Lördagen inleddes med en riktig höjdarmatch mellan Birmingham och Bolton.
Bolton vann till sist med 3-2 efter att Birmingham två gånger om kvitterat deras ledning. Men med bara minuter kvar av matchen så avgjorde sydkoreanen Lee matchen.
Birmingham har naturligtvis haft sitt Wembley Moment redan den här säsongen.
Den här gången blir det Boltons tur. Och deras manager Owen Coyle var upprymd av glädje efter matchen och för vad det betyder både för klubben och spelarna i laget.
[“We are into the semi-final of the best domestic competition in world football. It is a terrific achievement. Jussi Jaaskelainen said to me, ‘gaffer, I’ve waited 12 years to get to this – Wembley in the FA Cup’. It is nice when you have players of that calibre really cherishing those occasions. But what you want now is to progress to the final.”]
Birminghams manager Alex McLeish uttryckte trots förlusten stolthet över sina spelares insats.
[“Our lads, despite the problems we had with injuries, put in a magnificent effort. You couldn’t ask for more in terms of commitment and effort. But we were a bit sloppy with the goals. When your back four changes, they may not gel straight away and it was evident with the first and third goals.”]
Roligt också för Johan Elmander att göra mål igen.
:::
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/bolton-wanderers/8378063/Birmingham-City-2-Bolton-Wanderers-3-match-report.html
…………………………………………………
Det som såg ut att kunna bli en ordentlig höjdarmatch på Old Trafford fick dock en något märklig air över sig när de båda laguppställningarna avslöjades.
Alex Ferguson hade beslutat sig för en synnerligen oortodox uppställning med Rafael och Fabio som de båda offensiva yttrarna.
Givetvis på grund av skadesituationen, men också för att rotera inför kommande uppgifter.
Naturligtvis en briljant rotation. Vilket självklart är bekvämt att säga när man känner till resultatet såhär i efterhand. Hade Man Utd inte vunnit så hade det varit ett korkat beslut.
Sådant är fotbollsmanagerskapets risker.
:::
Bäst på planen är väl en dragkamp mellan Jack Wilshere och Edwin van der Sar.
:::
Jobbig situation för Arsene Wenger och Arsenal. För om det här var en match där de skulle försöka visa för sig själva och för sin omvärld att de fortfarande har en tro på vad de gör så får det lov att betraktas som något utav ett misslyckande i det avseendet.
Inte bara på grund av resultatet, utan för hur matchen genomfördes och såg ut.
Delvis tvärtom för Man Utd dock som trots att man ställde ut ett otippat lag och med flera spelare out of position fortfarande upplevdes som farligare när de väl kom fram till planens sista tredjedel.
Det var ett lag som framför allt visade upp vilja och kämpaanda i den här matchen. Samtidigt hade Arsenal svårt att lyfta sig när de väl drabbades av en motgång.
:::
Mark Lawrenson at Old Trafford on BBC Radio 5 Live: [“I think because of Manchester United’s defensive set-up we expected them to perhaps struggle – but they’ve been better than Arsenal, though that isn’t saying much. Arsenal have been extremely lifeless and Man Utd deserve their lead.”]
:::
Vad ska jag säga?
Är Arsenal ett “vackrare” spelande fotbollslag än Man Utd? Ja – även om det finns många aspekter av skönhet inom fotboll.
Men, är Man Utd ett effektivare spelande fotbollslag än Arsenal?
För idag upplever jag att Man Utd fick ut mycket mer av en mindre energiinsats på planen än vad Arsenal fick ut av en relativt sett större energiinsats.
:::
Väldigt kul att se både Aaron Ramsey och Antonio Valencia tillbaka på fotbollsplanen.
Be Champions!!