många förändringar i Fabio Capellos startelva ikväll jämfört med matchen mot Wales.

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/england/8409838/England-manager-Fabio-Capello-hits-on-winning-formula-as-he-prepares-to-give-B-team-a-run-out-against-Ghana.html

Det är intressant att Capello öppet inte anger skälet till detta som att han vill pröva och experimentera med fler och andra spelare.

Istället säger han i klartext att han vill respektera klubbarnas viljor och önskemål – och sätter därmed fingret rätt på den ömma punkten och konflikten mellan club och country.

Men effekten har också blivit att konceptet med träningslandskamper lyfts fram som ännu mer meningslöst och det har även skapat sura miner hos de som betalat dyra biljetter för att gå på matchen.

Det görs liksom inga vettiga försök att bryta den onda cirkel som landslagsfotboll i allmänhet och engelsk landslagsfotboll i synnerhet verkar ha hamnat i.

…………………………………………………

Ashley Young, Charlie Adam, Rafael van der Vaart, Daniel De Gea, Jack Rodwell, Wesley Sneijder, Manuel Neuer och Douglas Costa.

Tydligen ska Man Utd köpa samtliga dessa spelare på en och samma gång om man ska gå efter vad man kan se bara genom en snabb ögning av de större engelska tidningarna. Vilket naturligtvis är helt orealistiskt.

Finn fem fel! Typ.

:::

Någon som undrar vad som hänt med David Brent på sistone?

Be Champions!!

Konkurrensen mellan klubbarna sker inte längre enbart på fotbollsplanen utan minst lika mycket vid sidan av den i en ständigt pågående strävan att kontrollera dessa resurser.

En förändring som skett sedan Old Football är att framtiden fått en alltmer framträdande roll i klubbarnas strategiska planering. Där fokus tidigare låg vid att värva de bästa spelarna så ligger fokus numer vid att värva de bästa spelarna nu såväl som i framtiden.

En annan förändring som skett är att truppbyggandet, ackumuleringen av spelare, har blivit en central beståndsdel i klubbarnas långsiktiga arbete och riskhantering.

Likt i alla kapitalistiska strävanden så sker en koncentration av ekonomiska och materiella resurser till ett fåtal aktörer, och vad som följer på det är en tilltagande grad av hierarki mellan dessa aktörer.

Till viss del speglas det i ”nästa generations” förändring som är på väg att få genomslag i Modern Football när det gäller konkurrens och kontroll över framtida spelare.

Skapandet av formella nätverk mellan klubbar från olika geografiska områden som organiserar och samordnar produktion och distribution av lovande fotbollstalanger.

:::

För någon vecka sedan publicerade Daily Mail följande nyhet om en av Man Utds senaste satsningar på den sydamerikanska och brasilianska fotbollsmarknaden:

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1369316/Manchester-Uniteds-new-recruits-Brazil.html

Man Utds projekt är ett exempel på hur framtidens fotbollsvärld alltmer kommer att organiseras. Det är ett projekt som enbart inom detta begränsade exempel innefattar tre klubbar.

Man Utd som tillför resurser och tillhandahåller utbildning. Den brasilianska klubben Desportivo Brasil som fungerar som en form av lokal akademi. Den holländska klubben Twente som fungerar som en mellanhand för vidareutveckling och som leverantör av europeisk nationalitet.

Teoretiskt är det här en lysande idé för Man Utd och engelska fotbollsklubbar. De ökar sin geografiska spridning, sin lokala närvaro och kompetens. Men inte minst så innebär det en form av riskminimering.

Den risk i termer av kostnader och kvalitetsgarantier som är oundviklig i utveckling av unga fotbollsspelare delegeras och fördelas mellan flera olika aktörer inom det upprättade nätverket – istället för att ligga enbart på Man Utd självt som tidigare varit fallet.

:::

Den här utvecklingen inom fotbollen kan förstås som ett led i en ständigt pågående ekonomisk och social organisering.

Det är en fråga om transaktionskostnader.

Med transaktionskostnader syftas på att varje transaktion på en marknad är behäftad med vissa specifika kostnader vid sidan av själva priset – såsom kostnader för informationssökning om produkten, för risken att produkten är felaktig, för själva förhandlingen om ett rimligt pris och så vidare.

Teorin förklarar när det är rationellt för en aktör att köpa något på en marknad eller själv producera det inom sin egen organisation. Make or buy. När transaktionskostnaden för att köpa en produkt på marknaden är högre än kostnaderna för att producera den själv så ersätts marknaden med en organisation eller, med ett annat ord, en planekonomi.

Vi kan spåra detta i den moderna fotbollens utveckling.

Marknadsåldern

Under fotbollens första tid, låt oss lite grovt säga under 1900-talet, så var tillgången till spelarresurser helt och hållet marknadsbaserad. En klubb hade sitt lag och när det var aktuellt att tillföra en spelare till laget så gick man ut på spelarmarknaden för att handla.

Dels så befann sig fotbollen i sitt inledande stadie av organisering. Dels så var fotbollen långt mycket mer nationellt begränsad och baserad än vad som nu är fallet, och transaktionskostnaderna för att agera på marknaden därmed klart lägre än vad som nu är fallet och tillgången till information mer självklar.

Organisationsåldern

Därefter, under fotbollens följande tidsperiod, grovt räknat under 2000-talet, så förändrades fotbollen. Antalet matcher ökade, fotbollen och konkurrensen om spelare blev alltmer global och kommersialiserad. Transaktionskostnaderna ökade dramatiskt.

Resultatet blev framväxten av allt större och integrerade akademier där klubbarna kontrollerar utvecklingen av unga och framtida spelare in-house. Klubbarna kontrollerar och ”äger” spelarna från en väldigt ung ålder och potentiellt genom hela deras karriär. Fotbollen var som allra mest organiserad.

Nätverksåldern

Den närmaste tidsperioden ser alltså ett mellanting mellan marknad och organisation växa fram inom fotbollen och dess spelarutveckling – det formella nätverket.

Det är en form av organisering som bygger på semi-självständiga aktörer som är överens om att samarbeta och koordinera resurser. Det syftar både till att minimera transaktionskostnader som följer av en marknad och till att minimera de produktionskostnader och den risk som följer av en organisation.

:::

Sportsligt och ekonomiskt är det här en utveckling som definitivt är till godo för de engelska och europeiska storklubbarna.

Men rent filosofiskt går det naturligtvis att ha invändningar.

Ett mer samhällsbaserat resonemang kan utgå från att det här är något som ökar klyftorna inom den moderna fotbollen och som formaliserar och institutionaliserar dess klasskillnader. Det är en form av fotbollens moderna kolonialisering där det är tydligt att länder som Brasilien och Holland är tänkta att exploateras för i det här fallet den engelska fotbollens vinning.

Utifrån ett mer fotbollsmoraliskt resonemang så kan man invända att det här är ett system som förändrar fotbollens själ. Den brasilianska klubben Desportiva Brasil, i det här fallet, blir allt mindre en fotbollsklubb och alltmer en investmentbank. Deras primära motiv är inte att vinna titlar eller sportsliga meriter utan att göra så god affär på att sälja unga spelare som möjligt. Det förändrar hela fotbollslandskapet i länder som till exempel Brasilien.

Det här är filosofiska invändningar som är möjliga att ha – men som jag tror är helt chanslösa mot de ekonomiska och tekniska intressen som driver den moderna fotbollens utveckling.

…………………………………………………

Graham Poll diskuterar huruvida Wayne Rooneys gula kort mot Wales var medvetet för att slippa spela landskampen i början av juni.

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1370664/Graham-Poll-Perhaps-Wayne-Rooney-holiday-mode.html

Jag måste medge att jag inte reflekterade över det under matchen – men skulle det vara sant så är det ju ännu ett slag rätt i solar plexus på landslagsfotbollen och definitivt ett inlägg i den pågående striden mellan club and country.

…………………………………………………

Vi har pratat en hel del om ståplatser inom engelsk fotboll på sistone, händelsevis också en debatt som börjat få lite liv igen också i England.

Kenny Dalglish skriver en regelbunden krönika i Daily Mail och ger här sitt eget mycket personliga perspektiv på frågan.

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1370285/Kenny-Dalglish-96-reasons-football-terraces.html

Man måste respektera Dalglishs uppfattning – men han illustrerar också hur otroligt färgad diskussionen är av Hillsborough och vad som hände där och hur den kanske är känslomässigt snarare än sakligt baserad.

Inte minst det sista stycket kanske:

[“I know fans still stand in countries like Germany. But you can’t compare their situation with ours. If Germany had endured a tragedy like Hillsborough, of innocent supporters dying because they went to a football match, they would have banned standing and they would not now be talking of reversing that decision.”]

Tragedin är utgångspunkten.

Jag ska inte påstå att jag är insatt i varje teknisk detalj i diskussionen. Men själv har jag svårt att se ståplatserna som den direkta orsaken utan snarare kombinationen av ståplatser och kravallstaket som var standard vid tiden för Hillsborough.

Supportrarna trängdes och klämdes ihjäl mot staketen, det var kravallstaketen tillsammans med obefintlig säkerhetskontroll vid insläppen som orsakade tragedin. Inte ståplatserna i sig.

Huruvida fotbollssupportrar i England är kapabla att stå upp och titta på fotboll utan att orsaka kravaller (och därmed föranleda behovet av kravallstaket) är däremot en annan fråga – och kanske en fråga som i grund och botten handlar om människosyn.

Kanske var det engelska samhället under 1970- och 1980-talen ett annorlunda samhälle än nu – och kravaller då därför mer sannolika än nu?!

…………………………………………………

Ännu ett bevis för att The Guardian är en frekvent läsare av den här bloggen – såklart! – är att Paul Doyle mindre än ett dygn efter min ”Jag är nyfiken – Chesterfield”-blogg skriver följande blogginlägg på deras Football League Blog.

https://www.guardian.co.uk/football/football-league-blog/2011/mar/28/chesterfield-barnet-league-two

Ett sammanträffande naturligtvis – men den som vill fördjupa sig ännu lite mer i Chesterfield ska naturligtvis läsa den bloggen.

Be Champions!!

Chesterfield, som manageras av mannen med det sci fi-inspirera(n)de namnet John Sheridan, är med sju matcher kvar av serien på väg att defilera hem League 2 – och den största anledningen till det är en väldigt erfaren och rutinerad anfallsuppställning.

Å ena sidan har vi Jack Lester, en 35-åring som upplever en ny vår i sin karriär hos Chesterfield tillsammans med den andra sidans och den före detta walesiska landslagsanfallaren Craig Davies, tio år yngre än Lester men med erfarenhet från tio tidigare klubbar.

Tillsammans har de gjort 34 ligamål vilket är nästan hälften av lagets hela målskörd och den stora anledningen till att The Spireites befinner sig högst upp i tabellen med hela 11 poängs marginal ned till tvåan Wycombe, om än med en match mer spelad.

Lester har varit en pålitlig målskytt i såväl Grimsby och Nottingham Forest som Sheffield United men verkar ha funnit sig själv i Chesterfield där han snittar strax över ett mål varannan match över en period om fyra år. Förra fredagen gjorde han ett hattrick när uppflyttningsrivalen Rotherham krossades med 5-0, vilket resulterade i manager Ronnie Moores avgång.

Men helt beroende av anfallsparet är ändå inte Chesterfield – alla lagdelar har bidragit till målskyttet, och hela 15 olika spelare har gjort mål i ligan den här säsongen.

Men vilka förutsättningar har Chesterfield att etablera sig i League 1 nästa säsong?

:::

Chesterfield lade grunden för ett fantastiskt starkt hemmafacit genom att vinna sju av sina åtta första matcher hemma på splitternya b2net Stadium, där den åttonde matchen var en osannolik 5-5-historia mot Crewe där de låg under med 2-5 med tio minuter kvar av matchen. De är League 2:s främsta målgörare på hemmplan, där de redan nätat 50 gånger.

Sedan flytten från Saltergate, som varit deras hem i smått otroliga 139 år, så har publiksnittet ökat med över 50% från förra säsongen. En ny och modern omgivning kombinerat med ett framgångsrikt lag har alltid varit ett recept för publikökningar, och Chesterfields styrelse kan bara hoppas att trenden håller i sig i League 1 nästa säsong.

Finansiellt har Chesterfield med andra ord goda förutsättningar att inte bara etablera sig i League 1 utan också på lite sikt avancera vidare i det engelska ligasystemet.

:::

Så var inte fallet förra gången Chesterfield flyttades upp från den här nivån, för tämligen precis tio år sedan. 2001 slutade klubben trea efter Brighton & Hove Albion och Cardiff, men man hade lett tabellen under den större delen av säsongen men till sist bestraffats med nio poäng avdrag för finansiella oegentligheter.

Vid den tidpunkten ansåg många att Chesterfield borde ha flyttats ur vad som då kallades för Division 2, likt Swindon Town som ett årtionde tidigare vunnit uppflyttning till nuvarande Premier League men som av liknande skäl dumpades ända ner till tredje divisionen.

Nio poängs avdrag framstod som ett väldigt milt straff för en klubb som i praktiken fuskat sig till uppflyttning. Det enda bestraffningen bestod av var att spelarna inte fick några silvermedaljer. De fick däremot ändå spela i League 1 påföljande säsong, till skillnad från Hartlepool som med liten marginal missade tredjeplatsen och till slut misslyckades också i playoff-spelet.

Det var inte en stark nog bestraffning att fungera som ett tillräckligt incitament mot den typ av agerande som den dåvarande ordföranden Darren Brown gjorde sig skyldig till. Brown dömdes senare i brittisk domstol till flera års fängelse för bedrägeri.

Den här gången finns dock inga sådana tvivel om det berättigade i deras uppflyttning – och de mörka dagarna för snart tio år sedan är föga mer än ett minne blott.

:::

Chesterfield står finansiellt starkt. Och med en god och konkurrenskraftig spelartrupp så står man även sportsligt starkt inför en kommande säsong i League 1.

Samtidigt har lagets största styrka den här säsongen varit anfallsspelet som är baserat till stor del på en 35-årig spelare, som dels börjar närma sig slutet på karriären och dels funnit sig tillrätta på League 2-nivå.

En nyckelfråga för Chesterfield inför den kommande säsongen blir att hitta en ersättare till Jack Lester på lite längre sikt – som förstärker snarare än försvagar det som är Chesterfields fotbollsmässiga styrka.

Men det kan vara värt att hålla ögonen på Chesterfield – för jag tror det är en klubb vi kan få se högre upp i seriesystemet inom några år.

…………………………………………………

England slog programenligt och tämligen enkelt Wales med 2-0 igår på The Millennium Stadium.

The Guardian anser som vanligt att det finns fem saker man kan lära sig från det hela: 1) Resultatet bör ses i sitt perspektiv, 2) Capello klarar av att vara flexibel, 3) Lampard har mycket kvar att ge på den här nivån, 4) Darren Bent också, samt 5) Gary Speed bör få en audition till Mission Impossible 4.

https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/mar/26/wales-england-five-things-learned

Hur kommer det sig att det aldrig är fyra eller sju saker man kan lära sig? Det är alltid fem, imagine that!

…………………………………………………

Nordirland förlorade mot Serbien men Irland tog en viktig seger hemma mot Makedonien vilket gör att man befinner sig i ett rejält getingbo i Grupp B tillsammans med Ryssland och överraskningslaget Armenien med Slovakien därtill med i matchen om de två översta platserna.

Skottland vänskapsmatchar idag på The Emirates (märkligt nog) mot Brasilien – ett lag som skottarna aldrig besegrat.

https://www.guardian.co.uk/football/2011/mar/25/scotland-brazil-friendly-craig-levein

Craig Levein ser matchen som ett sätt för sina spelare att erövra en viktig bit av självförtroende inför fortsättningen på den europeiska kampanjen. Jag tror nog de kan lyckas med det.

Men i så fall utan Darren Fletcher som återhämtar sig från virussjukdom.

…………………………………………………

Lite lustig sammanfattning av Vinnie Jones galna fotbollskarriär som gick från Wimbledons ”crazy gang” via Leeds och Sheffield United till Chelsea och därefter tillbaka till Wimbledon och till sist en avslutning i QPR.

Det är naturligtvis fokus på hans många tacklingar och galenskaper.

Och eftersom allting enligt vissa är och ska bedömas som relativt så måste ju det betyda att dagens våldsamma och farliga tacklingar egentligen inte är så särskilt farliga.

Be Champions!!

Som vanligt när England ska spela landslagsfotboll så är det inte nödvändigtvis fotbollen självt som står i centrum.

De senaste veckorna, precis som inför och under VM-turneringen som spelades i somras, så är det den rejält överskattade och överdrivna kaptensfrågan som ges allt utrymme.

Efter att ha tagit kaptensbindeln från John Terry  för rätt precis ett år sedan så har nu Fabio Capello gjort en 180-gradare och gett honom tillbaka kaptensbindeln.

:::

Konsekvensen har blivit att det engelska landslaget befinner sig mitt i smeten i ännu en så kallad process story.

Det vill säga en mediadiskussion om formalia och om hur saker har genomförts snarare än om det som borde vara innehållet i en diskussion om och runt det engelska landslaget – fotbollen.

Något som förstärkts inte minst av att Capello i den här senaste rundan i den eviga kaptensfrågan visat samma politiska skicklighet som en öppnad burk surströmming.

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1369966/Fabio-Capello-Rio-Ferdinand-split-rumbles-England-boss-reveals-details-axed-skippers-snub.html

:::

Det tragiska är naturligtvis att England är i stort behov av en seriös diskussion om de större fotbollsfrågorna.

För England är ett landslag med problem – det har vi sett i flera år och det var också något som var tydligt manifesterat i sommarens VM.

Det kan pratas vitt och brett om den stora och orealistiska press som det engelska landslaget lever med och hur det urholkar förutsättningarna för ett framgångsrikt landslag.

Men det är att skapa rökridåer därför att det engelska landslagets primära problem återfinns samtliga inom den engelska fotbollsfamiljen.

:::

Det inte minst sorgliga är att Fabio Capellos uppgift borde vara att se dessa problem och skapa en debatt om dem.

Istället landar han oss i ännu en meningslös kaptens- och processdebatt. Det går att betrakta det som ansvarslöst och kanske även oengagerat.

:::

England är ett landslag helt och hållet utan en egen fotbollsidentitet.

Tydligast manifesteras det kanske på förbundskaptensposten där det italienska och svensk-italienska inflytandet genom Capello och Eriksson har fått löpa fritt och spätt ut den engelska fotbollssjälen.

Det ska inte ses som ett avfärdande av Englands problem som något som bara är ”utlänningarnas fel” – eftersom tillsättandet av dessa i sig väldigt kompetenta managers har varit följden av en lång serie FA-tillsättningar av inkompetenta engelska managers.

Det var någon gång i mitten av 1990-talet som den här alltför typiskt engelska uppfattningen att gamla storspelare av någon form av nöd och tvång också måste vara stora fotbollsledare slog alltför fast rot i FA:s korridorer. Glenn Hoddle och Kevin Keegan var resultatet av den misslyckade filosofin.

Men Hoddle och Keegan var knappast någon Ramsey, Robson, Venables eller ens någon Redknapp. De var noviser och neofyter i jämförelse.

Men FA valde att betrakta misslyckandet inte som en fråga om kompetens och erfarenhet utan som en fråga om nationalitet. Det nationella självförtroendet var kört i botten och lösningen måste så klart vara att tillsätta en utländsk manager.

Produkten av detta har blivit ett England som befinner sig i en form av taktiskt ingenmansland och ett lag i vilket engelska fotbollsspelare förväntas spela som något annat än engelska fotbollsspelare.

Det är dömt att misslyckas. Stora managers brukar tala om betydelsen för stora spelare att uttrycka sig själva på fotbollsplanen – den möjligheten erbjuds inte i det engelska landslaget.

Vad England behöver mer än allt annat är en kompetent och erfaren och framför allt ”riktig” brittisk manager som förbundskapten – med andra ord, inte någon gammal spelare. En manager som kan återföra såväl taktisk kompetens som identitet till det engelska landslaget.

:::

Till dessa problem kommer ett mer infrastrukturellt problem som är att det inte finns en samlad nationell strategi för att ta fram och utveckla ung engelsk fotbollstalang.

Ett problem som förvisso har börjat åtminstone adresseras VM-sommarens misslyckande.

…………………………………………………

Naturligtvis har det spelats rätt många gamla och klassiska Home Internationals mellan Wales och England förr.

https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/mar/25/wales-england

Den senaste matchen spelades däremot 2006 på The Millennium Stadium i Cardiff – där England till slut gick segrande från matchen med 1-0 efter mål av Joe Cole.

Men låt oss titta tillbaka i tiden.

Wales 2-1 England – 22/10-1955

Det engelska landslaget innehöll spelare som Stanley Matthews, Tom Finney och den framtida förbundskaptenen Don Revie, men de föll ändå med 1-2 på Ninian Park i Cardiff.

Englands mål kom på självmål och den engelske målvakten Bert Williams gjorde sin 24:e och sista landskamp.

Wales 1-1 England – 17/10-1959

Matchen är kanske mest berömd för att England marscherade ut på Ninian Park med sitt yngsta lag någonsin, sett till snittåldern. Den 19 år gamle anfallaren från Chelsea, Jimmy Greaves, gjorde sin andra landskamp och sitt första landslagsmål när han kvitterade Wales ledning.

England 5-1 Wales – 16/11-1966

Den traditionella Home International fungerade också som kvalmatch till EM 1968 den här säsongen. De regerande världsmästarna England hade en oförändrad startelva för sjätte matchen i rad, vilket är ett engelskt rekord.

En unik incident i den här matchen är att bröderna Jack och Bobby Charlton båda gjorde mål för England – vilket är sista gången som ett syskonpar har gjort mål för England i samma match.

England 0-1 Wales – 31/5-1977

Wales var inne i något utav en storhetstid och man hade bland annat gått till kvartsfinal i EM 1976. Det här var däremot Wales första och hittills enda seger över England på Wembley. Segern kom efter ett mål på straff av Leighton James.

Wales 4-1 England – 17/5-1980

En av Wales största fotbollsprestationer och tillika deras första hemmaseger mot England på 25 år säkrades på The Racecourse Ground i Wrexham. England tog ledningen innan Wales vände på matchen genom mål av Mickey Thomas, Ian Walsh, Leighton James och till sist ett självmål av Phil Thompson.

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1369652/Wales-4-England-1-Day-Welsh-ran-Ron-Greenwoods-men-ragged.html

Wales 1-0 England – 2/5-1984

Mark Hughes debuterade för Wales på allra bästa sätt genom att göra sitt första och matchens enda mål när Wales slog England med 1-0. Det kan knappast bli bättre än så för en walesisk spelare. Det var Wales tredje vinst på sju år mot England på The Racecourse Ground och matchen skulle även visa sig vara Englands sista möte någonsin i ”Home Championship” mot Wales.

:::

Daily Mail presenterar fem gamla walesiska fotbollshjältar – varav en händelsevis fortfarande råkar lira lite boll.

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1369597/Friday-Five-Welsh-wizards-lit-game.html

…………………………………………………

Gareth Bale är skadad igen och missar alltså dagens match mot England – vilket naturligtvis är en faktor som minskar hypen runt mötet.

Det har blossat upp något utav ett bisarrt ordkrig mellan Wales förbundskapten Gary Speed och Tottenhams manager Harry Redknapp om exakt när och var Bales nya skada har uppstått.

Ingen förstår egentligen varför. Sannolikt inte heller de själva.

:::

Visst är det lite roligt att unge Aaron Ramsey är kapten för Wales – och han meddelar naturligtvis föga överraskande att Wales minsann har chansen att rubba England även utan Gareth Bale.

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1369879/Aaron-Ramsey-rallies-Wales-skipper-roars-We-beat-England-Gareth-Bale.html

Självklart kan de det, men naturligtvis blir det svårare. Samtidigt så tror jag inte Gareth Bale direkt skrämmer ihjäl engelska ytterbackar, de möter honom lite för ofta i Premier League för det.

:::

Gareth Bale kan måhända inte spela, men det kan å andra sidan Jack Wilshere göra för England.

Frågan är om han får spela?!

Matchen mot Danmark illustrerade att det kanske inte fungerar så bra att låta både Frank Lampard och Jack Wilshere spela samtidigt på det centrala mittfältet – frågan är om Fabio Capello har guts nog att bänka Lampard.

För i termer av form så borde det väl nästan vara Wilshere som får chansen?

https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/mar/24/frank-lampard-england-euro-2012

…………………………………………………

”The SAF Phone – Calls from the BBC may not be answered.”

Be Champions!!

Morgondagens blogg kommer jag ägna åt den tuffa matchen mellan Wales och England – som å andra sidan tappade något av sin lyster när det klargjordes att Gareth Bale inte var frisk nog att spela.

England träningsmatchar även på tisdag hemma mot Ghana.

Idag får det bli lite mer allmän uppdatering om hur det egentligen ser ut i de olika EM-kvalgrupperna.

:::

Landslagsspelande och landslagsuppehåll är ju vanligtvis lika populära som pesten hos de engelska Premier League-klubbarna.

Men för en gångs skull så gissar jag att det faktiskt är tvärtom – att de flesta klubbar är glada för uppehållet.

Man Utd, Arsenal, Man City och Tottenham – samtliga är klubbar med skador och utslitna spelare som ser det här tvåveckorsuppehållet som en möjlighet till återhämtning.

Redan har det börjat glunkas om att Ferdinand kan vara på väg tillbaka för Man Utd, Fabregas för Arsenal och Huddlestone för Tottenham.

Dessutom så är det inga långa resor. Bortamatchen äger rum i Cardiff och hemmamatchen mot Ghana spelas på Wembley.

Nu är det bara skador under match som finns kvar att oroa sig över.

Kanske Chelsea tycker det är lite irriterande med ett landslagsuppehåll när de helt plötsligt har återfunnit sitt momentum. Möjligen även Liverpool, men det är kanske lite mer osäkert.

:::

Tabellerna från Soccerway.

…………………………………………………

GRUPP A

Förra omgången slutade med en av de bättre kvalmatcherna på många år när Belgien och Österrike utkämpade en mäktig 4-4-historia. Som om inte det var resultatet var nog så tyckte Azerbadsjan att det var en god idé att skrälla mot Turkiet med 1-0 och göra Guus Hiddinks liv ännu jobbigare.

Hiddink som är aktuell som ny manager i Chelsea efter Carlo Ancelotti om hans jobb med Turkiet inte går som det är tänkt.

Tyskland går som tåget i den här gruppen. Vad som är svårt att förstå är hur Belgien, som har så väldigt många kompetenta och talangfulla spelare, aldrig verkar lyckas i ett europeiskt kvalspel.

Veckans matcher: Österrike vs Belgien (25/3), Tyskland vs Kazakstan (26/3), Turkiet vs Österrike (29/3) och Belgien vs Azerbadsjan (29/3).

…………………………………………………

GRUPP B

Ryssland ser ut att ha studsat tillbaka någorlunda efter misslyckandet att kvalificera sig till VM i Sydafrika samt efter den initiala förlusten mot Slovakien, även om 1-0 mot Makedonien säkert inte var vad man hoppats på.

Annars känns den här gruppen som en hyfsat god chans för Irland att ännu en gång ta sig till ett slutspel. Och efter den snöpliga sortin från VM-kvalet mot Frankrike och Thierrys gudahand så vore det kanske inte mer än vad de samlat ihop till.

Veckans matcher: Armenien vs Ryssland (26/3), Andorra vs Slovakien (26/3) och Irland vs Makedonien (26/3).

…………………………………………………

GRUPP C

Skrällar och skandaler har varit temat för den här gruppen. Bara dagar efter ett meriterande hemmakryss mot Italien så får Nordirland för sig att bara spela oavgjort borta mot Färöarna. Italien tilldelades segern hemma mot Serbien efter att serbiska huliganer tvingat domarna att avbryta matchen.

Italien misstänker jag kommer att ta hem gruppen. Därefter ger jag Nordirland en liten chans att skrälla och ta en playoff-plats, men såväl Slovenien som Serbien kommer vilja ha ord med i det laget. Det är några väldigt viktiga matcher för gruppen den här veckan.

Veckans matcher: Serbien vs Nordirland (25/3), Slovenien vs Italien (25/3), Estland vs Serbien (29/3) och Nordirland vs Slovenien (29/3).

…………………………………………………

GRUPP D

Efter det katastrofala VM-slutspelet så har Frankrike belönats med en EM-kvalgrupp de mer eller mindre inte kan misslyckas med att vinna. Bosnien och Rumänien känns som lagen som skulle kunna hota, men Rumänien är inte vad de en gång varit och Bosnien riskerar vara ett one-hit wonder.

Veckans matcher: Luxemburg vs Frankrike (25/3), Bosnien vs Rumänien (26/3), Albanien vs Vitryssland (26/3) och Rumänien vs Luxemburg (29/3).

[”Avatar is being re-released in France, so people can see a blue team win…”]

…………………………………………………

GRUPP E

Svedalagruppen. Holland känns som solklara gruppvinnare och därefter får Ungern och Sverige slåss bäst de vill om playoff-platsen. Det mest spännande med det är möjligheten att få se ett svenskt landslag i ett playoff-spel. Det har väl typ inte hänt sedan snömatchen i Gelsenkirchen 1973. Jag undrar jag hur det skulle passa det svenska kynnet.

Sverige gör bäst i att göra sitt jobb hemma mot Moldavien och därefter kan de hoppas att Holland gör sitt jobb och plockar sex poäng från dubbelmötet med Ungern.

Finland har sedan det här tabelläget dessutom slagit San Marino med 8-0.

Veckans matcher: Ungern vs Holland (25/3), Sverige vs Moldavien (29/3) och Holland vs Ungern (29/3).

…………………………………………………

GRUPP F

De två översta platserna i den här grupperna är vikta åt Kroatien och Grekland, om än vem som får direktplatsen och vem som får playoff-platsen inte är helt givet. Det första mötet mellan lagen, i Zagreb, slutade 0-0 – så grekerna har en chans att ta ikapp kroaternas försprång.

Kroatien har efter framtagandet av den här tabellen slagit Malta med bekväma 3-0 och leder alltså gruppen med två poäng.

Veckans matcher: Georgien vs Kroatien (26/3), Israel vs Lettland (26/3), Malta vs Grekland (26/3) och Israel vs Georgien (29/3).

…………………………………………………

GRUPP G

Gruppens väldigt trevliga överraskning är Montenegro vars 0-0-resultat inte bara gav dem en poäng i deras svåraste match i gruppen utan också bör ses som ett av det landets finaste fotbollsresultat.

Wales får betraktas som gruppens besvikelse, tre förluster på tre matcher känns inte riktigt som maximalt presterat av dem. Förvisso är det en rätt tuff grupp utan någon direkt lätt motståndare.

Veckans matcher: Wales vs England (26/3) och Bulgarien vs Schweiz (26/3).

[“Jermain Defoe was in a bar last night and said to a woman ‘Get you coat love, we’re going back to my hotel’ – She replied ‘you’re a little forward’”]

…………………………………………………

GRUPP H

Norge, vårt trevliga och vackra grannland, har återintroducerat Drilloboll på den europeiska fotbollskartan och det har lett till tre raka segrar i en annars inte helt lättnavigerad grupp, bestående av idel nordiska derbyn.

Portugals inledning på EM-kvalet var närmast katastrofal där framför allt 4-4-matchen hemma mot Cypern var ett riktigt lågvattenmärke. En mycket viktig match på lördag mellan Norge och Danmark på Ullevål.

Veckans matcher: Cypern vs Island (26/3) och Norge vs Danmark (26/3).

…………………………………………………

GRUPP I

The problem with Scotland is that it is full of Scots. Skottland drömde fagra drömmar om EM-slutspel när Gerard Pique gjorde självmål fram till 2-2 på Hampden Park, men därefter så missade man en enkel nick i eget straffområde och Llorente kunde enkelt peta in 3-2 till de dubbelt regerande mästarna.

Synd – eftersom de hade chansen att distansera Tjeckien som med två raka segrar verkar ha återfunnit något av sitt gamla jag.

Veckans matcher: Spanien vs Tjeckien (25/3), Tjeckien vs Liechtenstein (29/3) och Litauen vs Spanien (29/3).

…………………………………………………

Någon som undrar hur Lasse Lagerbäck hade sett ut om han istället för grådassig svensk förbundskapten hade varit belgisk schlagerkung under tidigt 1980-tal?

Halsduken är shades of Mancini.

Be Champions!!

Det är lätt att ha fått det intrycket under den senaste månaden.

För rätt precis en månad sedan var livet på topp för Arsenal. Det pratades om möjligheten att vinna fyra titlar under säsongen. Det första steget var den väntande Ligacupfinalen som skulle ge laget dess första titel på sex år.

Deras var äran och härligheten i evighet, amen!

Vad som därpå följde framstår som smått tragikomiskt. Ett horribelt misstag ledde till förlust av Ligacupen. Taktiska misstag och domarmisstag ledde till ett uttåg ur Champions League. FA-cupen förlorades av bara farten mot Man Utd. Och i ligan har man misslyckats med att kapitalisera på Man Utds svåra marsschema och istället under den senaste veckan tappat poäng.

Skärseld och helveteshundar följer plötsligt Arsenal i spåren.

:::

Situationen är i sig inte ny för Arsenal, det har sett ut på ungefär det här viset under den senaste femårsperioden. Men frustrationen den här gången är större än tidigare och helt plötsligt har alltfler röster börjat höjas om Arsene Wengers avgång från managerposten.

Supportrarna har helt enkelt börjat tröttna på uteblivna titlar, brutna löften, förlorade säsonger, otillräcklig aktivitet på transfermarknaden och överdrivet tålamod med medelmåttiga spelare.

Det var lite grann de stämningarna som dagens gästblogg utgick ifrån – en gästblogg som gav perspektivet från en Arsenalsupporter sätt att se på saken.

:::

Jag får titt som tätt också frågan hur jag ser på Arsene Wengers vara eller inte vara som manager i Arsenal.

Och ska man följa upp gårdagens gästblogg så finns det kanske en poäng i att ge perspektivet från någon som inte är en Arsenalsupporter.

Så det är vad den här bloggen får gå ut på.

:::

För mig har diskussionen om Arsene Wenger och Arsenal två centrala utgångspunkter.

För det första, Arsene Wengers projekt i Arsenal är först och främst att betrakta som ett medvetet formulerat fotbollsideologiskt projekt och måste förstås på det viset.

För det andra, Arsenal har förvisso presterat på en jämn och hög nivå men för en storklubb med Arsenals sportsliga och ekonomiska förutsättningar och ambitioner så har inte klubben presterat tillräckligt.

De två utgångspunkterna hänger ihop.

Gapet mellan förutsättningar och prestation har hittills motiverats eller rationaliserats med hjälp av argument sprungna ur ideologin: ”Okej, vi vinner inte, men vi spelar en vacker fotboll!”, ”Okej, vi vinner inte, men vi är till skillnad från alla andra ekonomiskt ansvarsfulla!”, ”Okej, vi vinner inte, men vi satsar mest av alla på ungdomar!”.

Det är argument som använts för att göra supportrarna mer villiga att svälja en avsaknad av vunna titlar. Ett piller som svalts lättare när det sköljts ned med ett uttalat löfte om titlar i framtiden.

Den diskussion vi nu ser är en produkt av att denna supportervilja har eroderats samtidigt som och på grund av att framtiden är nu och löftena om vunna titlar ännu ej infriats.

Förutsättningarna för Arsene Wenger att balansera sportslig prestation med ideologi blir därför alltmer problematiska.

:::

Men är detta skäl nog för Arsenal att bryta med Arsene Wenger?

Till att börja med tycker jag att tillfället för diskussionen är helt fel vald.

För det första äger den rum direkt efter ett par smärtsamma förluster vilket betyder att känslorna är som allra mest upprörda och infekterade. Det är en svag utgångspunkt för en rationell diskussion. Diskussionen bör allra minst vänta till sommaren.

För det andra så sker den tre fjärdedelar in på en säsong där Arsenal ändå har chansen att vinna ligan. Det finns en chans att vi sitter här om två månader med Arsenal som nya engelska ligamästare, och förutsättningarna för diskussionen är helt förändrade.

:::

Nästa fråga bör rimligtvis bli vem som i hela friden hade gjort det bättre än Arsene Wenger?!

Och den frågan måste man i så fall försöka besvara med utgångspunkt i den fotbollsideologi som Arsenal anammat den sista femårsperioden och vars förträfflighet mer eller mindre varje Arsenalsupporter har varit närmast religiöst övertygade om.

Alternativet är att man hela tiden har varit skeptisk till Arsenals fotbollsideologi som sådan och anser att klubben borde ha valt en helt annan väg till att börja med.

Och om man – som jag – kommer fram till att nog ingen annan manager i världen hade förverkligat just denna fotbollsideologi i just Arsenal bättre än Arsene Wenger, så blir det mycket märkligt att börja prata om att ta in andra managers baserat på att Wenger skulle ha misslyckats.

:::

Vilka skäl kan det då finnas att hitta en ersättare till Arsene Wenger?

Det kan som jag ser det finnas två goda och sakliga skäl att förr hellre än senare hitta en ersättare till Wenger.

Det första är att man från klubbledningen sida kommer fram till att klubbens fotbollsideologi är ett misslyckat och dödsdömt projekt. I händelse av en sådan utveckling så blir det ohållbart att hålla fast vid Wenger som manager.

Men det är ett djupt osannolikt scenario inte bara på grund av sportsliga skäl utan lika mycket för de ekonomiska motiv som driver Arsenals styrelse och ledning.

Det andra är att man kommer fram till att det behövs nya ögon på samma fotbollsideologiska projekt. En återkommande kritik mot Arsene Wenger är att han är alltför envis, att han ”inte ser” de brister i spelartruppen som alla andra ser klart och tydligt, och att han värvar spelare med alltför ensidigt tekniska egenskaper på bekostnad av andra och för laget viktigare egenskaper.

Det är framför allt det senare som jag tror kan motivera den typ av diskussion som fördes i gårdagens gästblogg. Men som jag ser det är det en diskussion som gör bäst i att inte föras mitt under brinnande säsong.

:::

Själv tycker jag Arsene Wenger har gjort sig förtjänt av att köra det här projektet vidare till sin spets och naturliga konklusion – vilket mer konkret betyder att han bör få tre år till på sig, alltså till och med 2013/14.

Men att det då också betraktas som Judgment Day för Arsenals hela projekt och för Arsene Wengers managerskap.

Men det är först då vi verkligen kan veta om det kunde fungera eller ej. Bryts det tidigare kan vi aldrig riktigt veta säkert. Bryts det senare så är det slöseri med tid och resurser och prokrastinering på global nivå.

…………………………………………………

Wolves Matt Jarvis har kallats upp för sitt första landslagsuppdrag och Rory Smith berättar ingående om den talangfulle vänsteryttern.

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/england/8396873/Wales-v-England-Wolves-winger-Matt-Jarvis-restores-Old-Golds-value-to-the-England-national-team.html

Matt Jarvis var med på min lista över Premier Leagues bästa yttermittfältare så jag ser det inte som en våldsam överraskning att han skulle vara aktuell för det engelska landslaget.

För let’s face it – när det kommer till yttrar så har The Three Lions varit ett hopplöst endimensionellt lag mer eller mindre befriade från internationell spetskvalitet. Inte minst på vänsterkanten.

Visst kan Matt Jarvis vara en lösning på det.

…………………………………………………

EM-kval på lördag mellan Wales och England vilket ju är en form av Battle of Britain det med.

Gareth Bale kan inte spela för Wales och när det gäller England så överskuggar än en gång den patetiska kaptensfrågan allt som har med det engelska landslagets faktiska fotbollsspelande att göra.

Men lite mer om det i morgondagens blogg.

Be Champions!!

Åtminstone trodde jag, Johan Jönsson som är en studerande gooner som numera brukar kommentera här under nicket OtbaG och tidigare skrivit en gästblogg om Herbert Chapman, det.

Bara lite drygt en månad senare är det hursomhelst bara ligan kvar att spela om. Arsenal har fortfarande ligatiteln i egna händer, men eftersom motståndet i matcherna som gör det till att de har det i egna händer heter Tottenham och Man Utd så ser det ganska mörkt ut även där.

Detta har lett till att Arsené Wenger för första gången sen kom till Arsenal blivit rejält ifrågasatt av de egna. Framför allt har det ju med den sex år långa titeltorkan och de närmast usla resultaten den senaste månaden att göra, kritiken har även spätts på av uttalandet “I never expected Vermaelen to be back before the end of the season” och klubbens extremt icketaktiska beslut att redovisa att man tänker höja biljettpriserna ännu mer.

Det har förvisso de senaste åren funnits några enstaka personer som konsekvent tyckt han borde få lämna (Arsenalactionsidan, den defensiva fotbollens talesman i Sverige Kristian Borell och alter- egot “Jullsan“ kan känna sig träffade), men de flesta Arsenalfans har ändå ställt sig positiva till Wenger och hans projekt. Men nu har en helt ny våg rullat in över den rödvita sfären, en våg som är för en revolution snarare än en fortsättning. Men trots fansen missnöje kan jag inte tänka mig att ledningen sparkar Wenger, definitivt inte i sommar. Han skrev ju , märkligt nog, kontrakt ända till 2014 i så sent som i somras.

Jag tycker personligen absolut att Wenger borde få ett år till men han måste ändra sin policy. Och kanske framför allt vilka personligheter han värvar (spelare som dör för att vinna matcher, och spelare som redan vunnit mycket i sina karriären behövs). Men jag tänkte trots det ändå reda ut lite vilka tränare som dels skulle kunna vinna titlar med Arsenal nu, och dels vilka som kan ta över efter Wenger om hans projekt lyckas. Är det en You don’t know what you got til’ you missing it a lot, eller är gräset verkligen grönare på den andra sidan?

Diskussionen kan ju vara lite konstig att ta nu och inte efter säsongen då Arsenal fortfarande har en fin chans på ligatiteln men eftersom det handlar om ersättare överhuvudtaget och inte bara just i sommar känns det ändå relativt relevant. “Lyckas” är ju också väldigt svårt att definera. Man kan ju säga att Wenger i viss mån lyckats som håller Arsenal i snitt trea trots otroligt lite pengar spenderade jämfört med konkurrenterna. Men nu måste det ju vara titlar, om det är en Premier League- titel och en Champions League- seger på tre år är det givetvis ett lyckande- men även om det “bara” är två Facuptitlar och en Ligacuptitel till exempel så anser jag nog ändå det kan vara inom ramen lyckas. Det sista givetvis om Arsenal fortsätter vara topp fyra och gå till slutspelet i CL. Men minst två-tre triumfer kan man nog kräva efter ett så långvarigt byggande.

Först och främst, är “vårat” tålamod för kort? Det kanske andra får svara på men nej, det tycker jag inte. Så länge som Arsenal varit nära men ändå långt borta så blir det ju frustrerande. Dessutom tror jag ytterst få fansgrupper som startat från en vinnande position (det var 04/05 som regerande mästare som detta projektet påbörjades, även om det kanske fick sin rejäla början 06/07) stöttat en tränare så länge utan att titlarna kommit.

Vilken typ av tränare kan ta Arsenal till titlar just nu? Främst behövs det en taktiskt, cynisk och defensivt skicklig tränare. Även om defensiven inte alls är såå dålig som en del påstår (om inte Squillaci och Koscielny spelar med varandra, vilket de dessvärre kommer göra de närmaste veckorna) så är det fortfarande mycket att jobba på. Det kan ju även gärna vara en tränare med rätt höga krav på arbetsinsatsen, jag tycker en del spelare sett lite lata ut i Arsenal de senaste åren.

Riskerna i att inte ha Wenger kvar? Att spelare försvinner givetvis. Det finns ju även risker att unga spelare inte väljer Arsenal utan Wenger längre, men vi har ju väldigt mycket duktiga unga spelare både i A- truppen och akademin så det är ju frågan om det är ett särskilt stort problem de närmsta åren i alla fall.

Däremot ser jag inte alls att efterträdaren till Wenger har något “omöjligt” uppdrag som till exempel många ser att Fergusons ersättare får i Man Utd har framför sig. Wenger och klubben har ju lagt upp allt på ett silverfat för nästa tränare. Bra ekonomi och ett ungt lag med stor potenial.

Har Arsenal varit i en liknande tränarsituation innan, alltså en populär och framgångsrik tränare som “lost it”? Nej. Det kan alltid vara bra att titta tillbaka i både den korta och långa historien för att lära sig och det enda som möjligtvis är jämförbart är Bertie Mees avgång i mitten av 1970- talet. Han var väldigt populär efter framför allt Dubbeln 70/71 och det ganska fina Europarecordet, men hans Arsenal blev efter Facupfinalförlusten 1972 ett riktigt mittenlag och sålde av delar av det dubbelvinnande laget innan han avgick 1976. Då blev resultaten bättre i form av att Terry Neill tog klubben till bland annat tre raka Facupfinaler. Men någon riktig storhetstid värd namnet skulle man inte uppleva förrän drygt tio år senare. Att Wenger skulle avgå självmant är väl ett troligt alternativ, men inte än.

Nu börjar då den roliga delen. Jag har tagit ut tränare som nämnts bland fans, media och Wenger själv som ersättare, och tränare som helt enkelt är tillgängliga. Det är givetvis bara min egna åsikter, och i princip allt är ju hypotetiskt.

………………………………………………………………….

David Moyes, Everton

Har stagnerat denna säsongen i Everton efter många goda år. Fjärdeplatsen 04/05 och Facupfinalen 2009 är ju hans största framgångar. Jag tror han verkligen brinner för ett större uppdrag, och det gör honom till ett intressant alternativ. Han har ju jobbat under lite samma omständigheter som Wenger, skillnaden är ju dock att det från Moyes sida inte varit ett frivilligt val då Everton knappast har en stor transferbudget. Kan vara en manager som med en typisk brittisk ledarstil kan få fart på laget snabbt, men också visat sig tillräckligt bra för att leda en klubb under en längre tid.

Det som är negativt för Moyes är ju hans chockerande usla Europafacit, såväl i Champions League- kval som i Uefacupen/Europa League. Till skillnad från i Everton har han ju pressen på sig att gå ganska långt i Europa om han skulle komma till Arsenal. Plus att han och kapten Fabregas inte är de såtaste av vänner. Har ju även varit starkt förknippat i många år med att ta över efter Sir Alex. Summa summarum är att jag är tveksam till att Moyes gjort det bättre än Wenger just nu. Men han har nog kunnandet innerst inne för att kunna göra det.

Kan han göra ett bättre resultat än Wenger just nu? Kanske.
Är han en bra ersättare om Wengerprojektet lyckas? Ja.

………………………………………………………………….

André Villas Boas, Porto

Bara 33 år gammal med en tränargrund från Sir Bobby Robson som förädlats av José Mourinho. Svårt att få en bättre utbildning. Nu succé i Porto där han under sin första säsong fortfarande är obesegrad i Liga Sagres och ofattbart nog bara tappat poäng två gånger. Porto har även öst på i Europa där de är i Europa League- kvartsfinal efter en imponerande seger senast mot CSKA Moskva.

Det jag och en del andra tror att Villas Boas hade kunnat göra är ju att täppa till försvaret på ett bättre sätt än Wenger gör, men samtidigt behålla den “attraktiva” och offensiva fotbollen. Cynism blandat med estetik, ett system som jag nästan tror samtliga supportrar till alla lag vill se.

Man kan få det till en lite kontroversiell värvning eftersom han har ett förflutet i Chelsea, men det är ju också en av de positiva aspekterna att han vet hur storklubbar fungerar efter tiden i Chelsea och Inter. Och för den delen är ju Porto inte direkt en liten klubb.

Kan han göra ett bättre resultat än Wenger just nu? Ja.
Är han en bra ersättare om Wengerprojektet lyckas? Ja.

………………………………………………………………….

Owen Coyle, Bolton

Trots flera olikheter så är Coyle och Wenger fotbollsmässigt rätt lika varandra. På samma sätt som Wenger tog ett Grahamlag som såg ut gamla och trötta ut till toppen av tabellen igen med nya metoder samt behöll dess styrkor, har Coyle på samma sätt kryddat Bolton med teknik och taktik men behållit de de ganska primitiva styrkorna från Big Sams glada dagar. En förkärlek till små tekniska spelare har Coyle, samt att han är en spelarutvecklare av hög klass, likt Wenger.

Negativt är ju det att han, förutom noll rutin från toppklubbar och egentligen att träna under stor press, inte är någon vidare försvarstränare än. Bolton släpper in väldigt mycket, så gjorde också Burnley. I Burnley var det ju inte så mycket att trolla med, men i Bolton finns trots allt landslagsmannen Gary Cahill som mittback och ett stabilt defensivt mittfält framför. Nu menar jag inte att Coyle är en usel försvarstränare, men jag tror inte han kunnat organisera upp Arsenal i de matcher de haft problem att försvara. Men jag ser Coyle som idealisk ersättare om Wenger-projektet lyckas. Förutom att han kunnat bygga vidare på passningspelet och blanda med lite härlig skotsk ledarstil så har han ju även en god relation med Jack Wilshere som redan är en viktig spelare men om några år förmodligen kommer vara Arsenals sportsliga såväl som spirituella ledare.

Kan han göra ett bättre resultat än Wenger just nu? Nej.
Är han en bra ersättare om Wengerprojektet lyckas? Ja!

………………………………………………………………….

Louis Van Gaal, klubblös

En av de tränare man sett mest nämnas av fans. Han har ju redan fått sparken från Bayern München och därför ledig i sommar. Dock tycker jag det känns märkligt, då Van Gaal blivit kritiserad för samma grejer som Wenger de senaste åren. Han har inte fått till något bra försvarsspel i Bayern, inte ens köpt någon back sen han kom ditt 2009, samt ett bollande av olika målvakter.

I positiva ordalag så är ju Van Gaal en tränare som vunnit de största titlarna och kan ryta till vid behov, men tror knappast det kan vara en som löser problemen Arsenal har. Som efterträdare om Wenger lyckas tror jag dessutom han är för gammal och grå för.

Kan han göra ett bättre resultat än Wenger just nu? Förmodligen inte.

………………………………………………………………….

Martin O’Neill, klubblös

Kändes väldigt konstigt först när man tänkte på O’Neill, men ju när man tänkte närmare vore ju nästan Arsenal den ultimata klubben för MON. Här har han framför allt en utländsk stomme av spelare, ingen klubbledning som lägger sig i mycket alls och dessutom ett bra scoutingnätverk att tillgå, hans okunskap av spelare bortom Storbrittanien var ju väldigt påfallande under tiden i Aston Villa vilket ledde både till en ganska tunn trupp och många värvningar till överpris. Men han gjorde ändå ett väldigt bra jobb där, utmanade om fjärdeplatsen inte minst mot just Arsenal 08/09 och även om cuptitlar.

Dessutom har O’Neill till skillnad från exempelvis Moyes och Coyle vunnit massor i sin karriär. I Celtic tog han ner Rangers från deras pidestal som Scotlands number 1 i början av 2000- talet med flera ligatitlar i rad och tog även Bhoysen till en Uefacupfinal 2003. Han vann även två Ligacuptitlar med Leicester 1997 och 2000.

Men det går inte komma från att det skulle bli något av en kulturkrock mellan spelare- ledare. O’Neill hade säkert kunnat föra Arsenal till en titel av något slag, men hade nog inte gjort ett särskilt bra resultat på sikt.

Kan han göra ett bättre resultat än Wenger just nu? Kanske.
Är han en bra ersättare om Wengerprojektet lyckas? Nej.

………………………………………………………………….

Didier Deschamps, Marseille

Den gamla franska kaptenen är enligt mig världens kanske mest underskattade tränare. Hans största merit får väl sägas vara den extremt oväntade CL- finalen 2004 med Monaco. Han sprang även hem Serie B med Juventus 06/07 trots -17 poäng när serien började, och ledde förra året OM till storklubbens första titlar på nästan 20 år i form av Ligue 1- seger och även vinst i den franska varianten av Ligacupen.

Helt enkelt duktig på att göra lag slagkraftiga, både de han ärver och de han bygger upp själv. Slipad taktiker dessutom.

Kan han göra ett bättre resultat än Wenger just nu? Ja.
Är han en bra ersättare om Wengerprojektet lyckas? Kanske.

………………………………………………………………….

Pep Guardiola, Barcelona:

Har gjort ett otroligt bra arbete med Barcelona sen han kom 2008, och ni vet ju givetvis vem han är och vilken typ av fotboll han står för. I nuläget är det inte en särskilt realistisk eller för den delen bra lösning för Arsenal, men det har ryktats om att Arsenals ledning är imponerade av Pep och ser honom som en ersättare på sikt. Det var förvisso innan Arsenal och Barcelona blivit så stora antagonister, men i den bataljen kan man väl knappast säga att Guardiola har en huvudroll.

Jag har dock lite svårt att se att han lyckas så bra utanför Katalonien, och helst vill jag ju inte se att Arsenal ska bli ännu mer Barcelonalikt. Men givetvis vore inte Pep någon dålig lösning om Wenger lyckas med sitt.

Kan han göra ett bättre resultat än Wenger just nu? Nej.
Är han en bra ersättare om Wengerprojektet lyckas? Ja.

………………………………………………………………….

The Wenger Way

Den enda tränaren som Arsene Wenger själv sagt sig peka ut som ersättare är hans gode vän Dragan Stojkovic som precis som Wenger gjorde vunnit ligan med japanska Nagoya Grampus Eight. Jag har inte särskilt stor koll på Piksi som han kallas (bra krut i dojorna har han fortfarande i alla fall:

https://www.youtube.com/watch?v=YQPW2jC_URY)

Han ska enligt Wenger själv vara en tränare som vill “spela fotboll på sättet det ska spelas“. Det är nog inte långa inkast, målvaktsutsparkar och “rough em up!”-style som han syftar på! Stojkovic känns som en Wenger 2.0, vilket givetvis gör det till en bra tränarersättare om Wengerprojektet lyckas. Han har hittils enbart tränat Nagoya, men å andra sidan gjort bra resultat där.

The Italian Way

Vilket betyder att det är flera krafter i klubben som bestämmer om laget, ett system som funnits på kontinenten länge men i England först de senaste åren egentligen. En sportchef med en annan filosofi som kan se över vad för problem det finns i laget. Dock tror jag inte Wenger som varit en autokrat sen han kom gått med på det, och många viljor inom klubben tror jag snarare kunnat skada än läka. Victory Through Harmony, som mottot säger.

The Newcastle Way

Man drömmer ju alltid om spelarlegendarer som tar över ens klubb och nog har det nämnts en del legendarer som ska ta över efter Wenger, redan nu faktiskt men framför allt om några år.

Dennis Bergkamp har sen han slutade 2006 tränat olika ungdomslag i Ajax och börjar sakta men säkert ta sig uppåt i Amsterdamklubbens peaking order. Det vore ju onekligen en “Larger than life“- känsla att se Bergkamp stå vid sidlinjen och coacha Arsenal, och nog borde han rent fotbollsmässigt vara en ganska bra ersättare om Wenger- projektet lyckas?

En annan som nämnts i egenskap av att vara klubbens tveklöst största ledare på planen någonsin är givetvis Tony Adams, men hans tränarkarriär har ju dock inte varit närheten av spelarkarriären. Misslyckanden i Wycombe och Portsmouth har gjort att han slagit sig ner i Azerbadjan av alla ställen och gör det bra i Gabala F.C. Frågan är om Adams är en tillräckligt bra tränare om några år för att ta över Arsenal?

Adams gamla partner i mittlåset Steve Bould tränar Arsenals u-18lag där han bland annat vunnit Academy League två år i rad mellan 2008 och 2010 och vann även Fa Youth Cup 2009. Men det beror nog också till stor del på kvalitén på det u18- laget. Bould är dock en trolig ersättare till Pat Rice som assisterande tränare. Rice som efter lång och trogen tjänst (43år!!) ser ut att sjunga på sista versen den här säsongen.

David O’Leary minns ni säkert bäst som Leeds- och Aston Villamanager i början av 2000- talet. Men han gjorde även otroliga 722 matcher för Arsenal som mittback mellan 1975 och 1993, vilket är klubbrekord. Leeds var ju förvisso helt och hållet ett luftslott runt millenieskiftet, men han kom ändå aldrig sämre än femma och förde ju även Leeds till Champions League- semifinal 2001. I Villa var det höga toppar och djupa dalar och nu är han i Dubai och bråkar med Zlatan när han är på besök. O’Leary är definitivt inget alternativ vare sig nu eller sen.

………………………………………………………………….

Så, mina favoriter är alltså Villas Boas och Coyle. Finns det någon mer okänd och/eller tillgänglig tränare som skulle passa bättre i Arsenal? Bör Wenger avgå redan i sommar? Är det dumt att prata ersättare överhuvudtaget? Kommentera gärna men ni kan även mejla mig på

I Football League-universumet har det varit en stor vecka, det har nämligen varit dags att dela ut priser till fjolårets bästa spelare, unga spelare, matchprogram och fans. Men inte manager av någon anledning.

Hedersutmärkelse – Managern Dario Gradi i Crewe som varit i klubben sedan 1983 (varav en säsong som sportchef) och fått fram spelare som Neil Lennon, Danny Murphy och David Platt.

Bästa lagprestation – Stevenage för sin 3-1 vinst mot Newcastle i FA-cupen.

Övriga nominerade – Northampton för att man slog ut Liverpool ur ligacupen på straffar och Watfords 6-1 vinst i ligan borta mot Millwall.

Snyggaste målet – Dean Furman mot Notts County.

Övriga nominerade – Lewis McGugan mot Ipswich, Dean Cox mot Huddersfield, Gareth Evans mot Northampton (det första) och Rickie Lambert mot MK Dons.

Bästa unga spelare (Måste vara juniorer eller förstaårsseniorer)

League Two – Kadeem Harris , Wycombe. Deras yngste debutant någonsin men förutom att imponera i reserv-/juniorsammanhang har han inte gjort mer än ett par A-lagsmatcher.

Övriga nominerade – Henrik Breimyr, Aldershot och Aaron Woodley, Oxford.

League One – Dale Jennings , Tranmere Rovers. Som på bara ett knappt halvår har blivit Tranmeres största stjärna och jagad av Premier League klubbar. Anfallare som ofta spelar ytter, låg tyngdpunkt och snabb.

Övriga nominerade – Alex Oxlade-Chamberlain, Southampton (förväntad vinnare) och George Baldock, MK Dons.

Championship – Connor Wickham , Ipswich. Som trots sin förmåga att reta upp Roy Keane till absurdum genom att sumpa frilägen är han en otroligt lovande anfallare som kombinerar sin storlek med bra teknik.

Övriga nominerade – Wilfred Zaha, Crystal Palace och Adam Thompson, Watford.

Bästa unga spelare (U-21) i Football League – Connor Wickham, se motivering ovan.

Övriga nominerade – Henri Lansbury, Norwich och Will Buckley, Watford.

Bästa spelare i League Two – Ryan Lowe, Bury. Veteranen vars 24 mål denna säsongen ser ut att föra Bury till League One. Har bland annat slagit nytt klubbrekord med nio mål på nio raka matcher.

Övriga nominerade – Gareth Ainsworth, Wycombe och Adam Le Fondre, Rotherham.

League One – Craig Mackail-Smith , Peterborough. Målfarlig anfallare som beskrivits ”som en mardröm” för försvarare tack vare sin riviga spelstil. Ryktas lämna för Norwich efter säsongen.

Övriga nominerade – Bradley Wright-Phillips, Plymouth/Charlton och Glenn Murray, Brighton.

Championship – Adel Taarabt, Queens Park Rangers. En otrolig bollbegåvning som varit QPRs offensiv under säsongen, ligger bakom det mesta framåt och inte lika ojämn som tidigare. Vidare läsning om Taarabt.

Övriga nominerade – Grant Holt, Norwich och Scott Sinclair, Swansea.

Hela listan av vinnare, med den till synes monstruöse Darren Moore prisad för sina insatser i samhället och alla nomineringar.

…………………………………………………

THE CALL ME MELLOW YELLOW

Med sitt Colchester besökte skotten Paul Lambert Norwich för att inleda säsongen 09/10. Colchester vann matchen med 7-1 vilket fick konsekvensen att managern Bryan Gunn fick sparken av Norwich och bara sex dagar efter 7-1-matchen tog Paul Lambert över som Norwich manager.

Passande nog slöts Colchester cirkeln med att Norwich i returen slog Colchester med 5-0, även fast Bryan Gunn inte var Colchester manager då så visade det tydligt hur Norwich glömt den dystra premiären och efter Leeds nästan klappat ihop totalt efter sina framgångar i cupspelet tog till slut Norwich med nio poängs marginal.

Denna säsongen har Norwich gått otroligt bra som nykomlingar och ligger just nu på andra plats med 67 poäng och med en god chans att nå uppflyttning till Premier League.

Vad har Lambert gjort?

Förutom att han skriker på sina spelare på obegriplig Glasgow-skotska skulle jag säga att hans taktik har haft en stor inverkan och inspirerad av denna taktiska analys av deras match mot Bristol City fick man äntligen tummen ur.

Om vi bortser från den faktoiden att ingen spelar annat än Charles Reepisk långbollsfotboll i divisionerna under Premier League, så spelar Lamberts lag en väldigt längs-marken-passningsorienterad fotboll. Möjligen beror det på att Lambert kommer från passningens hemland, Skottland.

Men spelfilosofin är inte särskilt strikt då man ofta använder den store centern Grant Holt som måltavla för längre bollar för att ge andra spelare andrum och snabbare etablera spel på högre upp i planen men det jag finner särskilt intressant är formationen man utgår i från.

Vilket är ett 4-1-2-1-2 eller enklare förklarat ett 4-4-2 med helcentrerat mittfält är den vanliga basformationen man använder. En formation som kräver flexibla mittfältare, expresståg till ytterbackar och ofta en stor, stark centertank.

Vad det gäller mina taktiskt perversioner är just ”diamanten” en favorit på grund av dess centrala kompakthet, utrymmet som gess till ytterbackarna och som i just detta exempelt ger det plats åt den sköra kategori spelare som är riktiga ”trequartistas” (en Cassano-aktig spelare bakom två anfallare).

I mål har man John Ruddy men likt mittbackarna (Elliot Ward och Leon Barnett/Zak Whitbread) har de ingen större betydelse för lagets specifika taktik, även fast de håller mycket god klass.

Till vänster i backlinjen har man veteranen Adam Drury som aldrig varit den snabbaste men en solid vänsterback med god inläggsfot men sedan han skadat sig har Marc Tierney tagit hans plats. Tierney är inte helt olik Drury men han är lite snabbare och villigare att gå framåt vilket passar perfekt i Norwich.

På andra sidan har man dock Championships bäste högerback (Chris Gunter som tvåa), enligt mig sedan Kyle Walker lämnade QPR.

Russell Martin som även kallas ”Norfolks Cafú” är det jag menar och om man bortser från den uppenbara hyperbolen är det en träffande liknelse då Martin outröttligt springer upp och ner längs högerkanten och slår ofta bra inlägg till bjässen Grant Holt.

På mittfältet har ankaret en betydande roll då han förutom stort defensivt ansvar är viktig i uppspels fasen. Att Lambert själv var defensiv mittfältare en gång i tiden verkar ha visst inflytande. Förutom att formationen i sig kräver en defensiv mittfältare och gärna innermittfältare som är bra i defensiven så har Lambert hittat sig själv i Simon Lappin.

David Fox har förvisso imponerat på den positionen på sistone och innan det flyttades Andrew Crofts ner ett hack med god utdelning men den defensiva mittfältsrollen tillhör Lappin. Han kommer nog inte spela för något bättre lag men han är en tuff spelare men med gott spelsinne.

Precis likt Lambert är Lappin en skotte som inledde sin karriär i St Mirren där de båda kom att bli mycket framgångsrika under en längre tid i klubben och Lambert som spelade i Celtic under tiden som Lappin spelade i St Mirren har de två mötts ute på planen många, många gånger.

Lambert köpte inte Lappin till Norwich men när han kom var Lappin utanför laget på väg att lämna. Efter säsongen hade Lappin spelat flest matcher av Norwich spelarna och även varit kapten i vissa matcher.

I mitten av mittfältet ser det ofta olika ut då Lambert kan välja en mer defensiv spelare på en av platserna, göra mittfältet till ett mer ortodoxt platt mittfält eller ge Hoolahan en av de platserna med möjlighet att flytta ut till vänster.

Men vanligtvis spelar där tvåvägsspelaren Andrew Crofts tillsammans med antingen Arsenal-lånet Henri Lansbury eller Sydafrikanen Andrew Surman. Där de båda har en box-to-box roll där de växeldrar både offensivt och defensivt även fast Crofts oftare tar det defensiva ansvaret.

Längst fram i toppen har man den så kallade ”trequartistan” som ligger emellan mittfält och försvar som rör sig ganska fritt från sida till sida med en central utgångspunkt. Den som vanligtvis har den rollen är lilleputt-geniet Wes Hoolahan som kanske lite för simpelt kan jämföras med flera andra Argentinska: Han är verkligen den typen av spelare som är väldigt svårfångad, som ofta trär in djupledsbollar bakom backlinjen och till det målfarlig.

När Hoolahan inte spelar, får en fri roll ute till vänster för att han centralt kan försvinna ur matcher ifall motståndarna har ett motdrag eller om han spelas som släpande anfallare då brukar man antingen gå över till den klassiska platt 4-4-2-formationen alla svenskar och engelsmän har i ryggmärgen. Eller så flyttar man då upp Henri Lansbury som gör sig klart bättre (i Norwich) när han får mer offensivt ansvar än i mitten av diamanten då likt många andra spelare som snarare är ”Nr 8”-spelare i Premier League oftare spelas längre fram i planen för att den kvaliteten som de håller ofta gör sig bättre där. (Gäller även för Jonjo Shelvey). Han är där inte lika mini-elegant som Hoolahan eller sina lagkamrater i gruvan men mycket användbar och behövlig.

I anfallet utgår man orubbligen från Grant Holt. Klassisk brittisk centertank  stark, bra target man och stark huvudspelare utan att för den delen vara ett orörligt kylskåp som ligger tvåa i Championships skytteliga. Inte för att spelet bygger på att slå långbollar mot honom utan för att han oftast avslutar anfallen.

Bredvid honom gjorde Chris Martin en mycket bra säsong i fjol med 23 mål men steget upp verkar ha varit för långt för den lille målskytten och den andre anfallaren Simeon Jackson tenderar att vara för oförutsägbar för sitt eget bästa.

Bäste andre anfallare har därför Hoolahan varit när han flyttats upp och ofta sluppit lika hård bevakning men då har laget ofta blivit för plottrigt utan någon riktig anfallare bredvid Holt vilket är det Norwich främst måste åtgärda inför nästa säsong. Oavsett om man spelar kvar i Championship eller gått upp i Premier League.

Jag avslutar denna Norwich taktiska överdos med att lämna över till Henri Lansbury som uppenbarligen är lika flexibel på dansgolvet som på plan – https://www.youtube.com/watch?v=-0x8zSlAGy0

…………………………………………………

Championship – Billy has the Yips

Toppstriden tätnar ännu mer då topplagen fortsatt verkar ha “the yips”.

Burnley, Leeds, Norwich och Forest tappade alla poäng I helgen vilket gjorde att Swansea kunde ta in på Norwichs försprång och få lite svängrum då man nu har tre poäng ner till fjärdeplacerade Cardiff. Det fick man tack vare en imponerande 3-2-seger mot Nottingham Forest där inlånade Chelsea-talangen Fabio Borini gjorde två mål. Brendan Rodgers Chelsea-kopplingar som visar sig användbara igen.

Förutom att QPR vann som vanligt lyckades Reading ta tre poäng vilket gör att man nu med en match mindre spelad ligger likt Burnley bara tre poäng bakom formsvaga Forest på sista playoffplatsen.

I botten lyckades Sheffield United slå Yorkshire rivalerna Leeds vilket tar dem upp till bara fyra poäng under strecket där vana lindansarna Crystal Palace ligger. Preston vann de också mot oigenkännligt svaga Coventry men det är fortfarande långt, långt upp till säker mark för Preston.

I botten har också det lilla laget som kunde, Scunthorpe sparkat den halvt temporära managern Ian Baraclough av oklara anledningar då han varken lyckats lyfta eller sänka Scunny som även med Nigel Adkins var favoriter för jumboplatsen. Troligaste efterträdaren är Brian Laws, som hade en mycket framgångsrik period i Scunthorpe tidigare.

…………………………………………………

LEAGUE  1 – Powell vs Lewis

Serien som aldrig sover kommer likt League 2 vara igång även under uppehållet, nästa fredag fram tills tisdag kommer det spelas League 1-matcher varje dag. Men enligt nuvarande uppgifter kommer bara Oldham vs Tranmere på måndag kväll och Huddersfield på söndag eftermiddag sändas på tv och därmed vara tillgängliga via stream.

I helgen så lyckades även den här toppstriden förbrylla då MK Dons vinst mot Peterborough lyfter upp dem i tabellen ovan formsvaga Bournemouth som i och med sin förlust i helgen har ett litet glapp upp till MK Dons, med en hängmatch men med Orient hack i häl.

Leyton Orient förlorade dock i helgen mot Brentford och alldeles nyss här på tisdagskväll fick till slut åtminstone oavgjort mot Dag & Red efter Scott McGleish kvitterat från straffpunkten sent på Slade-time.

Southampton har efter Peterboroughs förlust och trots bara fyra av sex möjliga poäng denna omgång klart bäst chans på den direkkvalficerande andra platsen med bara två poäng upp till Huddersfield med lika många hängmatcher, hade man inte släppt in ett sent kvitterings mål mot Charlton hade man redan gått förbi Huddersfield.

I botten är det tätt sett till poäng men då alla lagen under strecket har fler matcher spelade gör det hela mindre ovisst.

Dag & Red tog sig upp över strecket efter fyra poäng i helgen och tisdag vilket gör att man ligger en poäng ovan strecket med tre hängmatcher, stor skillnad mot för knappt två månader sedan så man såg ut som att åka ut som jumbo.

…………………………………………………

LEAGUE 2 – Basker-Bosse

Burton har som sagt haft sällan skådat många hängmatcher en tid men de börjar rinna ut för Burton och nu med bara fyra hängmatcher ner så har man bara fyra poäng till godo på Barnet vilket med tanke på barnets oförmåga att gå, vinna eller potträna inte är så ”bara”. Dessutom ligger shinkansolyckan Stockport ännu längre ifrån.

I toppen lever det dock där Port Vale nu efter först en 3-0-förlust och sedan ett oavgjort resultat ligger utanför playoffplatserna vilket fått konsekvensen att Jim Gannon fått sparken efter bara 74 dagar. Sparkad tre gånger på tre år därmed efter ha lämnat Stockport, dags att återvända till fadershuset? För även om han är en lovande teoretisk taktiker till manager verkar han inte lyckas i praktiken på kort tid.

Mest imponerande i helgen i League 2 var dock när Chesterfields överlägsenhet materialiserades i deras 5-0-kross av playoff-kandidaten Rotherham. Rotherham är därmed också under strecket till förmån för Torquay som seglat upp ända till fjärde plats jämfört med Southend som var det laget man till slut trodde skulle ta playoffplatsen till framför Torquay.

Förlusten betydde också smått förvånande att man sparkade managern Ronnie Moore trots hans tidigare framgångsrika period i klubben och förutom att det lutar åt att det är det vanliga förhastade beteendet hos Football League klubbar så undrar man hur det känns för Ian Thomas-Moore att se sin far sparkad från klubben efter att nyss ha värvats dit, nepotismens baksida?

Annars i toppen tappade Bury, Shrewsbury, Wycombe och Gillingham alla poäng vilket gör att Chesterfield drar ifrån ytterligare och Torquay fick som nämnt chansen att tillfälligt ta över fjärdeplatsen med en direktkvalificerings plats inom räckhåll.

…………………………………………………

REKOMMENDERAD LÄSNING

Scarborough FC är ett klassiskt non-leaguelag som oftast spelat i Conference, man har slagit Parma med 4-0 i den anglo-italienska cupen och 1987 tog en ung Neil Warnock dem till Football League där man stannade i över tio år men numera finns inte klubben, läs här om hur det känns att förlora sin klubb.

Will ”Barbarossa” Hoskins briljans är i stort sett Bristol Rovers enda chans att  inte bli skeppsbrutna i League 2.

Huddersfield supportern Charlie Johnson dras mellan hopp och förtvivlan när hans lag ska försöka nå uppflyttning.

The 72 har en återkommande bloggserie gällande olika lags fem bästa spelare under 2000-talet, senaste bidragen handlar om Macclesfield och Bournemouth.

The 72 bejakar ”Världens poesidag” med att rimma topp sex, The Two Unfortunates sätter vers på en Championshiphelg medan A United View försöker sig på haiku.

Är det mer dramatiskt(och roligare) att kämpa för att hålla sig kvar än att kämpa för playoff/uppflyttning?

Att Watford fostrar många unga lovande talanger har jag talat om tidigare men inte visste jag att de skötte om sina gamlingar också. Dessutom handlar det om andra klubbars arbete för samhället.

The Indepentents Football League-kolumnist Paul Newman minns tillbaka på Coventrys gyllene era.

…………………………………………………

Det var allt för mig denna veckan, om ni har något att säga så är det bara att kommentera nedan eller maila mig.

Ni kan även följa mig på Twitter, men känn inget tvång.

//Peter A Linhem

Nezik Keshto skriver till vardags följande blogg och har lovat att med en frekvens om ungefär varannan vecka inkomma med gästbloggar hit med sådana spännande ämnen som ”varför Everton och Gadaffi inte är bästa vänner” och ”en kartläggning av den arabiska/asiatiska invasionen av PL-klubbar”.

Men idag i hennes premiärblogg handlar det om ståplatserna på de engelska läktarna. Eller rättare sagt, avsaknaden av dem.

Nezik är precis allt jag inte är. Hon är 17 år. Hon är en hon. Och hon håller på Liverpool. Hennes sätt att marknadsföra sig för mig innehöll bland annat ett skamlöst hån via mail efter Liverpools vinst mot Man Utd på Anfield.

Det var en riskfylld strategi, minst sagt, men jag gillar att belöna risktagande. Och jag tror att Nezik kan berika den här totala bloggupplevelsen.

Förhoppningsvis tycker ni detsamma!

Trevlig läsning och Be Champions!!

…………………………………………………..

Hej i alla stugor! Även om jag tycker en presentation utav mig är överflödig, insisterade Hyllman på det. Nezik Keshto heter jag och är en 17-årig tjej i sina bästa år. Tror jag i alla fall. Jag är Liverpoolsupporter through and through och även om jag inte tänker låta det genomsyra mina texter jag skriver på bloggen, är en pik gentemot Manchesterklubbarna någon gång ibland oundvikligt. Jag vore omänsklig annars.

Det får räcka, nu till det viktiga.

Jag är tjejen i gänget som alltid propagerar för att ”man måste ju kolla brittisk fotboll live innan man dör”, så fort vi är på ett äventyrligt humör. Gänget brukar inte vara så himla exalterade över detta, dem ser förvånansvärt nog inte charmen i att stå på i en fullsatt arena, med likasinnade 60-åriga gubbar och göra runkrörelser med händerna för att man inte är nöjd med ett domslut.

När det argumentet inte funkar, brukar diskussionen läggas ner, alltid lika ledsamt för mig. För argumenten man kommer med nu, såsom att stämningen är på topp, att folket är vänliga och att rivaliteten är stor, dem argumenten hade man kunnat dra för en 20 år sedan. Det är inte en lika stor sannolikhet att dem argumenten är användbara år 2011.

För nu kostar det helt plötsligt en hel månadslön för mig att kolla en match mellan jumbon och mitt favoritlag. Har man otur, kommer man antagligen vara omringad av kostymnissar alternativt en barnfamilj som spenderar hela 90 minuter åt att se till att barnen sitter på sina angivna platser – för att sedan kunna skryta till sina kollegor att de visst tar sina barn på söndagsutflykter.

Premier League-matcher har mer och mer blivit som söndagsutflykter. Vilket jag tycker är rena rama skämtet. Vad gick snett egentligen?

:::

Nu pratar de gamla brittiska gubbarna som varit med från början nostalgiskt om tiderna då ståplatser fanns tillgängliga. Hur man inte behövde dölja sin aggression genom att sätta sig ner, utan man fick göra det man kom för att göra. Nämligen kolla på fotboll och därigenom uttrycka de känslor som med all säkerhet uppkommer.

Istället kastar jag oskyldiga men ack så längtande blickar mot Bundesliga och dess matcher. Anglofil som jag är, känns det bittert att erkänna att stämningen på Bundesliga-matcherna verkar vara bortom det jag först hade förväntat mig. På ett säkert vis, utan att riskera någons liv, utökas ståplatserna för varje säsong. Fler och fler människor kan då attendera på matcherna vilket i sin tur ökar publiksnittet som då givetvis skapar en magisk stämning vi i Premier League kan tyckas ha förlorat.

Det är just de där ståplatserna som lockar mig och min ekande tomma plånbok. Eftersom jag inte kan jämföra priserna för sitt – och ståplatser i England, tar vi priserna från ett av världens bästa klubblag i fotboll, som på senare år nått oanade höjder i Europasammanhang. Jag pratar givetvis om Bayern München. En säsongsbiljett för sittplats kostar £650, medan en Stehplatz (ståplats) säsongbiljett kostar ynka €120.

Och med dem siffrorna färska i skallen, med munnen dreglandes efter liknande priser i England, är frågan som givetvis poppar upp i huvudet – varför kan man inte ha ståplatser i England?

:::

Låt oss ta det från början.

Jag är säker på att ni är bekanta med historian. Året är 1989, närmare bestämt 15 april och en match mellan Liverpool och Nottingham Forest ska just spelas på Hillsboroughstadion. Matchen skulle printas in till historieböckerna, men utav helt fel orsaker. Ett par minuter in i matchen blåser domaren av matchen som skulle komma att förändra hela fotbollshistorian. Det visar sig, att på grund av att för många människor tagit sig in i den redan alldeles överfyllda sektionen, kläms 96 personer ihjäl mot stängslet. Många av dessa barn som kommit för att heja fram sitt Liverpool.

Kort efter den horribla olyckan som kom att skörda 96 liverpoolsupporter fysiskt men miljontals fotbollsälskare psykiskt, offentliggjordes Taylorrapporten, skriven av Lord Justice Taylor, som efter olyckan utsetts till att leda en utredning om vad som verkligen hände den där eftermiddagen på Hillsboroughstadion. Den

I rapporten stod det klart och tydligt att all skuld skulle läggas hos poliserna som ansvarade för öppnandet av grindarna som lett till överfulla sektioner. Men Lord Justice Taylor skrev också det som alla inbitna fotbollssupportrar i England fruktade – han rekommenderade att alla ståplatser runtomkring det stadium-täta England och Skottland skulle bli sittplatser. Detta för att förbättra säkerheten på arenorna. Detta kom att bli slutet för den läktarkultur som utan tvekan växt sig till den starkaste i hela världen och som fortfarande idag ger drömmare som moi gåshud.

:::

Läser igenom stycket ovanför och kan inte hjälpa den ström av ignorans som strömmar igenom min kropp. Naturligtvis var det som hände i Sheffield den 15 april oerhört hjärtskärande. Jag kan knappt se bilder från händelsen utan att små tårar rinner nerför min kind och banar vägen för fler. Och givetvis, var inte detta den enda anledningen till att ståplatser förvandlades till sittplatser.

Även dålig planering, dålig observation av polisen och den mänskliga faktorn bör ta skulden för det som hände, och för att inte tala om det stora stängslet som gjorde så att de stackars människorna kvävdes emot det.  Det har sedan dess, helt avskaffats i Storbritannien.

:::

I den tidseran brottades England med stora problem kring matcherna. Spelet överskuggades av problem med huliganism, dålig standard på arenor och allmänt tillstökade event. Att det skulle komma ett förbjud mot ståplatser var egentligen bara en tidsfråga. Det som jag tror chockade alla, är att det skulle vara ett permanent förbud.

Frågan är förstås väldigt känslig i Storbritannien och det är sällan man hör en vettig diskussion om detta ämne. Ingen vågar sticka ut hakan, men innerst inne anar jag att de gamla känslorna sitter i,

För fråga supportrarna vad de tycker om att titta på fotboll, och du kommer mycket väl få ett enhälligt svar; många kommer att betona vikten av atmosfären och känslan av att de deltar i ett evenemang – inte bara tittar på 22 män som springer efter en boll.

Kritikerna till sittplatser går så långt, att man menar att frågan inte ens längre är en fråga om säkerhet, utan en om social ingenjörskonst? De menar, att det utan tvivel finns en dold agenda för att flytta spelet från dess arbetarklassrötter, till att fylla våra grunder med medelklassfans – den typ som köper klubbens officiella varor, sitter och klappar lugnt, går in med iscensatta sånger men försvinner så fort fotboll slutar att vara trendigt.

För argumenten för sittplatser, förutom ännu ett Hillsborough, är långt ifrån vettiga och användbara resonemang. Man menar att det har varit runt en 5% ökning sedan 1997 av antalet kvinnor som på en reguljär basis går på matcherna.  Motargumentet är givet, fotboll finns inte till för att behaga någon grupp i samhället. Att kvinnor tidigare inte dragit iväg på fotboll lika ofta som man gör nu, beror på flera andra anledningar än denna.

Att försöka göra ovanstående argument till ett hållbart sådant är patetiskt, det är ett sätt att försköna det hela och visa att ”men kolla här, samhällets mindre starka grupper vågar nu gå på fotboll, tack vare sittplatser” – vilket är rent och skärt bullshit om man nu får använda sådana ord på bloggen, och detta säger jag som kvinna.

FLA säger att om en person lutar sig framåt kan det orsaka en kaskad, men tusentals mål firas av supportrarna på detta sätt, utan tecken på en sådan effekt.

:::

I hemlighet visar britterna sin missnöjdhet, och inte minst visas detta i olika undersökningar som görs. I en av undersökningarna på en respektabel blogg, svarade hela 82% att ståplatser bör återinföras. 15% svarade nej och enstaka 3% hade svårt att bestämma sig.

Även respektabla personer har uttalat sig om detta, här får ni ett urval av dessa;

En anställd hos Manchester United sa att “It would take a very brave person to bring it back in because of the inevitable backlash…there’s definitely something lost in the atmosphere with non-standing ends behind the goals.”

Andy Mitten, livslångt röd och redaktör för fanzinet United We Stand förklarade med eftertryck: ”I’d love to see safe standing introduced. Works superbly in Germany. Good for atmosphere, pricing and increased capacity.”

CCTV (digital kameraövervakning) och digitala biljettsystem är bara två av de tongångar som gjorts av klubbar redan. Lägg till säkrare arenor och bättre utrustad personal, så skulle man i teorin kunna worka ståplatser.

:::

Man har dragit lärdom från Hillsborough. Taylor Report försökt att föreslå en rad åtgärder för att ge fotbollen “en bättre framtid.” Och det gjorde den, under många år. Nu är rapporten föråldrad och en modern översyn bör ske, för att göra Premier League arenor lika sprudlande och levande som dem en gång i tiden hade trademark på.

Om ni har lust att kontakta mig, gör det på Nezik_93@hotmail.com eller ännu lättare, följ mig på twitter @Nezik_Keshto, där hatet mot diverse andra klubbar är mycket mer genomsyrande och centralt.

Åtminstone halva tabellen är inblandad i den engelska fotbollens egen motsvarighet till ”hela havet stormar”.

Med åtta matcher kvar av säsongen så börjar det bli meningsfullt att fundera över hur det faktiskt kan komma att sluta.

Men egentligen vet vi bara en sak – att det för tre lag och deras supportrar kommer att sluta i tragedi och hjärtesorg.

:::

Det är många lag som ligger obekvämt nära nedflyttningsstrecket den här säsongen.

Det är resultatet av utjämnade förhållanden i ligan som helhet.

Men i en sådan här blogg måste man göra någon form av vettig avgränsning för att det hela ska bli hanterbart att föra ett resonemang kring.

Jag valde att ta med de lag som inom loppet av en enda omgång kan finna sig under nedflyttningsstrecket om resultaten går dem emot.

Det rätt hårda sållningskriteriet leder ändå fram till att hela åtta lag tas med i diskussionen.

Vilket är smått häpnadsväckande i sig.

…………………………………………………

ETT TVÄRSNITT AV BOTTENSTRIDEN

13: Blackburn, 33p (-12)

Återstående program: Arsenal (a), Birmingham (h), Everton (a), Man City (h), Bolton (h), West Ham (a), Man Utd (h) och Wolves (a).

Blackburn är inget lag med vare sig kraftigt stigande eller kraftigt sjunkande formkurva. De har en tämligen krånglig avslutning med tre topplag och tuffa bortamatcher i övrigt. Blackburn måste nästan vinna hemmamatcherna mot mer beskedligt motstånd, samtidigt som dessa matcher inte på något sätt är lätta.

Nyckelmatcher: Birmingham (h), Bolton (h) och Wolves (a)

Prognos: 38p – Nedflyttning

:::

14: Aston Villa, 33p (-14)

Återstående program: Everton (a), Newcastle (h), West Ham (a), Stoke (h), West Brom (a), Wigan (h), Arsenal (a) och Liverpool (h).

Aston Villa har ett helt okej avslutningsprogram med klart överkomliga hemmamatcher samt ett par bortamatcher i vilka poäng inte är någon omöjlighet. Samtidigt är Aston Villa i en nedåtgående trend och måste vända ett negativt momentum.

Nyckelmatcher: West Ham (a), West Brom (a) och Wigan (h)

Prognos: 45p – Nytt kontrakt

:::

15: Blackpool, 33p (-15)

Återstående program: Fulham (a), Arsenal (h), Wigan (h), Newcastle (h), Stoke (h), Tottenham (a), Bolton (h) och Man Utd (a).

Blackpool har ett par tuffa matcher kvar men man har även fördelen att få spela ett antal matcher i rad på hemmaplan. Sviten av fyra hemmamatcher på rad måste skörda i alla fall sex poäng för att framstå som lyckad och för att ge Blackpool en god chans att hänga kvar. Vilket Blackpool gör bäst i att säkra innan den sista omgången.

Nyckelmatcher: Wigan (h), Newcastle (h) och Bolton (h)

Prognos: 40p – Nytt kontrakt

:::

16: West Brom, 33p (-15)

Återstående program: Liverpool (h), Sunderland (a), Chelsea (h), Tottenham (a), Aston Villa (h), Wolves (a), Everton (h) och Newcastle (h).

West Brom har med Roy Hodgson vid rodret börjat leta sig upp ur sin långa svacka. Poängtappet mot Arsenal senast lär dock svida givet att de hade två måls ledning på hemmaplan. Nästa omgång serverar ett prestigemöte för Hodgson som kan sätta tonen för vad som komma skall. Överlag ett okej schema för West Brom som avslutar de fyra sista omgångarna med tre hemmamatcher.

Nyckelmatcher: Aston Villa (h), Wolves (a) och Everton (h)

Prognos: 42p – Nytt kontrakt

:::

17: West Ham, 32p (-13)

Återstående program: Man Utd (h), Bolton (a), Aston Villa (h), Chelsea (a), Man City (a), Blackburn (h), Wigan (a) och Sunderland (h).

West Ham har sakta men säkert arbetat sig till en stigande trend under Avram Grants styre. Det hänger ihop med såväl nyfriska spelare som lyckade januarivärvningar. West Hams avslutande program är däremot inte lätt med tre topplag samt i övrigt svårroddat motstånd borta såväl som hemma. Matcherna mot övriga lag inblandade i bottenstriden blir oerhört betydelsefulla.

Nyckelmatcher: Aston Villa (h), Blackburn (h) och Wigan (a)

Prognos: 37p – Nedflyttning

:::

18: Wolves, 32p (-14)

Återstående program: Newcastle (a), Everton (h), Stoke (a), Fulham (h), Birmingham (a), West Brom (h), Sunderland (a) och Blackburn (h).

Wolves har klarat av alla matcher mot topplagen och har därför ett bedrägligt lätt avslutningsschema. Bedrägligt eftersom Wolves varit överraskande bra mot lagen i toppen men alldeles för slösaktiga mot lagen runtomkring sig. Wolves måste ta sina poäng på hemmaplan och Black Country-derbyt mot West Brom ser ut att kunna bli riktigt intensivt.

Nyckelmatcher: Everton (h), Fulham (h) och West Brom (h)

Prognos: 42p – Nytt kontrakt

:::

19: Birmingham, 31p (-13)

Återstående program: Bolton (h), Blackburn (a), Sunderland (h), Chelsea (a), Liverpool (a), Wolves (h), Newcastle (a), Fulham (h) och Tottenham (a).

Birmingham har en match mindre spelad än sina närmaste konkurrenter, men då detta är Chelsea borta så lär det inte få någon reell betydelse. I övrigt är spelschemat överkomligt, dock med några tuffa bortamatcher så det blir viktigt att vinna på hemmaplan. Birmingham måste dels få fart på sitt anfallsspel och dels komma över den nöjdhet som verkar ha spritt sig i spelartruppen efter segern i Ligacupen.

Nyckelmatcher: Bolton (h), Sunderland (h) och Wolves (h).

Prognos: 39p – Nytt kontrakt

:::

20: Wigan, 30p (-22)

Återstående matcher: Tottenham (h), Chelsea (a), Blackpool (a), Sunderland (a), Everton (h), Aston Villa (a), West Ham (h) och Stoke (a).

Wigan ligger illa till i tabellen och deras kommande matcher riskerar försätta dem i ett krångligt mentalt läge inför fortsättningen. Nästa match hemma mot Tottenham blir därför oerhört avgörande för dem som jag ser det. Vinst där är i det närmaste nödvändig. Det allmänna intrycket är att Wigan saknar den nödvändiga hårdheten för att klara sig kvar. Men segern på övertid mot Birmingham i helgen ingav hopp för framtiden.

Nyckelmatcher: Tottenham (h), Blackpool (a) och West Ham (h)

Prognos: 38p – Nedflyttning

…………………………………………………

Blackburn, Wigan och West Ham ser jag alltså som lagen som kommer få spela i The Championship nästa säsong.

Blackburn är kanske något utav en överraskning givet att de nu ligger bäst till utav de här medtagna lagen.

Det är naturligtvis också en fascinerande situation om Blackburn med sina nya ägare samt West Ham med sin nya arenasituation skulle åka ur Premier League med vad det innebär i termer av förlorade intäkter.

Om Wigan åker ur Premier League så ser jag tyvärr ingen återvändo för dem inom en överskådlig framtid. Synd eftersom jag tycker det är ett charmigt lag som skjutit över sina egna förutsättningar under flera år.

Det ska förstås också sägas att lag som exempelvis Fulham och Newcastle inte alls ska känna sig helt säkra ännu – även om de inte ingick i mitt resonemang i den här bloggen.

Framför allt Newcastle har ju haft ett par rejält oroande resultat sedan årsskiftet.

:::

Men det finns ju minst sagt rätt stort utrymme för fel i den här prognosen. Det känns som att det dyker upp oväntade resultat precis hela tiden och varje gång man börjar tro att ett lag är avhängt så kommer en trepoängare från ingenstans.

…………………………………………………

Det börjar blåsa kalla vindar runt Roberto Mancini i Man City – och det börjar viskas om en tämligen speciell portugis som hans efterträdare i sommar.

Hur mycket sanning som ligger i det är oklart, men vad som är sant är att Man City måste rycka upp sig ur sin nuvarande trend om de vill kvalificera sig till nästa säsongs Champions League av egen kraft.

Be Champions!!

Ramires dödade därefter matchen på tilläggstid med en riktig fin soloprestation – hans första mål på Stamford Bridge.

Förutsättningarna inför matchen var att Chelsea behövde vinna den för att ha någon chans på förstaplatsen och Man City och Mancini ville inte förlora den och därmed släppa Chelsea förbi sig.

Matchbilden blev därefter.

För även om Man City öppnade någorlunda positivt under matchens första kvart så var det därefter bara ett lag på planen som spelade som om de var intresserade av att vinna matchen.

Vilket den här gången som så många gånger förr också gav resultat till sist.

:::

Men rent anfallsmässigt och taktiskt kan man så klart fråga sig hur Carlo Ancelotti tänkte sig den här matchen.

Han bänkar både Drogba och Anelka och inleder alltså med Torres flankerad av Kalou och Malouda.

Till egentligen ingen effekt.

Och det är så klart inte en positiv utvärdering av en offensiv uppställning när hela anfallstrion under andra halvlek blir utbytt en efter en efter en.

:::

Och slutet av säsongen ser ut att arta sig till ännu en shoot-out om den sista Champions League-platsen mellan Man City och Tottenham.

Man City ligger just nu fyra poäng före Tottenham och med en klart bättre målskillnad. Däremot har man en match mer spelad.

Tottenham måste alltså tjäna in fem poäng på Man City under sina återstående nio matcher.

Det gör deras hängmatch – hemmamötet mot Arsenal – till en för dem otroligt viktig historia också tabellmässigt.

De båda lagen ska dessutom mötas på City of Manchester Stadium innan säsongen är över – i en repris på förra säsongens avgörande möte lagen emellan.

…………………………………………………

Manuel Almunia och Jens Lehmann var inte precis såta vänner tiden innan Lehmann lämnade Arsenal – snarare tvärtom.

Och det var väl inte utan att man undrade vad Lehmann egentligen tänkte när han från bänken såg Manuel Almunia göra ett i stort sett ofattbart misstag som i slutänden kostade Arsenal två dyrbara poäng borta mot West Brom.

För inte lär de ju ha kysst och blivit sams sedan dess.

:::

Misstaget betydde 2-0 till West Brom med en dryg halvtimme kvar av matchen och West Brom såg ut att gå mot tre viktiga poäng i bottenstriden.

Men Arsenal svarade i alla fall för en imponerande upphämtning efter ett stökmål av Robin van Persie och ett världsklassmål av Andrei Arshavin.

Arsene Wenger sade efter matchen att det var viktigt för lagets självförtroende att inte förlora matchen och att upphämtningen därför var viktig.

Men jag tror att i det här läget är ett poängtapp mentalt knäckande oavsett om det kommer i form av en förlust eller ett oavgjort resultat.

För det här var två förlorade poäng för Arsenal – inte en vunnen.

Från den här matchen gick båda lagen av planen med två förlorade poäng, vilket inte lär vara fallet ofta.

:::

För på Old Trafford avgjorde Man Utd med ett sent mål mot Bolton och tog alltså alla tre viktiga poäng – trots att man med en kvart kvar av matchen blev reducerade till tio spelare.

Utvisningen var helt korrekt, samtidigt ser jag inte att det fanns någon ond intention bakom Jonny Evans tackling.

Bolton hade sina chanser att avgöra matchen till sin fördel och Man Utd kan vara glada över att de ändå gavs chansen att vinna matchen till slut.

Men när de väl får den chansen så är Man Utd ett lag som har tillräcklig kraft och vilja att i en sådan situation skaka fram ett vinnande mål.

…………………………………………………

Blackpool tappade två livsviktiga poäng i slutminuterna borta mot Blackburn när Junior Hoilett nickade in kvitteringen.

Blackpool hade genom sin eminente kapten Charlie Adam tagit sig fram till en 2-0-ledning i halvtid och såg ut att kunna hålla ut. Men i slutänden så var nog ett oavgjort resultat det som bäst speglade matchbilden.

Men det måste vara bittert för Blackpool som istället för tre poäng ned till nedflyttningsstrecket nu befinner sig en ynka poäng ovanför det.

Samtidigt som Wolves vinner borta mot Aston Villa och både West Ham och West Brom tar oväntade poäng mot topplagsmotstånd dessutom.

:::

Wigan vann å andra sidan två livsviktiga poäng hemma mot Birmingham när Maynor Figueroa dundrade in 2-1 i slutminuten.

Dels höll det övriga lag i bottenstriden inom en spelomgångs avstånd från dem, dels förhindrade vinsten Birmingham från att dra ifrån.

Birmingham ligger nu under nedflyttningsstrecket igen – och med en riktig motvind i lagets momentum.

Sedan Ligacupvinsten mot Arsenal så har man åkt ur FA-cupen hemma mot Bolton men vad värre är, bara spelat hem en av nio poäng i ligan.

Baksmälla?

Och kommer vi att få se ett Championship-lag spela Europa League nästa säsong? Det är inte en omöjlighet.

…………………………………………………

Stoke krossade Newcastle med 4-0 hemma på Britannia Stadium.

Det var stundtals magnifikt att se Stoke spela fotboll men stundtals var det också pinsamt att bevittna Newcastles spel på egen planhalva.

Och med bottenstriden som den är den här säsongen så kan absolut inte Newcastle känna sig säkra från nedflyttning.

Laget kan ta med sig en positiv sak från matchen – debuten av den unge offensive mittfältaren Shane Ferguson. Hans prestation lovade mycket gott inför framtiden.

:::

Lika målfarliga som Stoke var inte Tottenham hemma på White Hart Lane mot West Ham, matchen slutade 0-0.

Men det är också lite orättvist mot Spurs som hade väldigt många chanser och ett antal bollar i ramverket.

West Ham var å sin sida inte långt ifrån att näta själva ett par gånger.

Känslan att Tottenham hade behövt vinna den här matchen för att verkligen spetsa till kampen om fjärdeplatsen finns där däremot efter matchen.

…………………………………………………

Vad uppnådde egentligen Gerard Houllier med att ställa upp sin andra- eller tredjerotation i FA-cupmatchen mot Man City?

Utöver att återigen alienera Aston Villas supportrar som precis börjat tina upp i sin relation till honom så tar han kål på det momentum som Aston Villa ändå lyckats bygga upp.

Dels ger han inte laget en ärlig chans att ta sig vidare i FA-cupen. Dels spiller det över på ligaformen där laget alltså förlorat båda matcherna efter mötet med Man City i FA-cupen.

Den här gången var det Wolves som vann med 1-0 i prestigemötet på Villa Park – vilket var deras första seger där sedan 1980.

…………………………………………………

Lördagskvällens sena match utspelade sig på Goodison Park där Everton besegrade Fulham med 2-1.

David Moyes fick alltså inleda sitt tionde år vid rodret med en vinst.

Och poängen lär han vara glad över – men mindre glad lär han vara över att ännu en gång ha fått se Louis Saha utgå med en skada i matchens slutminuter.

Skadehelvetet fortsätter – för Louis Saha och för Everton.

…………………………………………………

Liverpool kände sig rånade förra säsongen på Stadium of Light, men den här gången får de vara glada för motsatsen.

För den straff med vilken Liverpool får kontroll över matchen skulle de aldrig ha haft, förseelsen skedde utanför straffområdet.

Därefter, när matchen närmade sig sitt slut, så var det naturligtvis ett väldigt snyggt sätt att döda matchen på av Luis Suarez.

Men visst har Sunderlands målvakt Simon Mignolet gjort bättre matcher den här säsongen, det måste man säga.

…………………………………………………

Det har gjorts en hel höna i svensk press, och även i diskussionen bland supportrar, av att Alex Ferguson kommunicerade med bänken under matchen via telefon – och helt klart påverkade lagets taktiska beslut.

Och bisarrt nog har det funderats på om han kommer att bestraffas för det i efterhand.

Det kommer så klart inte att ske. Eftersom Ferguson inte har gjort något otillåtet. FA:s bestraffning går alltså enbart ut på att managern inte får befinna sig vid sidlinjen.

Han är däremot fortfarande helt tillåten att kommunicera med laget i omklädningsrummet före match och under halvtid. Han får kommunicera med bänken via telefon. Och så vidare.

Det här tycker man så klart att sportjournalister med uppgift att bevaka engelsk fotboll bör känna till.

FA:s bestraffning syftar till att förhindra managern från att kommunicera med domaren, inte att förhindra denne att kommunicera med sina egna spelare och ledare.

Om det kan man tycka vad man vill – men så är det i alla fall bestämt.

:::

Sådär, då har vi gjort bokslut på ligamatchandet så här inför landslagsuppehållet. Det känns ju på sätt och vis bra det.

Be Champions!!

Det är med andra ord dags att köra en sådan här form av lista igen – mest för att det är så skoj och ju leder fram till så konstruktiva diskussioner.

Jomenvisst.

Men det är också en lättsam form av förströelse – och jag behöver lättsamt just nu efter att ha slitit ut mig på pingistävling under hela gårdagen.

:::

Tidigare listor jag har gjort har fokuserat på spelare.

Med den här listserien håller jag mig inom samma seriesystem så att säga – men väljer istället att titta på lagdelar som kollektiva helheter.

Det är med andra ord inte bara kvaliteten på de enskilda spelarna som är avgörande här, utan lika mycket hur dessa fungerar tillsammans och graden av samordning och samarbete dem emellan.

Vilket naturligtvis – om man vill analysera och förstå fotboll – är ett långt mycket mer givande och fruktbart perspektiv.

Det är på den nivån man hittar svaret på hur det exempelvis kan komma sig att ett lag som Wolves kan vinna mot lag som Man City, Liverpool, Chelsea och Man Utd.

:::

Vad räknar jag då in i försvar?

Dit räknar jag backlinjen samt målvakten. I det fall att det är en trebackslinje som används så kan wing backs också räknas in till försvaret. Finns det särskilda skäl så kan också defensiva mittfältare räknas dit.

Det betyder att det riskerar bli viss överlappning mellan lagdelarna men det visar också på den moderna fotbollstaktikens flytande natur.

Det ska ju också sägas att jag i viss utsträckning kommer att ta hänsyn till varje lagdels respektive förutsättningar – och bedöma styrkor och svagheter därefter.

Att bara räkna insläppta mål – exempelvis – är med andra ord på tok för simplistiskt.

Det kan med andra ord vara bättre presterat av ett lag som till exempel Sunderland att släppa in endast 35 mål jämfört med ett Man City som bara släppt in 25 mål.

Eftersom försvaren ställs inför olika utmaningar såväl sett till som art som grad.

I grund och botten handlar det för mig om vilket lag som får ut mest relativt värde av sitt försvar – i termer av poäng.

…………………………………………………

DE FEM BÄSTA FÖRSVAREN I PREMIER LEAGUE

(1) Man City

Roberto Mancini har byggt bakifrån och har skapat ett försvarsspel som är målsnålt och disciplinerat, till stor del för att det har så stor uppbackning från mittfältet. Naturligtvis sker detta på bekostnad av lagets offensiva slagstyrka och målproduktion. Men ska man hitta ett lag i Premier League som man bedömer har störst potential att bara stänga en match vilken som helst – så får det nog bli Roberto Mancinis Man City.

(2) Fulham

Bara två lag har gjort färre mål än Fulham den här säsongen, ändå har Fulham positiv målskillnad. Att jämföra med Birmingham som har -12 och Wigan som har -23. Det säger en hel del om vad det är som är Fulhams styrka och hur väl organiserat försvaret är för ett lag som under hela säsongen har parkerat på tabellens undre regioner. Roy Hodgson byggde upp ett ramstarkt försvarsspel under sin tid i klubben och Mark Hughes har byggt vidare på det.

(3) Man Utd

Nemanja Vidic är världens bäste försvarare och när han och Rio Ferdinand spelar tillsammans så utgör de världens bästa försvar endast i konkurrens med Barcelonas mittbackar. Men de gör sällan det nu för tiden. Och det märks på Man Utds försvarsspel att det blir mer osäkert när det unga gardet spelas, även om Chris Smallings debutsäsong lovar väldigt mycket. Wes Brown har tappat i styrka och Jonny Evans har haft en mörk säsong så här långt. På de båda ytterbacksplatserna har Man Utd å andra sidan det väldigt väl beställt.

(4) Chelsea

Spelare för spelare så har Chelsea kanske Premier Leagues allra bästa försvar men fullt lika sant är att kommunikationen i försvaret har brustit vid ett flertal tillfällen under säsongen, att det ständigt ser svajigt ut, och att ett stort antal poäng har tappats av det väldigt okomplicerade skälet. Chelseas försvar verkar också vara känsliga för rotation i en utsträckning som inte är helt passande för ett engelskt topplag.

(5) Sunderland

Det är kanske inte så väldigt överraskande att ett lag som leds av den gamle mittbackshjälten Steve Bruce är välorganiserade i försvaret. Anton Ferdinand och inte minst Titus Bramble utgör hjärtat i ett försvar som flankeras av gamla Man Utd-produkterna Phil Bardsley och Kieran Richardson. Lagets målvaktsuppsättning är sanslöst stark med Craig Gordon och Simon Mignolet som var och en stundtals har storspelat under säsongen.

:::

Bubblare:

»  Everton
»  Stoke
»  Bolton

…………………………………………………

The Guardians Joy of Six-blogg tar upp sex stora fotbollsförsvar genom fotbollshistorien.

Med några överraskningar.

https://www.guardian.co.uk/football/blog/2009/may/08/joy-of-six-great-defences

Att Arsenals försvarsuppställning under mer eller mindre hela 1990-talet skulle tas med var knappast någon överraskning.

Däremot kan man ju undra vad Rob Smyth hade rökt på när han plockade med Liverpools försvar runt millennieskiftet.

Men för all del så motiverar han det väl på ett hyfsat övertygande sätt, även om man så klart tvingas betrakta det utifrån ett visst perspektiv.

…………………………………………………

På Stamford Bridge möts i eftermiddag två lag som vardera egentligen inte har råd att förlora.

Och Chelsea har nog över huvud taget inte råd att ens tappa poäng om de menar allvar med sina ambitioner att utmana Man Utd och Arsenal om ligatiteln.

Chelsea vs Man City – Battle of the Billionaires, part 2.

Två italienska managers möts med två på flera sätt och viss skilda spelfilosofier där Carlo Ancelotti är den mer äventyrlige av dem.

Roberto Mancini å sin sida kommer sannolikt att ställa över problembarnet Mario Balotelli efter dennes fiasko i torsdagens Europa League-match.

Chelsea har på senare tid haft svårt för Man City som vunnit de tre senaste matcherna. Förra säsongen på Stamford Bridge kontrade sig Man City fram till en överraskande 4-2-seger.

Man City ligger två poäng före Chelsea men med en match mer spelad och man hoppas naturligtvis kunna öppna upp ett fempoängsförsprång i den väldigt viktiga kampen om Champions League-platser.

Och naturligtvis vore det en väldigt bra match för Fernando Torres att bestämma sig för att göra sitt första mål för sin nya klubb.

:::

Men vilket lag hoppas man egentligen på i den här matchen om man håller på Tottenham?

Vill man som förra säsongen ha en straight shoot-out med Man City och tror sig kunna ta in fem poäng med en match mindre spelad? – och alltså hoppas man på att Chelsea vinner.

Eller går man mer på tanken att poäng i handen är bättre än poäng i skogen och anser sig ligga närmare Chelsea? – och därför hoppas på Man City.

Eller tänker man som så att två lag som går att komma ifatt är bättre än ett och därför kompromissar sig fram till att ett oavgjort resultat är det bästa?

…………………………………………………

Landslagsuppehåll nu och klubbfotbollen upptas igen först efter det kommande månadsskiftet.

Förfärligt tycker jag.

I och med att det nu bara finns en Englandsblogg så kanske jag tvingas bita lite i det sura äpplet och prata lite landslagsfotboll ändå.

Men annars kommer en av bloggens grejer under landslagsuppehållet vara att gå igenom förutsättningarna inför toppstrider och bottenstrider i den engelska fotbollens olika ligor.

Och landslagsuppehåll passar ju också särskilt väl för gästbloggar för de av er som har någon idé ni skulle vilja se realiserad.

Men till dess så kan ni hålla tillgodo med det här tidsaktuella nya spelet.

Be Champions!!

Be Champions!!

:::

Well hello there.

I see you’ve caught me preparing for this week’s match against Chelsea. … Yes, I prepare for big matches by flashing my chest at attractive women and sitting in front of a mirror and a painting of a fat horse. Does this excite you? Because it should. Ha-HA! …  You are, of course, correct. Other footballers actually train before big matches, but as the greatest goal scorer in Manchester United’s history, The Berba doesn’t require such silly exertions. I do, however, require cuddles from you.

Before you roll your eyes again and spray me with the bear mace I know you carry in your bum bag, you should know that if you agree to touch me, I will mention you when I am presented with the Premier League trophy, the Golden Boot award and the nude statue of me that will be built outside Old Trafford. I can’t promise I’ll get your name right because there are so many Berba-babes that I have come into erotic contact with over the years, but- … No, I won’t name the other right now. … No, not even one. I feel you are focusing on the wrong aspects of what I’m saying here. Perhaps we should just get to the cuddling? I have an old jar of mayonnaise here…

Oh-OHHH! Oh, what was that?! Oh, did you just have Ashley Cole shoot me with an air rifle?! Oh, that stings so much! Please, tell the press that blood is profusely trickling out of my pelvis and if he had shot with a weapon that is actually deadly, I would surely be dying a very sensual and erotic death at this point. Oh, I don’t know if I can handle this mild and quickly lessening pain. Now, please…you should feel obligated to kiss my small wound until it begins to scab over.

:::

https://sports.yahoo.com/soccer/blog/dirty-tackle/post/Dimitar-Berbatov-is-The-Continental?urn=sow-327585

Skapad av en briljant Brooks Peck.

Om den här säsongens cupspel hade gått annorlunda så hade lagen haft rätt precis lika långt upp till europaspel nästa säsong som ned till nedflyttning till The Championship.

Sådan har säsongen varit för båda lagen att den inte riktigt lyckats infria de löften och förhoppningar som fanns inför den.

Everton har under många år varit ”laget nästan” – ett imponerande lagbygge som befunnit sig strax under den engelska ligans högsta nivå, och som alltid sett ut att ha potentialen att åtminstone tillfälligtvis slå sig in bland dem.

Fulham hade en remarkabel fjolårssäsong som kulminerade i en final i Europa League. Förhoppningen var att kunna bygga vidare på den framgången den här säsongen.

Men skador och en materiell verklighet har hunnit ikapp båda lagen.

:::

Everton är perenniellt skadedrabbat, nu senast blev exempelvis deras diminutive playmaker Mikel Arteta dömd att missa återstoden av säsongen, och Fulham har lidit stora kval av att se sin store målskytt Bobby Zamora bryta benet i början av säsongen.

Därtill är det två lag som i viss mening måste sägas ha överpresterat sett till sina finansiella och spelarmässiga förutsättningar. De krav och förväntningar som ställs på lagen är alltså inte alltid realistiska.

Fulham kramade ut små mirakel ur sin spelartrupp under förra säsongen och det var nog en orealistisk tanke att de skulle kunna nå upp till samma nivå den här säsongen.

Särskilt var det orealistiskt att tro att den fina cupformen skulle kunna översättas till en hög ligaposition. Ligaspel är ett annat monster än vad cupspel är och ställer mycket högre krav på spelartruppen.

Everton har under flera års tid skapat underverk sett till klubbens finansiella förutsättningar som knappt tillåter några utsvävningar. Det är ett fantastiskt jobb av David Moyes och hans coach- och scoutingstab att med de små medlen skapa en så pass slagkraftig spelartrupp.

Framgången tidigare säsonger är nu deras stora fiende när verkligheten den här säsongen ser ut att ha kommit ifatt dem. De bedöms efter tidigare nivåer och klubben uppfattas som att den är på tillbakagång, när det egentligen är så att de skjutit långt över sin position tidigare säsonger.

:::

Matchen står också mellan två managers som av olika skäl kan vara på väg att röra på sig i sommar.

David Moyes har signalerat att samtal mellan honom och Evertons klubbledning måste äga rum om hur man ska kunna föra laget framåt. En form av samtal som har karaktären där det måste finnas en enighet för att man ska fortsätta framåt i gemensam tropp.

Mark Hughes å sin sida har nämnts på Bayern Münchens shortlist som möjliga efterträdare till Louis Van Gaal – Mark Hughes spenderade en tid som spelare i Bayern under 1980-talet, mellan sin tid i Barcelona och sin andra sejour i Man Utd.

:::

Utgången av matchen – som börjar 18:30 – kan säga en hel del om hur resten av säsongen kommer att te sig för både Everton och Fulham.

…………………………………………………

Daniel Sturridge värvades av Chelsea från Man City 2009 och befinner sig nu på lån hos Bolton där han gör stor succé.

Han har gjort fyra mål på fem matcher för Owen Coyles lag och har funnit sig själv i Bolton på samma sätt som Jack Wilshere gjorde förra säsongen.

Här en ingående lördagsintervju med Daniel Sturridge där han pratar såväl nutid som framtid.

https://www.independent.co.uk/news/people/profiles/daniel-sturridge-im-aiming-for-the-stars-im-not-happy-in-the-shadows-2245082.html

:::

Man City sålde alltså den här unge och något volatile spelaren till Chelsea för £4m och värvade den unge och något volatile Mario Balotelli för £24,5m ett år senare.

Jag är inte säker på att den affären var alldeles lysande.

…………………………………………………

Det senaste laget att sätta ut en startelva på planen bestående av endast engelsmän var Aston Villa, för tolv år sedan.

Den 27 februari 1999 ställde John Gregory, då manager för Aston Villa, upp med en startelva endast bestående av engelsmän i mötet med de lokala rivalerna Coventry.

https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/25/premier-league-foreign-players-aston-villa

Länkad blogg diskuterar det osannolika i att det någonsin kommer att hända igen samt fördelar och nackdelar med det.

Vad säger ni? – finns det något egenvärde i den här strävan i att ha många eller i alla fall ett visst antal engelsmän eller britter i startelvan eller truppen. Vilka är fördelarna och nackdelarna?

…………………………………………………

The Guardians Football League Blog diskuterar värdet av erfarenhet i den ständigt snurrande managerkarusellen.

https://www.guardian.co.uk/football/football-league-blog/2011/mar/08/gary-johnson-northampton-paul-hart-swindon

Bloggen noterar att många klubbar tenderar att försöka satsa på ”säkra kort” och rekrytera managers med många års erfarenhet för att reda ut tuffa situationer i ligaspelet.

Samtidigt lyfter bloggen fram exempel som Eddie Howe i Burnley som exempel på att det kan finnas fördelar med att ge ungdomen chansen också.

…………………………………………………

Jag har ännu inte riktigt klarat av att smälta Champions League-lottningen från igår.

Chelsea vs Man Utd – jösses!

Det blir en tung vårsäsong det här. Förlora Champions League till Chelsea. Förlora FA-cupen till Man City. Förlora ligan till Arsenal.

Kerstin, get out of my head!!!

Be Champions!!

Europa League struntar jag i med den här bloggen – då vare sig Liverpool eller Man City hade den goda smaken att lyckas kvalificera sig för kvartsfinalerna.

Det finns med andra ord inga engelska lag kvar i turneringen.

:::

I Champions League finns det däremot tre engelska lag kvar – vilket är bäst av alla länder.

Naturligtvis.

Bara det faktum att Champions League-oskulderna Tottenham utan större problem vandrar ända till minst kvartsfinal tyder på styrkan hos de engelska lagen.

:::

Vägen till Wembley är öppen!

…………………………………………………

KVARTSFINAL 1

Real Madrid vs Tottenham Hotspur

Ett otroligt ovisst möte mellan två lag vars styrkor ligger i det offensiva spelet och vars svagheter är otroligt synliga i det defensiva spelet. Det blir ingen lätt resa för något av lagen och jag ger Tottenham stora chanser att störa Real Madrid. Tottenham är inte obekanta med Ronaldo, och Rafael van der Vaart har också möjligheten att utkräva någon form av personlig revansch på Real Madrid. Det som talar emot Tottenham är bristen på europeisk rutin. Å andra sidan är det första gången på sex-sju år som Real Madrid befinner sig i en europeisk kvartsfinal.

Barometer: 40-60

:::

KVARTSFINAL 3

Barcelona vs Shakhtar Donetsk

Den lilla klurigheten för Barcelona är att de tvingas till ett returmöte borta i Ukraina mot ett tekniskt och snabbt spelande Shakhtar. De gör med andra ord bäst i att få med sig ett avgörande resultat direkt från första matchen, vilket inte alltid är så lätt i sådana här sammanhang. Ändå så är det här en bra lottning för Barca och de måste betraktas som stora favoriter att gå vidare.

Barometer: 80-20

::: ::: :::

KVARTSFINAL 4

Inter vs Schalke

Strålande lottning för regerande mästarna Inter som går in som stora favoriter i kvartsfinalen där de ännu en gång ställs mot tyskt motstånd. Ralf Rangnick har tagit över Schalke vilket kan vara såväl bra som dåligt vad avser Schalkes europeiska cupform. Men Inter, med spelare som Sneijder och Eto’o kommer man inte klara av att hantera under 180 minuter, trots att man får avsluta på hemmaplan.

Barometer: 70-30

:::

KVARTSFINAL 2

Chelsea vs Man Utd

Ett engelskt gigantmöte. Man Utd fick den inte betydelselösa fördelen att få avsluta på hemmaplan, och Chelsea måste därför se till att utnyttja den första matchen så väl som möjligt. Samtidigt är det här två lag som känner varandra otroligt väl vilket gör det extra mer sant att det blir dagsformen som avgör. Chelsea är desperata att vinna Champions League för första gången, ännu en gång är det en gammal fiende, kanske till och med den gamla fienden, från nordväst som står i vägen.

Barometer: 50-50

::: ::: :::

SEMIFINALERNA

Inter/Schalke vs Chelsea/Man Utd

De engelska lagen får hemmaplansfördelen i semifinalen vilket sannolikt blir mot Inter. Det är en på pappret synnerligen oviss semifinal, under förutsättning att Schalke inte skräller mot de regerande mästarna. Inter visade mot Bayern att de kan prestera på bortaplan också, förvisso mot ett betydligt sämre försvar än vad de engelska titanerna kan prestera. Å andra sidan så slog Inter Chelsea på bortaplan förra säsongen.

:::

Real Madrid/Tottenham vs Barcelona/Shakhtar

Barca har naturligtvis fått en kanonlottning så till vida att de slapp samtliga de tre lag på sin halva som jag bedömer hade haft störst chans att besegra dem. De får dessutom avsluta på hemmaplan i en eventuell men sannolik semifinal. Jag tror Tottenham har störst chans att ändå ta dem, men den mest episka semifinalen vore naturligtvis mellan Real Madrid och Barcelona eller Mourinho och Pep.

…………………………………………………

Jag skrev i gårdagens blogg att det var upp till bevis för Man City i matchen mot Dynamo Kiev vad avser deras status som storklubb, de behövde vända och vinna eller i alla fall ge det a damn good try.

Jag tycker vi kan vara hyfsat eniga att de i alla fall gav det a damn good try.

Det vill säga laget, givetvis undantaget Mario Balotelli – supportrarna har däremot en lång väg kvar att vandra. Riktigt pinsamt med en halvbesatt arena i en sådan match.

Be Champions!!

Bloggen Dirty Tackle lyckades få tag på en utskrift av det första samtalet på Emirates mellan Lehmann och Arsenals manager Arsene Wenger.

AW: Jens, thank you for coming.

JL: Ha ha ha. Please. Call me Harry Pain.

AW: What?

JL: Nothing. Continue speaking to me.

AW: Well, as you know, we are in dire need of another goalkeeper. And since you are available,  you know Arsenal so well and every other available goalkeeper has mysteriously disappeared within the last 72 hours, we immediately thought of you.

JL: Thank you, Mr. Wenger. Fabregas will surely cry tears of self-pity if I come back and tear the captain’s armband from his weak child arm. Ha ha ha!

AW: Eh…actually, Jens, you would not return as the captain. You would return as a backup to Almunia.

JL: Silly me. But that is just fine. I would experience giddy delight sitting on the bench and watching Almunia. Waiting for him to crumble under the pressure of my stare and covert practical jokes that will surely deteriorate his weak mind within a few days. If he wears glasses I will steal them! I will also impregnate his dog! Ha ha ha!

AW: No, Jens, please — this brings me to my next point. If we do bring you back, you must promise to not act like a lunatic. Can you do that?

JL: I don’t understand what you are saying to me.

AW: You can’t act like a person who is insane.

JL: That combination of words does not make sense.

AW: You can’t steal fans’ eyeglasses outside the stadium. You can’t urinate behind the advertisements during matches. You can’t hide opponents’ boots. You can’t fight with the ball boys. You basically can’t do anything that Jens Lehmann would do.

JL: Ha ha ha! Of course not. Who do you think I am, Jens Lehmann? Gaze into my eyes and listen to me, Mr. Wenger. I am honored that you would consider bringing me back and I can assure you that with my help, Arsenal will beat Manchester United to the title and all of your other players will wet their beds out of eternal fear every night.

AW: I like the part about winning the title. I’m not sure about the bed-wetting part.

JL: We can worry about that when it happens. Now. You must sign me.

AW: The way you’re smiling at me makes me feel very uncomfortable, but you’ve made a number of excellent points. I don’t see how this could possibly go wrong. Gunnersaurus will make a final decision soon.

………………………………………………………..

Frågan väcks så klart hur det här påverkar Arsenal (knappt alls) och kanske inte minst, med tanke på Lehmanns något excentriska beteende, hur Arsenals motståndare ser på den här nyheten. Jag föreställer mig något i stil med det här:

[youtubeplay id=”VRTngtsOY8Q” size=”large”]

Be Champions!!

Å ena sidan så har lagbygget inte haft lång tid att sätta sig, särskilt som det anländer nya spelare i en jämn ström.

Å andra sidan så har sådana makalösa summor plöjts ned i laget, mängden storspelare så stor, och klubbens svansföring har varit så hög, att man ändå ställer vissa krav på prestation.

Högljudd kaxighet är okej till en gräns, men det är svårt att upprätthålla utan att backa upp det hela på fotbollsplanen.

Och ikväll, hemma på City of Manchester Stadium mot Dynamo Kiev, så måste Man City verkligen visa att de faktiskt har och är vad de har pratat om i snart två hela år att de redan är.

Det kan vara för mycket begärt att redan nu kunna prestera en seriös titelutmaning i ligan över en hel lång säsong, men i ett cupspel finns inga sådana ursäkter för ett lag av Man Citys kaliber.

Ikväll ska agnarna sållas från vetet.

:::

Dynamo Kiev vann med 2-0 i det första mötet och det ställer Man City och Roberto Mancini inför en för dem väldigt speciell utmaning.

De ställs inför en match i vilken de måste anfalla och styra samtidigt som de måste försvara och ställa.

Rent taktiskt och kvalitetsmässigt får vi ikväll en väldigt god fingervisning på om Man City verkligen har de kvaliteter som kännetecknar ett storlag. I så fall måste de vända på den här steken – eller åtminstone ge det hela a damn good try!

Och Roberto Mancinis taktiska sinneslag ställs inför sitt hittills kanske tuffaste prov.

Förvisso kan man hävda åsikten att det inte är ett storlag likt att gå in i en sådan här match med ett 0-2-underläge.

Samtidigt ska inte Dynamo Kiev underskattas – det är ett väldigt kompetent fotbollslag.

:::

På samma gång som laget måste bevisa sig på fotbollsplanen så är det också upp till klubben och supportrarna att bevisa sig vid sidan av den.

Anrika storklubbar som Liverpool och Man Utd har en stolt tradition av vad de brukar kalla ”european nights” – där publiken piskar upp en sådan atmosfär att det bär det egna laget framåt och förbi de hinder som motståndet ställer upp framför dem.

Arsenal och Chelsea har något liknande – och den här säsongen har vi även sett det på White Hart Lane.

Ska Man City greja matchen ikväll och avancera till kvartsfinal i Europa League så måste publiken vara med från första sekund och på sin allra högsta volym – det är examensdags även för dem!

:::

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-city/8385193/Manchester-City-v-Dynamo-Kiev-James-Milner-could-make-return-for-Europa-League-clash-at-Eastlands.html

…………………………………………………

Liverpool står inför ett liknande predikament som Man City när man på Anfield måste vända 0-1 mot Braga.

Men det känns inte riktigt som en fullt lika betungande uppgift.

Dels är det bara ett ettmålsunderläge och dels så är Braga inte ett lika bra fotbollslag som Dynamo Kiev.

Å andra sidan så är Liverpool svagare än Man City.

Vad man kan fundera på är om ett uttåg ur Europa League – som skulle motsvara Kenny Dalglishs första faktiska och substantiella motgång sedan sin återkomst – sänker humöret och romantiken längs med Anfield Road.

Men jag tror att Liverpool tar hem det här – Anfieldfaktorn helt enkelt.

:::

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/liverpool/8385233/Liverpool-v-Braga-Kenny-Dalglish-hits-out-at-Uefa-for-failing-to-censure-Bragas-Kaka-for-elbow-on-Andy-Carroll.html

…………………………………………………

Fem matchers avstängning från sidlinjen för Alex Ferguson, efter dennes mer eller mindre genomtänkta kommentarer om Martin Atkinson.

Eller i alla fall tre matcher, två matchers avstängning lades till som ett resultat av den villkorliga bestraffning han fick efter att förra säsongen ha kommenterat Alan Wileys midjemått.

Någon som har lyckats övertyga sig att det där har någon betydelse för resultaten på fotbollsplanen?

Give it a good go på oss andra!

:::

Själv skulle jag vilja skicka följande videohälsning till Mr Alex.

…………………………………………………

Arsenal presenterar goda finansiella resultat, men nu har klubben beslutat sig för att höja redan höga biljettpriser på The Emirates.

Vilket rimligtvis riskerar skapa rätt syrliga känslor bland de som stöder klubben – till vad behövs pengarna?

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1366783/Arsenal-board-risk-wrath-fans-season-ticket-price-hike-season.html

Arsenal Supporters’ Trust har starkt kritiserat beslutet och menar att det är något som kommer drabba lojala supportrar hårt i dåliga tider.

Jag måste säga att ett av klubbens försvarsargument, att det är första gången klubben höjer priserna sedan säsongen 2008/09, verkligen är i det tramsigaste laget.

Det var inte särskilt länge de vilade på hanen om man säger så.

…………………………………………………

David Moyes och Everton kommer under sommaren att hålla samtal om hur klubben kan ”gå framåt”.

Vilket är fotbollspeak för att saker kan hända med managerposten i Everton i sommar. Bara några månader efter det att Moyes under helgen som kommer har befunnit sig nio år på positionen.

https://www.guardian.co.uk/football/2011/mar/15/david-moyes-everton-talks-budget

Everton är en klubb med små ekonomiska resurser och David Moyes har fått kämpa med en avsevärt mindre budget än de allra flesta av sina kollegor i Premier League.

Föreställ er ringarna på vattnet av en sådan managerrockad. Vilka scenarios ser ni framför er?

…………………………………………………

Vill ni ha en normal blogg imorgon eller vill ni ha en blogg i samband med/efter lottningen av det fortsatta slutspelet i Champions League och Europa League?

:::

En av min barndoms stora fotbollshjältar genomgår en jobbig kamp mot cancer och han har precis genomgått en operation för att bli fri från den.

Bryan Robson var för mig och för Man Utd under 1980-talet vad jag misstänker att Jamie Carragher och Steven Gerrard är för Liverpool och deras supportrar.

Tre FA-cuptitlar, en Cupvinnarcuptitel, en Ligacupseger och – till sist – två Premier League-titlar anlände till Old Trafford under hans kaptenskap.

Get well soon, Captain Marvel!

Be Champions!!

I Football League har det där rullbandet för avskedade/avhoppande managers börjat tappa fart men någon högre makt verkar ändå se till att två managers varje veckan lämnar för att ge mig något extra att skriva om.

Först ut var Dave Penney som fick gå på plankan efter bara två månader som manager i Bristol Rovers. Under de två månaderna förlorade Rovers nio av 13 matcher i ligan, ett ganska tydligt bevis för att Penney inte uppfyllde de möjligen orimliga kravet att hålla kvar klubben i League 1 som låg på honom när han tillträdde i början av året.

För Bristol Rovers som ligger näst sist i ligan betyder det att man ska ge sig ut på jakt efter en tredje manager för bara denna säsongen, om man inte nöjer sig med den spelande-lagkaptenen Stuart Campbell säsongen ut.

Soccer Am/Mv går igenom hur det gått för andra lag som försökt med tre olika managers på en säsong.

https://soccerammw.blogspot.com/2011/03/three-is-magic-number.html

::::

Näste man att få sparken var Aidy Boothroyd efter 16 raka matcher utan vinst för Coventry.

Coventry började säsongen rätt bra och såg ut att kunna utmana om playoffplatserna då man i början av december låg femma. Därefter har man rasat ner till den nuvarande 19:e platsen. En plats alldeles för långt ner för Coventry som snarare bör utmana om playoff än att behöva kolla sig över axeln.

Boothroyd som kallas ”Hoofroyd” av vissa för sin direkta spelfilosofi såg ut att efter den tidiga femteplatsen åtminstone hålla sig kvar i ingenmansland utan att behöva ens tänka tanken på nerflyttning men 16 raka matcher talar sitt tydliga språk och då Championship där managers genomsnittliga livslängd i en klubb är ynka 1,29 år så var detta beskedet inte så oväntat.

…………………………………………………

THE GHOST OF BIG JIMBO

Säsongen 1998/99 slutade Stockport på en bekväm 16:e plats i Championship, bara sex poäng ner till nedflyttningstrecket men med fem lag mellan dem och  strecket var man inte mer än i teorin indragna i bottenstriden.

Den säsongen slutade man före Queens Park Rangers, Portsmouth och Bristol City i ligan och i divisionen under lyckades Manchester City med knapp marginal spela till sig den tredje uppflyttningsplatsen bakom Walsall och Fulham.

Nu nästan tolv år senare är Stockport County är en en trasig klubb, en klubb som i fritt fall och som vanligt finns det en man med för ansad mustasch bakgrunden.

Företaget Cheshire Sports som ägde klubben fram tills 2005 lämnade över den till Stockport Supporter Trust efter att klubben gått back £4m och på något sätt äger Cheshire Sports fortfarande Stockports arena Edgeley Park vilket  förhindrar Stockport från att tjäna pengar på att hyra ut arenan i sig och dess lokaler. Det begränsar Stockports möjligheter till att öka intäkter rejält tillsammans med det att klubben då heller inte kan renovera, bygga om eller bygga ut efter egen vilja.

Deras 90-talshistoria är ett annat mycket intressant kapitel men kausaliteten för Stockports förfall ligger längre fram i tiden.

Inför säsongen 2003/04 såldes klubben till Brian Kennedy, ägare till rugbylaget Sale Sharks (som därmed flyttade in hos Stockport) och det senare bildade företaget Cheshire sports. Då hade man först åkt ur andradivisionen med rejäl marginal (klara för nerflyttning redan i mars) och säsongen därefter hamnat närmare botten än toppen i tredjedivisionen.

Säsongen som följde var inte heller vad man förväntat sig efter ett tillsynes positivt ägarbyte då med tack vare en bra spurt lyckades klara sig kvar i League 1. Säsongen efter det gick man in med fjolårets lyckade slutspurt och intressanta nya spelare i ryggen men det hela slutade att man ramlade ur League 1 med 25 poäng upp till strecket.

Säsongen därefter var 2005/06 då man som sagt bytte från ett absolut styre till att styras av det folkstyrda Supporters Trust. Men på planen var det fortfarande deprimerande då man ännu en gång hamnade i bottenstriden.

Det ledde till att managern Chris Turner ”avgick” och in kom klubblegendaren Jim Gannon som är en av klubbens främsta spelare från sin framgångsrika tid på 1990-talet. Tanken var bara att han skulle vara manager på temporär basis tills man hittat en ersättare till Turner men Gannon lyckades otroligt bra direkt.

Gannon lyckades på 23 matcher ta nästan dubbelt så många poäng som Turner gjort på sina inledande 23 vilket ledde till att Stockport håll sig kvar, med väldigt knapp marginal.

Jim Gannon fick nytt kontrakt förstås då han inte bara hållit kvar dem i Football League utan också imponerat som manager.

Gannon är också något av en udda figur i Football League-universumet då han är en väldigt taktiskt nytänkande manager som förutom sitt föredragna 4-2-3-1 har experimenterat med 4-3-2-1, 4-3-3 och 3-4-1-2. Att han dessutom har uttalat sig om att laget ska spela ”bra” passningsorienterad fotboll gör honom inte lättare att få ner i det fyrkantiga hålet man tillhör som engelsk manager på lägre nivå. Vill ni läsa mer om Gannon så har han personligen skrivit om taktik på sin egen hemsida, här.

Som en kontrast till Gannon som manager så var Gannon som spelare ursprungligen en mittback på nästan 1.90 som kallades ”Big Jimbo” av supportrarna. Vilket med tanke på hans taktiska nytänkande låter ungefär lika troligt som att Göran Persson skulle ha varit för privatisering av systembolaget.

Under sin första hela säsong som manager i Stockport inledde man inte så bra men det förbättrades gradvis och efter man i januari köpt anfallaren Anthony Elding och lånat in målvakten Wayne Hennessy från Wolverhampton gick det sprikrakt uppåt. Hennessy höll nollan direkt i debuten och efter ytterligare fem raka rena lakan förlängde man hans lånekontrakt. Hennessy var fortsatt kontinent i ytterligare tre matcher vilket tog sviten av nollor till nio vilket betydde att han(och Stockport) slog det tidigare rekordet gällande hållna nollor i rad(i kombination med nio raka vinster) i Football League som stått sig i 119 år.

Stockport låg efter den imponerande rekordsviten uppe på playoffplats i League 2 men efter korta formsvackor, tappet av Hennessy och skador slutade man till slut under strecket på en hedersvärd åttonde plats.

Säsongen därefter var man bättre förberedda på en topplacering, att man mitt i säsongen sålde skyttekungen Anthony Elding till Leeds spelade ingen roll då man sedan via en playoff-final mot Rochdale lyckades ta sig tillbaka till League 1. Jim Gannon hade nu blivit kategoriserad som en av Englands mest lovande unga managers efter succén i Stockport.

Den säsongen som följde i League 1 började otroligt bra för klubben då man låg och nosade på playoff-platserna fram tills jul. Men då kom verkligheten i kapp Stockport.

Klubben ryktades i flera månader vara på väg att försättas i administration, efter ett offentligt bråk fråntogs lagkaptenen Gareth Owen sin formella position i laget och spelade aldrig mer för Stockport.

Vilket följdes upp med att Gannon var på väg att skriva på för Brighton men trots långtgångna förhandlingar valde han att stanna kvar.

Kvar var han tills i slutet på april den säsongen (2008/09) då klubben efter ha blivit försatta i administration rev hans kontrakt för att försöka spara pengar.

Stockport togs säsongen efteråt över av Liverpools dåvarande reservlagsmanager Gary Ablett som jobbade i en hög uppförsbacke innan laget till slut ramlade ur League 1 med 25 poäng upp till säker mark, precis som förra gången.

Inför den nu pågående säsongen togs man över av ett konsortium vid namn 2015 Group som lovade att bygga om klubben helt.

Till de nuvarande ägarnas försvar ska sägas att det är oklart vad man gjort och inte gjort som man lovat och hur stor skuld de har men just nu ligger Stockport sist i League 2 med fem poäng och fem matcher mer spelade än Burton som ligger ovanför strecket. För att Stockport ska hålla sig kvar krävs ett smärre mirakel som nog inte ens frälsaren Gannon skulle klara av om han skulle återvända.

…………………………………………………

CHAMPIONSHIP – I’ve Burnley my bridges

Eftersom man nyss tippade hur toppstriden (inte) kommer sluta får man ju följa upp det, utan något orättvist index.

Precis som förra helgen slutade denna helgen med att QPR drog ifrån sina toppkonkurrenter med ett undantag – Norwich.

Norwich hade i måndagskväll chansen att rycka från övriga playoff-lag mot Bristol City.

Man förde matchen, man skapade många chanser men målet gjorde man efter bara ha spelat en minut. Wes Hoolahan som man hyperboliskt kan kalla för ”Norfolks Messi” fixade en straff, vem satte dit straffen? Grant Holt så klart.

Burnley som ses av vissa som en outsider till andraplatsen följde upp hemmaförlusten mot Millwall med ännu ett poängtapp på hemmaplan, trots Jay ”Jay-Rod” Rodriquez två mål så fick man bara ett oavgjort mot ett managerlöst Coventry.

Watford som har ligans skyttekung Danny Graham i laget är en dark horse i playoff-kampen, efter en stark 3-0-vinst bortavinst mot den oslipade juvelen Ipswich ligger man bara fyra poäng bakom Nottingham Forest.

Bottenstriden är nog att betrakta som avgjord, vilket den varit ett tag då Preston och Sheffield United ligger långt från säker mark.

Det laget som möjligen kunde/kan ha en chans är Scunthorpe men Scunny förlorade på tisdags kväll mot Preston på hemmaplan med klara 3-0 vilket betyder att man är fyra poäng bakom Crystal Palace utan några hängmatcher.

…………………………………………………

LEAGUE  1 – Rena Tennissiffrorna

Sällan har ett sydkustderby mellan Bournemouth och Southampton varit så här viktigt, både lagen är inblandade i League 1:s toppstrid och före helgen låg Bournemouth på den andraplats som Southampton med flera jagar.

Saints som på alla sett är storebror i det här sammanhanget vann matchen med 3-1 efter ha vänt ett 0-1-underläge. Att Bournemouth ens spelar i League 1 är en skräll vilket säger en del om hur stor denna säsongen är för dem.

Saints tog dock inte andraplatsen då Huddersfield med två raka 1-0-matcher ligger fem poäng före Saints men det har dock tre matcher mer spelade än sydkustrivalerna.

Mest imponerande laget i toppstriden är dock Peterborough som i helgen demolerade Carlisle med 6-0 på hemmaplan vilket man följde upp med slå Sheffield Wednesday komfortabelt på bortaplan med 4-1. Vilket betyder att man hakar på Huddersfield och lämnar Saints fyra poäng bakom sig.

Londons representant Leyton Orient som har fem poäng att ta in på tre hängmatcher fortsätter haka på trots MK Dons försök att rycka i från, Milton Keynes egna produkt Sam Baldock avgjorde deras match med ett hattrick!

Nästa måndag möter MK Dons en annan toppkandidat Peterborough på hemmaplan, en match som då förhoppningsvis tv-sänds.

I botten spelades det två rena bottenstrider – Swindon vs Dag&Red och Yeovil vs Walsall.

Karaktäristiskt för dessa lagen placerade 19 till 22 så slutade båda mötena 1-1. Vilket betyder att Walsall och Swindon under strecket fortfarande ligger bakom Dag & Red och Yeovil på målskillnad men tre-fyra matcher mer spelade. En konsekvens av helgen och tisdagens omgång var också att Plymouth som tog en poäng mot Carlisle nu lämnat jumboplatsen åt Bristol Rovers.

…………………………………………………

LEAGUE 2 – The plot thickens

Toppenstriden tätnar, andraplacerade Bury spelade två matcher där man först fick en mållös poäng mot Rotherham när divisionens skyttekungar Adam Le Fondre och Rob Lowe mötte varandra. Vilket man följde upp med att förlora mot Torquay med 2-1.

Torquay som därmed tillfälligt går förbi Port Vale i ligan då man i helgen slog topplaget Shrewsbury med hela 5-0.

Förutom Torquay vann även Gillingham tack vare unge målsprugan Cody McDonald som gjorde sitt 15:e mål på 20 matcher.

En bit bakom de annars främsta utmanarna vann Crewe som Southend, Dario Gradis lag är nu bara en poäng bakom Port Vale. Den riktigt oväntade playoffkandidaten Accrington Stanley som med sina hängmatcher är en kandidat vann också och är nu fyra-fem poäng bakom playofflagen med två-tre hängmatcher.

Från botten är det inte så mycket intressant att notera. Visserligen vann Barnet, Stockport fick oavgjort mot Burton Albion och Burton förlorade sen mot Accrington Stanley, men trots att Burtons hängmatcher på lagen där bakom bara är tre-fyra och bara två poäng före så har jag svårt att se någon av Barnet eller Stockport klara sig kvar. Men det börjar bli nervöst för Burton.

…………………………………………………

REKOMMENDERAD LÄSNING

Den mångkunniga hemsidan Sabotage Times följer upp listan om för viktiga spelare med en lista som handlar om det fascinerande ämnet ”in-betweeners”. Spelare som är ”för bra” för Championship men misslyckas helt att leva upp till hypen i Premier League.

På rak arm saknar jag ändå några som Jason Scotland, Danny Graham (potentiell), Gary McSheffrey, David Healy, Ade Akinbiyi, Wayne Routledge, Chris Eagles, Danny Guthrie, Michael Kightly, Sylvain Ebanks-Blake, Chris Iwelumo, Jordi Gomez, Martin Paterson, Peter Whittingham, Graham Dorrans Heidar Helguson och Peter Lövenkrands på den listan, fast då räknar jag även med flera före detta in-betweeners.

::::

Fortsättning på The 72s (vars Big Cheese ibland läser här med hjälp av Google Translate) serie om nuvarande Football League klubbars fem bästa 2000-talets spelare där Leicester och Sheffield United är de senaste bidragen.

Vem kommer bli nästa års DJ Campbell?

Northern Leagues (Sjunde divisionen) bidrag till Football League.

Swindon förlitar sig på van ”räddare i nöden”.

::::

Rotherhams nästviktigaste spelare, vars stabilitet håller Rotherham uppe när Adam Le Fondre inte levererar.

Förutom att påminna oss om hur folk tränade på 80-talet skriver Nobes på Soccer Am/Mv om varför Stevenages manager Graham Westley förtjänar att hyllas.

Samma skribent skriver om Northampton-legenden och nu före detta managern Ian Sampsons avsked från klubben och jämför med liknande exempel på hur det gått för klubbar efter ha förlorat en klubbikon.

::::

Forest i en ganska djup formsvacka och de där meningskiljaktigheterna mellan manager och ägare ligger nära ytan.

Readings ägare Sir John Madejski anser att man behöver ett lönetak i Football League för att kunna skydda lagen från sig själv och Paul Newman på The Independent argumenterar för det förslaget med Plymouths kapsejsning som skräckexempel.

…………………………………………………

Det var allt för mig denna veckan, om ni har något att säga så är det bara att kommentera nedan eller maila mig.

Ni kan även följa mig på Twitter, men känn inget tvång.

//Peter A Linhem

Europacupen är sedan länge varit inte bara viktig för Man Utd, utan en invävd del utav klubbens hela historia och identitet.

Något som tog sin början med ”Busby Babes” på 1950-talet när Man Utd som första engelska lag trotsade FA:s påbud att strunta i den då nyinrättade Europacupen och valde att delta på den europeiska fotbollsscenen.

Vilket ett par år senare skulle kulminera i Münchenkatastrofen.

Det var också Man Utd som 1968, tio år efter den traumatiska händelsen, skulle återvända och, på Wembley, som första engelska klubb vinna den prestigefyllda turneringen.

:::

Samtidigt har Man Utds framgång i Europacupen varit förhållandevis begränsad, sett till klubbens storlek och inhemska dominans. Tvärtom så har klubben svarat för ett par spektakulära exits.

Alex Ferguson själv har vid ett flertal tillfällen uttryckt uppfattningen att Man Utd borde ha vunnit turneringen oftare än vad de gjort.

Nu är det förvisso inte så illa på senare tid. Sedan Champions League inrättades så är Man Utd exempelvis den enda klubben tillsammans med Real Madrid, Milan och Barcelona som vunnit turneringen mer än en gång.

Men det är icke desto mindre anmärkningsvärt att Man Utd trots sin makalösa inhemska dominans under 1990-talet hade mer eller mindre noll payoff i termer av Europacupspel – det var först i decenniets elfte timme som man bröt igenom det europeiska glastaket.

Snarare svarade klubben för ett par lika osannolika som förnedrande uttåg ur turneringen. Galatasaray i kvalet 1993, IFK Göteborg i gruppspelet 1995 och Monaco i kvartsfinalen 1998. Som exempel.

…………………………………………………

Hur kommer det då sig att Man Utd inte lyckats bättre i Champions League genom åren?

Det finns ett par olika skäl till det och vi kan väl göra vårt bästa för att försöka reda ut dem här.

:::

UEFA:s regel om antal utländska spelare

Under de första fem åren av Champions League på 1990-talet hade UEFA en regel som krävde att man i europeiskt cupspel var tvingad att ha ett lägsta antal spelare från det egna landet i matchtruppen för att få delta.

Kruxet i historien var naturligtvis att UEFA räknade skottar, nordirländare och walesare som utländska spelare – tvärtemot hur UEFA och FIFA betraktar den brittiska fotbollen i alla andra sammanhang.

Det är naturligtvis också en regel som inte på något vis speglar den brittiska fotbollens integrerade natur. Det var däremot en regel som kanske inte helt slumpmässigt reflekterade det italienska inhemska regelverket.

Den praktiska konsekvensen för Man Utd var att flera av deras nyckelspelare under den här tiden – Eric Cantona, Mark Hughes, Ryan Giggs, Peter Schmeichel, Andrei Kanchelskis m fl – hade svårt att få speltid i Europa.

:::

Turneringens format

Mer eller mindre samtidigt som Man Utd växte fram som engelsk fotbolls dominerande kraft så förändrades Europacupens format i riktning mot det som vi nu känner till som Champions League.

Med andra ord baserat runt ett gruppspel. Och med vinstpengar och marknadsföring som gjorde turneringen klart mer status- och prestigefylld än tidigare. De stora lagen satsade på turneringen på ett helt annat sätt än tidigare.

Vad det nya formatet naturligtvis garanterar – och som var dess hela tanke – var att öka möjligheten för de stora lagen att mötas senare i turneringen och således få spännande och säljande TV-matcher.

Dels ökar det antalet matcher som måste spelas för att ta sig igenom hela turneringen, dels minskar det möjligheten att slippa möta någon av de europeiska giganterna men i slutänden ändå befinna sig i finalen.

Turneringen blir naturligtvis svårare i sig att vinna på det viset, därtill leder det ökade antalet matcher till att balansen mellan ligaspel och europaspel försvåras.

Steaua Bucharest spelade t ex totalt nio matcher under sin framgångsrika europeiska kampanj 1985/86.  Juventus å andra sidan spelade elva matcher 1995/96. Ett lag i början av 2000-talet behövde spela minst 17 matcher och i nuläget måste ett lag minst spela 13 matcher för att gå hela vägen.

Formatet är helt enkelt mer energikrävande.

:::

De engelska lagens avstängning från europeiskt cupspel

Under en femårsperiod mellan 1985 och 1990 så var samtliga engelska lag avstängda från europeiskt cupspel som en konsekvens av den tragiska katastrofen i samband med Europacupfinalen på Heyselstadion 1985.

Utöver straffets mer konkreta och direkta effekt så ledde det i praktiken också till att mer eller mindre en generation av engelska och brittiska spelare förlorade all form av rutin och erfarenhet av att spela i europeiskt cupspel.

Det var också en period under vilken den engelska klubbfotbollen kulturellt isolerades och där taktiska influenser inte kom in genom den europeiska fotbollen under en tid när den europeiska fotbollen utvecklades markant.

Engelsk fotboll hamnade taktiskt på efterkälken och det skulle ta många år innan det handikappet övervanns.

:::

Old England vs Den kontinentala fotbollen

Fotbollen i England är och var väsensskild från den kontinentala fotboll som spelas i europeiskt cupspel. Skillnaderna är inte fullt så markanta idag, men under 1990-talet var det oerhört tydligt.

Den engelska fotbollen var baserad på överväldigande fart, ”getting the ball up the pitch” och ett ofta naivt offensivt spel. Det europeiska spelet var långt mycket mer baserat på bollinnehav och positionsspel.

Det spel som var så framgångsrikt för Man Utd i den engelska ligan ställde till med oändliga bekymmer för dem i Europa och låg naturligtvis bakom smärtsamma förluster mot Galatasaray, IFK Göteborg, Dortmund och Monaco.

Den kanske största faktorn var med andra ord en form av taktisk naivitet – på såväl klubbnivå som managernivå.

1999 vann förvisso Man Utd turneringen ändå men när man nästa säsong skulle försöka försvara sin titel så blev man mer eller mindre förintade av ett väldigt systematiskt spelande Real Madrid.

Det blev den intellektuella taktiska vändpunkten för Alex Ferguson i Man Utd som då startade ett arbete att förändra Man Utds spelsätt i Europa mer i riktning mot det kontinentala.

Det var i den vevan som Carlos Queiroz rekryterades som förste utländske assisterande manager i klubben, ett tydligt tecken på att Man Utd rent taktiskt börjat släppa sina Old England-rötter och omfamnat den kontinentala fotbollen.

Ironiskt nog var det också vad som låg bakom den spektakulärt misslyckade värvningen av Juan Sebastian Verón – man ville skapa en annan form av mittfältsspel i Man Utd.

I praktiken bröt man upp vad som då under en tidsperiod var världens kanske bästa mittfält.

De långsiktiga vinsterna skulle börja framträda ett halvt decennium senare.

:::

Ambitionen att ännu en gång erövra Europa är en stor motivationskraft för Alex Ferguson.

En seger till i turneringen skulle göra honom historisk och föra upp honom på samma antal segrar som Liverpools managerikon Bob Paisley.

Men först måste Marseille klaras av ikväll.

Och att döma av Man Utds europeiska cuphistoria så kommer inte det med nödvändighet att bli helt oproblematiskt.

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-united/8378282/Manchester-United-v-Marseille-Sir-Alex-Ferguson-has-two-new-Liverpool-landmarks-in-his-sights.html

…………………………………………………

Nani ryktas återigen vara spelklar inför kvällens match efter skadan han drog på sig mot Liverpool.

https://www.guardian.co.uk/football/2011/mar/14/nani-manchester-united

Gott läkekött på den killen i så fall.

Men man får kanske hoppas att Man Utd inte stressar tillbaka honom riktigt på samma sätt som man gjorde med Wayne Rooney förra säsongen. Det är å andra sidan en annan och mindre allvarlig form av skada.

:::

Nani har varit en av Man Utds bästa spelare den här säsongen.

Nu ryktas det bland annat i The Guardian att han är intresserad av en flytt till Italien i sommar.

Vilket naturligtvis är inget annat än en förhandlingsploj för att få ett nytt kontrakt. Nani vill naturligtvis ha ett kontrakt som speglar hans status och betydelse i klubben. Inget fel med det.

Och det vore dumt att tro att moderna fotbollsspelare och deras agenter skulle förhandla på samma sätt som Paul Scholes.

…………………………………………………

Det är väl inte helt klart men röksignalerna tyder onekligen på att Arsenal håller på att nödvärva gamle Jens Lehmann som back-up till Manuel Almunia på grund av klubbens målvaktskris.

The Telegraph blir fnittriga som små skolflickor och gör en sammanställning av andra gamla Arsenallegender som kanske vore en idé för Arsenal att plocka tillbaka till klubben.

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/arsenal/8381260/Jens-Lehmans-Arsenal-return-which-other-former-greats-should-Arsene-Wenger-look-to-sign.html

…………………………………………………

Norwich vandrade upp på andra plats i The Championship igår kväll med en imponerande 3-1-seger hemma mot Bristol City.

Tre poäng ned till Swansea.

:::

Nemanja Vidic är sannolikt borta i kvällens match vilket gör att Man Utd ännu en gång får ställa upp med ett mittförsvar bestående av Chris Smalling och Wes Brown.

Oh, joy!

:::

Imorgon onsdag är det 50 år sedan Leeds tillsatte Don Revie som manager – älskad av sina egna och hatad av alla andra.

Henry Winter skriver bra.

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/leeds-united/8378094/Henry-Winter-former-Leeds-United-manager-Don-Revie-was-revered-by-the-clubs-fans-but-reviled-by-the-rest.html

Då vore det kanske desto mer passande om Leeds United hittade tillbaka till Premier League den här säsongen?!

Be Champions!!

Alex Ferguson har verbalt misshandlat såväl domare som FA och Arsene Wenger har hållt statsvetenskapliga seminarier på temat UEFA:s konstitution och styrelseskick.

Vissa spelare har begått folkmord utan bestraffning och andra spelare har blivit utvisade för ingenting.

:::

I centrum för kritiken är naturligtvis den byråkrati och inkonsekvens som FA står för när det handlar om att dela ut straff i efterhand för diverse förseelser.

Och hur de ofta tar i med hårdhandskarna mot småsaker för att till synes helt strunta i de större problemen.

Man Utds VD heter David Gill och han är i vanliga fall en lugn människa som sällan hetsar upp sig. Alls inte som managern i hans klubb med andra ord.

I samband med bortamatchen mot Liverpool för någon vecka sedan fick han däremot ett smärre utbrott på domarbasen.

Under veckan har han vittnat inför den brittiska regeringens kommitté som utreder styrningen av den engelska fotbollen.

Han föreslog där att samtliga disciplinära frågor skulle lyftas bort från FA och istället avgöras av en delvis självständigt beslutsfattande panel bestående av tre omdömesgilla personer.

https://www.guardian.co.uk/football/2011/mar/08/manchester-united-david-gill-fa

:::

Det är ett förslag som har ett hyfsat brett stöd bland övriga klubbar och bland ligaorganisationen Premier League.

FA däremot menar att det redan bildade Football Regulatory Authority fyller den rollen men kritikerna invänder att det inte är tillräckligt självständigt.

Ett argument som framförs för Gills förslag är att FA:s uppdrag är alldeles för brett som det är och att organisationen tvingas spendera alldeles för mycket energi på disciplinära småfrågor istället för på viktigare frågor som coaching, utveckling, FA-cupen och så vidare.

FA å sin sida verkar ovilliga att överlämna kontrollen över också detta specifika område till ligaorganisationerna.

:::

Själv tror jag att en panel ägnad enbart åt att diskutera och besluta i disciplinära frågor skulle ha en bättre möjlighet att uppnå någon form av konsekvens i hur sådana ärenden hanteras.

Och vara till en betydligt större hjälp till domarna än vad som i nuläget är fallet.

…………………………………………………

DE TIO MEST VARNADE SPELARNA I PREMIER LEAGUES HISTORIA

Bloggen Off the Post sammanställde vilka spelare som är de tio mest varnade i Premier Leagues historia.

Givetvis med anledning av att Lee Bowyer som förste spelare nådde upp till 100 gula kort alldeles nyligen.

Naturligtvis slog de ut det hela på det antal Premier League-matcher som spelarna faktiskt gjort, för att få en känsla för hur vanligt det ändå är att en spelare blir varnad. Det krävdes minst 40 gula kort för att tas med i beräkningen.

(1) Lee Cattermole, Middlesbrough & Sunderland – 1 gult per 3,13 match

Avståndet mellan Cattermole och Barton är större än avståndet mellan Barton och åttonde plats på den här listan. Tänkvärt! Sunderlandspelaren skulle säkert peka på den moderna fotbollens fjollighet som ett försvar. Men 45 gula kort på 141 matcher, och fem röda kort utöver det? I den takten kommer han nästan hinna dubbla Lee Bowyers nuvarande facit.

(2) Joey Barton, Man City & Newcastle – 1 gult per 3,49 match

En nästintill självklar kandidat på den här listan. Barton må gnälla på att han är ett offer för sitt dåliga rykte, men han drar trots allt på sig en hemskt massa varningar. Även om det går att fundera över hönan och ägget. Mest av allt har nog Barton dock skadat sig själv genom sina upptåg och sitt illa farna rykte.

(3) David Thompson, Blackburn et al – 1 gult per 3,53 match

Thompson spelade för sex olika Premier League-klubbar och samlade på sig 47 gula kort och tre röda. Oftast kom han in som avbytare men i huvudsak var han bara ett irritationsmoment. Bland annat lyckades han hamna i en hetsig diskussion med Gerard Houllier efter att han slagit till John-Arne Riise.

(4) John Moncur, West Ham – 1 gult per 3,54 match

Ett rätt otippat kort. Statistiken visar däremot att Moncur under fyra raka säsonger mellan 1999 och 2003 varnades minst åtta gånger trots att han aldrig startade fler än 27 matcher. Under den här perioden samlade han på sig smått otroliga 33 varningar på 83 startade matcher. Var han möjligen en mittfältare som fick spela på en för honom alldeles för hög nivå?

(5) Danny Mills, Leeds & Man City – 1 gult per 3,57 match

Att Danny Mills skulle befinna sig på den här listan kan knappast komma som någon överraskning. Mills verkade ofta tänka tillbaka på den ”gamla goda tiden” och anammade traditionen att göra sin första tackling i en match värd att komma ihåg för motståndaren.

(6) Ivan Campo, Bolton – 1 gult per 3,65 match

Det finns andra spelare man förväntade sig att se här före Campo. Kanske kom snabbheten i den engelska fotbollen som en överraskning för honom. Mer troligt är så klart att den spelstil som förordades av Big Sam Allardicio satte den gode spanjoren i trubbel med det gula kortets rättvisa.

(7) Patrick Vieira, Arsenal – 1 gult per 3,73 match

En inte oväntad medlem på listan, även om det är intressant att Vieira är med här men inte sådana som Roy Keane och Lee Bowyer. Vieira var en hård spelare i ett hårt Arsenallag. Det går att rynka på näsan åt dålig disciplin. Men är det verkligen en slump att Vieiras sista spark för klubben vann dem deras senaste titel?

(8) Scott Parker, Charlton & West Ham – 1 gult per 3,74 match

Hur kommer det sig att den djupt underskattade Scott Parker är med på en sådan här lista? Tja, han har varit ett mittfältsankare i två bottenkrigande lag i vilka han har behövt täcka upp framför något släpphänta försvar. Det kan få vem som helst att se gult.

(9) Kieran Richardson, Sunderland – 1 gult per 3,88 match

En överraskande inklusion på listan, minst sagt. Han är nog inte med i många diskussioner om fula spelare därute. Men han är en anfallare som blivit omskolad till ytterback, och man kan därför misstänka att det här med tacklingar inte är något helt naturligt för honom.

(10) Robbie Savage, Leicester et al – 1 gult per 3,88 match

Givet sitt rykte som en riktig ärkefuling så är det kanske lite märkligt att han hamnar så långt ned på den här listan. Däremot så har Savage spenderat den senare tiden av sin karriär nedanför Premier League, vilket hjälper hans stats en aning.

:::

Slutsatser?

Bara två spelare på listan är födda och uppvuxna bortanför de brittiska öarna till att börja med. Och det är en herrans massa centrala mittfältare på listan. Illustrerar detta möjligen att brittiska mittfältare har fått en särskild form av skolning under sin fotbollsutbildning?!

…………………………………………………

DA SILVA LINING

Rolig läsning om de två brasilianska tvillingbröderna i Man Utd – Rafael och Fabio – som gjorde ett gott intryck i helgens match på lite för dem ovanliga positioner i Man Utd.

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1365722/Da-Silva-lining-Old-Trafford-spell-double-trouble-rivals–refs.html

Vi får bland annat veta två saker:

Att de var väldigt nära att istället skriva på för Arsenal.

Att den lilla möjligheten att särskilja dem, Fabios vigselring, nu är borta i och med att också Rafael har gått och gift sig.

♪♫♪
Running up the pitch, can’t tell which is which, Viva Da Silva!

…………………………………………………

Paul Hayward bloggar tämligen intressant om hur det ensidiga försvaret av domare mot all form av kritik egentligen är ett tecken på hur systemet håller på att misslyckas.

https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/mar/13/referees-above-criticism

Hayward hävdar i korthet att vare sig domarna eller fotbollen i stort tjänar på att mer eller mindre förbjuda all form av kritik. Bättre att ta diskussionen inför öppen ridå.

…………………………………………………

Nej – jag vet inte precis vad som hänt med Olofssons blogg och ännu mindre varför. Tråkigt är det hur som helst.

Here’s thinking about you, kid!

[”Why do housewives love Arsenal? Because they stay on top for ages and come second.”]

:::

Hujedamig vilken semifinal på Wembley mellan Man City och Man Utd.

:::

Norwich matchar ikväll hemma mot Bristol City och kommer vid poäng att gå förbi Swansea och upp på andra plats i tabellen.

Be Champions!!

Varför inte genom att fokusera på det positiva med i alla fall två fantastiska fotbollsmatcher, sett till både kvalitet och spänning, i FA-cupen, med inte ett enda engelskt storlag så långt ögat kunde nå?!

Snarare än storlagens negativitet?!

:::

Bolton och Birmingham utkämpade en episk och svängig historia på St Andrews innan Bolton bokade sin plats på Wembley med en 3-2-seger efter ett mål i slutminuterna av Lee Chung-Yong.

Stoke och West Ham genomförde en pulserande match där spänningen låg tät över Britannia Stadium ända in i matchens slutminuter. Stoke lyckades hålla i och vinna matchen och får göra sitt första besök på Wembley sedan 1972.

Direkt efter matchen stod det klart att dessa båda lag – Bolton och Stoke – möter varandra i FA-cupens semifinal på Wembley.

Vad som därmed också blev klart var att vinnaren av den semifinalen kommer att få spela Europa League nästa säsong.

Bolton eller Stoke i Europa. Huka er, Europa!

:::

Den på förhand annonserade stormatchen mellan Man Utd och Arsenal var inte i närheten av samma spelkvalitet eller underhållningsvärde.

Man Utd vann till sist matchen och har nu slagit ut både Arsenal och Liverpool på vägen mot Wembley.

Lottningen ställde dem däremot mot Man City i semifinalen och därmed får vi ett tredje Manchesterderby för säsongen, den här gången på neutral mark.

Och naturligtvis ett möte av stor symbolisk vikt.

:::

Eftersom Man City i söndagens kvällsmatch vann hemma mot Reading – det enda kvarvarande laget från The Football League.

Men det blev inget ”Light Reading” för Man City – först efter cirka 75 minuter lyckades Man City få hål på dem, på en hörna.

Men det räckte. Det var inte så bra, men det var bra nog. Det får man ibland nöja sig med.

…………………………………………………

Queens Park Rangers hade en mycket lyckad helg då de vann sin match mot Crystal Palace samtidigt som alla andra lag i toppstriden förlorade eller tappade poäng.

En välkommen ljusglimt för QPR som har haft en riktigt jobbig vecka med avslöjandet att de riskerar massiva poängavdrag.

Däremot spelar Norwich först på måndag kväll och om de vinner hemma mot Bristol City så går de upp på andraplatsen, tre poäng ned till Swansea och sju poäng upp till QPR.

:::

Southampton vann sexpoängsmötet borta mot Bournemouth i League 1 och ser med matcher i handen ut att ha ett bra läge på att ta den andra automatiska uppflyttningsplatsen.

:::

Torquay tog en livsviktig 5-0-seger hemma mot Shrewsbury i League 2 och tog därmed chansen att haka på lagen på playoff-plats i den divisionen, av vilka Shrewsbury lämpligt nog är ett.

:::

Crawley Town har då till sist tagit över serieledningen i The Conference National i och med att de besegrade Fleetwood Town borta samtidigt som AFC Wimbledon förlorat hemma mot Kidderminster.

Crawley ligger nu tre poäng och stor målskillnad före AFC Wimbledon och med hela fem matcher mindre spelade.

AFC Wimbledons säsong ser tyvärr ut att gå käpprätt åt skogen – och de får rikta in sig på att hitta formen igen till ett ovisst kvalspel.

…………………………………………………

Sheffield United, Aston Villa och Chelsea var redan innan helgen klara för semifinal i FA Youth Cup.

Under tidig söndagseftermiddag var det något utav en folkfest på Anfield när Liverpools ungdomar stötte samman med Man Utds ungdomar.

Eller det var tänkt att vara en folk- och familjefest. Men det utvecklade sig och slutade på ett sätt närmast var att betrakta som barnförbjudet.

Ett fåtal idioter bland Man Utds tillresta fans brände iväg rökbomber och sjöng nedriga visor om Heysel och Hillsborough och blev arresterade och, förhoppningsvis, avstängda på livstid.

Matchen på planen såg fyra röda kort delas ut – de två sista efter rent slagsmål mellan spelarna i matchens slutminuter som bland annat ledde till blodvite. Och ska man vara ärlig så hade domaren kunnat visa ut en eller två spelare till.

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/liverpool/8379182/Manchester-United-beat-Liverpool-in-high-FA-Youth-Cup-victory-at-marred-as-four-are-sent-off-and-away-fans-mock-the-dead.html

:::

Men matchen var inte precis mindre spektakulär den.

Liverpool – ledda av sitt unga stjärnskott Raheem Sterling – gick fram till en 2-0-ledning och det såg ut som att Merseyside skulle få ännu en triumf mot Manchester på kort tid.

Det var Adam Morgan som gjorde båda målen på båda sidorna av halvtidsuppehållet.

Men i den 58:e minuten skulle matchen ta en bisarr och oväntad vändning.

Liverpools Stephen Sama orsakar en straff och blir utvisad. Man Utds Paul Pogba ställer upp för att reducera Liverpools ledning.

Pogba sätter straffen men gör på vägen dit ett Ronaldoesqueskt stopp mitt i ansatsen, vilket alltså inte längre är tillåtet och något han får gult kort för. Sitt andra gula kort. Alltså utvisad.

Madness!

Larnel Cole sätter till sist straffen och det är ändå reducerat.

Därefter stiger Man Utds eget stjärnskott fram i handlingen – Ravel Morrison. Två mål av honom ser Man Utd vända och vinna en briljant match med 3-2.

Kids stuff!

:::

Semifinalerna – som spelas i form av dubbelmöten – är lottade enligt följande:

Aston Villa vs Sheffield Utd, samt
Chelsea vs Man Utd

Tidpunkt för matcherna är ännu ej bestämt.

…………………………………………………

Des Kelly säger en lustig sak i sin Daily Mail-krönika:

[“The perspective of most football managers is so askew, if you put them in front of the Leaning Tower of Pisa they would argue it was perfectly upright and that the rest of the buildings had been deliberately tilted at an angle.”]

Det är rätt roligt sagt till att börja med, men just ordet ”deliberately” gör det hela till ett konstverk.

Be Champions!!

West Ham vann det mötet med 3-0 men kan knappast förvänta sig att en lika lätt resa i en kvartsfinal i FA-cupen – mot ett Stoke som har chansen att nå Wembley för första gången sedan 1972, när man slog Chelsea i finalen av Ligacupen, och för blott andra gången i deras historia.

Det är också ett revanschmöte mellan de båda lagen för den här säsongen med tanke på att West Ham slog ut Stoke ur Ligacupen.

:::

Få känner kanske till det men Stoke vs West Ham är ett riktigt klassiskt cupmöte i England.

Det går tillbaka till den makalösa semifinalen i Ligacupen mellan de båda lagen under säsongen 1971/72 – en semifinal som spelades under två olika år och tog två månader att slutföra.

Först i det andra omspelet – på Old Trafford – lyckades Stoke dra det längsta strået.

Läs mer här:

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1365422/Stoke-City-v-West-Ham-Why-1972-semi-final-claim-best-cup-tie-ever.html

:::

Match Facts:

♦ Stoke har vunnit två av de tre FA-cupmatcher de har spelat mot West Ham.

♦ John Carew har gjort åtta mål på sina nio senaste FA-cupmatcher.

♦ Demba Ba har gjort fyra mål på tre ligastarter för West Ham, varav ett mot Stoke.

♦ Stoke har ännu inte förlorat någon match hemma på Britannia Stadium under 2011.

:::

Thomas Hitzlsperger har varit borta länge på grund av skada men har kommit in och på kort tid blivit en viktig gestalt i West Hams lagbygge. Jamie Jackson på The Guardian med en läsvärd artikel.

https://www.guardian.co.uk/football/2011/mar/12/thomas-hitzlsperger-west-ham

…………………………………………………

Man City flög direkt hem från Kiev utan att sova över där i syfte att vara bättre redo för dagens match mot Reading.

FA-cupen har blivit en viktig prioritet för Man City i deras jakt på klubbens första titel på 35 år. Hittills har man haft en tämligen bekväm resa till kvartsfinalen mot Leicester, Notts County och ett ointresserat Aston Villa hemma.

Nu krävs en seger mot Reading för att nå klubbens första semifinal på 30 år.

Man City har vunnit FA-cupen fyra gånger, senast 1969, samtidigt som Reading aldrig har gått längre än till dess semifinal.

Men Reading har ett bra stim. Det är andra året i rad man når kvartsfinalen i FA-cupen. Den här säsongen har man redan slagit ut Premier League-motstånd i form av West Brom och Everton. Därtill är man obesegrade under de sju senaste matcherna.

Reading är däremot tungt skadedrabbat för tillfället, samtidigt som Man City börjar känna av plågorna av en lång kall säsong.

:::

I ännu ett försök att fundera kring hur man ska ”få liv i FA-cupen” igen så kommer Paul Wilson på The Guardian fram till det briljanta: Det bästa vore om det blir ett Manchesterderby i finalen.

Det skulle ge finalen en hype.

https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/mar/06/fa-cup-final-manchester-derby

Visst – det vore ju en speciell match på många sätt och vis.

Men själv ser jag ju att FA-cupen och dess final skulle livas upp väl så betänkligt av en final mellan till exempel Bolton och Stoke.

Det skulle ge The Harry Redknapps och Gerard Houlliers här i världen, alltså de medelstora klubbarna i Premier League och strax därunder, en upplysning om att FA-cupen verkligen kan vara värd att satsa på för att nå europeiskt cupspel, att det är en turnering som inte är vikt åt storlagen.

Och om de lagen börjar satsa på riktigt, så måste storlagen i förlängningen också skärpa till sig. För mot ett hårt kämpande Aston Villa vinner inte Man Utd med sin tredjerotation.

:::

Den stora lördagsintervjun i The Guardian är med Readings Jobi McAnuff som ger ett något annat intryck än stereotypen av den vanlige fotbollsspelaren, bland annat har han startat en spelaragentur.

https://www.guardian.co.uk/football/2011/mar/12/jobi-mcanuff-reading-manchester-city

[“McAnuff explains why he believes it is important to introduce a salary cap to ensure fans are not priced out of following their team … and expresses concern about the number of ‘overpaid players doing an average job’.”]

Inför en cupmatch mot Man City?! Cheeky!

:::

Match Facts:

♦ Man City och Reading har mötts två gånger tidigare i FA-cupen, båda gångerna har det gått till omspel som Man City vunnit stort (7-0 och 4-0).

♦ Man City har förlorat tre av sina fyra senaste matcher mot Reading.

♦ I samtliga tre av de senaste matcherna mellan lagen så har det blivit ett mål i den 88:e minuten eller senare.

♦ Edin Dzeko har spelat två FA-cupmatcher för Man City och gjort mål i båda.

♦ Readings Shane Long har gjort fyra mål i sina fyra senaste FA-cupmatcher.

…………………………………………………

Daily Mails Joe Bernstein publicerar igår kl 11:10, strax efter kl 12 svensk tid, en artikel inför gårdagens match mellan Man Utd vs Arsenal med en rubrik som innehåller orden ”Grumpy Old Men”.

Frågan är vem han har ”stulit” det ifrån – mig eller Peter Wennman på Aftonbladet.

Eller kan det vara så att just den filmtiteln är en tämligen känd del av vår populärkulturella referensram – och att den därför lätt används i ett sådant här sammanhang?

Apropå vad något ljushuvud trodde sig ha upptäckt igår.

:::

Lottningen av FA-cupens semifinaler äger rum kl 17:00 ikväll – lagom i tid inför kvällens match mellan Man City och Reading.

Kommer kanske med en blogg då som summerar helgen och kommenterar lottningen.

Be Champions!!

Bolton vann till sist med 3-2 efter att Birmingham två gånger om kvitterat deras ledning. Men med bara minuter kvar av matchen så avgjorde sydkoreanen Lee matchen.

Birmingham har naturligtvis haft sitt Wembley Moment redan den här säsongen.

Den här gången blir det Boltons tur. Och deras manager Owen Coyle var upprymd av glädje efter matchen och för vad det betyder både för klubben och spelarna i laget.

[“We are into the semi-final of the best domestic competition in world football. It is a terrific achievement. Jussi Jaaskelainen said to me, ‘gaffer, I’ve waited 12 years to get to this – Wembley in the FA Cup’. It is nice when you have players of that calibre really cherishing those occasions. But what you want now is to progress to the final.”]

Birminghams manager Alex McLeish uttryckte trots förlusten stolthet över sina spelares insats.

[“Our lads, despite the problems we had with injuries, put in a magnificent effort. You couldn’t ask for more in terms of commitment and effort. But we were a bit sloppy with the goals. When your back four changes, they may not gel straight away and it was evident with the first and third goals.”]

Roligt också för Johan Elmander att göra mål igen.

:::

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/bolton-wanderers/8378063/Birmingham-City-2-Bolton-Wanderers-3-match-report.html

…………………………………………………

Det som såg ut att kunna bli en ordentlig höjdarmatch på Old Trafford fick dock en något märklig air över sig när de båda laguppställningarna avslöjades.

Alex Ferguson hade beslutat sig för en synnerligen oortodox uppställning med Rafael och Fabio som de båda offensiva yttrarna.

Givetvis på grund av skadesituationen, men också för att rotera inför kommande uppgifter.

Naturligtvis en briljant rotation. Vilket självklart är bekvämt att säga när man känner till resultatet såhär i efterhand. Hade Man Utd inte vunnit så hade det varit ett korkat beslut.

Sådant är fotbollsmanagerskapets risker.

:::

Bäst på planen är väl en dragkamp mellan Jack Wilshere och Edwin van der Sar.

:::

Jobbig situation för Arsene Wenger och Arsenal. För om det här var en match där de skulle försöka visa för sig själva och för sin omvärld att de fortfarande har en tro på vad de gör så får det lov att betraktas som något utav ett misslyckande i det avseendet.

Inte bara på grund av resultatet, utan för hur matchen genomfördes och såg ut.

Delvis tvärtom för Man Utd dock som trots att man ställde ut ett otippat lag och med flera spelare out of position fortfarande upplevdes som farligare när de väl kom fram till planens sista tredjedel.

Det var ett lag som framför allt visade upp vilja och kämpaanda i den här matchen. Samtidigt hade Arsenal svårt att lyfta sig när de väl drabbades av en motgång.

:::

Mark Lawrenson at Old Trafford on BBC Radio 5 Live: [“I think because of Manchester United’s defensive set-up we expected them to perhaps struggle – but they’ve been better than Arsenal, though that isn’t saying much. Arsenal have been extremely lifeless and Man Utd deserve their lead.”]

:::

Vad ska jag säga?

Är Arsenal ett “vackrare” spelande fotbollslag än Man Utd? Ja – även om det finns många aspekter av skönhet inom fotboll.

Men, är Man Utd ett effektivare spelande fotbollslag än Arsenal?

För idag upplever jag att Man Utd fick ut mycket mer av en mindre energiinsats på planen än vad Arsenal fick ut av en relativt sett större energiinsats.

:::

Väldigt kul att se både Aaron Ramsey och Antonio Valencia tillbaka på fotbollsplanen.

Be Champions!!

Nedslagna men inte utslagna.

Arsenal har haft några riktigt tunga veckor med en tung förlust i Ligacupfinalen mot Birmingham, ett poängtapp hemma mot Sunderland samt ett jobbigt respass ur Champions League mot Barcelona.

Man Utd har förlorat två prestigematcher på raken i ligan mot Chelsea och Liverpool och har misslyckats med att utöka sitt försprång i toppen av tabellen.

Tidningsrubrikerna har varit fyllda med doom och gloom för båda lagen och ska man tro på dem så är båda lagens säsonger på väg att rasa ihop.

Men de har fel – vad vi har sett var inte slutet. Vad vi är på väg att se är däremot början på slutet.

Slutet på säsongen börjar nu och sparkar av med kvällens symboliska titanmöte på Old Trafford – och inget kan vara viktigare för att få ett bra slut än att få en bra början.

:::

Det har varit en tung vecka för både Alex Ferguson och Arsene Wenger.

Ilskan över domarens insats i matchen mot Chelsea fick Ferguson att gå i alla fall ett steg för långt i sitt raseri vilket väckte FA:s vrede. Hot om avstängning fick Ferguson att införa mediaexil vilket hållt i sig även efter helgens förlust mot Liverpool och den matchens kontroverser.

Och om media inte ges något att skriva om så kan man vara rätt övertygad om att de skriver om att de inte har något att skriva om.

(Ej medräknat de sportjournalister som börjar yra om pressfrihet i tron att det döljer deras snäva egenintresse i frågan, samtidigt som de felaktigt tror att pressfrihet på något vis ger dem en rätt att veta allt som pågår snarare än bara en rätt att skriva precis vad de vill.)

Matt Lawton ger ett bra exempel på det förra i en tämligen lång och omständlig artikel i vilken han spekulerar i att Ferguson tappat stinget och börjat tröttna på livet på fotbollens frontlinje.

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1365110/Manchester-United-boss-Sir-Alex-Ferguson–typical-mind-games-nearing-end-game.html

Wenger har hamnat i liknande predikament såväl efter matchen mot Sunderland som efter veckans match mot Barcelona. I Wengers fall är det UEFA som håller i lagboken och Wengers ilska gick så långt att han benämnde organisationen som en diktatur.

Han får å sin sida utstå snusförnuftiga kommentarer om att han verkar ”tappa greppet” och att hans beteende riskerar inverka negativt på hans spelares förmåga att prestera under press.

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1364511/Arsenal-boss-Arsene-Wenger-needs-calm-pressure-players–Leos-London.html

:::

Men allt det där är luftprat.

Ferguson och Wenger är huggna ur samma sten. Vilket kan vara märkligt att säga givet att den ene är en skotsk pragmatiker och den andre är en fransk ideolog.

Och journalister som alltid spekulerar i att de håller på att ”tappa greppet” ser inte att det egentligen är fråga om att de tar kontroll över situationen.

Dels genom att sluta leden utåt, dels genom att dra journalisternas granskande blickar till sig själva snarare än till andra potentiellt mer riskfyllda områden.

Två sura män möts ikväll på Old Trafford och två sura män kommer inleda slutet på säsongen med att återuppliva en 15 år gammal rivalitet.

Förhoppningsvis är det också två sura lag som möts ikväll.

Vinnare ska vara sura när de har förlorat.

:::

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/arsenal/8374596/Manchester-United-v-Arsenal-FA-Cup-tie-is-a-watershed-moment-for-Arsene-Wenger-and-his-philosophy.html

…………………………………………………

Men lördagen inleds med ett högintressant möte på St Andrews mellan redan cupframgångsrika Birmingham och Bolton.

Bolton har tappat något av sin ligaform efter jul men verkar å andra sidan ha planer på att ta sig riktigt långt i FA-cupen.

Birmingham bör ha som ambition att fortsätta den här säsongens cupsaga och ordna ett återbesök på Wembley – men måste för att klara den uppgiften hantera ett riktigt tungt skadeläge.

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/fa-cup/8373860/Birmingham-City-v-Bolton-Wanderers-match-preview.html

…………………………………………………

Vilket lag vill man egentligen ska vinna FA-cupen? – givet att det egna laget inte vinner den.

En svår fråga – vad säger ni?

Själv säger jag Bolton. Det är ett lag och en manager jag verkligen gillar och det är ju definitivt ett lag man unnar att vinna en titel.

För dem skulle det vara bland det största som hänt och jag tycker hela laget har gjort en säsong som förtjänar något extra.

…………………………………………………

Oliver Brown på Telegraph har utsetts till årets unge sportskribent i England och han har publicerat denna rätt hårdhänta åtalsskrift mot Arsenals kapten Cesc Fabregas – efter dennes indifferenta insats på Camp Nou.

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/arsenal/8371970/Arsenals-Cesc-Fabregas-must-stop-the-posturing-and-live-up-to-his-billing-as-a-true-son-of-Barcelona.html

[“What a pity for his reputation, then, that Fabregas could not match the fervour of his Nou Camp debut with a contribution of equal import. But it is a familiar ritual for Arsenal’s brittle captain: he postures, he flexes and then he fades from view.”]

Brown fortsätter med att kontrastera Fabregas med kaptener som Roy Keane och Steven Gerrard – vilket så klart gör att man riskerar uppfatta Brown som något utav en Little Englander.

Men någonstans finns där kanske också en poäng.

…………………………………………………

Richard Williams på The Guardian var inte nådig mot Arsenal efter tisdagens match mot Barcelona.

Själv tyckte jag framför allt att ett par avslutande stycken var riktigt intressanta eftersom det sätter fingret på vad vi pratat om härinne under stora delar av säsongen.

[“Eavesdropping on Arsenal supporters during the flight to Catalonia, it was interesting to hear one of them compare Wenger to L Ron Hubbard, the founder of Scientology. “What Arsène’s running isn’t a football club – it’s a cult,” the fan said. Barely even half-joking, he was representing that large section of the support to whom Wenger’s pursuit of his vision has been too single-minded, and that a more flexible and realistic attitude to investment and recruitment would have long ended the drought since the club’s last trophy.

/…/

To accept such criticisms, and to take the appropriate action, would require a radical change in Wenger’s approach. It would mean admitting that for several seasons his squad has lacked a balance of skill and strength, of artistry and resilience, of fantasy and functionality. Given the strength of his convictions, that seems unlikely to happen – which means that Arsenal’s fans, however much they admire his integrity, cannot seriously expect the future to live up to the past any time soon.”]

:::

Själv tycker det gör det lite extra roligt att en av Arsenals unga spelare faktiskt heter Thomas Cruise.

Be Champions!!

Om jag nu återigen plockar bort den överlägsna serieledaren Chesterfield ur diskussionen så anser jag att finns åtta + en ”Dark Horse” lag där bakom som slåss om de sex platserna där bakom.

:::

Bury

Man ligger just nu tvåa bakom överlägsna Chesterfield och att man ligger däruppe beror väldigt mycket på att man har skyttekungen Ryan Lowe – bror till Sam Seaborn – som 23 av Burys 61 ligamål denna säsongen.

Laget är dessutom ligans bästa bortalag, så bra att man faktiskt är poängmässigt bättre på bortaplan. Deras antal gjorda mål på bortaplan överträffas bara utav Chesterfields gjorda mål på hemmaplan. Det beror mycket på Burys kontringsorienterade fotboll ofta gör sig bäst på bortaplan medan man har svårt att dominera sina hemmamatcher där Lowe inte får lika mycket plats att springa i djupled.

Slutplacering – 2:a (Promotion)

:::

Wycombe

Vet inte om Tony Adams verkligen gjorde några större avtryck i klubben men klubben verkar anammat ”Boring, Boring Arsenal” stilen.

Bara efter nyår har man sju stycken uddamålsegrar vilket förstås märks av när man kollar målskillnaden, +9 har man jämfört med Bury på +26 som ligger på samma poäng med lika många spelade matcher.

I Scott Rendell har man en bra forward som gör de viktiga 15 målen men sedan har man också Gareth ”Wolf-man” Ainsworth som gjort upp mot 500 matcher i Football League för framför allt QPR, rutin i överflöd och trots sina 37 år fortsätter han prestera på kanten.

Slutplacering – 3:a (Promotion)

:::

Shrewsbury

Det är inte mycket som är ovanligt med Shrewsbury, möjligen kan det bero på att någon har lyckats tukta denna klubb som annars så ofta fått kräla kring nedflyttningstrecket men det som stabiliserade det hela var förstås att man köpte något stort, dyrt och blänkande vilket har gjort Shrewsbury till en stabil klubb på övre halvan med ambitioner att nå L1.

Klubben är dock fortfarande inte helt välmående eller stabil då man just nu lånat ut sin målgladaste anfallare Jake Robinson till konkurrenten Torquay i utbyte mot en mittfältare. Men så har Shrewsbury Mark Wright som en väldigt målfarlig mittfältare som likt många andra har den där förmågan att trycka dit andrabollar.

Slutplacering – 6:a (Playoff)

:::

Rotherham

Laget är som sagt ganska beroende av den målfarlige Adam Le Fondre, gör han inte mål har Jason Taylor stigit fram några gånger och försvararen Ryan Cresswell har nickat in ett par men bakom där är det ganska tomt.

Det som talar för Rotherham i slutet är att man har gott om rutin med Ian Thomas-Moore i laget som förvisso inte gjort mål för klubben ännu men om nu Rotherham får spela sina matcher utan fler inställda tror jag samarbetet mellan Thomas-Moore och Le Fondre kommer visa sig vara det som ger dem en bra utgångsposition inför playoffspelet där jag tror att de har en mycket god chans.

Slutplacering – 5:a (Playoff)

:::

Port Vale

Jag tror att lag i denna situationen behöver ha en stabil manager med en bra stab och även om det flera gånger hänt att motsatsen fungerar lika bra eller bättre så har Port Vale visat efter ha haft höstens mest omutliga försvar att man inte klarar sig utan Micky Adams.

Jim Gannon som nu är manager är en teoretiker till manager vilket gjort att den mer ”no-nonsens”-vana publiken, spelarna och framför allt den före detta byggarbetaren Geoff Horsfield inte verkar ha särskilt mycket förtroende för honom.

Om ni inte läst det så har Gannon & Horsfield bråkat på lagbussen på väg till en match vilket har eskalerat till att bli ett fall för Stoke-on-Trent Legal.

Tro mig, Horsfield är ingen du bråkar med. Efter ha varit byggarbetare samt amatörspelare på deltid spelade han ett tag i Championship och Premier League för att efter sin spelarkarriär besegrat både testikelcancer och svininfluensan! Gannon kanske ska vara glad att han kunde gå av bussen.

Slutplacering – 8:a (Ej Playoff)

:::

Gillingham

Deras tyngsta vapen denna säsongen har helt klart varit anfallsduon Adebayo Akinfenwa och Cody McDonald.

I Akinfenwa har man en förvisso inte så mobil anfallare men en som är bra på att hålla i bollen och han gör en del mål. Bredvid så bytte man i fjol till sig f.d Amatörskyttekungen McDonald mot sin tidigare stjärnspelare Simeon Jackson (där Gills förstås fick en del pengar också) men McDonald har verkligen imponerat i Gills där han gjort 18 ligamål än så länge.

Slutplacering – 4:a

:::

Torquay

I januari fönstret tappade man sin bästa målskytt Elliott Benyon till Swindon men han har man ersatt med Jake Robinson samtidigt som den snabbe ynglingen Billy Kee tagit över den där platsen i anfallet bredvid kolossen Chris Zebroski.

Försvaret som var kassaskåpsäkert i inledning är möjligen inte helt omutligt längre men det ger laget en stabil grund.

Slutplacering – 9:a

:::

Southend

Laget coachas av Plymouth-ikonen Paul Sturrock och har faktiskt en mycket produktiv ungdomsakademi. Där ifrån har man till denna säsongen till exempel plockat fram Kane Ferdinand, syssling till Rio och Anton Ferdinand som till skillnad mot sina mer framgångsrika släktingar är mittfältare.

Laget ligger likt Torquay lite söder om strecket med två hängmatcher att plocka in fem till sju poäng på lagen ovan vilket inte är otroligt med tanke på att Sturrock varit i denna situationen tidigare och så länge Bobby Corrs rygg håller har man en mycket pålitlig målskytt.

Slutplacering – 7:a

:::

Bakom dem finns Oxford men deras inblandning i toppstriden är av högst akademisk betydelse men min ”Dark Horse” är Accrington Stanley som ligger bara två poäng bakom både Torquay och Southend med tvåa matcher mindre spelade. En playoffplats vore en otroligt överraskning för det lilla laktoslaget som är nöjda på flera sätt med att bara vara kvar i League Two.

Vad tror ni? Kommer kanske Stanley dopade med mjölk att knipa en playoffplats?

https://www.thefa.com/TheFA/Disciplinary/NewsAndFeatures/2011/QPR-Paladini-charged

Ett möjligt straff för sådana förseelser är poängavdrag.

Bakgrunden är den argentinske spelaren Alejandro Faurlin som under hela säsongen 2009/10 spelade för QPR samtidigt som hans spelarregistrering ägdes av en tredje part, och inte klubben självt.

Det är ett brott mot de regler som FA introducerade som en följd av strulet runt Carlos Tevez situation i West Ham 2006/07 – regler som förhindrade den typen av spelarägande.

:::

West Ham drabbades inte av poängavdrag men bötfälldes istället £5,5m av en oberoende kommission. West Ham hade däremot inte brutit mot någon regel om tredjepartsägande då dessa regler vid den tiden ännu inte var upprättade.

Beslutet att inte bestraffa West Ham med poängavdrag kritiserades däremot vitt och brett som alltför milt.

Det är något utav en ödets ironi att QPR:s nuvarande manager är Neil Warnock, som då var manager för Sheffield United som värst drabbades av West Hams tveksamheter – och som argumenterade högljutt och offentligt att West Ham borde ha drabbats av poängavdrag.

:::

Anklagelseakten mot Queens Park Rangers består av sju punkter.

Fyra av dessa punkter är relaterade till en tredje parts ägande av Faurlin, en tredje part som av FA hävdas vara ett företag.

En femte anklagelsepunkt mot QPR var att de gjort sig skyldiga till ”using or seeking to pay an unauthorized agent” när spelaren värvades i juli 2009.

Den sjätte anklagelsepunkten mot QPR, och mot dess ordförande Gianni Paladini, består i att klubben ska ha skickat in falsk information till FA i samband med att Faurlin förlängde sitt kontrakt under 2010.

Den sjunde och sista anklagelsepunkten har inte preciserats offentligt men antas också gälla kontakter med en icke godkänd agent.

Samtliga anklagelsepunkter är att betrakta som allvarliga – särskilt det faktum att QPR alltså inte bara anklagas för att ha gjort fel utan också anklagas för att ha agerat bedrägligt.

:::

Var och en av dessa anklagelser kan, om de leds i bevis, medföra riktigt tung bestraffning.

Luton Town bestraffades under 2008 med tio poäng avdrag för brott mot FA:s regler om agentrelationer som var mindre uppseendeväckande än de som QPR anklagas för.

I och med att det också är första gången som en klubb anklagas för att ha brutit mot reglerna om tredjepartsägande så kan man förvänta sig att FA vid en eventuell bestraffning vill sätta ett prejudikat och ett varnande exempel.

Och FA kommer också vara satt under tryck att avgöra frågan och utdela bestraffning snarast och under denna säsong – då Premier League knappast vill ha en sådan het potatis i sitt knä under nästa säsong.

:::

Queens Park Rangers leder just nu The Championship med sju poäng.

Alejandro Faurlin har varit en av QPR:s mest betydelsefulla spelare under denna och föregående säsong.

Queens Park Rangers, som sett ut som närmast givna vinnare av The Championship och automatisk uppflyttning, riskerar att i ett svep göras till ett mittenlag – och förlora all chans till Premier League-spel kommande säsong.

:::

Queens Park Rangers förnekar å sin sida samtliga anklagelser.

https://www.qpr.co.uk/page/NewsDetail/0,,10373~2311830,00.html

[“Having co-operated fully with the FA’s investigation, QPR and Mr Paladini shall be denying all of the charges and requesting a formal FA hearing to determine them. QPR and Mr Paladini are confident that there has been no deliberate wrongdoing involved.”]

:::

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1365150/QPR-boss-Neil-Warnock-This-isnt-Carlos-Tevez-II.html

…………………………………………………

Regler och rättvisa måste naturligtvis ha sin gilla gång – men det vore ju en modern fotbollstragedi om The Championship ska avgöras på det här sättet.

Inte minst för klubbens supportrar och oskyldiga spelare.

Be Champions!!

Om vi här räknar bort Brighton som behöver kollapsa rejält för att tappa sin ledning till fortfarande skakiga konkurrenter säger jag att det är sex lag som slåss om fem platser bakom dem.

:::

Bournemouth

Lilleputtlaget som inledde säsongen 08/09 med 17 minus poäng i League Two ligger nu otroligt nog tvåa i League 1 med fyra poäng ner till ”bara” playoffspel.

Det som talar emot laget är förstås att det är ett litet lag utan större bredd eller spetsspelare. Men det som talar för dem är att man hittills helt struntat i de två faktorerna hittills då man verkligen som ett kollektiv sällan gör en dålig insats.

Slutplacering – 3:a (Playoff)

:::

Huddersfield

Ett mycket kompetent lag som likt flera andra konkurrenter har en hög högsta nivå – stod upp bra mot Arsenal i FA-cupen – men bristande jämnhet vilket onekligen är betingat med offensiv slagsida.

Lee Clark har jämförts med Arséne Wenger vilket säger en del om hans långsiktiga projekt som inte kräver uppflyttning. Enligt mig är dock laget redan tillräckligt bra trots ett skadat utropstecken.

Slutplacering – 4:a (Playoff)

:::

Peterborough

Enda nerflyttade laget som verkade köpa tur- och returbiljett.

Posh som säljer en direktörsplats för 15,000 pund bara för att leva upp till sitt smeknamn är åtminstone värda att se med tanke på att deras hemmamatcher snitter fem mål per match.

Ferguson Jr verkar dessutom fått ordning på det här laget, vilket troligen beror på att han byggde denna humla till fotbollslag där flamobjante George Boyd och rivige Craig Mackail-Smith fortsätter flyga fram utan en tanke på att det andra laget också kan göra mål. P’boro är helt enkelt Werder Bremen-light med mindre nytysk elegans.

Slutplacering – 5:a (Playoff)

:::

Southampton

Saints inledde säsongen mindre bra utan att var något som fick någon att höja på ögonbrynen men ordföranden Nicola Cortese bestämde sig (av oklara anledningar) att då sparka managern Alan Pardew.

Man kan dock efterklokt konstatera att hans efterträdare Nigel Adkins som hämtades in från Scunthorpe har gjort ett väldigt bra jobb. Förvisso tog det flera matcher innan man gjorde sitt första mål efter Pardew men sedan dess har man visat samma vårform som man gjorde i fjol. Skillnaden mot i fjol är tio minuspoäng och att man redan under vintern började klättra i tabellen.

Likt Huddersfield och Peterborough är det fortfarande viss jämnhet som saknas i laget som då hör ihop med att man även här har viss offensiv slagsida. Olikt de två andra lagen handlar det snarare om att man till exempel slår Yeovil med 5-0 men sedan förlorar man mot Colchester med 1-0.

Slutplacering – 2:a (Promotion)

:::

MK Dons

Nostalgiska antagonister till den moderna fotbollens värsta fiende vars framgång denna säsongen (och hyfsade publiksnitt) säger en hel del om just den moderna fotbollen.

Det går däremot inte att förneka att MK har ett bra lag med det unga lokala anfallsparet Sam Baldock och Darren Powell i spetsen (som specialtränas av Robbie Fowler) med spelskicklige Stephen Gleeson som styr på mittfältet och Luke Chadwick som står för glamouren.

Laget ligger just nu på den sista playoffplatsen med åtta poäng ner till Orient som dock har fyra hängmatcher på sig att hämta upp försprånget.

Slutplacering – 6:a (Playoff)

:::

Leyton Orient

Laget som drabbats värst av att West Ham flyttar till en för stor arena har i samband med sin lyckade ”Cuprun” i FA-cupen fått ett rejält uppsving i ligaspelet (se positiv spillover-effekt).

Det är framför allt hemmaformen som varit avgörande för laget för vad det gäller spel på bortaplan har man förlorat mer än man har vunnit, vilket förvisso inte är ovanligt i Football League.

Laget har sina bästa målskyttar i långe Alex Revell och lille gamlingen Scott McGleish men som bland annat Arsenal fått uppleva så har man också fransmannen Jonathan Tehoue som är ojämn men alltid gör skillnad när han kommer in från bänken.

Slutplacering – 7:a (Ej Playoff)

:::

Där bakom finns nästan skotska Carlisle som saknar spets och Charlton som efter en viss Chris Powell-effekt nu tappat vittringen på playoffspel, avgörande var tisdagens förlust mot MK Dons som verkligen stämmer in på klichén ”sexpoängsmatch”.

Vad tror ni? Kan charmiga, lilla Leyton Orient utnyttja sina hängmatcher och ta den sista playoff-platsen från det amerikaniserade Milton Keynes-laget?

För motståndet står gamla klassiska Dynamo Kiev – som imponerat så här långt i Europa League, bland annat genom att demolera turkiska Besiktas i den första slutspelsomgången.

Titlar är det som i första hand medför status i fotbollsvärlden och status är vad Man City söker mest av allt i sitt Instant Big Club Project.

Fyra delar olja spädes ut med en del italiensk taktik.

Roberto Mancini ser möjligheten att ta laget långt i Europa League och pratar inför matchen upp turneringens status:

[”The Europa League is a great competition. There are big teams in it. You can get to the quarter-finals and meet an important team. There are a lot of well-known sides in the competition. All the teams we can play usually play in the Champions League. All the teams are big ones.”]

See what he did there?

Stor turnering. Stora och viktiga lag. Glamour by association till Champions League. Alla lag som är i kvartsfinal i Europa League är stora lag. Ergo – Man City är ett stort lag.

Och jag tänker inte säga att han har fel – till stor del håller jag med honom.

Men klubbens status och uppfattningen om Man City som en storklubb är väldigt viktig för Man City och därmed också för Roberto Mancini.

Och just därför är Europa League en så viktig turnering den här säsongen för Man City.

Inte bara för att vinna den första titeln på 35 år, det kan man göra med FA-cupen, men en seger i FA-cupen har inte samma signalvärde.

En seger i Europa League däremot skulle signalera att Man City anlänt som en stormakt inom den europeiska fotbollen. Det skulle skänka omedelbar trovärdighet och legitimitet till Man Citys storklubbsprojekt.

Det skulle bygga vidare på klubbens momentum.

:::

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1364468/Roberto-Mancini-eyeing-Europa-League-glory-Manchester-City.html

…………………………………………………

Två timmar tidigare spelar Liverpool borta mot portugisiska Braga – som tidigare under säsongen satt käppar i hjulet för Arsenals europeiska kampanj.

Även för Liverpool kan Europa League vara en viktig tävling den här säsongen. Inte för att etablera sin status som europeisk storklubb, den har man redan i säkert förvar.

Men för att bygga vidare på den framtidsoptimism, symbolism och romantik som det nya ägarskapet och Kenny Dalglishs managerskap har fört med sig till klubben.

Vilken plattform en seger i Europa League vore att inleda nästa säsong med.

:::

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/liverpool/8371903/Sporting-Braga-v-Liverpool-Captain-Steven-Gerrard-to-tackle-long-term-groin-injury-with-specialist-help.html

…………………………………………………

Martin Samuel med ännu en väldigt välskriven text där han lyfter fram hur Tottenham igår kväll visade inte bara fart och flärd utan också en mognad som en Champions League-klubb måste ha.

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1364754/Martin-Samuel-Glorious-Tottenham-make-art-survival-thing-real-beauty.html

Naturligtvis kan det hela vara tämligen bortkastat om nu Tottenham missar Champions League nästa säsong och även fortsätter göra det.

Det känns som elefanten i glashuset är just att det här riskerar vara en engångsföreteelse för Tottenham. Tyvärr säger jag. Inte för att jag missunnar något annat lag att få spela i Champions League, utan för att jag unnar Tottenham att göra det.

:::

Några Samuel-stycken jag särskilt gillade, av lite olika skäl:

[“There were some hairy moments on the way, many the work of goalkeeper Heurelho Gomes. Always unpredictable, last night his performance echoed Homer Simpson’s description of alcohol. ‘The cause of, and solution to, all of life’s problems,’ he says.”]

[“Milan are ordinary. It is not hard to score against Tottenham. Wolverhampton Wanderers did it three times on Sunday. Yet in three hours of football, including 90 minutes at home and another 90 when a goal was an absolute imperative, they could not manage it.”]

…………………………………………………

Liverpool mot Man City i finalen av Europa League i Dublin i maj? Inte precis någon omöjlighet.

Be Champions!!

Om jag ad hoc-hypotetiskt antar att QPR vinner Championship (såvida man inte får poängavdrag) så säger jag att det är åtta lag där bakom som sett till poängskörd, form och resterande spelschema med mera kommer att slåss om andra till sjätteplatsen.

:::

Swansea

Har en hög potential men deras kortpassningsorienterade spel är riskfyllt som senast borta mot Scunthorpe där man inte klarade att få igång spelet på en plan som knappt kvalificerar sig som en åker. Just deras tydliga spelfilosofi gör det svårt att ha en tydlig plan B och utan någon riktig ”goalgetter” på topp förlorar man de ”enkla” målen.

Däremot är deras högsta nivå hög, man släpper sällan in mål oavsett hur spelet framåt fungerar och med Scott Sinclair har man någon som kan göra det ”lilla extra”.

Slutplacering – 4:a (Playoff)

:::

Cardiff

Har ligans bästa spets i flera högkvalitativa anfallare som producerar men ofta blir det sämre soppa av det hela då managern Dave Jones naivt försöker pressa in för många offensiva spelare eller rotera utan någon grundtanke bakom det. Exempelvis spelade man mot Ipswich och Crystal Palace med fyra anfallare på planen och två offensiva innermittfältare.

Ett problem man har är att Jay Bothroyd varken mål och spelmässigt, inte levererat likt under hösten efter sin lindriga skada.

Försvaret är inte heller det habilaste men det som gör Cardiff farliga är det att man har så många kvalitetsspelare där framme som alla kan etiketteras som matchvinnare.

Slutplacering – 7:a (Ej Playoff)

:::

Norwich

Har en tunn trupp där man förlitar sig mycket på den tunga centertanken Grant Holt då hans anfallskollegor Chris Martin och Simeon Jackson inte klarat steget upp. Man har förvisso också minigeniet Wes Hoolahan som med sin Panenka-straff mot Preston visade  prov på ett starkt psyke även fast målvakten räddade den. Förutom hans mål, mustasch och enormhet finns det tecken på att Norwich förlitar sig på rätt man.

Slutplacering – 3:a (Playoff)

:::

Nottingham Forest

Förlorade sin första hemmamatch i helgen mot Hull vilket , sett till hur det gick för QPR , troligen kommer få negativa konsekvenser. Räknar man även in matcherna på bortaplan har man nu fem matcher utan vinst varav de två senaste slutade med uddamålsförlust.

Dessutom är deras manager ingen att luta sig mot när det blåser då det troligen kommer att återupphetta hans fejd med ägaren vilket var fallet efter deras dåliga säsongsinledning.

Slutplacering – 8:a (Ej Playoff)

:::

Leeds

Ligans målfarligaste lag med fruktade kantspelare i Max Gradel och Robert Snodgrass kompletterat med en bra avslutare i Luciano Becchio på topp där också super-sub Davide Somma utlovar mål från bänken.

Problemet är dock försvaret som jag inte skulle tänka tanken att anförtro mina rena lakan, än mindre chansen att nå Premier League. Jämförelsevis har man släppt in fler mål än nästjumbon Sheffield United.

Slutplacering – 5:a (Playoff)

:::

Burnley

Truppen har fått en rejäl nytändning sedan Eddie Howe ersatte Brian Laws och man har två matcher i hand på sina konkurrenter.

Har en stomme med en lyckad toppstrid färskt i minnet med yttersida-Braveheart Graham Alexander som spelande coach som numera agerar mer som inspiratör. Förutom QPR har man nog ligans mest kompletta lag även fast Chris Iwelumos plats i laget är oviss så presterar den egna talangen Jay Rodriquez.

Slutplacering – 2:a (Promotion)

:::

Reading

Främste outsidern till playoffplatsen av de lagen som ligger i glappet bakom playoffstrecket (räknar med 3+ poäng för Burnley på sina hängmatcher). Förlusten av Gylfi Sigurdsson var tung och man inledde säsongen sådär men så har i samband med sina cupframgångar där man slagit ut både West Bromwich och Everton fått en positiv spillover-effekt på ligaspelet.

Shane Long har klivit upp på Kevin Doyle-tronen, Ian Harte har gjort tre frisparksmål på två matcher och trots att detta är sorgliga nyheter har besked likt det en tendens att ena laget.

Slutplacering – 6:a (Playoff)

:::

Värda att nämna är också Hull som fått en boost både på och utanför planen sedan man fick nya ägare samt Leicester som ni vet fått en enorm boost efter ha anlitat Svennis. Hur enorm boost? Kolla bara Anno Svennis tabellen som sträcker sig fram till för någon vecka sedan. Men jag tror helt enkelt att de lagen är för långt bort och har två bättre lag framför sig som också jagar playoff.

Vad tror ni? Kan Burnley verkligen ta andra platsen eller lär sig Leeds plötsligt att försvara?

:::

Tillägg från bloggen The 72:

[“Listed below is the current Championship table including the average league position of each team’s opponents for the run-in. Click on the image for a larger version.”]

Danny Wilson avgår som Swindon manager efter en väldigt misslyckad säsong då man trots fjolårets playoffspel nu ligger under nedflyttningstrecket.

Det beror på främst på att man innan säsongen sålde lagets bäste målskytt Billy Paynter till Leeds vilket lade mycket press på hans radarpartner Charlie Austin.

Austin levererade förvisso men när han också lämnade i Januari för Burnley verkar Swindon kollektivt tappat tron på laget. Värvningen av Pompeys Matt Ritchie är bra men köpet av Torquays Elliott Benyon har ännu inte gett önskad effekt även fast intentionen att värva en ung, lovande och billig ersättare är sund.

Ersätter Danny Wilson gör Paul Hart som numera heter ”Temporary” i mellannamn.

Mest känd som den grubblande gubben som lämnade över den finansiella krisen till klubb som då var Portsmouth till den vandrande smilgropen Avram Grant. Men han lyckades att hålla kvar Crystal Palace i fjol vilket är det som främst talar för att han kan hålla kvar f.d Premier League laget Swindon i League 1.

::::

Mer förvånande är det att Northampton sparkar sin manager Ian Sampson. Trots att han slog ett reservbetonat Liverpool på en lerpöl i ligacupen får han nu lämna League Two klubben.

Anledningen är att Northampton har ett lag som rimligen bör ligga på övre halvan och kunna utmana om playoffspel. Men just nu ligger man i stället på 16:e plats i ingenmansland.

Deras två senaste matcher har man förlorat med 3-2 och innan det var det fem raka oavgjorda matcher. Största problemet är att man är ojämna, man har exempelvis slagit Crewe med 6-1 med förlorat mot nästjumbon Barnet med 4-1 och även om man med Shaun Harrad hittat en långsiktig lösning på sina anfallsproblem så finns det goda anledningar att sparka Sampson.

Det är inte helt väntat då en mittenplacering inte är någon större fara och Sampson är med sina drygt 400 matcher för klubben en av deras största legender. Men man får ge det till ledningen att man är ambitiösa utan att gulla med en av klubbens kelgrisar.

Gary Johnson som tar över var för tre år sedan i playoff-final med Bristol City där de mötte Hull, det Hull som låg topp tre i PL vid jul säsongen efter, och Johnson var en mycket omtyckt figur i Bristol City så när han fick sparken på svaga grunder tidigt mitt under fjolårs säsongen var det en ouppskattad chock för fansen.

Tidigare denna säsongen försökte han få ordning på det framtunga dysfunktionella hopkoket som är Peterborough vilket gick sådär innan han fick sparken till förmån för den ende som är envis nog att inte förstå att laget är framtungt och dysfunktionellt, vilket är Darren Ferguson som ni kan läsa om längre ner.

::::

Som uppföljning till förra veckans skriftliga pilgrimsvandring så kan ni läsa  vidare om de ekonomiska och administrativa delarna gällande Plymouth Argyle.

https://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/teams/p/plymouth_argyle/9411804.stm

https://www.guardian.co.uk/sport/david-conn-inside-sport-blog/2011/mar/02/plymouth-argyle-hmrc-administration-gardner

…………………………………………………

ÖVRIGT

Har ni kanske missat att Paul Trollope fått sparken av Bristol Rovers, att Paul ”Gov’nor” Ince tagit över Notts County eller att Steve Coppell hoppade av Bristol Cit? För er finns då denna lista som Telegraph sammanställt över alla managers som lämnat och inkommit sedan denna säsong startade.

OBS! Listan innehåller även av/inhoppande managers från Football Leagues framgångsrikare, snyggare och favoriserade storebror.

På den ständigt raljerande sidan Sabotage Times hyllar de anfallarna som trotsar den Cristiano Ronaldoska-mallen av hur en spelare bör se ut. Tycker dock att de berövar Adebayo Akinfenwa ett välförtjänt benämnande, men han fick väl inte plats.

::::

QPRs ägare är lite av en gåta, än så länge har man inte spenderat mer än någon annan Championship-klubb av liknande rang men kommer det att ändra sig till nästa säsong?

På samma tema överväger QPRs ägare att sälja en stor del av klubben.

Ipswichs fem bästa spelare under 2000-talet och det besynnerliga faktumet att Ipswich kan ställa upp med ett helt twitter-lag.

Readings fem bästa spelare på 2000-talet.

::::

Vilka Championship managers är framtida Premier League managers? Del 2.

Har flyttfågeln Jack Cork äntligen hittat hem? Efter flera år av kort sejourer runt om i Football League har han funnit sin plats i Burnley vilket troligen blir permanent efter han lämnar Chelsea till sommaren.

::::

Hull har lyft sig sedan före årskiftet då man fick nya ägare, de nya ägarnas pengar har förstås en stor del i det men det gäller att satsa dem pengarna rätt och det kan man definitivt säga att Nigel Pearson gjort. Jag är förstås inte tillräckligt självgod för att konstatera det att jag utsåg Matty Fryatt och Aaron McLean till januarifönstrets bästa (dubbel)värvning.

Adel Taarabt – More than a amusement arcade.

Det kanske inte är så värst läsvärt men det faktum att några Northampton-fans gjort en lista över lagets 100 bästa spelare och bråkat om den passionerat, gör den länkworthy.

…………………………………………………

Det var allt för mig denna veckan, om ni har något att säga så är det bara att kommentera nedan eller maila mig.

Ni kan även följa mig på Twitter, men känn inget tvång.

//Peter A Linhem

…………………………………………………

OBS: Torsdagen och fredagen kör vi något av ett Football League-maraton. Linhem har tippat och diskuterat toppstriderna i samtliga divisioner (Championship, League 1 och League 2) och de kommer att publiceras division för division under de här dagarna; tillsammans med en specialblogg från mig om vad som i hela friden egentligen händer med Queens Park Rangers.

Oh, Joy!

Fotbollsvärlden var bespetsad på en fartfylld historia med flertalet målchanser åt båda håll. Man skulle kunna säga att vi blev lurade på konfekten.

Harry Redknapp pratade inför matchen om att Tottenham skulle “anfalla Milan” eftersom det är det enda sättet på vilket Tottenham kan spela.

När och var lärde sig den gamle räven att lägga sådana italienska rökridåer?

För det var inte ett glatt anfallande Tottenham vi såg på White Hart Lane ikväll. Det var ett taktiskt spelande och försvarande Tottenham som ställde upp och genomförde matchen.

Mot vilket Milan inte hade det endaste motvapen.

De få målchanser som trots allt skapades var till största delen en konsekvens av klantighet i Tottenhams backlinje eller av Heurelho Gomes – som stundtals såg ut att fundera över sätt på vilka han kunde skänka matchen till Milan.

Som tur är så fullföljde han aldrig någon av sina tankegångar.

Man skulle kunna säga att Tottenham gick vidare på ett nästan “italienskt” sätt.

Om man är på det humöret.

:::

https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/mar/09/tottenham-hotspur-milan-harry-redknapp

……………………………………………

Det var inte utan att det hördes en del mutter på White Hart Lanes läktare – också hemmapubliken hade andra förväntningar på Tottenhams insats ikväll.

Själv sitter man med blandade känslor så här efter matchen – det fanns något glädjande i att se ett engelskt lag verkligen spela en fotboll med en “engelsk” identitet i ett europeiskt cupspel. Det fick vi tyvärr inte se ikväll, men å andra sidan gick Tottenham vidare.

Mixed emotions – like seeing Larry Wildman go over a cliff, in my brand new Maserati.

Men ändamålet helgar i det här fallet medlen.

Tottenham är trots allt i kvartsfinal i Champions League, i deras första säsong i turneringen, och därifrån är den europeiska cupfotbollen så funtad att precis allt faktiskt kan hända.

Tottenhams europeiska äventyr fortsätter. Det är inte alla lag förunnat att kunna säga det.

Be Champions!!

Arsenal stod upp som ett lag i en timme. Nästan en hel första halvlek hade gått utan att Barcelona kommit fram till så många rena chanser.

Sedan fick Fabregas hjärnsläpp. Men ett självmål senare så var Arsenal ikapp och vidare.

Sedan fick domaren hjärnsläpp.

Arsenal gick in i matchen med vetskapen att försvaret var tvunget att hålla för att de skulle ha någon chans mot Barcelona.

Försvaret höll – till och med efter att man blivit tvungen att byta ut Szczesny tidigt i matchen.

Men offensivt var Arsenal igår kväll en stor besvikelse. Och den tama insatsen i offensiven gjorde till sist uppdraget omöjligt för defensiven.

Arsenal är utslagna ur Champions League och det enda man kan ta med sig är att den här säsongen gav man ett fantastiskt bra fotbollslag en riktigt hård match.

:::

Grannarna i norra London har ikväll en mer bekväm men för den sakens skull inte lätt uppgift framför sig.

Tottenham fick på ett synnerligen italienskt sätt (tydligen) med sig 1-0 från San Siro mot Grande Milan.

Resultatet i den matchen var inte på något sätt orättvist och ikväll kan Milan förvänta sig en elektrisk storm och virvelvind att möta dem på White Hart Lane – på vad som just i nuläget kanske bäst motsvarar den engelska fotbollens bultande och pulserande hjärta.

Kvällens match kommer demonstrera att passion och glöd finns också i engelsk fotboll, det är inte något som Italien har monopol på. Utmaningen för Tottenham består i att kontrollera och rikta denna passion till ett konstruktivt utfall.

Lyckas de med det kommer det bli ännu en uppvisning i hur inte ens det bästa italiensk fotboll har att erbjuda kan stå emot den kraft och den fart med vilken engelsk fotboll på dess högsta nivå spelas.

Misslyckas de så är Milan ett väl så skickligt lag att de kommer bestraffa Tottenham hårt och omedelbart.

Over to Harry Redknapp.

…………………………………………………

Jermain Defoe väljer den här tidpunkten att uttrycka frustration över Tottenams rotationspolicy, vilket man kan tycka är tämligen obegåvat gjort av honom.

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1363991/Jermain-Defoe-I-quit-Tottenham.html

Defoe har haft svårt med målskyttet den här säsongen och har fått se sig bänkad i flera av Tottenhams viktigaste matcher den här säsongen. Inte minst i Champions League.

Det är på sätt och vis förståeligt att en spelare av Defoes kaliber och i dennes tidpunkt av sin karriär att han vill spela sådana här matcher.

Samtidigt illustrerar förloppet också ett problem för en klubb som Tottenham när de har spelare som inte är fostrade i en kultur där rotation ses som en naturlig del av vardagen.

Det riskerar skapa dålig stämning – samtidigt som rotation av spelare är nödvändigt när man ska konkurrera både på en inhemsk och en europeisk front samtidigt.

:::

Det är inte lätt att peta Peter Crouch heller – som jag till skillnad från Defoe faktiskt håller som en anfallare av internationellt snitt.

…………………………………………………

Harry Redknapp avslöjar det vi alla redan egentligen vet, nämligen att Spurs kommer att spela efter sina styrkor ikväll och attackera ett defensivt skakigt Milan.

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1363771/Gareth-Bale-Rafael-van-der-Vaart-set-start-Spurs-AC-Milan.html

Milan hade synnerliga problem i första matchen att hantera Tottenhams offensiv när det bara var på en kant det blåste.

Ikväll kan det blåsa på båda kanterna och det kommer inte göra livet det minsta lättare för Milan – vars främsta kvaliteter också återfinns på offensiv planhalva.

:::

Milans farligaste spelare ikväll? Kanske är det Robinho som med sin fart kan ställa oväntade frågor till Tottenhams inte alltid stabila backlinje, och som dessutom har ett rykte att reparera inom engelsk fotboll.

https://www.independent.co.uk/sport/football/european/back-in-the-rhythm-robinho-wakes-up-from-city-nightmare-2236041.html

…………………………………………………

Jag tycker Martin Samuel sammanfattar gårdagens match och känslorna därefter rätt bra faktiskt.

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1364362/Martin-Samuel-Bungling-referee-Massimo-Busacca-makes-easier-Barcelona-masters.html

Nog sagt om det.

:::

Stor kväll för Leeds igår också som tog en viktig bortaseger mot Phil Browns Preston samtidigt som fyra av fem konkurrenter i tabelltoppen förlorade.

Men de får passa sig för Burnley bakom dem.

:::

Det är inte omöjligt att det kommer en liknande taktikblogg inför kvällens match som det gjorde igår.

Men jag lovar inget.

Be Champions!!

Några punkter:

Förra säsongen spelade Arsenal 4-3-3 i motsvarande möte.

Den här säsongen spelar man snarare en 4-2-3-1 vilket i större utsträckning täpper till ytan framför den egna backlinjen.

:::

ZM föreslår Eboué på högern – men själv måste jag säga att jag hellre ser Arshavin och Nasri på flankerna.

:::

Diaby eller Denilson strax nedanför Wilshere?

Diaby känns som en mer bestämd och distinkt spelare vilket kan behövas i en sådan här match men Denilson är å andra sidan lite mer vårdad med bollen vilket underlättar för Arsenal när de väl erövrar bollen.

:::

Kommer Barca verkligen att spela med en fyrbackslinje eller kommer de likt några senare ligamatcher snarare försöka köra en trebackslinje och på så vis i större utsträckning frigöra ytterbackarna?

Och hur grejar Gael Clichy en sådan eventuell taktik?

:::

Jag skulle vilja se ett “delat” Arsenallag ikväll.

De tre offensiva spelarna ska ges fri licens att vid varje givet tillfälle vråla framåt i full fart men övriga spelare håller sig i skinnet. Både Wilshere och Fabregas behärskar det lite längre passningsspelet, vilket möjliggör en sådan taktik.

:::

Är Robin van Persie över huvud taget spelduglig så bör han spela från start.

:::

Be Champions!!

David Villa sammanfattar sin syn på förutsättningarna inför kvällens match och sin bild av matchen på Emirates.

Och visst ligger det en del i vad han säger, även om det där med ”far superior” får ses antingen som naivitet eller skamlös självpromotion.

Men det ligger också en del i vad han inte säger.

Nämligen att om Arsenal presterar som de gjorde i London så befinner sig de på rätt väg och de har väldigt goda chanser att ta sig vidare till Champions Leagues kvartsfinaler.

Och även för dem gäller att de måste prestera bättre framför målet.

Arsenal får försöka åstadkomma det utan Theo Walcott – men en oerhört positiv nyhet är att Robin van Persie är uttagen i truppen och därför bör kunna ses som tillgänglig för spel.

Något som fått Pep Guardiola att mumla osammanhängande om italienare och pastasås. Typ.

:::

Men kanske är det inte förvånande att klubbens gamle försvarslegend Lee Dixon anser att frånvaron av Alexander Song är det som kommer drabba Arsenal hårdast.

https://www.independent.co.uk/sport/football/news-and-comment/lee-dixon-fabregas-return-is-good-but-song-is-the-one-arsenal-will-really-miss-2235205.html

Det är inte utan att man måste hålla med honom. Men själv blir jag inte förvånad om Jack Wilshere gör sitt livs match i just en liknande roll.

Åtminstone hoppas jag på det.

Det gör däremot inte Pep Guardiola som tämligen småaktigt har poängterat att Barcelona har flera likvärdiga spelare i sitt reservlag och att enda skälet till att Wilshere får spela i Arsenal är att pressen på dem att vinna titlar inte är lika hög som i Barcelona.

Jag skulle föreslå att Pep Guardiola försöker sig på att managera en engelsk toppklubb så skulle han rätt snart få uppleva vad riktig press är – när titlar inte är mer eller mindre garanterade varje år.

Arsene Wenger var däremot mer diplomatisk än mig och konstaterade beskt att han var erfaren nog i sitt jobb att bedöma om Wilshere var bra nog eller ej.

Naturligtvis kan det där vara en form av mindgame från Guardiola i syfte att få Wilshere ur balans inför matchen. Han gör en ”Bob Paisley” helt enkelt. Även om det säkert heter något annat i Spanien.

:::

Arsenal beger sig in i en vecka som kan komma att definiera hela deras säsong.

Först Barcelona ikväll och därefter på lördag reser man till Old Trafford för ett FA-cupmöte med ett skadeskjutet och hämndlystet Man Utd.

Det första hindret utgörs av ett stundande fyrverkeri av spansk briljans och en match i vilken Arsenal tvärtemot sin vana måste fungera som det icke-bollförande laget.

Många frågor kommer att ställas av Arsenal och man kan bara hoppas att svaret inte blir så tragikomiskt som var fallet på Wembley.

It’s make or break time.

…………………………………………………

KVÄLLENS NYCKELPUNKTER

Arbetsfördelningen i Arsenals backlinje

Å ena sidan kräver Messi full koncentration för att kunna kontrolleras något så när, men å andra sidan leder full koncentration på Messi alltför ofta till att framför allt Villa ges för mycket tid och utrymme.

Samarbetet i Arsenals backlinje måste fungera. Rollerna måste vara tydliga och man måste vara överens om när man pressar upp och inte. Om Koscielny beslutar sig för att följa Messi så måste övriga i backlinjen täcka alternativen till Messi.

Wilshere på Xavi

Utan Song på planen så faller matchens kanske viktigaste uppgift på en av planens yngsta spelare. Wilshere måste helt enkelt se till att stänga ned Xavi och se till att han inte kan leverera boll ostört.

Lyckas Wilshere ge Xavi tidsbrist och få honom felvänd så är mycket i matchen vunnet. Nästa steg därifrån är att få till ett fungerande samspel med Fabregas och övriga spelare på Arsenals mittfält. Detta är i sig en nödvändig förutsättning för nästa punkt.

Våga utmana Barcelonas backlinje

På Emirates spelade sig Arsenal väldigt ofta fram till Barcelonas backlinje men väl där blev man för försiktig. I drygt 75 minuter. På Camp Nou kommer man inte få så många chanser att man har råd att inte ta dem när de väl kommer. Men de kommer att komma. Det är hur som helst snabbhet som kommer vara nyckeln till att ställa relevanta frågor till Barcas backlinje, som saknar Pique och förmodligen Puyol.

Behovet av att kunna hålla fast bollen talar för att Chamakh får spela. Snabbheten kan komma från flera olika kombinationer – om van Persie kan spela så är han en självskriven del i varje sådan. Arshavin och Nasri kan också få viktiga roller i det avseendet.

…………………………………………………

FYRA MANAGERS OM ARSENALS CHANSER

The Guardian genom Louise Taylor och Dominic Fifield gör en mycket intressant intervjubaserad artikel där fyra managers ger sin syn på hur Arsenal kan gå vidare från det här Champions League-mötet.

https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/mar/08/arsenal-barcelona-champions-league-tactics

Howard Wilkinson, tog Leeds till ligaseger 1991/92

Arsenal måste hålla en hög backlinje och på så vis minimera ytorna mellan mittfält och försvarslinje. Förespråkar ett mittfält bestående av ”fyra och en halv” spelare.

Joe Royle, tog Everton till FA-cupseger 1995

Förordar ett femmannamittfält och menar att Arsenal dels måste störa Barcelonas bolleveranser fram till Messi (läs Xavi) samt försöka skada Barcelona med ett snabbt kontringsspel, som ändå är en naturlig del av Arsenals spel.

Peter Taylor, före detta U21-förbundskapten för England

Menar å andra sidan att Arsenal bör ställa upp med en riktigt lågt liggande backlinje och tillåta Barca att passa runt bollen framför dem. Det kan fungera eftersom Arsenal är ett snabbare lag än Barca och kan straffa dem med snabba omställningar.

Ray Wilkins, Chelseas före detta assisterande manager

Poängterar att Arsenal måste spela sitt naturliga spel och inte försöka hålla nollan – då det är osannolikt att de klarar av det på Camp Nou. Wilkins lyfter fram kontringsspelet men också av att göra bra saker med bollen när Arsenal väl har den.

:::

Själv måste jag säga att jag lutar mest åt Peter Taylors tankar. En högt liggande backlinje ser jag väldigt stora risker med.

…………………………………………………

Helt plötsligt tycker jag av någon anledning att den där Fabregas verkar vara en skön snubbe.

[”(The greatest game I ever watched was…) Between Manchester United and Bayern Munich in Camp Nou. It was the most crazy game I’ve seen live, with United scoring twice near the end to win.”]

Yeah, that was a good one. Låt oss hoppas på något liknande ikväll. Can Arsenal score?

Yes, they can!

Be Champions!!

För Blackpool är det en viktig match nere i botten av tabellen – de ligger farliga två-tre poäng ovanför nedflyttningsstrecket.

Laget har en tuff avslutning på ligan och Ian Holloway har konstaterat att laget behöver runt tio poäng till för att kunna känna sig säker på ett nytt Premier League-kontrakt.

Frågan är om ens det räcker denna märkliga säsong.

Ska tre av de poängen komma ikväll så måste de göra det utan de avstängda Charlie Adam och DJ Campbell – två av Blackpools viktigaste spelare.

Det låter som en smått omöjlig uppgift – men å andra sidan så har hela den här säsongen varit mission impossible för Blackpool.

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/chelsea/8364757/Blackpool-v-Chelsea-Didier-Drogba-to-return-to-starting-line-up-as-he-fights-for-his-future-at-Stamford-Bridge.html

:::

Chelsea siktar på att följa upp hemmavinsten mot Man Utd med en vinst borta mot Blackpool.

Kråksången från Stamford Bridge efter tisdagens seger var att Chelsea nu var tillbaka i titelstriden. Vilket väl var att betrakta som lika säkert som amen i kyrkan.

Men jag betraktar det som nonsens. Chelseas spelare har en historia och en benägenhet av att ”prata stort” – men de bör i första hand koncentrera sig på att vinna kvällens match.

Vilket jag inte tror är gjort i en handvändning.

Blackpool kommer att kriga och Blackpool kommer att ställa frågor till Chelseas skakiga backlinje.

Det är en sak att motivera sig och lyfta sig för en hemmamatch mot Man Utd. Det är en grudge match, en match om stolthet.

En bortamatch mot Blackpool kräver något annat. En form av mer vardaglig beslutsamhet som Chelsea har saknat den här säsongen.

Chelseas spelare pratar om ligatiteln därför att det är vad som behövs för att motivera dem. Den mer existentiella frågan för Chelsea är om deras spelare klarar av att finna någon motivation i kampen om fjärdeplatsen?!

…………………………………………………

Vårkänslor på Anfield

Richard Williams bloggar på om Liverpool, Kenny Dalglish och om hur det är en transformerad klubb vi bevittnar – givetvis med utgångspunkt i gårdagens mycket imponerande seger mot Man Utd.

https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/mar/07/kenny-dalglish-liverpool-manchester-united

[“What Dalglish had seen, as he entered his seventh decade, was the unmistakeable sight of the green shoots of recovery. A club so long mired in doubt and despondency is emerging into the light.”]

:::

Det är en seger som lånar sig väl till fagra ord – det ska medges.

Men jag kan också känna att det alltid finns en risk att betydelsen av en enskild vinst eller förlust överdrivs rätt rejält – kanske särskilt när det är just Liverpool och Man Utd som möts.

För mig är inte ”mysteriet” att Liverpool nu överpresterar. För mig är mysteriet att Liverpool dessförinnan underpresterat så makalöst i 18 långa månader. Vad vi ser nu är det ”normala” Liverpool.

…………………………………………………

FIFA (eller rättare sagt IFAB, The International FA Board) har kommit fram till det banbrytande beslutet att förbjuda så kallade snoods – huvudsakligen på grund av att de uppfattas riskera att kunna strypa spelare som använder dem.

Beslutet har väckt åtskilligt löje runt fotbollsvärlden – men själv tycker jag det är utmärkt att FIFA tar sitt ansvar för att bevara fotbollens manlighet, vilket så klart är vad Blatter och hans macho män syftar till.

Barry Glendenning på The Guardian är inne på liknande tankegångar – dock ej relaterat just till snoods.

https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/feb/26/john-terry-chelsea-man-up

God humor om manlighet och väldigt traditionella könsroller inom engelsk fotboll.

…………………………………………………

Lee Bowyer var redan Premier Leagues mest varnade spelare och i helgen nådde han som förste spelare upp till tresiffrigt – 100 gula kort.

Föga förvånande så har det skapat en hel del kommentarer och moralpanik bland de som tycker att det här med tacklingar och whatnot är ondskans påfund.

Men låt oss se det i proportion.

Lee Bowyer har spelat närmare 400 Premier League-matcher för sina klubbar Leeds, West Ham, Newcastle, West Ham igen samt Birmingham. Han är inne på sin 15:e säsong i Premier League.

Det betyder att han drar på sig ett gult kort ungefär var fjärde match. Eller att han på en säsong drar på sig i genomsnitt 6-7 varningar.

Bowyer är en central mittfältare. Det där är inga särskilt anmärkningsvärda stats för en central mittfältare, särskilt inte en central mittfältare som spelar i ligans olika mittenlag.

Men eftersom det är Lee Bowyer så tas en sådan här ”nyhet” upp som om han hade mumsat på små barn.

Trots att han med de statsen inte ens kvalificerar sig bland Premier Leagues 25 mest varnade spelare den här säsongen.

:::

Birminghams seger i Ligacupen kvalificerar dem för spel i Europa League – men nu ryktas det att klubbens riskerar förlora sin licens för europeiskt cupspel på grund av osäkerhet om klubbens finansiella framtid.

https://www.guardian.co.uk/football/2011/mar/06/birmingham-city-finance

Det vore inte första gången något sådant inträffade – Portsmouth kvalificerade sig för Europa League 2010 men hade inte möjlighet att delta av samma skäl.

Uttalanden från Birmingham gör dock gällande att klubben inte har några problem att klara av sin dagliga verksamhet – vilket är kriteriet för att erhålla UEFA-licens.

För Alex McLeishs och spelarnas skull får man hoppas att det stämmer.

…………………………………………………

Arsene Wenger ser fram emot morgonkvällens avgörande match på Camp Nou mot Barca, Barca, Världens Bästa Barca.

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1363602/Arsenal-Wenger-urges-Arsenal-attack-Barcelona-ahead-Nou-Camp-clash.html

Det ska attackeras på Camp Nou – dels för att det inte går att åka dit och bara försvara sig, dels för att det är Arsenals ”personlighet”.

Själv fastnar jag framför allt för en tankegång som jag håller med om – tre veckor är alldeles för lång tid att vänta på en CL-retur. Inte mer än två veckor säger jag.

…………………………………………………

Wolves och Spurs utkämpade en riktig klassisk shoot-out i 3-3-matchen på Molineux – och Spurs visade onekligen upp såväl sina bästa som sina sämsta sidor inför veckans avgörande match mot Milan.

Börjar tåget gå nu för den där fjärdeplatsen?

Be Champions!!

Två spelare visade sitt stora värde för Liverpool. I det ena fallet är det fråga om en väldigt positiv nyhet. I det andra fallet är det fråga om en ofta grovt underskattad lagspelare.

Luis Suarez har precis den internationella kvalitet och nous som krävs för att leda en anfallslinje i en klubb som Liverpool, vilket han illustrerade i den här matchen. Fanns det några tvivel tidigare huruvida det var en bra värvning för Liverpool så bör de vara borta nu.

Dirk Kuyt levererar alltid i stora matcher – kanske inte alltid med egna mål, men med ett oerhört värdefullt och gediget lagarbete. Den här gången adderades insatsen som sådant med ett tämligen oväntat, inte förtvivlat hårdarbetat, men inte desto mindre spektakulärt hat-trick.

Shades of Danny Murphy!

:::

För Man Utd motiverar den här insatsen inget annat än en synnerligen välförtjänt förlust.

Det går inte att gå in så passivt till en sådan här match, det går inte att göra sådana misstag som Nani gör vid det andra målet, det går inte att agera som Man Utds försvar gör vid det tredje målet, och förvänta sig något annat resultat än en förlust.

Man Utds omklädningsrum efter matchen, och på träningsanläggningen under hela den kommande veckan, bör koka av helig vrede över den egna insatsen.

Är så inte fallet – då finns det ingen anledning att se positivt på återstoden av den här säsongen.

Nu tror jag trots allt att så är fallet – och varje liten tillstymmelse till tendens att nästa helgs cupmöte med Arsenal skulle tas på något annat än värsta blodiga allvar, försvann nu i en hagelskur av holländsk träskomagi.

…………………………………………………

För Man Utd var det här slutet på en synnerligen dålig vecka med två bortaförluster på raken. Laget tar nu spelledigt under veckan och får ladda batterierna inför kommande insatser.

I och med att Arsenal inte vann i lördags så blir inte effekten av dagens förlust så väldigt betungande, inte särskilt mycket har förändrats i tabelltoppen.

Och givet att det här var en av de främsta helgerna där Arsenal hoppades på att mycket skulle kunna förändras, så är det från mitt ligaperspektiv i slutänden ändå Arsenal som måste grämja sig mest efter den här helgen.

Båda lagen förlorade slag i helgen. Kriget fortsätter!

:::

Kommentarsfältet ikväll riskerar väl infekteras med segerrusiga Liverpoolfanboys som av oklar anledning hellre hånar mig än gläds åt det egna lagets framgång.

Jag hoppas och tror att de mer vettiga Liverpoolsupportrarna härinne inser och anser att jag knappast har gett dem någon anledning till det.

Tvärtom – även om förlusten svider för mig personligen så klarar jag av att “lyfta på hatten” för en stor och stark prestation av Liverpool, en respekterad rival och motståndare.

Be Champions!!

Man Utd hade rest till Anfield för sin femte ligamatch på elva dagar för att försöka rädda en näst intill förlorad ligastrid mot Leeds United – efter att ha tappat åtta av tolv poäng på de fyra första matcherna.

Det var ett slitet lag som spelat många matcher på kort tid och som inte stått närmare en ligatitel på 25 långa år.

Man Utd förlorar matchen på Anfield med 0-2, ett resultat som inte på något sätt speglar matchbilden, ligatiteln är förlorad till Leeds, och Anfield njuter i sina rivalers misär.

Publiken på Anfield dansar konga av skadeglädje. Från hemmalagets omklädningsrum kan Man Utds nedslagna spelare höra Liverpoolspelarnas skadeglada och hånfulla fuck yous.

Ryan Giggs erinrar sig matchen som den värsta upplevelsen i hela hans professionella fotbollskarriär. Alex Ferguson har beskrivit det som den sista nödvändiga lektionen för hans lag för att ta det sista steget upp till herraväldet av engelsk fotboll.

Man Utd skulle till slut vinna ligan säsongen därpå – men även då fortsatte Liverpools fans att förminska prestationen. The Kop drog upp ett banér med budskapet: [”Come back and sing ooh-aah Cantona when you’ve won 18.”]

Åren kom och gick fram till dess att Man Utds fans förra säsongen kunde ta med sig sitt eget banér till Anfield: [”You told us to come back when we’ve won 18 – we are back!”]

På söndagen, en ljummen marsdag, åker Man Utd till Anfield – de befinner sig i en god position för att ta klubbens 19:e ligatitel och därmed segla upp i ensamt majestät på den engelska ligatronen.

Inget är viktigare för supportrarna.

Pete Shaw, som skriver för Red News, ett av Man Utds mest långlivade fanzines säger: [”I can’t get the thought of being that close to 19 out of my head. I just want to dance with 19, caress her. I delight in 18, but you want to be ahead. I want that crown. I almost obsess about it. That number. That 19.”]

:::

Kenny Dalglish var den senaste managern att guida Liverpool till en ligatitel för snart 21 år sedan.

Han är nu tillbaka i Liverpool och han var också manager i klubben när Alex Ferguson tog över Man Utd, när Liverpools grepp om herraväldet i engelsk fotboll såg ut att vara obrytbart, när Ferguson ändå föresatte sig att bryta det, då han var megalomanisk nog att kunna göra det.

Det finns en passande symbolik i att det är just han som återigen är manager för Liverpool när rekordet är på god väg att brytas. I hans egna ord: [”I never considered they would catch us. You take greater satisfaction from when your own team is successful, and they’ve been more successful than Liverpool over the past 20 years.”]

:::

Om än supportrarna bråkar och kivas så finns där på klubbnivå ändå en djupt rotad respekt för varandra.

Ferguson lät vid ett tillfälle känslorna ta överhanden och yttrade det berömda citatet om att putta ner Liverpool ”from their fucking perch”, något han idag säger sig ångra då han känner respekt snarare än antipati för Liverpool och deras historia.

När Mark Ogden i Telegraph skriver följande stycke så tror jag med andra ord att han till stor del missbedömer situationen: [”Ferguson and United are hungry to make more history and, at the same time, diminish the value of Liverpool’s.”]

Det finns inget intresse i att förminska värdet av Liverpools historia, bara en ambition att leva upp till och till sist överträffa den historian. Kopplingen är därtill tramsig – Liverpools historia har ett absolut värde i sig självt, det förminskas inte av Man Utds historia.

:::

Louise Taylor på The Guardian skriver för övrigt tämligen intressant om relationen mellan Kenny Dalglish och Alex Ferguson och hur den, tvärtemot vad populära myter vill få oss att tro, faktiskt är både godhjärtad och respektfylld.

https://www.guardian.co.uk/sport/blog/2011/mar/04/kenny-dalglish-sir-alex-ferguson

:::

Väldigt intressant Q&A-intervju med Liverpools Jamie Carragher – ärligt och uppriktigt om vad han egentligen tycker om Man Utd, Alex Ferguson, Gary Neville med mera.

https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1363104/Jamie-Carragher-exclusive-What-Liverpool-defender-really-thinks-Fergie-Neville-United.html

…………………………………………………

Arsene Wenger kan likt Alex Ferguson befinna sig i trubbel med FA efter att i hårda ordalag ha kritiserat domaren efter det att hemmamatchen mot Sunderland slutat 0-0 och domaren felaktigt blåst av en given målsituation för offside.

Arsenal missade därmed den här helgens väldigt goda chans att knapra in två-tre poäng på Man Utd i toppen av tabellen.

:::

Och det slår aldrig fel – en spelare går ut och säger kaxiga saker i media och vad som händer därnäst är att spelarens lag tappar poäng där poäng absolut inte får tappas.

https://www.guardian.co.uk/football/2011/mar/04/samir-nasri-premier-league-title

Att de aldrig lär sig.

Do your talking on the f-cking pitch! Inte i media, inte på Twitter – på planen!

:::

Ska FA säga klart och betalt och låta kommande helgs titanmöte i FA-cupen mellan Man Utd och Arsenal spelas med två avstängda managers? Det känns ju som en tilltalande tanke.

…………………………………………………

Den nyligen bortgångne Dean Richards kommer att få en gemensam hyllning när två av hans tidigare klubbar – Wolves och Tottenham – möts i eftermiddag på Molineux.

Också representanter från Bradford och Southampton, Richards två övriga klubbar, kommer finnas på plats.

…………………………………………………

Natten till lördagen drömde jag att Man City vann Europa League den här säsongen. Det var en svettig mardröm.

Min mer existentiella fundering är – måste Stretford End reset:a sin ”35 years and counting”-banderoll om Man City vinner en turnering som Man Utd är för bra för att få delta i?

Be Champions!!

[youtubeplay id=”MOLGp5KIcBI” size=”large”]

Telefonrelationen mellan José Mourinho och Wenger har stundtals varit ansträngd men under senare tid så har permafrosten sett ut att vara på väg att tina.

Det återstår att se hur länge denna fredliga détente kan överleva med dessa båda explosiva personligheter inträngda i en och samma studio.

Oron över pratshowens framtid efter Its avskedande var annars påtaglig, särskilt som dennes tilltänkte ersättare Cabbage Man Capello inte klarade av fylla rollen.

Men värvningen av Arsene Wenger signalerar pratshowens fortsatta ambitioner och är att betrakta som en klar förstärkning av dess trupp.

Arsene Wenger själv var inte tillgänglig för kommentarer då han som bäst förbereder sitt lag inför lördagseftermiddagens hemmamatch mot Sunderland.

:::

Lördagens matcher:

13:45 – (PL) Birmingham vs West Brom
16:00 – (PL) Arsenal vs Sunderland
16:00 – (PL) Bolton vs Aston Villa
16:00 – (PL) Fulham vs Blackburn
16:00 – (PL) Newcastle vs Everton
16:00 – (PL) West Ham vs Stoke
18:30 – (PL) Man City vs Wigan

Be Champions!!

Därför får det idag bli något utav ett axplock av intressant läsning från engelsk pressmedia den här dagen som ni kan läsa och diskutera i kommentarsfältet, tillsammans med allt annat ni känner för att diskutera inför helgens ligaomgång och whatnot.

:::

Mark Ogden gör en lite lustig sammanställning baserat på hur Alex Ferguson skulle bedöma Premier Leagues domare om det var han som fick bestämma.

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-united/8358300/How-would-Manchester-United-manager-Sir-Alex-Ferguson-treat-referees-if-he-were-in-charge.html

Bloggen konstaterar att fler domare överlever Fergusons hårda järnnypor, enligt Ogden, än vad de skulle göra en sållning utförd av Arsenalsupportrarna – jag har svårt att föreställa mig en enda domare som överlever en sådan granskning. Finns det någon som inte är värdelös?

:::

Ferguson har anmälts av FA för olämpligt uppträdande av FA efter hans utbrott på Martin Atkinson i samband med tisdagens match mot Chelsea.

Helt korrekt – han gick alldeles för långt i sina uttalanden. Hur goda skäl han än hade till att vara förbannad.

:::

Jag noterar för övrigt roat att även efter en viktig ligamatch i vilken Man Utd helt uppenbart har fått väldigt hårda domslut emot sig så är tydligen de föredragna bloggskämten på det ytterst välkända temat hur Man Utd alltid har domarna på sin sida.

It’s fantastic!

:::

Man City har stängt av Kolo Touré på grund av att han testat positivt på ett dopningstest, dock framhålls det som osannolikt att något medel har tagits med avsikt att dopa sig.

https://www.guardian.co.uk/football/2011/mar/03/manchester-city-kolo-toure-drugs-test

Det betyder sannolikt att den här säsongen är över för Touré och även att hans fortsatta karriär i och med Man City är i stor fara.

Tråkigt, eller dumt. Beroende på vad som hänt.

……………………………………………

MENINGEN MED FOTBOLLEN

Aston Villa ställde upp med ett ytterst reservbetonat lag borta mot Man City i FA-cupen och förlorade föga överraskande stort. De missade därmed chansen att ta sig till en kvartsfinal på hemmaplan mot Reading och med andra ord en god chans att ta sig till semifinalen.

Scott Murray bloggar väldigt bra om hur den här tendensen att strunta i cupspelet går emot fotbollens hela själ och hur det i flera fall därtill är fullständigt kontraproduktivt.

https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/mar/03/football-should-be-about-glory

Varifrån kommer den här fixa idén att cupspel på något vis skulle försämra ligaspelet? Jag är helt övertygad om att där inte finns något större samband och i den utsträckning det påverkar över huvud taget så är det lika ofta i positiv riktning som negativ.

……………………………………………

EVERTON GOING NOWHERE FAST

Evertons säsong är i praktiken över i och med att de i tisdags förlorade mot Reading i FA-cupen. Paul Wilson bloggar insiktsfullt om hur David Moyes lider av ett liknande problem som Arsene Wenger har med Arsenal – svårigheten i att upprätthålla den höga standard som präglat hans första tid i klubben.

https://www.guardian.co.uk/football/blog/2011/mar/02/everton-david-moyes-reading-defeat

Everton befinner sig just nu i ett ingenmansland – inga som helst resurser att konkurrera med men fortfarande med en så pass stark spelartrupp att man vilken dag som helst kan ställa till stora problem för vilket lag som helst. Framtiden ser däremot jobbig ut.

……………………………………………

Kul diskussion om gårdagens regelförslag. Det ska ju sägas på en gång att jag inte är övertygad om att alla förslagen bör genomföras, men de är hur som helst värda att diskuteras.

Jag betraktar dem definitivt inte som nödvändiga, därav jag medvetet inte använde det ordet, men som potentiellt värdefulla, i meningen kan förbättra vissa aspekter av fotbollen.

Be Champions!!

Både vad avser reglernas faktiska utformning och vad avser hur domarna därefter tillämpar dem.

Och som vi ofta kan konstatera så är det nog till och med så att många till och med har en rätt luddig bild av reglerna ens säger. Och det gäller kanske inte minst analytiker och experter i press och TV.

Men här tänkte jag försöka mig på en något mer konstruktiv diskussion om fotbollens regler.

Genom att försöka hitta åtta förändringar av reglerna som jag tror skulle göra fotbollen bättre.

Och här är jag säker på att ni kan tänkas ha såväl helt andra och egna förslag som mer eller mindre smickrande uppfattningar om mina förslag.

Det är sådant kommentarsfältet är till för.

…………………………………………………

ÅTTA REGELRÄTTA IDÉER

(1) Bestäm att alla ”lagtaktiska” gula kort tilldelas lagkaptenen!

Det finns ett antal spelförstörande moment som ett lag kan ägna sig åt när de vill slösa tid eller på annat sätt förhindra motståndarna från att skapa några farligheter. De kan maska, de kan tjafsa, de kan röra sig för tidigt vid frisparkar och så vidare.

Det är frustrerande och det är i stort sett alltid en cyniskt och medveten utvecklad taktik. Beteendet som sådant vill man få bort och enda sättet är sannolikt att göra bestraffningen hård och därmed risken hög. Om alla gula kort för sådant beteende tilldelas lagkaptenen och risken därmed är att få en spelare (inte vilken som helst) utvisad så aktar man sig för ett sådant beteende.

:::

(2) Avaktivera offside-regeln när det anfallande laget har passerat mittlinjen!

Offside-regeln infördes framför allt för att förhindra tjångalångbollar på en ensamstående forward och underlätta offensivt spel. Den typen av bollar som framför allt slås från egen planhalva. Den infördes inte för att förhindra ett ljuvligt smart instick från strax utanför straffområdet som går till fri spelare.

Att avaktivera offside-regeln när det anfallande laget passerat mittlinjen underlättar ett konstruktivt passningsspel och ställer större krav på försvaren att faktiskt läsa spelet i större utsträckning än vad de gör idag. Det har dessutom fördelen att det reducerar komplexitet för linjemännen och eliminerar en väldigt vanlig källa till misstag.

:::

(3) Möjliggör för domaren att videogranska matchen i efterhand!

Nuvarande regler förutsätter att domaren ska hinna uppfatta och bearbeta allt som händer på en fotbollsplan samtidigt som det sker. Det är ett orimligt krav och leder till att många incidenter på fotbollsplanen går obestraffade, eller bestraffas för hårt. Det leder till en orättvis kritik mot domarna, som förstärks av FA:s märkliga sanktionssystem.

Alla domare skriver efter varje match en rapport som skickas in till FA som tar upp vad som hänt under matchen och rekommenderar eventuella vidare sanktioner för regelbrott etc. Vid disciplinära åtgärder så borde domarna ha möjlighet att i direkt samband med matchen granska en videoupptagning och i efterhand revidera sina domslut och sina utdelade såväl som icke utdelade gula och röda kort.

Det tar fasta på problematiken att domarna omöjligtvis kan uppfatta varenda situation precis när den inträffar utan tillgång till repriser samtidigt som det tar fasta på principen att det är domarna, snarare än FA:s byråkrater, som dömer fotbollen.

:::

(4) Hemmalaget ska vara automatiska vinnare av ”the coin toss”!

Möjligen något tramsigt regelförslag men det är på något vis som fotboll ska vara när hemmalagen anfaller mot hemmaklacken under matchens mest intensiva andra halva. Aston Villa ska anfalla mot Holte End i andra halvlek, Liverpool mot The Kop. Screw the mindgames!

:::

(5) Betrakta ”täcka ut bollen till inspark” som obstruktion!

Att enbart blockera motståndare utan någon som helst intention att spela på fotboll är vart som helst annars på planen och i alla andra situationer obstruktion och leder till frispark och i vissa fall gult kort. Men av något skäl har den regeln helt satts ur spel när försvararen ska täcka ut bollen till inspark.

Ge inte den situationen någon form av speciell status och ett spelförstörande moment försvinner, farliga situationer skapas genom frisparkar eller genom att spelet blir mer öppet då försvararen tvingas spela på boll snarare än att enbart försöka stänga motståndaren.

:::

(6) Kräv att målvakten i samband med utrusning får kontroll på bollen för att undvika straff!

På alla andra ställen på planen och för alla andra spelare gäller att om du tar med dig spelaren samtidigt med bollen så är det ett regelbrott och frispark. Men målvakter verkar ha någon form av frikort som ger dem tillåtelse att rätt och slätt meja ned motståndare under förutsättning att de bara så mycket som petar på bollen eller, inte mindre vanligt, bara får bollen petade på sig.

Jag stör mig framför allt på det därför att det har skapat ett opportunistiskt beteende från anfallare som gör att de i många situationer inte längre spelar för att göra mål utan för att få straff. Genom att bara peta bort bollen från målvakten och därefter invänta den oundvikliga kollisionen. Och hur många gånger har vi härinne inte irriterat oss på det?!

Det bör ställas krav på bättre beslutsfattande från målvakter att enbart rusa ut när de kan vara rimligt säkra på att faktiskt få kontroll över bollen. I övrigt så får de välja att hålla sig kvar på linjen eller gå ut och göra sig stora framför den anfallande spelaren. Och ja, det här är helt klart en regelförändring som skulle leda till fler mål inom fotbollen.

:::

(7) Inför max tillåten tid för physios att ta sig fram till en skadad spelare samt för den skadade spelaren att bäras av planen!

Även detta en åtgärd för att minska maskning etc. Ofta tar det en ohemult lång tid för en physio att nå fram till en skadad spelare när laget har ett för dem positivt resultat att spela på. På samma sätt tar det ofta väldigt lång tid för en skadad spelare att ta sig ut från planen.

Det bör sättas en tydlig maximalt tillåten tid för båda dessa moment, givetvis med skäliga undantag för allvarliga men uppenbara skador som huvudskador och benbrott etc. Vid brott mot denna regel, se 1).

:::

(8) Ändra kortsystemet att tillåta två gula kort innan man får det tredje och därmed automatiskt röda!

Det kan låta lite motsägelsefullt mot andra regler och som något som skulle uppmuntra fult spel. Men det är sannolikt tvärtom. Som det fungerar idag så delar domarna kanske ut ett gult kort men drar sig därefter för att visa ännu ett gult kort då de inte vill visa ut spelaren. Konsekvensen är alltför ofta att en redan varnad spelare kan komma undan med folkmord utan att det bestraffas vidare.

Öka möjligheten att dela ut fler kort, samtidigt som man behåller systemet att ett visst antal gula kort leder till avstängning, så stävjar man tror jag en stor mängd av sådana här halvgalna tacklingar, som ofta är en gateway drug till de riktigt galna, eller gör det åtminstone på längre sikt mer kostsamt att begå dem.

…………………………………………………

Två enkla segrar för Man City och Arsenal i gårdagskvällens FA-cupmatcher vilket betyder att Man City möter Reading i kvartsfinalen och att vi alltså får ett gigantmöte på Old Trafford mellan Man Utd och Arsenal.

Det måste vara tolv år sedan vi hade ett så här pass betydelsefullt och symboliskt laddat möte mellan Man Utd och Arsenal – 1999.

Då semifinal, nu kvartsfinal. Då som nu, två lag tätt involverade i en hård strid om ligatiteln.

Resultatet då – en shoot-out i två akter och en modern fotbollsklassiker.

Fyra gemensamma nämnare – Alex Ferguson, Arsene Wenger, Paul Scholes och … Ryan Giggs.

…………………………………………………

Det var märkligt svårt att komma på bara dessa åtta regelförändringar som jag gillade något så när – jag är i grunden rätt konservativ när det kommer till fotbollen.

Men man är fasen så liberal när det gäller maten och spriten!

Be Champions!!

Grattis till Reading som slog ut Everton i FA-cupen, de har ett intressant lag med väldigt farliga kanter samt bra anfallare och de vore förstås kul nu när de inte verkar nå Premier League eller ens playoff om de kunde skrälla ännu mer i FA-cupen.

Nu när Leyton Orient med stor sannolikhet åker ut i kväll mot mäktiga Arsenal är i så fall Reading Football Leagues enda representant kvar i turneringen, men med bara åtta lag kvar så är det en ganska väntad fördelning.

Ganska intressant att notera det att Readings kantspelare är Jobi McAnuff (Wimbledon-produkt!) som är 29 år och sedan Jimmy Kebe var en ganska okänd fransman som man tog in men varit så briljant att han definitivt är en kandidat för årets lag i Championship.

Peter Taylor, tvåfaldig förbundskapten för Englands U21-landslag blev tidigare i veckan sparkad av Bradford. Klubblegendaren Peter Jackson – även känd för att ha regisserat Sagan om Ringen-triologin – tar över jobbet på temporär basis med före detta Bantams-kaptenen David Wetherall som assisterande.

Detta efter en lovande halv säsong i fjol men i år har han inte alls kunnat leva upp till playoff förväntningarna som ställs på honom i Bradford. Man ligger nu i stället i botten av League 2 där deras främsta räddning från nerflyttning är att Barnet och Stockport verkar ha reserverat de där eftertraktade platserna under nedflyttningstrecket.

De blir mer om Bradfords djupdykning genom divisionerna nästa vecka.

…………………………………………………

THINK YOU CAN MAKE IT, PILGRIM?

Plymouth är Englands 15:e största stad (sett till invånarantal), staden är så långt sydväst du kan komma i England och det var därifrån religiöst förföljda engelska separatister lämnade England ombord på skeppet Mayflower. Båtens slutdestination var egentligen någonstans nära Hudson floden i nuvarande New York men de fick nöja sig med Massachusetts för att man hade slut på öl.

Staden är än viktigare den största staden i  England som aldrig haft ett lag uppe i högsta divisionen, vilket man är sedan den forne innehavaren av den utmärkelsen Hull för några år sedan hade en kortvarig färgstark sejour i Premier League. Europas största stad utan att någonsin haft ett lag i högsta divisionen är Uralbergstaden Ufa i Ryssland.

Jag skulle förstås i och med Mayflowers koppling till den amerikanska frigörelsen från brittiskt styre kunna agera djävulens advokat genom att argumentera för det brittiska styrets behandling av sin amerikanska koloni, men det har jag redan gjort och här är fotbollsklubben Plymouths kapsejsning klart mindre avvikande från ämnet.

:::

Klubben Plymouth är en klassisk andradivisionsklubb, med 41 säsonger vilket gör att skulle man kunna argumentera för att de bevisligen ”hör hemma där” i Championship.

I klubben har dock ett par stora spelare spelat, förutom att målvakterna Peter Shilton och Bruce Grobbelaar varvade ner där har man förstås fostrat den fenomenale Paul Mariner.

Men inte ens den klubbsymboliske ledaren Paul Mariner har kunnat hjälpa Plymouth från att sättas i administration då han under fjolåret under säsongens sista halva försökte rädda kvar klubben i Championship.

När började Plymouth påverkas av de där stora vågorna som nu håller på att helt sänka dem?

:::

Det går att dra en rak linje mellan deras nuvarande situation där man får svårt att undvika nerflyttning från League 1 mellan att man valde att sälja majoriteten av klubben till ett konsortium lett utav japanske affärsmannen Yasuaki Kagami.

Själva tanken att sälja klubben flöt upp till ytan efter att Plymouth återigen etablerat sig i Championship men då ledningen inte trodde att man med sin dåvarande ekonomiska situation kunde ta laget till högre höjder eller ens hålla kvar dem på den nivån man var fick man helt enkelt leta köpare.

Kagami kom man i kontakt med eftersom den lokale affärsmannen Tony Campbell som är involverad i klubben har kontakter till Japan via en före detta japanstationerad amerikansk kompanjon vid namn George Synan, som nu är någon slags direktör i klubben.

Löftena från Kagami var en arena med plats för 46,000 och spel i Premier League inom en snar framtid, vilket med tiden skulle ge dem en stor mängd japanska supportrar som då viljelöst skulle följa Plymouth i stället för Premier Leagues stora elefanter.

Men om man kollar på hur de gått nu för Plymouth så har Mr Kagami inte spenderat ett enda yen på Plymouth, alla satsningar därifrån har uteblivit vilket lett till att klubben först trillade ur Championship och nu efter ha sålt av sina bästa spelare ligger man sist i League 1.

:::

Som ett sidospår är de värt att nämna det att Peter Ridsdale bara har varit i klubben under de senaste månaderna för att hjälpa Plymouth och är inte likt på andra ställen skurken i dramat, vilket ni kan läsa vidare om här.

Man kan alltså nu med största säkerhet konstatera att den utlovade utopiska framtiden inte kommer att materialiseras och med tanke på hur storslagen visionen var så var de förstås inte oväntat att de likt geniokrati inte funkar i praktiken.

:::

Om vi avslutningsvis tar oss ut på planen så vann förvisso Plymouth sin senaste match mot Colchester trots rykten om strejk av de oavlönade spelarna men laget består utav begränsade veteraner kryddat av flera orutinerade ungdomar.

Det som ger en hopp vad de gäller Plymouths framtid – förutom det faktumet att en nästan obefintlig procent av klubbar på denna nivån upphör att existera –  är att man trots allt hade nästan 10,000 på plats vilket är lika mycket som när man nästan nådde playoffspel för tre år sedan.

I samband med flera av denna säsongens matcher har de förstås anordnats protester.

Save Plymouth Argyle!

…………………………………………………

CHAMPIONSHIP – Deaf as Euell

QPR fortsätter att briljera, jag har länge trott att de ska hålla ut hela säsongen och januarivärvningen av Wayne Routledge har verkligen betalat tillbaka.

Nu senast så var Adel Taarabt förstås man of the match för 234784:e gången denna säsongen men de tre målen mot Middlesbrough gjordes utav den Cahillske (kort men fantastisk nickspelare) islänningen Heidar Helgusson som verkar ha hittat formen igen men när/om QPR tar sig till Premier League bör nog en ny anfallare vara högsta prioritet.

Andra målet Helgusson gjorde spelades vackert fram av Routledge som från vänsterkanten slog in den med yttersidan, liknande den passningen Routledge själv serverades av Taarabt i hans debut fast nu var det ett inlägg i stället.

:::

De andra topplagen vägrade dock låta QPR utöka sin ledning, det blir ännu mer intressant nästa helg när QPR tar emot formstarka Leicester som efter Svennis metaformerats till ett topplag, mycket tack vare nya spelare.

:::

Norwich tog en ganska komfortabel seger mot Barnsley med 2-0 där både målen gjordes utav Andrew Crofts, lilleputten Barnsley som hela säsongen legat anonymt i mitten med någon halvskräll då och då.

De är som lag inte så spektakulära eller lika spelskickliga som sin likvärdiga granne Doncaster men unge managern Mark Robins (Sir Alexs nickande räddare i nöden) har gjort ett strålande jobb trots små resurser och de faktum att man fått sälja sina stjärnor Daniel Bogdanovic och Adam Hammill, dock tjänade man en hel del på de försäljningarna.

:::

Väl inne på Barnsley är det intressant att man lånat in Marlon Harewood som efter succé i Blackpool-debuten inte ofta funnits i Ian Holloways planer och bara för att så har Blackpool också lånat ut före detta Wimbledon-spelaren Jason Euell till Doncaster där han gjorde mål i helgen mot Watford där de slutade 1-1.

:::

Även Swansea vann sin match, en strålande insats där man slog Leeds med 3-0 efter mycket imponerande spel även fast man enligt mig fick en ganska billig straff med sig.

:::

Deras landsmän Cardiff vann också med 2-0 mot Hull där Arsenal-lånet Jay Emmanuel-Thomas jonglerade bort ett tröttkört Hull-försvar på slutet och   avslutade matchen. Big man, long legs and bags of skill!

…………………………………………………

LEAGUE  1 – Night Nurse

Sheffield Wednesday som faktiskt inledde säsongen bra men det visade sig vara en falsk gryning och när var väldigt nere att sättas i administration så blev det värre och nu ligger man trots 1-0-vinst i helgen på 16e plats i L1!

:::

Bournemouth fortsätter otroligt nog att imponera efter att Eddie Howe lämnat, i helgen slog man Dag & Red med 2-1 där ynglingen Danny Ings som fått chansen under Lee Bradbury gjorde mål, Brent-födde Anton Robinson gjorde avgörande 2-1 efter att Dag & Reds räddare i nöden (nästan) Jon Nurse kvitterat.

:::

För ovanlighetens skull förlorade de överlägsna Brighton också, tyvärr var det mot MK Dons som nu (delvis tack vare fler spelade matcher) ligger på playoffplats med en liten lucka ner till de jagande lagen.

Brighton återhämtade sig dock nu på tisdagskvällen med en stabil 1-0-vinst mot Yeovil, mästarklass.

:::

Den jagande trion bestående av Huddersfield, Southampton och, efter att fått igång försvarspelet hyfsat, även Peterborough lyckades därmed hämta in poäng på Brighton i toppen.

Huddersfield lyckades göra två mål hemma mot de starka hemmalaget Leyton Orient som inte var negativt påverkade av sina FA-cupframgångar när de på de  sista tio minutrarna gjorde både 1-2 och 2-2.

Southampton som mötte sin tidigare baneman Swindon fick dock en behagligare resa för trots att de stod 1-1 fram tills 60:e minuten avslutade man sedan starkt och vann med 4-1 till slut.

Mest imponerande insats av de lagen stod däremot P’boro för då man utklassade Oldham med 5-0, två av målen gjordes av den rivige anfallaren Craig Mackail-Smith. Darren Ferguson kanske ska hålla sig undan Oldham-supportern Paul Scholes och med tanke på att utlånade Ben Amos stod i Oldham målet så framstår de hela som en smått rebellisk handling av Fergie Jr.

:::

Hartlepool som kallas Monkey hangers efter att stadens invånare på 1800-talet (under Napoleon-krigen) hängt en apa som man misstänkte var fransman (hårig, luktar illa och kan inte prata, honest mistake).

Hartlepool har jag nämnt ett par gånger och de ligger fortfarande precis i mitten med pålitlige backpackermanagern Mick Wadsworth som manager, denna helgen slog man Exeter med 2-1 där båda Hartlepools mål gjordes utav kvalitetsnamnet (i helt rätt lag) Andy Monkhouse.

…………………………………………………

LEAGUE 2 – The golf ball liberation front

League 2 var de som – av naturliga skäl – drabbades värsta av vinterns kyla och de betyder att omgångarna duggar tätt, nu var det för flera lag match både i helgen och på tisdagskvällen.

:::

Port Vale är helt enkelt inte den stabila klubben som luktade mästare under hösten, efter Micky Adams lämnade har inte försvaret varit det Fort Knox-säkra jag berömde efter halva säsongen utan snarare en dålig Franz jäger kopia vars kod är 1234 men det händer mer saker än att man tappat sitt försprång i ligan, man har nu nämligen bråk inom laget.

Jim Gannon som är lagets manager tvingades av bussen på en bensinmack någonstans i West Midlands-regionen efter ha bråkat med sin assisterande manager Geoff Horsfield. Den senare fick senare också lämnas av på en bensinmack någonstans längre söder ut.

Det mest otroliga med det hela är att Port Vale faktiskt slog Aldershot på bortaplan efter all den busskontroversen, Medvetet drag av Gannon och Horsfield för att tända laget tro?

:::

Barnet ligger förvisso nästsist och deras öde är nästan säkerligen beseglat då man spelat en hel del matcher men har lite poäng men i helgen lyckades man åtminstone få känna på hur det är att göra fyra mål i en match utan att släppa in minst fem mål när man slog formstarka Lincoln City på Underhill vilket förstås Steve Tilson bör skylla på en viss lutning utav planen.

:::

Bradford har ju som sagt gjort sig av med Peter Taylor men han var kvar mot ruinen som förut hette Stockport trots att han då redan fått sparken och mycket tack vare Stockports uselhet lyckades man vinna matchen ändå, eller var det en avskedspresent snarare då det avgörande 3-2-målet gjordes långt in på Taylor-time, 94:e minuten för att vara exakt.

:::

Chesterfield har jagt svårt att se tappa nuvarande ledning, som är nio poäng ner till tvåan Wycombe. Särskilt som man på tisdagskvällen slog just Wycombe med klara 4-1, känns som de talar sitt tydliga språk även fast Wycombe med en match i handen hypotetiskt sett kan ligga bara sex poäng bakom.

:::

Avslutningsvis så är det alltid värt att uppmärksamma League 2:s två främsta målsprutor, Rob Lowe har gjort 22:a mål för sitt Bury varav två gjordes denna dubbelomgången vilket ledde till två vinster för promotion jagande Bury och numera bara tvåa i skytteligan – Adam Le Fondre som trots en längre måltorka nu kommit igång igen och gjorde ett mål i helgen när Rotherham slog Burton Albion med 4-2. Lite illavarslande för Le Fondre var dock att han missade en straff igår kväll mot Torquay vilket betydde att man bara fick med sig oavgjort.

…………………………………………………

ÖVRIGT

Jag har vissa ambitioner att göra något något liknande som The Two Unfortunates när de gjort denna om West Bromwichs 01/02 lag fast kanske bara någon enstaka gång. Med tanke på Libyens nuvarande situation och deras medverkan i den återkommande introduktionen i deras artikelserie.

Låter det intressant? Jag tar självklart emot förslag både vad det gäller detta och annat.

:::

Vilka Championship-managers kommer nå Premier League, del 1

:::

The 72 har startat en till fantastisk artikelserie, denna handlar varje Football League klubbs fem bästa spelare under 2000-talet.

Först ut är Peterborough.

Därefter är det Watford. Där jag dock vill slå det opassande slaget för Marlon King, som nog bör peta Allan Nielsens indianvår från listan.

::::

No one likes them, and they do care?

Charlton sänkte biljettpriserna för alla till £5 för en match vilket rent publikmässigt var lyckat, men var det lyckat egentligen?

För 2033:e gången – klubbars ungdomar gynnas ofta av att klubben har varit/är illa ut ekonomiskt, vilket Watford är ett tydligt exempel på.

::::

Football League-spelare med dubbla efternamn och varför.

Ryktena kring potentiellt nya ägare Watford reds ut av ”Twohundredpercent”

En favoritelva som består av hälften obskyra före detta Dag & Red-spelare och andra hälften stora internationella stjärnor (inkl. Cobi Jones)?

::::

Coventry tacklar tillvaron i Championships ingenmansland, trots en lovande start på säsongen.

En tribute till Football Leagues 26:e långvarigaste manager, take a bow son.

The old man and the goal.

En cynisk QPR supporter accepterar sina moraliskt tveksamma ägare, kan dock riktigt inte känna att QPR är ens relativt sett något Man City.

…………………………………………………

Det var allt för mig denna veckan, om ni har något att säga så är det bara att kommentera nedan eller så mailar ni mig.

Ni kan även följa mig på Twitter, men känn inget tvång.

//Peter A Linhem

…………………………………………………

Tycker ni att det är spännande att läsa om den engelska fotbollen under Premier League? Är ni intresserade av The Football Conference eller Premier Academy League?

Det här är bloggen för det. I så fall är ni kanske intresserade att likt Linhem skriva en återkommande gästblogg om det ena eller det andra. Format och omfattning kan diskuteras.

Maila mig på peter.hyllman@hotmail.com så pratar vi mer.

Ivan Gazidis, Arsenals VD, uttrycker i samband med presentationen av Arsenals halvårsbokslut sitt fortsatta stöd för Arsene Wengers “grand vision” dagen efter den smärtsamma förlusten i Ligacupfinalen mot Birmingham.

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/arsenal/8353429/Arsenal-chief-executive-Ivan-Gazidis-reaffirms-clubs-faith-in-Arsene-Wengers-long-term-vision.html

Gazidis tycker jag lyfter fram ett par väldigt bra saker – det där med fokus på stolthet och på att ta ett längre perspektiv än enbart att överreagera på ett enskild dåligt resultat.

Som jag tycker en del har gjort bland oss som diskuterar härinne. Arsene Wenger avgå, goodness gracious me.

:::

Men – och det här kommer från mitt möjligen begränsade perspektiv som Man Utd-supporter – om det nu faktiskt är så att ett av lagets problem är en så kallad bristande ”vinnarmentalitet”, vilket de flesta inklusive Arsenals supportrar pekar på, så tror jag det är en väldigt dålig idé och därtill en del utav problemet när Arsenals ledare, i det här fallet Gazidis, kvalificerar betydelsen av att vinna titlar med att ”andra saker också driver stolthet”, såsom spelstil och värderingar.

Att agera på ”rätt sätt” ska vara självklart och underförstått – det ska inte lyftas fram som ett möjligt substitut för att vinna titlar.

:::

Jacques Crevoisier är en psykolog som utformat ett test baserat på 117 frågor som profilerar Arsenals spelare utifrån aspekter som självförtroende, motivation och ledarskap.

Inför söndagens cupfinal publicerades en intervju med honom där han bland annat konstaterar: [”I’ve tested all the young Arsenal players and they were outstanding psychologically. A mental barrier? For me, the problem is not there.”]

Detta mer eller mindre samtidigt som Arsene Wenger, Cesc Fabregas, Baccary Sagna med flera spelare och ledare i Arsenal själva pratar om att rasera en mental barriär.

Och rent empiriskt så ser vi ju på fotbollsplanen, i söndags och även tidigare, att visst är det här något utav ett problem.

Det finns goda skäl att anse att det där testet kanske inte är helt och hållet lyckat, och att det allra minst är i behov av utveckling. Inte minst kanske genom att fundera mer över lagets kollektiva psykologi och inte enbart på individuella egenskaper.

Crevoisier försvarar naturligtvis testet och därmed sin egen status. Det är hans agenda.

:::

Jag forskar inom organisationsteori och management. Mitt fokus är inte den här typen av personlighetstester specifikt, men jag har studerat rekryteringsprocesser i vilka sådana används, jag har studerat den här typen av tester som en del av kurser inom Human Resource Management.

Förklaringsvärdena på sådana här personlighetstester är genomgående väldigt låga. Av alla metoder att välja och rekrytera personal så är det den med lägst förklaringsvärde för framgång.

Det kan fungera som ett komplement – men som ledstjärna är det i bästa fall insignifikant och i värsta fall direkt vilseledande.

Science i all ära – men för den här typen av människobedömning så kan i slutänden inget ersätta personligt omdöme från i det här fallet Arsene Wenger själv och hans ledarstab.

Det finns ibland en misstänksamhet mot personligt omdöme som om det vore något dåligt – inte sällan avfärdas det som ”godtycke”. Det finns en motsägelsefull benägenhet att vilja avpersonifiera personfrågor och sätta en siffra på något som sällan låter sig kvantifieras.

Det är ett sätt att reducera osäkerhet och på så vis en form av vuxen snuttefilt. Man sveper in sig i en illusion att bara för att något uttrycks i siffror så är det därför mer objektivt.

Vilket naturligtvis är trams. Om än vetenskapligt trams.

…………………………………………………

Henry Winter diskuterar den tyvärr minskade betydelsen av kvällens match mellan Chelsea och Man Utd då den förlorat lite av sin ”head-to-head”-status.

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/manchester-united/8349515/Henry-Winter-Chelsea-v-Manchester-United-battle-has-lost-its-edge.html

När matchen var tänkt att spelas, i december, så var Chelsea fortfarande med i titelracet och matchen hade då lite mer en känsla av cupfinal.

Visst stämmer det – känslan nu är mer vad avser toppstriden endast att Chelsea har möjlighet att förstöra för Man Utd, inget annat.

Och det ger ju matchen en liten annan dynamik.

Hela rivaliteten i matcher mellan de här båda klubbarna bygger ju dessutom på att de slåss om ligatiteln.

Det finns egentligen ingen historik bakom rivaliteten. Och det urvattnar tyvärr kvällens match en aning, åtminstone från mitt perspektiv.

Det gör så klart inte matchen oviktig på något sätt.

Inte för Man Utd som krigar om ligatiteln och inte för Chelsea som krigar för sin fortsatta Champions League-existens.

…………………………………………………

ELBOW-GATE

Visst kunde Wayne Rooneys armbåge ha gett ett rött kort redan under matchen och visst borde FA, or whoever, kunna bestraffa den här typen av incidenter i efterhand?!

Henry Winter presterar en förträfflig slakt av FA:s ryggradslöshet när det kommer till att styra och kontrollera sådana här händelser.

https://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/premier-league/8353558/Henry-Winter-Ashley-Cole-and-Wayne-Rooney-incidents-a-reminder-of-FAs-weak-stance-on-English-elite.html

Och han avslutar med en väldigt god poäng – att när FA inte tar sitt ansvar så blir det desto viktigare för de engelska klubbarnas fotbollsakademier att utveckla inte bara fotbollsspelare utan också människor.

Men det ansvaret känns det ju som att akademierna i stor utsträckning har misslyckats med att ta.

…………………………………………………

Ryan Giggs fyller i dagarna 20 år som Premier League-spelare och han har tillbringat samtliga dessa år på sportens allra högsta nivå i en av fotbollens mest vinstdrivna och prestationsmässigt hänsynslösa miljöer.

För mig råder ingen som helst tvekan – Ryan Giggs är Premier League-erans störste och främste spelare.

Be Champions!!