Nedslagna men inte utslagna.
Arsenal har haft några riktigt tunga veckor med en tung förlust i Ligacupfinalen mot Birmingham, ett poängtapp hemma mot Sunderland samt ett jobbigt respass ur Champions League mot Barcelona.
Man Utd har förlorat två prestigematcher på raken i ligan mot Chelsea och Liverpool och har misslyckats med att utöka sitt försprång i toppen av tabellen.
Tidningsrubrikerna har varit fyllda med doom och gloom för båda lagen och ska man tro på dem så är båda lagens säsonger på väg att rasa ihop.
Men de har fel – vad vi har sett var inte slutet. Vad vi är på väg att se är däremot början på slutet.
Slutet på säsongen börjar nu och sparkar av med kvällens symboliska titanmöte på Old Trafford – och inget kan vara viktigare för att få ett bra slut än att få en bra början.
:::
Det har varit en tung vecka för både Alex Ferguson och Arsene Wenger.
Ilskan över domarens insats i matchen mot Chelsea fick Ferguson att gå i alla fall ett steg för långt i sitt raseri vilket väckte FA:s vrede. Hot om avstängning fick Ferguson att införa mediaexil vilket hållt i sig även efter helgens förlust mot Liverpool och den matchens kontroverser.
Och om media inte ges något att skriva om så kan man vara rätt övertygad om att de skriver om att de inte har något att skriva om.
(Ej medräknat de sportjournalister som börjar yra om pressfrihet i tron att det döljer deras snäva egenintresse i frågan, samtidigt som de felaktigt tror att pressfrihet på något vis ger dem en rätt att veta allt som pågår snarare än bara en rätt att skriva precis vad de vill.)
Matt Lawton ger ett bra exempel på det förra i en tämligen lång och omständlig artikel i vilken han spekulerar i att Ferguson tappat stinget och börjat tröttna på livet på fotbollens frontlinje.
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1365110/Manchester-United-boss-Sir-Alex-Ferguson–typical-mind-games-nearing-end-game.html
Wenger har hamnat i liknande predikament såväl efter matchen mot Sunderland som efter veckans match mot Barcelona. I Wengers fall är det UEFA som håller i lagboken och Wengers ilska gick så långt att han benämnde organisationen som en diktatur.
Han får å sin sida utstå snusförnuftiga kommentarer om att han verkar ”tappa greppet” och att hans beteende riskerar inverka negativt på hans spelares förmåga att prestera under press.
https://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1364511/Arsenal-boss-Arsene-Wenger-needs-calm-pressure-players–Leos-London.html
:::
Men allt det där är luftprat.
Ferguson och Wenger är huggna ur samma sten. Vilket kan vara märkligt att säga givet att den ene är en skotsk pragmatiker och den andre är en fransk ideolog.
Och journalister som alltid spekulerar i att de håller på att ”tappa greppet” ser inte att det egentligen är fråga om att de tar kontroll över situationen.
Dels genom att sluta leden utåt, dels genom att dra journalisternas granskande blickar till sig själva snarare än till andra potentiellt mer riskfyllda områden.
Två sura män möts ikväll på Old Trafford och två sura män kommer inleda slutet på säsongen med att återuppliva en 15 år gammal rivalitet.
Förhoppningsvis är det också två sura lag som möts ikväll.
Vinnare ska vara sura när de har förlorat.
:::
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/arsenal/8374596/Manchester-United-v-Arsenal-FA-Cup-tie-is-a-watershed-moment-for-Arsene-Wenger-and-his-philosophy.html
…………………………………………………
Men lördagen inleds med ett högintressant möte på St Andrews mellan redan cupframgångsrika Birmingham och Bolton.
Bolton har tappat något av sin ligaform efter jul men verkar å andra sidan ha planer på att ta sig riktigt långt i FA-cupen.
Birmingham bör ha som ambition att fortsätta den här säsongens cupsaga och ordna ett återbesök på Wembley – men måste för att klara den uppgiften hantera ett riktigt tungt skadeläge.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/competitions/fa-cup/8373860/Birmingham-City-v-Bolton-Wanderers-match-preview.html
…………………………………………………
Vilket lag vill man egentligen ska vinna FA-cupen? – givet att det egna laget inte vinner den.
En svår fråga – vad säger ni?
Själv säger jag Bolton. Det är ett lag och en manager jag verkligen gillar och det är ju definitivt ett lag man unnar att vinna en titel.
För dem skulle det vara bland det största som hänt och jag tycker hela laget har gjort en säsong som förtjänar något extra.
…………………………………………………
Oliver Brown på Telegraph har utsetts till årets unge sportskribent i England och han har publicerat denna rätt hårdhänta åtalsskrift mot Arsenals kapten Cesc Fabregas – efter dennes indifferenta insats på Camp Nou.
https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/arsenal/8371970/Arsenals-Cesc-Fabregas-must-stop-the-posturing-and-live-up-to-his-billing-as-a-true-son-of-Barcelona.html
[“What a pity for his reputation, then, that Fabregas could not match the fervour of his Nou Camp debut with a contribution of equal import. But it is a familiar ritual for Arsenal’s brittle captain: he postures, he flexes and then he fades from view.”]
Brown fortsätter med att kontrastera Fabregas med kaptener som Roy Keane och Steven Gerrard – vilket så klart gör att man riskerar uppfatta Brown som något utav en Little Englander.
Men någonstans finns där kanske också en poäng.
…………………………………………………
Richard Williams på The Guardian var inte nådig mot Arsenal efter tisdagens match mot Barcelona.
Själv tyckte jag framför allt att ett par avslutande stycken var riktigt intressanta eftersom det sätter fingret på vad vi pratat om härinne under stora delar av säsongen.
[“Eavesdropping on Arsenal supporters during the flight to Catalonia, it was interesting to hear one of them compare Wenger to L Ron Hubbard, the founder of Scientology. “What Arsène’s running isn’t a football club – it’s a cult,” the fan said. Barely even half-joking, he was representing that large section of the support to whom Wenger’s pursuit of his vision has been too single-minded, and that a more flexible and realistic attitude to investment and recruitment would have long ended the drought since the club’s last trophy.
/…/
To accept such criticisms, and to take the appropriate action, would require a radical change in Wenger’s approach. It would mean admitting that for several seasons his squad has lacked a balance of skill and strength, of artistry and resilience, of fantasy and functionality. Given the strength of his convictions, that seems unlikely to happen – which means that Arsenal’s fans, however much they admire his integrity, cannot seriously expect the future to live up to the past any time soon.”]
:::
Själv tycker det gör det lite extra roligt att en av Arsenals unga spelare faktiskt heter Thomas Cruise.
Be Champions!!